Felten Fabulerar

Eftersom jag hunnit bli mer än 63 år nu, så har många nära och kära omkring mig dött. Människor alltså. När så ett “oskäligt djur” dör, hur perverst är det då att man sörjer detta djur mer än de människor omkring en som dött?

Den människa, som jag förmodligen sörjt mest, var min mormor, som dog i december 1973. Min far (oktober 2005) lämnade mig tämligen oberörd. Mina två svärföräldrar var ganska jobbiga att säga farväl till. Men denna underbara hund, Caesar, är det i särklass värsta jag varit med om.

Jag går här hemma och tycker mig se dig i ögonvrån varje gång jag passerar något av dina favoritställen — i hörnet bakom flygeln, vid entrédörren, under bordet i TV-rummet eller i din egen säng.

När jag lyfter häcken från TV-soffan, från de usla TV-program som jag försökt fokusera på för att avleda tankarna till annat, så tycker jag mig höra hur du spritter till i förväntan på att få gå den promenad som du alltid fick gå när det var dags att stänga av TV:n och gå och lägga sig.

Fast mest populär för dig var nog din utsiktspost i dörröppningen till köket, och genom fönstret därifrån ut till vägen framför vårt hus. Där låg du när det var dags för brevbäraren (något du alltid var snabb att rapportera), och där låg du när det var dags för Anita att komma hem. Med osviklig precision visste du när det var dags. Du måste helt enkelt ha kunnat klockan, på annat sätt kan jag inte förklara det, du klokaste av kloka hundar.

När jag går upp på morgonen, så hittar jag en trälåda (brudkista) där din säng tidigare fanns. Din mat, din matskål och ditt koppel är numera borta, undanstädat.

Hur länge skall man egentligen behöva tvingas leva med minnen som man allra helst vill glömma? Älskade, älskade Caesar, om du bara visste hur mycket jag saknar dig!

Piratpartiet är än så länge helt och hållet beroende av donationer ifrån sina anhängare. Och det har fungerat över all förväntan. Enligt devisen “många bäckar små gör en stor å”, så ligger donationerna de senaste tre månaderna på omkring 85, 100 respektive 85 tusen kronor.

Dessa donationer är naturligtvis otroligt viktiga för att vi skall kunna lyckas i nästa års valrörelse. Ju mer pengar vi har att spendera på våra aktivisters, ofta pengakrävande, aktioner, desto lättare har vi att “komma ut med vårt budskap” som gammelpolitikerna plägar uttrycka det. För att inte tala om att vi även den kommande valrörelsen måste betala och distribuera våra valsedlar själva. Vi måste helt enkelt samla pengar på hög, och undvika att slösa ut ett enda öre i onödan.

Att vi till slut lyckades få två EUP-mandat innebär inte att vår ekonomiska lycka är gjord. Förvisso innebär det ett stort ekonomiskt bidrag, men partiet får inte ett öre av detta, det är helt och hållet upp till Christian och (så småningom) Amelia var alla de nya miljonerna hamnar.

Tyvärr verkar det som om ett antal personer i partitoppen plötsligt anser att “pengar är inga problem längre”. På annat sätt kan jag inte tolka nedanstående graf, där jag lagt in en röd kurva som visar hur vår kassa hade utvecklats om inte ett öre av de tre senaste månadernas donationer hade spenderats.

Som synes så föreligger här ett enormt gap. Närmare en halv miljon kronor verkar att ha försvunnit ur partiets kassa de senaste tre månaderna. Jag hoppas verkligen att det är något fel i rapporteringen på vår hemsida här, annars är det hög tid att låta piratkaptenen med hela sitt gäng av styrmän gå plankan.

Själv hade jag gärna nystat vidare på denna tråd, men, efter att ha varit partiets revisor i tre och ett halvt år, så fick jag sparken för ett par månader sedan i en kuppartad aktion i ett extra medlemsmöte, så jag får hänvisa till partiets nya revisorer för närmare information.

Det har skrivits en hel del om 11-åringen som blev dömt att betala 1,9 miljoner i skadestånd till ett försäkringsbolag. Det mesta är redan sagt, så jag har inte särskilt mycket att tillägga.

Möjligen då ett lyft ögonbryn inför kostnaden för att åtgärda rök- och vattenskador. I de flesta delar av Sverige får man ju faktiskt en helt ny villa för 1,9 miljoner, men strunt samma, vi vet ju alla(?) hur byggföretag saltar sina räkningar när det gäller försäkringsfrågor.

Men när jag skummade igenom Aftonbladets artikel om det hela, så föll min blick på en blogg-kommentar som fick mig att omedvetet resa ragg.

Låt mig till att börja med påpeka att jag verkligen försöker vara förstående när det gäller de stackars personer som fortfarande använder sig av religion som snuttefilt. De där personerna har naturligtvis sin rätt att tro vad de vill. Precis som exempelvis de som fortfarande tror att Jorden är platt. Bara de inte försöker pracka på andra människor sina irrläror.

Men den här Jesus-bloggen tog nog nästan priset. Dock blev det trots allt lite humor i det hela — och här kommer anledningen till rubriken — när jag noterar en av reklamblafforna som syns uppe till vänster:

PS. Ni vet väl att det går att hålla Ctrl nere och med hjulet på musen zomma in och ut? Detta då ifall ni inte kan läsa vad det står i bilden ovan.

Jag måste säga att det just nu är ett jämrans tjat om svininfluensan.

För tre år sedan var det fågelinfluensan som skulle få spanska sjukan att te sig som en lätt förkylningsepidemi i jämförelse.

Och nu alltså svininfluensan. I USA har presidenten gått ut och uppmanat folk att tvätta händerna — till tvålfabrikanternas oförställda glädje kan man tänka.

Rykten gör gällande att han nästa månad skall gå ut och uppmana sitt folk att byta underkläder minst en gång varannan vecka. Även tvättmedelstillverkarna vill ju ha sin del av kakan.

Ibland undrar man hur det går till på reklambyråer och andra inblandade ställen. Om man nu gör en påkostad, glossig reklambroschyr, kollar man den inte då innan den går till tryck? Eller kan någon få för sig att det ger positiva vibbar att släppa igenom något sådant här? Uppmärksamhet, javisst, men är den positiv?

Det skulle under alla omständigheter vara roligt att få höra hur snacket gick på den där firman, innan de beslutade sig för att skicka ut sitt tryckalster.

Det charmiga med Youtube tycker jag är, att bland all fenomenal smörja som folk postar där, så hittar man lite då och då små guldkorn. Själv brukar jag sällan sitta och leta på tuben, utan nästan alla guldkorn har jag hittat efter länktips på andra ställen, ofta på de mest oväntade ställen.

Som exempelvis nedanstående klipp, som jag hittade på en site som handlade om att odla tobak!

Förklara detta, den som kan:

Jaha, ytterligare en bloggare i mängden — <gäsp>…

Nu har jag ju gjort några trevande försök på annan server, och en och annan kommentar har det blivit på andra bloggar, så alldeles grön anser jag mig inte vara. Vi får se om jag orkar fylla den här kanalen med något vettigt material, eller om jag liksom så många andra tröttnar efter ett litet tag.