Felten Fabulerar

Det här var en kommentar till mitt tidigare inlägg, men jag tycker att det är så viktigt, att det, något editerat, förtjänar ett eget blogg-inlägg:

Vi skall inte älta samma frågor som de gamla trötta partierna. I alla fall inte på samma sätt.

Vad vi kan göra är att “paketera” om flera av frågorna på vårt eget vis.

I stället för att prata om arbetslöshet pratar vi om arbetsbefrielse. Löneförhöjning ersätts av arbetstidsförkortning (3% motsvarar ju faktiskt en kvart om dagen).

I stället för att lova guld och gröna skogar på skattebetalarnas bekostnad,

så lovar vi att alltid undersöka om eventuella reformer tillför något positivt för skattebetalarna.

Gratis (skattefinansierat) bredband är till exempel något som jag är övertygad om att skattebetalarna skulle uppskatta. Skulle kosta någon hundralapp per år.

I stället för att vräka pengar över vägar och järnvägar borde vi satsa på sjötransporter.

Och så vidare…

Suck!

Så blev det då, som förväntat av de flesta, ytterligare ett gigantiskt fiasko för Piratpartiet i 2014-valet.

Till skillnad från exempelvis tyska dito, som nått stora framgångar, så har svenska Piratpartiet hårdnackat vägrat att vidga sina politiska ambitioner. Inte ens den otroliga fördelen av att ha två ledamöter redan på plats hjälpte i EU-valet när man blev utfrågad om annat än PP:s “kärnfrågor”. PP:s två representanter stod som stora frågetecken och fånflinade när någon av de för väljarna viktigare frågorna, än vad som är internetrelaterade, avhandlades.

Snälla! Jag har varit med i PP från allra första början — det vill säga snart nio år. Jag brinner verkligen för “våra” frågor. Men jag inser ju, precis som alla svenska väljare, att det finns andra, mycket viktigare, frågor än internet.

Kan det verkligen vara så himla svårt att vidga vår politiska horisont? Skall vi verkligen behöva förnedras med valresultat i bråkdelar av procent länge till, samtidigt som vi ser exempelvis nynazisterna bli det tredje största partiet och fanatiska manshatare ta över våra platser i EU-parlamentet?

Att döma av kommentarerna (eller rättare sagt bristen på desamma), så var det ingen som gick på mitt försök till aprilskämt i år.

Däremot skulle det vara trevligt om ni som uppskattade skämtet gick in på aprilskämt.se och röstade upp det (från en tråkig 95:e plats just nu).

Västerbotten-Kurirens skämt om hundbajs ligger i skrivande stund på andra plats. Men Sundsvalls Tidning hade exakt samma skämt 2009. Jag tycker att det är skamligt att samma skämt skall hamna i toppen igen (ST:s hundbajs hamnade på 6:e plats 2009).

Jag har länge förordat att vi borde lägga en stor del av alla de miljarder per år, som vi idag lägger på det nuvarande, totalt misslyckade, systemet vi har för att “ta hand om” invandrare, på att istället rusta upp våra ambassader, så att de kan fungera som mottagningsstationer för alla som vill utvandra eller fly till Sverige.

På våra ambassader — som för övrigt bör utökas till antalet, i stället för som nu, skäras ner på i besparingssyfte — bör det sitta kompetent personal. Att använda ambassaderna som reträttplatser för politiker som gjort sig omöjliga på hemmaplan måste alltså omedelbart upphöra.

Att samtliga på ambassaden skall kunna prata det lokala språket flytande måste vara ett grundkrav. Att de verkligen är intresserade av den politiska situationen i landet i fråga, och klarar av att läsa tidningar och se på och förstå lokala TV-nyheter likaså. Att behärska cocktailbjudningar på grannambassaderna icke så!

Många, framför allt asylsökande, har varit i händerna på hänsynslösa människosmugglare, som berövat dem alla deras värdesaker — ofta tiotusentals dollar eller mer. Om de istället hade kunnat vända sig till den svenska ambassaden, och där fått klart inte bara med inresa och uppehållstillstånd på några timmar, utan även med transporten, så skulle mycken mänskligt lidande kunna undvikas.

Idag betalar vi skattebetalare mellan 40.000 och 1.300.000 kronor(!) per utvisningsflyg. Med lite planering, skulle man med största sannolikhet kunna chartra flyktingplan från utsatta delar av världen till Sverige till en betydligt lägre kostnad än så. Och samtidigt hade flyktingarna kunnat få behålla både sina besparingar och sina ID-handlingar och dessutom sluppit riskera att dö en plågsam död i en övergiven container någonstans.

Kanske kan man tänka sig att koordinera Flygvapnets Herkules-plan, som flyger hjälpsändningar till en oroshärd, med returnerade flyktingar? Eller statsministerns privata jet — kanske kombinera ett blixtbesök av någon foto-kåt minister med några extra passagerare på tillbakavägen?

Många av de som söker sig till våra ambassader skulle säkert vara intresserade av att jobba där några månader för att hjälpa sina landsmän.

Samtidigt skulle vi få användning för de militärer, som nu bland annat tvingas utkämpa USA:s dödsdömda krig i Afghanistan, med flera oroshärdar. De skulle säkert känna att de gör bättre nytta genom att försvara en utsatt, svensk ambassad någonstans i världen.

Ofta när jag försöker få vänner och bekanta att inse, att vi alla under fyrtio års tid har blivit förledda att förstöra våra kroppar tack vare ett statligt verks “rekommendationer” så får jag höra kommentar i stil med “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”. Att dessa förlegade rekommendationer förorsakar 350.000 människor (enbart i Sverige) med diabetes onödigt lidande är ju förstås inget någon borde “bli lycklig” över.

När jag försöker förklara för sagda vänner och bekanta, att fildelning inte alls innebär “stöld” utan fastmer att vi åstadkommer en kostnadseffektiv reklam för det vi fildelar, så får jag höra samma sak: “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”.

Religiösa fanatiker har i alla tider (ungefär sedan de kristnas messias föddes för 2000 år sedan) burit sig åt som just fanatiker. I två tusen års tid har alla opponenter behandlats på de mest vidriga sätt — tortyr, omänsklig förnedring och ibland avrättning, You Name It, They Did It.

Min gamle vän, Rickard Falkvinge, som bildade det första Piratpartiet för sju år sedan, har skrivit en hel del om hur svårt det är att informera den stora allmänheten om vad som gäller. Det må vara om LCHF eller fildelning, samma sak.

Vi må alla — LCHF-frälsta såväl som piratpartister — betraktas som religiösa fanatiker av alla dem som ännu inte har sett ljuset. Och jag har full förståelse för alla dem, som vägrar att låta sig tvångsmatats med “Den Rätta Vägen”.

Men, som Rick påpekar, om vi bara kan övertyga två människor var, så tar det inte så många exponenter innan vi har tryggat vår bas. Och det gäller såväl copyrightfrågor som kostfrågor…

Sveriges flyktingpolitik sedan det andra världskriget kommer med största sannolikhet att gå till historien som något fullständigt häpnadsväckande. Med början vid baltutlämningen så har vi sakta men säkert, gradvis blivit alltmer rasistiska.

Med tanke på att hela Skandinavien var istäckt så sent som för 8000 år sedan, och att vi alltså alla är invandrare, så är det häpnadsväckande att vi blivit alltmer protektionistiska när det gäller invandring. Ända tills för ungefär tvåhundra år sedan, så var vi helt och hållet beroende av invandring för att vårt samhälle skulle kunna utvecklas. Ja, ända in på 1970-talet, så var vi beroende av det som idag kallas “arbetskraftsinvandring” för att hålla igång produktionen.

Att vi i Sverige, med vårt enorma rike — faktiskt, arealmässigt, näst störst i hela Europa om man räknar in alla våtområden — inte skulle ha plats för fler människor, är ju en fullständigt horribel tanke.

Om man dessutom inser att den enda “naturtillgång” ett mänskligt samhälle har, är dess människors arbetskraft, så blir det ännu mer oförståeligt att vissa kretsar fortfarande pratar om kostnader för invandringen. Varje invandrare är ju enbart ett tillskott till våra naturtillgångar — förutsatt naturligtvis att man ger dem rätten att arbeta. Att sätta dem i koncentrationsläger i flera år, i väntan på att några anonyma, icke folkvalda, byråkrater i Migrationsverket skall fatta ett beslut, jo det medför naturligtvis en enorm kostnad, men det är ju enbart en fråga om misshushållning av givna resurser.

Att Sverige har världsrekord i antalet fördömanden av diverse människorättsorganisationer, inklusive en EU-domstol, är ju något vi bara kan skämmas över.

Historiens dom kommer att bli hård över dessa ansiktslösa, och fullständigt empatilösa, byråkrater med den rasistiske ministern Tobias Billström i spetsen. Det är märkligt att de inte själva verkar oroa sig över detta. Om jag löpte risken att klassas tillsammans med historiens värsta illdådare, så hade åtminstone jag tänkt mig för innan jag firade en lyckad utvisning med tårtkalas eller champagne.

Men tänk även på att alla ni, som stillatigande accepterar detta, är lika medskyldiga. Särskilt ni, som röstar på partier som stödjer denna förnedrande hantering av våra invandrare!

Min fru kom på att hon gillade Ken Wahl i “Wiseguy” och bad mig att köpa en DVD med den första säsongen.

Sagt och gjort, det försökte jag. Men det gick inte särskilt bra.

Alltså! Vad i alla hela fridens namn sysslar de här vidriga copyright-trollen med?

Fattar de inte, att den enkla anledningen till att de inte längre “tjänar några pengar” är att de är så fullständigt bortom allt reson och balans?

Hallå, liksom, vi önskar ju inget annat än att betala och göra rätt för oss. Varför förnekar ni oss att göra det?

Nu fick det bli TPB utan undertexter, man jag hade föredragit “The Real Thing” och var beredd att betala för det.

För säkerhets skull skall jag kanske nämna att jag för två veckor sedan beställde, och fick, Lovejoy - The Complete Collection (för £49.99) till exakt samma adress. Så det var alltså inte min svenska adress i sig som var problemet…

För många hundra år sedan, så fanns det ett land som hette Holland.

Numera finns det inte längre ett sådant land.

Men fortfarande finns det såväl journalister som bloggare som skriver Holland när de i själva verket avser Nederländerna.

Numera finns det två Holland — nord och syd. Ungefär som att det finns väster- och östergötland i Sverige.

Tänk om vi äntligen kunde lära oss att Holland inte längre är detsamma som Nederländerna, hur mycket mer respekt skulle vi inte då kunna få från våra kära kollegor där nere…?

I ett rättssamhälle värt namnet, så har man fyra pelare att stå på.

1. Den lagstiftande — i Sverige: Riksdagen

2. Den verkställande — i Sverige: Regeringen

3. Den dömande — i Sverige: saknas, är tyvärr samma som 2.

4. Den granskande — i Sverige: massmedia (blir således 3)

I Sverige har vi tyvärr fortfarande en rättsröta, som gör att vi befinner oss på medeltidens nivå, om man jämför med övriga, demokratiska länder i världen.

Vi har, bland annat, ett system där medlemmar i kommunala, politiska partier har mer eller mindre monopol på platserna som nämndemän i våra domstolar.

Därutöver har vi något slags märkligt USA-komplex, som troligen bottnar i att vi sett alldeles för många TV-serier och Hollywood-filmer, som gör att vi tror att man måste ha en välavlönad advokat för att kunna åstadkomma rättvisa i våra domstolar.

Hur länge skall vi egentligen behöva finna oss i detta huvudlösa, juridiska system?

Nämndemannasystemet måste naturligtvis omedelbart avskaffas. Blotta tanken på att kommunpolitisk tillhörighet skall vara kriterium för att platsa som en biträdande domare är ju fullkomligt horribel.

Våra juridiska fakulteter har kontinuerligt tusentals studenter, är det någon som tvivlar på att en enda av dessa skulle ha mindre lämplighet att sitta som biträdande domare i våra domstolar, än någon politiskt tillsatt stofil?

Visst är den gamla tanken från medeltiden, att vi skall få bli dömda av “vanligt folk”, en trevlig tanke. Men är det inte mer värt att få bli dömd av någon som faktiskt kan det där med svensk lag? Särskilt nu, när vi faktiskt har en nedskriven, svensk lag…?

I ett uppmärksammat — nåja, på webben i alla fall, gammelmedia har ju fullt upp med nätmobbning för tillfället - brev från ett relativt nybildat aktiebolag vid namn Rättighetsalliansen Europa AB har Piratpartiet fått mottaga ett hotbrev med uppsåt att tvinga PP att inte längre förse The Pirate Bay med bandbredd.

På partiledare Anna Trobergs blogg framkastade hennes bror, Anders Troberg, att vi nu borde börja spela enligt samma spelregler, som motståndarna.

Han blev naturligtvis omedelbart åthutad. “Så gör inte vi.”

Jag vill påstå att det är precis så vi skall göra. Man kan inte vinna över en motståndare som spelar ett smutsigt spel genom att sätta sig på höga, moraliska hästar. Man må vinna moraliska poänger, men man förlorar ofelbart striden.

I stället bör vi sikta in oss på de olika, märkliga bolagsbildningarna kring det nystartade aktiebolaget i fråga.

Låt oss börja med föregångaren, Antipiratbyrån. Sommaren 2001 startade Henrik Pontén sitt enskilda bolag Svenska Antipiratbyrån. Detta bolag är fortfarande aktivt, men skattemyndigheterna har inga uppgifter om vare sig F-skatt, arbetsgivarstatus eller momsregistrering. I praktiken stendött företag alltså.

Fyra månader senare bildades Svenska Antipiratbyrån ekonomisk förening. Här finns tre listade styrelseledamöter — ingen av dem den gode Pontén.

Två av ledamöterna kommer från samma företagskonglomerat, men den tredje, Lars Arne Håkansson, är ganska intressant.

Han listas fortfarande som VD för Warner Home Video Sweden Aktiebolag. Ett bolag som sedan 2005 är ett dotterbolag till Warner Bros. Entertainment Sverige AB.

Dotterbolaget har numera avregistrerat sig för F-skatt, har inga anställda och är ej momsregistrerat. Bolagets verksamhet var listat som:

Bolaget skall bedriva uthyrning och eller försäljning av videokassetter för hembruk ävensom idka därmed förenlig verksamhet.

Man kan ju förmoda att den verksamheten inte längre är särskilt lönsam.

Den gode Håkansson är också ägare till LH Professional Managment AB. Ett bolag med endast han själv och hans fru som styrelseledamöter. Registrerat för ett år sedan, inget F-skattebevis, inga anställda — men momsregistrerat(!).

Den uppgivna verksamhetsbeskrivningen tyder inte direkt på några direktörskvaliteter vad gäller vårt modersmål:

Föremålet för bolaget är att bedriba konsult veksamhet inom managment och styrelse uppdrag. Vidare kommer företaget att vara verksam inom fritids sektorn med fiske verksamhet.

Fler stav- och grammatiska fel och särskrivningar i två korta meningar är svårt att hitta.

Så, Pontén, var hittade du den här personen, och vad hade han för kvalifikationer för att platsa i din(?) ekonomiska förenings styrelse?

Numera har du ju som sagt Rättighetsalliansen Europa AB. Hur många uppdragsgivare från övriga Europa har ni? Ni säger er bedriva konsultverksamhet inom juridik, it och teknik. Vidare har ni kryssat för rutan “Advokatbyråverksamhet” hos SNI.

Förra året hade ni en omsättning på 3,351 miljoner kronor. Ni hade tre anställda med en genomsnittlig årslön om 438 tusen kronor vardera. Bara en liten fråga: var månne du och din fru (båda i styrelsen) två av dessa? Om inte, varifrån får du din huvudsakliga lön?

Och, för att återknyta till Lars Arne här ovan, Rättighetsalliansens styrelseordförande är Trygve Gerard Versteegh. Han har totalt 23 styrelsejobb, så man kan väl betrakta honom som ett så kallat styrelseproffs? På vilka meriter har ni valt honom?

Och så vidare, och så vidare. Börjar man gräva i alla dessa företagskonglomerat, så finns det hur mycket som helst att hitta. Men se för Jösse namn till att spela efter samma spelregler som motståndarna!