Nästan alla idag har en mobiltelefon. I Sverige har vi tydligen mer än ett abb per skalle, om jag läst senaste statistiken rätt.
Och alla vi med en mobiltelefon måste ha ett abb, som vi betalar väldigt olika mycket för, för att kunna använda den för att kommunicera med våra nära och kära — och ibland våra inte fullt så nära och kära, men låt oss lägga den delen åt sidan just nu.
Men redan i mobiltelefonens barndom insåg alla teknikutvecklare att dessa apparater i princip kunde fungera som forntidens Walkie Talkie. Om bara de kunde sända och ta emot på två olika frekvenser.
Motorola var snabbt ute med en modell (som jag dessvärre inte minns namnet på), — iDEN — som faktiskt kunde kontakta andra mobiler av samma fabrikat. Det finns en mängd fall att hitta på internet, där denna funktion faktiskt har räddat liv. Mobilen hittade ingen basstation, men kunde kontakta en närbelägen mobil, som i sin tur kunde kontakta… Och så vidare. Det vi tekniker kallar roaming.
Vad som krävs, rent tekniskt, är helt enkelt att kunna sända och ta emot på två olika frekvensband. Big deal! Dagens mobiler klarar alla av ett flertal olika frekvenser. Många av dem långt ifrån varandra rent frekvensmässigt. De två frekvenserna som krävs för en äkta P2P-kommunikation ligger så nära varandra, att det inte ens krävs särskilda sändare och mottagare i mobilen, till skillnad från dagens multibandsmobiler.
Hela den här funktionen med möjlighet att kontakta andra mobiler direkt (jag vill minnas att själva Motorola-abbet hade ett särskilt namn men inte ens det kan jag hitta vid en ytlig surfning, kanske någon kan hjälpa mig?) — MOTO Talk — verkar att ha tystats ner.
Och, tja, vilken mobiloperatör vill bidraga till att deras dyrt betalande kunder kan kontakta varandra direkt, utan att passera operatörens dyrbara basstationer?
Själv vet jag att en stor andel samtal från min mobil sker till någon som är inom “ett stenkast” och alltså lätt kan kontaktas direkt, mobil till mobil. Mobiltelefoner kan normalt nå basstationer inom cirka 15 kilometer. Men en mottagare som befinner sig i andra änden av ICA Maxi kan jag alltså inte nå. Varför? Tja, jag tror att svaret är givet…
Tänk själva vilken värsting-app det kunde bli, om du i varje ögonblick kunde se hur många i din adressbok som befinner sig inom direktkontakt (det vill säga gratis), och du kunde skicka ett litet “Hej du” till vederbörande. Men naturligtvis även kunde prata direkt utan att blanda in din operatör. I timmar i sträck utan att din operatör ens registrerar det. Var det någon som nämnde Datalagringsdirektivet…?
Men fortfarande har jag inte hört talas om någon äkta Walkie-Talkie-mobil i Sverige. Jo, för några år sedan försökte några operatörer saluföra denna funktion, men den var så långt ifrån äkta W-T man kunde komma.
Ergo: Tekniken har funnits ända sedan mobiltelefonen utvecklades, men mobiltillverkarna är bara intresserade av att tillgodose mobiloperatörernas önskemål, och mobiloperatörerna är måttligt intresserade av att tillgodose sina kunders önskemål.
Ännu en anledning till att infrastrukturen är alldeles för viktig för att överlåtas i händerna på alla de olika oligopol som nu låtsas vara marknadsanpassade. Med en infrastruktur som ägs av oss alla, så hade vi haft äkta Walkie-Talkie-funktion i våra mobiler för länge sedan.
Uppdatering: Tack Viktualiebrodern för infon om Motorola!