Felten Fabulerar

Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)

Förhindra otillbörlig påverkan av riksdagsledamot.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förhindra otillbörlig påverkan av riksdagsledamot genom att Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 4 Kap. 4 § samt dito 4 Kap. 8 § kompletteras på följande vis.

---

4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

Ersättes av:

4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

Otillbörlig påverkan av riksdagsledamot är icke tillåten, och skall betraktas som högmålsbrott (Brottsbalk (1962:700) 18 Kap.).

Samt:

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Ersättes av:

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Misstänkes riksdagsledamot för brott mot 4 § andra stycket i denna regeringsform må dock talan väckas oaktat vad som i övrigt säges i denna regeringsform.

---

Bakgrund.

Att på ett otillbörligt vis försöka påverka riksdagsledamöter inför omröstningar är ett oerhört allvarlig angrepp på vårt lands demokratiska system, och blotta misstanken att något sådan kan ske ostraffat måste omedelbart stävjas för att inga oegentligheter skall kunna inträffa.

Motivering.

Det har vid ett flertal tillfällen, särskilt under innevarande mandatperiod, framkommit bevis på att otillbörlig påverkan av riksdagsledamöter har förekommit för att tvinga dem att rösta mot sin egen övertygelse, och — vad som är än värre — att rösta mot vad de väljare de representerar önskar.

Sådana exempel är till exempel hur en enskild moderat ledamot tvingades att kvittera ut sig under mobbliknande omständigheter samt nu senast hur centerpartister under nästan lika uppseendeväckande former “förmåddes” att gå emot sitt eget partis vallöften.

Detta är ju naturligtvis fullständigt oacceptabelt i en representativ demokrati som vårt land. Det är illa nog att försöka otillbörligt påverka landets demokratiska val, något som är straffbart med upp till två års fängelse, men 15.000 gånger allvarligare när de som representerar ungefär 15.000 medborgare vardera påverkas på något som helst otillbörligt vis.

Säve den 1 februari
2010

Björn Felten (pp)

Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)

Revidering av Rättegångsbalken med avseende på husrannsakan.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Revidering av Rättegångsbalken med avseende på husrannsakan genom att Rättegångsbalk (1942:740) 28 Kap. 1 § första stycket kompletteras på följande vis:

---

1 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Ersätts av:

1 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller försök till sådant brott, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Vidare genom att samma lag, 28 Kap. 8 § kompletteras på följande vis:

8 § Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

Ersätts av:

8 § Dator eller digitalt lagringsmedium, post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

---

Bakgrund.

En husrannsakan är ett oerhört ingrepp i en medborgares liv, och får därför endast genomföras om det är av synnerlig vikt för att utreda riktigt grova brott.

Vidare utgör datorer numera en oerhört viktig del av medborgarnas liv. Datorer kan inte jämställas med några andra ting som kan tänkas beslagtagas, och måste få ett stärkt skydd mot övergrepp från rättsmyndigheterna.

Motivering.

Redan vid det katastrofala tillslaget mot The Pirate Bay i maj 2006 blev det uppenbart att det saknas all rimlig relation mellan den olägenhet som den eller de drabbade utsätts för och brottets allvar. Det vill säga, tillslaget var ett tämligen klart brott mot bland annat:

27 kap. 3 a § Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650).

Hundratals seriösa och fullständigt oskyldiga personer, juridiska så väl som fysiska, drabbades av detta urskiljningslösa beslagtagande av datorer. Att det hela skedde i en skyddsklassad serverhall gör det hela så mycket allvarligare.

Och exemplen på slika rättsövergrepp är mångfaldiga. Nu senast har en riksdagskandidat fått sina datorer beslagtagna, något som, som vanligt, drabbat ett flertal fullständigt oskyldiga personer, och detta tydligen utan att det från början ens fanns en formulerad brottsmisstanke — den verkar att ha konstruerats i efterhand.

Så här får det naturligtvis inte gå till i en rättsstat. Datorerna är för de flesta människor minst lika viktiga ur integritetssynpunkt som någonsin någon “Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling [...] brev eller annan sluten handling” som sedan tidigare är fredade. Endast vid riktigt grova brott, sådana som kan ge minst två års fängelse skall myndigheterna över huvud taget kunna ha en husrannsakan som redskap.

Säve den 22 januari
2010

Björn Felten (pp)

---

Uppdatering: Efter flera bra förslag och påpekanden i kommentarsfältet här nedan har jag reviderat motionen. För att inte göra resultatet oöverskådligt, så har jag inte med de gamla skrivningarna. Jag hoppas att nytillkomna läsare ändå kan förstå hur texten har utvecklats. Fortsätt gärna komma med synpunkter!

(senast uppdaterad 23 januari 16:10)

Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)

Ett års moratorium samt revidering av samtliga lagar.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett års moratorium samt revidering av samtliga lagar genom att

införa totalt moratorium gällande stiftandet av nya eller ändrade lagar under tiden 1 januari 2011 till och med 31 december 2011, samt

uppdraga åt samtliga 349 riksdagsledamöter, samtliga statsråd och samtliga tjänstemän i regeringskansliet att, på heltid, ägna all sin därigenom frigjorda tid åt att gå igenom samtliga svenska lagar och därvidlag tänka efter noga vilka delar eller hela lagar som kan strykas. Minst 50% av all lagtext skall på detta vis strykas ur Svea Rikes Lag, helst mer.

Bakgrund.

Varje år röstar riksdagen igenom omkring 1000 nya och ändrade lagar. Detta borde tyda på att vår svenska lagstiftning fortfarande är behäftad med stora felaktigheter.

Men så är naturligtvis inte fallet. Det finns för närvarande inga akuta problem med lagarna, som kräver omedelbara åtgärder, och som alltså inte kan vänta ett år.

Däremot är det ett stort demokratiskt problem, att våra lagar ständigt växer på detta vis, eftersom det blir alltmer omöjligt för medborgarna att veta vad som gäller ur juridisk synpunkt. Risken att man av okunskap råkar bryta mot lagen växer i takt med att lagtexterna blir så oöverskådliga att knappast ens utbildade jurister hänger med.

Motivering.

Lagar skall vara så klart, koncist och tydligt utformade, att alla medborgare klarar av att tolka dem, och att lära sig vad som är lagligt och inte lagligt. Då gäller bland annat att all form av onödig detaljreglering måste bort, och likaså alla morallagar som talar om för medborgarna vad riksdagsledamöterna anser att medborgarna skall tycka och tro och i övrigt hur de skall uppföra sig för att anses vara moraliska.

Att fortsätta som nu, där riksdagsledamöterna lämnar in över 3000 motioner om året, varav merparten gäller nya och ändrade — oftast utökade — lagar, är således ohållbart. Att använda våra lagar för att göra “ett avtryck”, såsom nu många riksdagsledamöter verkar utnyttja systemet, är enbart till skada för vårt demokratiska samhälle; det måste bli ändring på detta, men först måste allt det gamla rensas rejält.

Säve den 29 november
2009

Björn Felten (pp)

Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)

Modernisering av upphovsrätten.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om modernisering av upphovsrätten genom att Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt Patentlag (1967:837) utgår och ersättes med följande lag.

---

Lag om upphovsrätt.

1 Kap. Upphovsrätt.

1 § Den som skapat ett verk har upphovsrätt till verket. Endast fysisk person kan få denna rätt. Denna rätt är oåterkallelig och må icke överlåtas.

2 Kap. Kopieringsrätt.

1 § Upphovsrättsinnehavare har exklusiv rätt att bestämma över försäljning av all form av kommers med kopior av sitt verk. Denna rätt må icke överlåtas.

2 § För att denna exklusiva rätt skall gälla måste verket registreras hos Patent- och Registreringsverket, PRV, varvid en avgift om ett basbelopp skall erläggas.

3 § För att registrering skall godkännas måste verket uppnå tillräcklig verkshöjd. Detta beslutas av PRV. Sådant beslut kan överklagas i domstol.

4 § Den exklusiva kopieringsrätten gäller i fem år efter PRV:s godkännande. Därefter kan förlängning ske vart femte år, dock högst tre gånger. Vid förlängning skall en avgift om två basbelopp erläggas.

3 Kap. Påföljd.

1 § Brott mot denna lag skall medföra böter eller fängelse i högst sex månader.

---

Bakgrund.

Upphovsrätten är ett monopol som samhället godkänner för att på så sätt underlätta för olika sorters skaparverksamhet att frodas utan att någon annan skall kunna parasitera på vederbörandes skapelse.

Motivering.

Detta monopol fungerar numera sämre och sämre för varje lappning av den gamla lagen som göres, och de enda som hela tiden får bättre förutsättningar är de, ofta storindustriella, olika företag som exploaterar de skapade verken.

Genom detta ständiga lappande av lagtexterna har det blivit allt svårare att tolka och förstå lagarna, och olika ändringar får ofta oöverskådliga samhällskonsekvenser genom alla korsvisa hänvisningar, luddiga skrivningar och så vidare. Dessutom förlorar samhället som helhet mer och mer på det utdelade monopolet, och då är det hög tid att ingripa.

Ett tecken på hur lagen ständigt lappats på utan eftertanke, är att paragraferna i båda de nämnda lagarna har paragrafnumreringar som sker löpande utan hänsyn till kapitelindelning, vilka succesivt har införts, såsom annars är brukligt. Således finns det alltså exempelvis ingen 2 Kap. 1 § i någon av lagarna utan 2 Kap. 11 § respektive 2 Kap. 7 §.

Det är således, som sagt, hög tid att modernisera detta oöverskådliga lappverk, och den enda gångbara vägen är då att fullständigt avskaffa båda lagarna och börja om från början, det vill säga med den föreslagna lagtexten. Den nya lagen bör utvärderas efter en försöksperiod om tre år, och eventuella, oförutsedda konsekvenser rättas till, dock utan att återigen börja detaljreglera såsom skett det senaste seklet.

Säve den 29 mars
2009

Björn Felten (pp)