I ett blogg-inlägg har piratpartiets MEP lyft upp Berlin-piraternas osannolika framgång i det nyligen genomförda delstatsvalet i Berlin, där de fick fantastiska 9,1% av rösterna, och därmed omkring 15 mandat i delstatsparlamentet. Det är ungefär jämförbart med att få 9,1% av rösterna i ett svenskt landstingsval.
Min lite smått ironiska kommentar där lär förmodligen gå över huvudet på alla förutom den innersta PP-cirkeln från 2006. Men faktum är att jag föreslog just det som nu Berlin-piraterna gick till val på och lyckades så väl med. Fast jag blev utsatt för en “Karl Sigfrid”, två år innan han blev det, när jag föreslog det 2006. Jag blev rejält åthutad av partiledningen, och hotades med uteslutning från partiet om jag fortsatte att propagera för “fri WiFi för alla”.
Som alla numera vet, så lyckades vi inte ens få 1% av rösterna 2006 — vilket hade gett oss ett helt annat läge, i form av betalda valsedlar. Vad värre är, är att vi 2010 gick till val på exakt samma misslyckade valplattform, och fick nästan exakt samma valresultat. Duh!
Med Berlin-piraternas strålande resultat i ryggen, ger jag mig nu ut på ett nytt förslag för PP SE. Med risk för att än en gång bli utsatt för en Karl Sigfrid:
Gratis (skattefinansierad) tillgång till 100Mb fiber för alla svenska medborgare!
Är detta rimligt? Tja, låt oss säga så här:
Svenska stamnätet för internet drivs av den oberoende och icke vinst-drivande organisationen NetNod. Den driver sex anslutningspunkter (IXP) dit alla internetoperatörer är anslutna.
Kostnaden för att få en 10Gb-anslutning till en av dessa sex punkter (två i Stockholm och en i vardera Göteborg, Malmö, Sundsvall och Luleå) är 90,000:- per år. Nåja, vi får lämna Stockholms två IXP utanför resonemanget här — de har tydligen något eget kör med något lokalt bolag, så deras kostnad är betydligt högre. Och från Luleå kan man bara få 1Gb.
Men! 90,000:- för 10Gb innebär alltså att 1,000 abonnenter kan få 10Mb i genomsnitt, och minst 100Mb topp, i båda riktningarna för 90:- per år, eller 7:50 per månad. För 9 miljoner invånare skulle det alltså kosta 810 miljoner kronor.
Nu har vi å andra sidan FRA, som enligt senaste budgetpropositionen skall få 746 585 000 kronor. Till det kan läggas så kallad domstol (7 449 000) och inspektion (12 112 000) som vi således också skulle slippa. Inte riktigt 810 miljoner, men tillräckligt nära för att kunna justeras i nästa budget.
När vi alltså avvecklat FRA, och den grundlagsstridiga övervakning de ägnar sig åt utan minsta kontroll från medborgarna och deras förmenta representanter i riksdagen, så kan vi spendera dessa pengar på något positivt, i stället för det negativa politikerna tvingat oss till.
Men detta kräver naturligtvis en rejäl utbyggnad. De omkring 5 miljarder kronor som skattebetalarna redan har betalat för fibernedgrävning har ju slarvats bort av våra inkompetenta politiker. För att NetNod skall klara av den här nya anstormningen, så behöver de en rejäl injektion av nytt kapital, var skall det komma ifrån?
Inte minst så krävs det betydligt fler IXPs. En målsättning kan vara en IXP per 100k medborgare. Ett drygt dussintal städer behöver alltså sin egen IXP, och vissa städer behöver betydligt fler än de nuvarande.
Jo, då är det så här: bredbandssatsningen, som våra opportuna politiker så gärna anför, eftersom det ju är så politiskt korrekt, har nogsamt gömts undan i två poster i budgeten. Dels 23.21 “Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur: 3 123 451 000″, dels 23.22 “Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur: 2 985 447 000″.
Totalt alltså över sex miljarder kronor per år. Det framgår inte av budgetpropositionen exakt hur dessa dryga sex miljarder skattekronor från oss alla används för att befrämja “landsbygdens miljö och struktur”. Eller ens vilka “åtgärder” man anser vara så angelägna att de motiverar en så enorm hög med svenska kronor. Men jag är ganska övertygad om att det inte skulle tarvas en särskilt stor andel av dessa miljarder för att koppla upp hela Sverige.
Därmed skulle vi kunna återbörda Sverige till toppen av världens mest IT-vänliga länder, med allt vad det skulle innebära i form av utländska investeringar i Sverige, såväl som möjligheter för företag, myndigheter med mera att utlokalisera från skandalöst överprissatta lokaler i storstadsregionerna till glesbygder som törstar efter arbetsgivare.