Felten Fabulerar

I ett blogg-inlägg har piratpartiets MEP lyft upp Berlin-piraternas osannolika framgång i det nyligen genomförda delstatsvalet i Berlin, där de fick fantastiska 9,1% av rösterna, och därmed omkring 15 mandat i delstatsparlamentet. Det är ungefär jämförbart med att få 9,1% av rösterna i ett svenskt landstingsval.

Min lite smått ironiska kommentar där lär förmodligen gå över huvudet på alla förutom den innersta PP-cirkeln från 2006. Men faktum är att jag föreslog just det som nu Berlin-piraterna gick till val på och lyckades så väl med. Fast jag blev utsatt för en “Karl Sigfrid”, två år innan han blev det, när jag föreslog det 2006. Jag blev rejält åthutad av partiledningen, och hotades med uteslutning från partiet om jag fortsatte att propagera för “fri WiFi för alla”.

Som alla numera vet, så lyckades vi inte ens få 1% av rösterna 2006 — vilket hade gett oss ett helt annat läge, i form av betalda valsedlar. Vad värre är, är att vi 2010 gick till val på exakt samma misslyckade valplattform, och fick nästan exakt samma valresultat. Duh!

Med Berlin-piraternas strålande resultat i ryggen, ger jag mig nu ut på ett nytt förslag för PP SE. Med risk för att än en gång bli utsatt för en Karl Sigfrid:

Gratis (skattefinansierad) tillgång till 100Mb fiber för alla svenska medborgare!

Är detta rimligt? Tja, låt oss säga så här:

Svenska stamnätet för internet drivs av den oberoende och icke vinst-drivande organisationen NetNod. Den driver sex anslutningspunkter (IXP) dit alla internetoperatörer är anslutna.

Kostnaden för att få en 10Gb-anslutning till en av dessa sex punkter (två i Stockholm och en i vardera Göteborg, Malmö, Sundsvall och Luleå) är 90,000:- per år. Nåja, vi får lämna Stockholms två IXP utanför resonemanget här — de har tydligen något eget kör med något lokalt bolag, så deras kostnad är betydligt högre. Och från Luleå kan man bara få 1Gb.

Men! 90,000:- för 10Gb innebär alltså att 1,000 abonnenter kan få 10Mb i genomsnitt, och minst 100Mb topp, i båda riktningarna för 90:- per år, eller 7:50 per månad. För 9 miljoner invånare skulle det alltså kosta 810 miljoner kronor.

Nu har vi å andra sidan FRA, som enligt senaste budgetpropositionen skall få 746 585 000 kronor. Till det kan läggas så kallad domstol (7 449 000) och inspektion (12 112 000) som vi således också skulle slippa. Inte riktigt 810 miljoner, men tillräckligt nära för att kunna justeras i nästa budget.

När vi alltså avvecklat FRA, och den grundlagsstridiga övervakning de ägnar sig åt utan minsta kontroll från medborgarna och deras förmenta representanter i riksdagen, så kan vi spendera dessa pengar på något positivt, i stället för det negativa politikerna tvingat oss till.

Men detta kräver naturligtvis en rejäl utbyggnad. De omkring 5 miljarder kronor som skattebetalarna redan har betalat för fibernedgrävning har ju slarvats bort av våra inkompetenta politiker. För att NetNod skall klara av den här nya anstormningen, så behöver de en rejäl injektion av nytt kapital, var skall det komma ifrån?

Inte minst så krävs det betydligt fler IXPs. En målsättning kan vara en IXP per 100k medborgare. Ett drygt dussintal städer behöver alltså sin egen IXP, och vissa städer behöver betydligt fler än de nuvarande.

Jo, då är det så här: bredbandssatsningen, som våra opportuna politiker så gärna anför, eftersom det ju är så politiskt korrekt, har nogsamt gömts undan i två poster i budgeten. Dels 23.21 “Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur: 3 123 451 000″, dels 23.22 “Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur: 2 985 447 000″.

Totalt alltså över sex miljarder kronor per år. Det framgår inte av budgetpropositionen exakt hur dessa dryga sex miljarder skattekronor från oss alla används för att befrämja “landsbygdens miljö och struktur”. Eller ens vilka “åtgärder” man anser vara så angelägna att de motiverar en så enorm hög med svenska kronor. Men jag är ganska övertygad om att det inte skulle tarvas en särskilt stor andel av dessa miljarder för att koppla upp hela Sverige.

Därmed skulle vi kunna återbörda Sverige till toppen av världens mest IT-vänliga länder, med allt vad det skulle innebära i form av utländska investeringar i Sverige, såväl som möjligheter för företag, myndigheter med mera att utlokalisera från skandalöst överprissatta lokaler i storstadsregionerna till glesbygder som törstar efter arbetsgivare.

Svenska Dagbladet har en väldigt initierad artikel om ett flertal av de frågor som vi i piratpartiet förgäves har försökt lyfta fram i valrörelsen. Själva huvudartikeln handlar förvisso om FRA-lagen, men det finns även en faktaruta i högerspalten som är väldigt intressant.

Här framgår det med all önskvärd tydlighet att det på det stora hela inte kommer att göra någon skillnad vilket block som vinner valet — marschen mot ett DDR-samhälle på steroider kommer att taktfast trampa vidare.

De små försöken till flirt, med alla oss som anser att våra mänskliga rättigheter — och framför allt vår rätt till ett privatliv — är så mycket viktigare än plånboksfrågorna, är enbart patetiska. Vi vet ju alla att dessa frågor är de som först får stryka på foten när partierna skall kompromissa ihop sig till ett regeringsalternativ.

Nu återstår bara att se om Svenska Dagbladet kommer att ha med denna artikel i pappersupplagan, eller om även de tänker göra en DN.

Jo, många skribenter redogör numera för sin oerhörda vånda vad gäller att rösta rätt i det pågående valet.

Senast ut i raden av våndare, är Jonas Gardell. Jag försökte svara med en kommentar där, men vet inte hur långt den kommer — han tillhör ju de där märkliga bloggarna som valt att förhandsgranska alla kommentarer innan de publiceras.

Så här försökte jag i alla fall bemöta hans märkliga resonemang och därpå följande slutsats (en aning redigerat, man hittar ju alltid en del som man skulle vilja ändra efter att man tryckt på Sänd):

Tycker du verkligen att det är så stora skillnader mellan blocken att du faktiskt behöver våndas över 49 öre i bensinskatt hit eller dit? Eller över några promille mer eller mindre till “pensionärerna” — precis som om de vore en homogen grupp med tanke på spannet mellan garantipensionärerna, med 7k i månaden MINUS 1,5k I SKATT!!! och mångmiljonärerna med sina ofattbart stora pensioner? Eller eller över några promille mer eller mindre till andra “utsatta grupper”?

Eller ens utförsäljningen av svenska folkets tillgångar — du vet väl vilka det var som sålde ut telenätet och elnätet? Därvidlag är det inte heller några skillnader mellan blocken.

Tänker du inte alls på den demokrati och de mänskliga rättigheter, som våra förfäder — ofta med såväl blod som liv som insats — kämpade för att vi skulle få åtnjuta?

Båda blocken kommer att fortsätta marschen in i Bodströmssamhället, var förvissad om det. Denna formidabla övervakningsmatta, som skulle fått gamla STASI-generaler att dregla av avund, kommer att fortsätta att rullas ut. Inte för att blockens ledamöter är onda, utan för att de är toitalt okunniga när det gäller våra moderna kommunikationer.

Skäms på dig, som tydligen inte för ett ögonblick tänker på vilket samhälle du kommer att lämna efter dig till kommande generationer, eller uppvisar den minsta respekt för dessa medborgarrättskämpar som offrade nästan allt för din och min skull.

Cafébord och hotellrum med dolda mikrofoner, enligt den forna öststatsmodellen, kommer att verka som barnsliga övervakningsmodeller när väl hela FIDA (Fra, Ipred, Acta, Datalagringsdirektivet) har trätt i full kraft. Kan du föreställa dig ett Sverige där vi ängsligt sneglar över axeln varje gång vi pratar med någon? När vi bara vågar skriva neutrala klyschor i våra mail — precis som man i det forna DDR gjorde när man skickade vanliga brev, vilka som regel kom fram uppångade?

Men om detta vill inget av blocken prata. Inte alls. Och detta av fullt förståeliga skäl. Tänk om PP skulle lyckas lika väl i det här valet (och samtidigt se till att SD inte lyckas), som i det föregående. Huvvaligen, så kan vi ju inte ha det.

Tycker du inte att det känns som en bortkastad röst när du sällar den till de omkring två miljoner andra röster som förmodligen kommer att rösta rödgrönt? Med tanke på att det i stället kunde vara en av de röster som skulle krävas för att PP lyckas peta bort SD från spelplanen ännu en gång?

Jag önskar verkligen att åtminstone den tänkande delen av våra opinionsbildare funderade lite mer på att sätta in valfrågorna i sina rätta sammanhang, och tänka lite mindre med plånboken. För även din plånbok kan faktiskt komma att beslagtagas i ett framtida Bodströmssamhälle!

FRA:s sisådär lagom hemliga anläggning uppe på Sveriges baksida (Lovön) är numera tämligen välbekant. Den är till och med vederbörligen censurerad på flygbilderna på Eniro.se och Hitta.se.

Att Lovön inte har några öron och ögon utåt talas det sällan om. Deras dito befinner sig på andra sidan landet, något som jag avslöjade här på bloggen redan för snart två år sedan.

Security through obscurity förefaller att vara det mantra FRA använder sig av för att hålla sin avlyssningsstation på västkusten, närmare bestämt i Rörvik, hemlig och bortanför allmänhetens nyfikna blickar.

Mitt bloggavslöjande drog till sig mängder med troll. Många av dem försökte påstå att det jag hittat bara var Chalmers Råö-observatorium. Att detta ligger långt söder om Rörvik, och bara har en enda jätteparabol, bekymrade föga.

Nå, nu till mitt förslag till PP-aktivitet:

Efter att Almedalen är avklarad kommer gammelmedia att vara otroligt tunnsådda med nyheter som gäller det förestående riksdagsvalet. Om de således får höra att Piratpartiet kommer att anordna minst en, kanske rent av två (om vi kan få 08:orna att samlas på Lovön) aktiviteter, som sätter strålkastarljuset på FRA, ett av de största slöserierna med skattebetalarnas surt förvärvade slantar man kan tänka sig, skulle det då inte innebära att de blir intresserade?

Kika till exempel på kartbilderna över Rörvik (om det inte fungerar med vare sig Eniro eller Hitta så har Rick klippt ut en bild här), och särskilt då terrängen väster därom. En suverän allmänning med goda campingmöjligheter och fantastiska bad. I slutet av juli är temperaturen i havet här på västkusten oftast synnerligen behaglig.

Här kan vi alltså samlas, mängder av PP-sympatisörer, över en helg och mingla, trivas, umgås, säga vad vi tycker (kanske kan vi få hit Rick, Anna eller någon annan högprofilare att tala?), och så vidare. Att de allmänna transporterna fungerar uslare till Rörvik än vad de i övrigt gör i områdena kring centrala Göteborg bör inte innebära något hinder. De flesta av oss pirater som bor i dessa underutvecklade områden har tillgång till bil. Vi skulle kunna träffas med våra bilar — företrädesvis försedda med tydliga PP-dekaler — i närheten av Centralstationen, köra ett par “raggarvändor” Avenyn upp och ner, och sedan hämta upp alla som vill följa med på världens campingtripp med sol och bad och i övrigt trevligt samkväm.

.

Det är med illa dold stolthet, som jag idag får meddelandet från Twitter att

Hi, Björn Felten (BFelten).

F Radioanstalt (FRA) (radioanstalten) is now following your tweets on Twitter.

Check out F Radioanstalt (FRA)’s profile here:

http://twitter.com/radioanstalten

Jag är alltså en av (vid tidpunkten för rapporten i fråga) “165 people” som FRA följer.

Extra lustigt eftersom mina aktiviteter på Twitter kan räknas på ena handens fingrar, så troligtvis har jag utmärkt mig på något annat vis på nätet för att erhålla denna ära.

Visst tyder det på en stor portion humor ifrån någon eller några på FRA att sticka ut näsan på detta vis, om det ens är någon därifrån — förhoppningsvis går det att spåra IP-numret så småningom. Om det är på riktigt, vilket jag naturligtvis hoppas, så gör det ju dem faktiskt riktigt mänskliga — som göteborgare av födsel och ohejdad vana uppskattar jag verkligen riktig humor. Om inte, vilket väl är mest troligt, så är det ändå en synnerligen kul grej av den eller de som hittat på det.

Och för övrigt så har jag ju rent mjöl i påsen — särskilt som jag, som sagt, aldrig använder Twitter utom i några enstaka fall då jag vill följa en länk som verkar vara intressant och inte vill bli stoppad på grund av att jag inte kan logga in på Twitter.

Men ni som jobbar på FRA just nu, ta inte några större lån på era hus för närvarande. Era dagar som högavlönade statstjänstemän är räknade ifall piratpartiet kommer in i riksdagen efter valet i september 2010, var så säkra!

Via Scaber Nestors blogg hittade jag detta fullkomligt underbara exempel på kreativ nätaktivism. Hur skall någonsin de gamla bakåtsträvarna i samhället kunna vinna över en så sprudlande kreativitet, som framåtsträvarna kan mobilisera?

Man skall tala med bönder på bönders språk lyder ett gammalt talesätt. Och på samma sätt gäller att man skall tala med människor, som fortfarande verkar leva i 1900-talets verklighet, via 1900-talets teknologi. Min fax upphörde mer eller mindre helt att fungera när jag gick över till IP-telefoni för några år sedan. Men innan dess hade den varit helt tyst i flera år — precis som min telex-maskin var tyst i flera år innan jag sade upp abonnemanget för ett 20-tal år sedan.

Men vissa av dagens tekniskt bevandrade medborgare klarar av att överbrygga de generationsrelaterade “språkproblemen”, och Faxmaskinen är ett utmärkt exempel på detta.

Grundtexten som föreslås på Faxmaskinen när det gäller faxet till Telia bör personifieras för att bli slagkraftigt. Själv valde jag att bygga vidare på den inledande texten, som jag tycker var alldeles utmärkt:

Den senaste veckans nyhetsflöde och diskussioner kring den så kallade FRA-lagen och dess inkoppling den 1 december har säkert inte gått er obemärkt förbi.

Lagen i dess nuvarande form är djupt bekymmersam av flera anledningar, och jag tror och hoppas att Telia nu tar sitt ansvar för att praktiskt vägra inkopplingen av FRA till sina nationella och internationella transit-punkter och istället överklagar detta i domstol.

Notera särskilt att det enligt den nya lagen är fullständigt riskfritt att “bryta” mot den genom att vägra koppla in trådarna till FRA — våra inkompetenta lagstiftare glömde helt enkelt bort att uppdatera påföljdsparagrafen. Låt gärna era jurister kolla själva, om ni inte tror mig!

Att TeliaSonera Svenska AB förlorar massor av goodwill såväl som enorma inkomster, genom eventuell kundflykt, genom att lägga sig platt för majoritetsägarna i regeringskansliet är ju uppenbart. Eller borde i alla fall vara det för ett börsnoterat företag.

Kom ihåg den gamla devisen “Det är billigare att behålla en gammal kund än att försöka värva en ny”!

Jag vill uppmana alla att ge sitt personliga bidrag till den här kampanjen för att förmå Sveriges i särklass största ISP att ställa sig på kundernas sida gentemot 37% av ägarna (regeringskansliet), och där, om de hade rådfrågat övriga 63% av ägarna, de förmodligen hade fått samma besked från majoriteten av ägarna som från sina kunder.

Sålunda lyder den första paragrafen i det första kapitlet i vår regeringsform, en av fyra delar av vår grundlag. Hur lever våra folkvalda upp till denna och de övriga paragraferna i sagda kapitel? Här några spontana kommentarer, punkt för punkt.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Lika rösträtt har vi förvisso, men den fria åsiktsbildningen? Med ett mediaoligopol som ger sittande politruker och andra makthavare en gräddfil, och där Svenne Banan hänvisas till insändarsidorna i papperspressen (vilka ofta inte ens finns på nätet) eller till att agera statister i diverse snuttifierade debattprogram, kan det verkligen räknas som fri åsiktsbildning?

Naturligtvis kan man inte kräva att varenda människa med en egen åsikt om någonting skall beredas plats i våra media, men nog borde det — med hundratals TV- och radiokanaler finnas utrymmer för lite mer folkvilja?

Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Representativt? Är det verkligen ett representativt urval vi har i vår riksdag, när den övervägande majoriteten inte har haft ett riktigt jobb i hela sitt liv, och när de sitter där efter att ha blivit nominerade till en valsedel av en liten, sluten partitopp?

Kommunalt självstyre? Tja, om så hade varit fallet, så skulle kommunerna fritt få disponera kommunalskatten i stället för att allt samlas på hög av regeringskansliet i Stockholm, och sedan distribueras tillbaka ut till kommunerna — efter sedvanliga avdrag för utjämning och administration, naturligtvis.

Skola, vård och omsorg borde vara en riksangelägenhet och borde därför gå på den statliga budgeten. Polisen däremot fungerade bättre före 1965 (cirka, jag minns inte riktigt) då det fortfarande var en kommunal angelägenhet, än nu då 25% av landets samtliga poliser sitter i ett hus på Kungsholmen i Stockholm.

2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Lika värde? Tja, en del är tydligen mer lika värda än andra. De som lyckats armbåga sig fram till maktens smörgåsbord har uppenbarligen ett helt annat värde än de som kämpat en hel livstid för att bidraga till försörjningen av alla som valt arbetsfria inkomster. Skatten på arbete ligger omkring 50% medan skatten på spekulationsvinster fram tills för bara några år sedan låg på 20%, numera är det visst höjt till 30%.

Den enskilda människans frihet och värdighet verkar inte beröras nämnvärt av att den numera i stor utsträckning sker digitalt.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Suck. Det här behöver jag väl knappast ens kommentera, med tanke på de senaste dagarnas debatt om sjukförsäkringen till exempel?

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Yeah man! FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA (det vill säga FIDA). “Inom samhällets alla områden” inkluderar tydligen inte det stadigt växande området på webben…

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället.

Och när man stängt av människorna från internet efter tvivelaktiga beskyllningar från mediamaffian, hur är det då tänkt att sagda människor skall kunna uppnå “delaktighet och jämlikhet i samhället”?

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.

No shit? Ibland verkar det som om den är de etablerade partiernas ledningars främsta företrädare och ett transportkompani för regeringen.

Och slutligen, min absoluta favorit:

9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.

Alltså… Var skall man börja? TPB? Black Internet?

Nä jag väljer att sluta här i stället, och låta den sista kommentaren hänga i luften som ett intellektuellt bete för alla läsare.

Jag blir mer och mer övertygad om att den övervägande majoriteten av alla i riksdagen behöver bytas ut i september 2010. Piratpartiet kan utgöra ett bra alternativ, givet att rätt personer hamnar på valbar plats naturligtvis.

Påståendet i rubriken väckte en hel del, berättigad uppståndelse, när Johan Ronström fick det som svar på en fråga han ställde till Telia beträffande deras ambitioner att ställa upp på sina kunders sida gentemot det galopperande övervakningssamhället, särskilt då FRA-lagarna.

Nu skall man inte dra för stora växlar av denna utsaga, eftersom det inte var någon officiell talesman för Telia som skrev svaret, utan en helt vanlig anställd på Telias kundtjänst. Den gode Markus som skrev svaret sitter nästan så långt ifrån maktens korridorer i Telias högkvarter i Larsboda, Stockholm som man kan komma — han bor i Kortedala i Göteborg, det äldsta resultatet här av det så kallade miljonprogrammet i mitten av förra seklet.

Men hur ligger det egentligen till med detta påstående, och varifrån kommer det? Är det en medveten desinformation ifrån företagsledningen till sina anställda, eller är det resultatet av massmedias misslyckande när det gäller att hålla svenska folket informerade om vad som egentligen försiggår på Telia — eller TeliaSonera Sverige AB som det egentligen heter idag?

Telias ursprung är Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket som grundades genom regeringsbeslut i februari 1853. Att det därmed från början var i allra högsta grad politiskt råder det ju ingen tvekan om.

Efter vissa namnbyten under vägen, så kom så namnbytet till Telia AB den 1 juli 1993, och det var då som man plötsligt började anse sig vara ett “vanligt” bolag. Det där med att byta namn på offentliga verk och börja kalla sig aktiebolag har jag behandlat tidigare här på bloggen, det är ju bara ett sätt att undandra sig de regler som gäller beträffande otillbörliga vinster som annars gäller offentlig verksamhet.

Och naturligtvis var det staten — det vill säga regeringskansliet — som “fick” alla aktier i Telia AB. Fortfarande var det alltså ett i allra högsta grad politiskt (styrt) företag. Nästa steg kom den 13 juni 2000, då 30% av aktierna såldes ut på stockholmsbörsen. Det var inte många av proffsen på börsen som begick misstaget att köpa dessa aktier för 85:- styck, det var nästan uteslutande småsparare som köpte den så kallade folkaktien. Proffsen kom in senare när kursen hade rasat rejält, och började sitt sedvanliga spekulerande.

Men fortfarande ägde alltså regeringskansliet 70% av “företaget”, så fortfarande är det säkert att påstå att det var ett politiskt företag.

Numera är regeringskansliets ägarandel nere på 37%. I vanliga, riktiga, aktiebolag räknas ägarandelar som inte ens kommer upp i tvåsiffrigt som majoritetsägande, så naturligtvis sitter ägaren av 37% i en säker sits när det gäller att fatta beslut om chefer och verksamhet. Ergo: TeliaSonera Svenska AB är enligt mitt förmenande fortfarande ett i allra högsta grad politiskt företag.

Om nu Telia verkligen hade varit ett vanligt opolitiskt företag, så hade de naturligtvis insett vad så många av oss har påpekat om och om igen — nu senast Metro — nämligen att man förlorar såväl kunder som goodwill på att lägga sig platt inför majoritetsägarna i regeringskansliet, i stället för att ställa upp på sina kunders sida, något som är elementär företagspolicy bland “vanliga opolitiska företag”.

När jag läser Joshens långa, och i övrigt läsvärda, inlägg i nedräkningen inför FRA-kablarnas inkoppling, så slås jag av hur dåligt utbildade de flesta av oss är när det gäller våra grundlagsskyddade rättigheter.

Till och med Joshen själv gör sig skyldig till några smärre sakfel. Tyvärr kan jag, sedan två år tillbaka, inte längre kommentera på hans blogg, så jag får ta kommentaren här på min egen i stället.

För det första så skriver Joshen att

På svenska säger vi brevhemlighet, även om den officiella termen är posthemlighet.

Det är i och för sig korrekt. Men därutöver har vi telehemligheten. Båda dessa termer är officiella. Nämligen genom Brottsbalkens, den i särklass viktigaste lagen — själva grunden för all vår lagstiftning, 4 kap. Om brott mot frihet och frid, 8 §

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

(min emfas) Vi har alltså redan, även enligt stofilernas definition av “brev”, täckning för att våra email skall vara skyddade — om de inte faller under “post” så faller de i alla fall under “tele”.

Sedan fortsätter han

På engelska säger man istället secrecy of correspondence,

Underförstått, förmodar jag, att vi inte har något motsvarande i svensk lag. Men genom Regeringsformens andra kapitel 23 § gäller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (PDF-fil) artikel 8.1 för oss, och den stipulerar alltså att

Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Ganska nära den anglosaxiska skrivningen skulle jag vilja påstå.

Men visst har Joshen helt rätt i att vår grundlag måste bli tydligare på de här punkterna. Den minnesgoda läsaren av den här bloggen minns förhoppningsvis mitt konkreta förslag till en reviderad version av RF 2 kap.

Mitt förslag i augusti förra året var dessutom att vi alla skulle börja använda begreppet rätten till förtrolig kommunikation i stället för en massa annat ludd, såsom “integritet” och liknande trams. Det tycker jag är ett framtidssäkrat begrepp som vi gott kan få i oss med modersmjölken så att det sitter i ryggmärgen.

Framför allt: Kom ihåg, allihop, att det finns för närvarande bara ett enda politiskt parti, som kan sätta stopp för alla dessa vansinnigheter: piratpartiet.

Med mindre än två veckor kvar, innan FRA skall skarva in sina trådar på dina och mina kommunikationsvägar, så börjar det bli alltmer spännande att följa hur det fysiska arbetet med detta fortgår. Tyvärr verkar inte massmedia särskilt intresserade av den rent praktiska aspekten på detta enorma arbete, för åtminstone jag har i alla fall inte sett något alls om detta.

Vad som förvånar mig en hel del, är att fortfarande ingen, inte ens bloggossfärens egen juridiska expert på området, den eminente Mark Klamberg, verkar ha uppfattat det fatala misstaget i den nya lagstiftningen, som jag skriver om här, nämligen att man glömt bort att uppdatera kapitlet om påföljd.

Om det inte är så att vi i svensk lag har något slags “defaultvärde” för påföljd när man bryter mot en lag, så kan inte jag se annat än att det är helt riskfritt för samtliga operatörer att helt enkelt strunta i att koppla upp sig mot några samverkanspunkter, det finns helt enkelt ingen lagstiftad påföljd för vägran så vitt jag kan se. Så kanske vi inte ens behöver byta operatörer — i alla fall inte enbart av en sådan anledning?

Den som vill läsa mer om FRA här på bloggen, rekommenderas att klicka på FRA i kategorispalten till höger på huvudsidan (klicka på översta bilden på sidan för att komma dit).