Att gräva ett dike
För ungefär fem år sedan skrev jag följande insändare till Göteborgs-Posten (och om jag minns rätt publicerades den). Den har, som sagt, några år på nacken nu — därav den otidsenliga referensen till regeringsparti och samarbetspartners — men så vitt jag kan se är den fortfarande lika högaktuell.
UPPGIFT: A, B, C och D skall gräva ett dike. Beräknad arbetsinsats 24 mantimmar. Hur utföres detta arbete bäst?
1) A, B och C gräver medan D tittar på. Arbetet tar åtta
timmar att utföra. Efteråt är A, B och C helt slut medan
D mår dåligt av att ha tvingats stå utanför.2) A, B, C och D gräver alla. Arbetet tar sex timmar att
utföra. Alla kan sedan koppla av i två timmar, nöjda
med ett väl utfört arbete.Tja, enligt våra folkvalda så är uppenbarligen alternativ 1 bäst. Enligt ungefär halva regeringspartiet (s-kvinnor) och de båda samarbetspartierna, som alla haft sextimmars arbetsdag på sin dagordning i åtskilliga år, så är alternativ 2 bäst. Undrar vad svenska folket tycker?
Vad kan denna märkliga blockering vid 40-timmars arbetsvecka, en relik från februari 1970, långt innan datorer och robotar tog över de flesta monotona, tunga och smutsiga jobben, bero på? Hur kan 40 timmar, fortfarande efter 36 år, anses vara optimalt, när alla tecken pekar på motsatsen?
Om sextimmars arbetsdag införs så skapas ju ungefär en miljon nya jobb. Riktiga jobb, till skillnad från de konstlade som AMS slösar ut sisådär 100 miljarder, av våra surt förvärvade skattekronor, om året på. I ett slag löser man såväl problemen med arbetslösheten som utbrändhet och utanförskap.
Det är mycket man som vanlig väljare inte förstår…
Snälla, för inni hillivitti, alla beslutsfattare, inse en gång för alla att en åttatimmars arbetsdag — vilket innebär tio-elva timmar från dörr till dörr — inte är något som skall vara karvat i sten.
Vi har ett antal arbetsuppgifter som måste utföras av oss alla, i solidarisk gemenskap, för att vårt moderna samhälle skall fungera. Vissa är absolut livsnödvändiga — såsom exempelvis jordbrukares och fiskares nedlagda timmar för att vi skall få mat på bordet. Andra är nästan lika nödvändiga — såsom byggarnas arbete med att ge oss tak över huvudet och skola-, vård- och omsorgspersonalens arbete för att hålla oss utbildade och friska genom livets alla stadier. Andra är totalt onödiga — såsom exempelvis pärmbärarnas på Länsstyrelserna och andra tusentals offentliga verk.
Låt oss nu en gång för alla sätta oss ner och rangordna vilka arbetsuppgifter som är viktiga, och vilka som inte är det, och låt oss sedan avgöra hur många timmar samtliga samhällsmedborgare bör bidraga med för att allt det viktiga skall bli gjort, och låt oss sedan sluta upp med uttryck såsom “förlorade arbetstillfällen”.
Det finns inga “förlorade arbetstillfällen”! Det är en urgammal myt, som godsägarna använde sig av redan för flera hundra år sedan för att hålla sina undersåtar så sysselsatta att de inte hade tid att hitta på några revolter. “Fåfäng gå lärer mycket ont” löd det från predikstolarna varifrån prästerna pådyvlade populasen överhetens läror. Underförstått: Om du har för mycket fritid så kan du börja fundera, och det är aldrig bra för någon makthavare.
I stället för “förlorade arbetstillfällen” finns det bara en minskning av hur många timmar, av vårt snålt tillmätta jordeliv, som vi förmodas lägga i den gemensamma samhällspotten, och tack vare de senaste decenniernas utveckling, så kan vi nu reducera denna samhällsplikt med minst 25%, förmodligen mer än så! Och ju mer vi reducerar den, desto välkomnare är alla invandrare som kan hjälpa oss alla med att späda ut den nödvändiga, samhällspliktiga tiden vi offrar.
Tyvärr finns inte kravet på sextimmars arbetsdag på piratpartiets agenda, men jag skulle trots det inte dra mig för att driva fram det kravet om jag fick medlemmarnas förtroende i det kommande primärvalet — naturligtvis i mån av tid efter att piratpartiets kärnfrågor har avhandlats.
Tags: Arbetstid, Piratpartiet
december 11th, 2009 at 15:17
Håller inte alls med. Personligen ser jag ingen anledning över huvud taget att man ska lagstifta om hur många timmar man ska jobba. Det borde väl vara upp till avtalet mellan arbetare och arbetsgivare? Sen så kommer vi ha allt färre som ska försörja allt fler så sammhället kommer inte gå runt om alla ska jobba 6h.
Sen kan man ju säga att på mitt jobb så är väl normen 8h arbetsdag gällande för de flesta, men för småbarnsföräldrar verkar normen redan flyttats till 6h under några år. Som sagt helt ok för mig, men ser inte varför staten ska välja åt en.
december 11th, 2009 at 15:21
Om du inte ser någon anledning till att lagstifta om arbetstiden, så utgår jag ifrån att du förordar att vi går tillbaka till de arbetstider om 17-18 timmar om dagen, sex dagar i veckan, som gällde innan vi började lagstifta om detta i början av förra seklet?
december 11th, 2009 at 15:39
Har ganska svårt att tro att det kommer bli resultatet. Men kanske ska lägga till att man kanske inte direkt ska förlora akassan om man inte vill ta ett jobb med 16h dagar.
Runt 1900 var styrkeförhållandena lite annorlunda än nu. Då var valen “utnyttjas av en arbetsgivare” eller “se dig och din familj dö av hunger”. Det finns de som jobbar 16h om dagen nu med, men de måste göra det på två olika jobb. Sedan finns det ju de som jobbar under slavliknande förhållanden men det handlar just om människor som av en eller annan anledning (läs ej svenska medborgare) fallit utanför det sociala skyddsnätet, ofta toppat med “säger du något ser vi till att du blir utvisad”. Så länge alternativet “gå arbetslös” är ett gångbart alternativ kan inte arbetsgivare utnyttja sin arbetskraft hur som helst.
december 11th, 2009 at 15:55
Så:
Anser du alltså att det är bättre att tre personer gräver diket och den fjärde tittar på, än att alla fyra gräver diket?
Fram till februari 1970 hade vi alltså en fortgående, lagstiftad nedgång i “normal” arbetstid, men efter det — sedan 40 år tillbaka alltså — så har denna utveckling avstannat. Ursäkten från politikerna har sedan dess varit att “det är upp till arbetsmarknadens parter” att bestämma om detta.
Hur hade det sett ut idag om inte förra seklets socialdemokrater hade kämpat för arbetarnas rätt och stegvis fått den lagstiftade arbetstiden reducerad?
Och vadå “det är upp till arbetsmarknadens parter”? Arbetsgivarna har ända sedan februari 1970 uttryckligen sagt sig föredra arbetstidsförkortning framför en generell lönehöjning, som bara får som resultat att ingen får någon reell lönehöjning, bara att den svenska kronan förlorar i värde.
Fackföreningspamparna å andra sidan har hela tiden kämpat för att hålla uppe “tillgång och efterfrågan”-kvoten genom att förhindra att exempelvis invandrare skall få komma hit och bidraga till den samhällsgemensamma arbetstidspotten.
Vakna upp nu då, för tusan! Fatta vad det är fråga om! Vi har ett antal timmar som vi alla behöver lägga på samhällsgemensamt arbete. Hur rättvist är det att hälften av den arbetsföra befolkningen lägger tio-elva timmar “dörr till dörr” medan den andra hälften inte gör någonting alls, eller ännu värre slösar ut sina tio-elva timmar på fullständigt meningslösa jobb som ingen är det minsta intresserad av att betala för — och där de i de flesta fall dessutom mår jävligt dåligt på grund av detta?
december 11th, 2009 at 16:23
Jag håller helt och hållet med i dina åsikter om arbetstid. Faktum är jag självvalt jobbat 6 timmarsdagar under en längre tid (med lön därefter).
Dock hoppas jag verkligen att du inte kommer att driva frågan i egenskap av invald pirapartist. Jag kan inte på något sätt se att detta har något att göra med vad Piratpartiet står för och denna typ av frågor kommer endast att leda till splittring och partiets död.
Ska tilläga att jag inte är medlem i PP utan uttrycker mig i egenskap av väljare.
december 11th, 2009 at 16:31
Jag förstår dock inte riktigt hur du tänker att det här hör till PP-politik överhuvudtaget?
december 11th, 2009 at 16:54
Det är väl helt enkelt en ideologisk skillnad här. Jag köper mycket av det du säger, men jag är i grunden socialliberal. Det betyder ju i korthet att jag tycker det är ok att reglera ekonomin (argument, till exempel Goldman Sachs) men att jag inte vill reglera vad man som privatperson får och inte får göra så länga man inte skadar annan persons hälsa eller ägodelar. Jag tycker det här till största del handlar om begränsning av det senare, även om extremfallen med utnyttjad arbetskraft antagligen hamnar i det förra.
Jag tycker att man ska ha rätt (om både arbetsgivare och anställd vill det) att till exempel jobba 16h per dag mellan 20 och 35, och sedan jobba jävligt lite eller inte alls när man får barn. Jag vill inte göra det, men jag tycker man ska ha rätt att göra det. Min solidaritet sträcker sig till att alla ska kunna ha ett bra liv, men jag tycker inte ett arbete är en mänsklig rättighet och ett krav för ett bra liv.
Sen så känns det ju som det kommer bli fler och fler som ska försörjas av de som arbetar då folk studerar längre, och lever längre efter pensionering. En 6h lag nu skulle kunna ge enorma problem om 15 år när 6h*(antal i arbetsför ålder) mycket väl kan resultera i får få arbetstimmar. Och om vi behöver 5 personer för att göra vad 4 gjorde förut borde väl det betyda att vi bör ha 20% arbetslöshet redan nu för att kunna få fram lika många arbetstimmar. (Det var nog inte den exakt korrekta siffran men kändes jobbigt att räkna ut den 100% korrekt).
Inom vissa branscher (typ ingenjörer eller läkare) är det närmast brist även i lågkonjunktur. Så att hitta en 5:e person för att hjälpa 4 andra fungerar kanske utmärkt i till exempel en fabrik, men på andra platser är det närmast omöjligt och företag kan inte etablera sig i Sverige för att det inte går att hitta kompetent personal.
Men om personalen på ett företag (som varit fallet vid ett antal varsel i år) säger att vi gärna går ner i arbetstid om ni inte sparkar någon, så är det en utmärkt lösning. Men har svårt att se att man ska tvinga folk att göra det.
december 11th, 2009 at 16:54
Bäste Björn! Förklaringen är mycket enkel. Den kan till och med beskrivas matematiskt och ser då ut så här:
5 x 6 = 3 x 10
Sossarna och framförallt sossarnas kvinnoförbund är livrädda för trettiotimmarsvecka eftersom många av deras medlemmar säkert skulle välja att klara av den på tre arbetsdagar istället för fem. Deras makt bygger på att folk tillbringar så mycket som möjligt av sin vakna tid på jobbet (och är mer eller mindre missnöjda med det) och att arbetslösa är helt arbetslösa (och mycket missnöjda med det). Utan den makten/missnöjet skulle “behovet” av det socialdemokratiska partiet inte vara lika stort, alltså har de blivit tvungna att dra en nedre gräns för arbetstid (och en övre gräns för antalet semesterdagar, vilken kortades med två för många yrkesgrupper under den senaste krisen i början av seklet).
Med 3 x 10 timmar försvinner också för många människor behovet av att kunna lämna sina barn till dagis, då två föräldrar skulle kunna vara hemma med barnen om varannan på tre olika dagar och överhuvudtaget inte alls behöva lämna bort dem. Dagis är ju även det en organisationsform som sossarna är stolta över och tar många politiska poäng på, således måste de vara emot en reform som skulle avskaffa behovet av dagis för många, kanske alla.
Skall man dra in genusteori i det hela så finns det säkert även råfeminister som hellre ser att både män och kvinnor måste fortsätta jobba fem dagar i veckan än en reform som skulle kunna leda till att vissa familjer väljer att höja sin standard genom att låta kvinnan jobba 3 x 10 och mannen 6 x 10 (via två olika jobb) eller att mannen ensam blir familjeförsörjare via 6 x 10 (via två olika jobb).
Att de borgerliga och arbetsgivarsidan är emot är förstås betydligt enklare; mesta möjliga arbete för minsta möjliga kostnad, arbetslinje, gamla moralvärdering, etc, etc.
Kort sagt: Alla de sju gamla partierna sitter i samma båt, om än av helt olika skäl. Huruvida detta gör det hela till en fråga för det enda riktiga oppositionspartiet (Piratpartiet) skall jag låta vara osagt men om du kan klämma fram en god motivering till varför det är en piratfråga kopplad till våra tre huvudfrågor så inte mig emot. Go for it!
En annan sak som de alldeles säkert är rädda för (möjligen eller möjligen inte med rätta) är att trettiotimmars arbetsvecka skulle öppna för möjlighe
december 11th, 2009 at 17:01
Det sista halva stycket kom med av misstag, det är inte ett avbrutet argument utan en first draft som hängde med av misstag när jag postade, sorry.
december 11th, 2009 at 17:18
PS. Vid närmare eftertanke ser jag att jag kanske hittade det argument åt dig som du behöver i flykten medans jag skrev. Nämligen barnen, nämligen avskaffandet av det tvingande behovet av dagis.
Så mycket av de sista årens övervakningsreformer har ju gjorts under förespeglingen av att det handlar om att skydda barnen, men vad är ett bättre skydd för barnen än att helt och hållet slippa dagis för att istället kunna vara hemma med antingen mamma eller pappa alla dagar i veckan! Om mamma jobbar 3 x 10 och pappa jobbar 3 x 10 så kan alltid en av dem vara hemma och skydda barnen. Då behöver samhället inte lägga ner pengar på övervakningskameror på dagis, eller att kontrollera alla som skall anställas på dagis mot något FRA-register över misstänkta pedofiler och inte heller behöver småbarnsföräldrar drabbas av dessa årliga förkylningsepidemier som kan gå runt, runt, runt en hel vinter eftersom barnen ständigt återinfekteras på dagis.
Okej, jag inser att inte alla familjer består av både en mamma och en pappa, att det sista tyvärr fick mig att låta som en fanatisk kristdemokrat och att övervakningsfrågan handlar om mycket, mycket mer - men möjligen finns den infallsvinkel du behöver för att koppla det till övrig piratism där någonstans. Dessutom vore förstås “hemma med barnen mer” en fantastisk grej att gå till val på!
december 11th, 2009 at 17:32
Med risk att profilera mig som en negativ jävel, så köper jag inte att dagis ska vara dåligt. Jag håller med om att barnen inte borde vara där 8-10h om dagen som vissa tvingas vara, men att inte vara där alls tror jag inte är något positivt. Dagis kallas officiellt inte för Dagis utan för Förskola, och jag tror barn lär sig väldigt mycket av att vara där. Framförallt lär de sig sociala interaktioner med andra barn, men stor del av de som arbetar där är även pedagogiskt utbildade.
Finns det några i världen som är så bortkomna som “homeschooled kids” i USA?
december 11th, 2009 at 17:55
@ Stefan Trolle / Alla
Dagis är som demokrati, det behöver inte vara dåligt, inte om skötseln är i händerna på rätt personer…
Inte heller tror jag att någon behöver vara orolig för att svenska barn socialt skulle bli som mentalt handikappade hemskolade amerikanska om dagisbehovet minskade, för det första handlar det som du själv påpekar om förskola, inte skola, och för det andra så har vi ju t.ex en av världens starkaste ideella idrottsrörelser där ett årsmedlemskap ofta kostar vad jänkarföräldrar får hosta upp för ett eller två enskilda träningspass åt sina barn om de skall satsa seriöst, inom idrottsrörelsen o.d sker minst lika mycket, kanske mer, av den solidariska sociala fostran som du implicit efterlyser.
Dessutom skulle förstås svenska föräldrar få mer tid över till engagemang inom idrottsrörelsen o.d om de hade kortare veckoarbetstid slash fler hellediga dagar/kvällar…
december 11th, 2009 at 18:42
Håller med fullständigt om detta, Det skulle göra så mycket bra i hela landet med något liknande, och säkerligen på alla sätt.
Och till er som inte tycker det har med Piratpartiet att göra så håller jag inte helt med om. Nog för att det inte direkt har något med PP’s frågor att göra, men indirekt har det faktiskt väldigt mycket med det att göra. Vi står för personlig integritet, fri kultur och allt vad det nu heter (vi vet alla vad vi står för)
Vi vet dessutom att långa arbetstider så som Björn beskrev det får folk att sluta tänka. De orkar helt enkelt inte kämpa för särskilt mycket utan vill bara hem och sitta framför tv’n efter jobbet, och supa ner sig på helgerna, kanske bråka lite med frugan för de är så trötta och inte orkar ta hand om disken.
Men huvudsakligen så är det alldeles för många som faktiskt är för trötta för att stå emot förtryck, dålig politik och annat efter en arbetsvecka. Dessa människor orkar ju väldigt ofta inte ens umgås med sina egna vänner, förutom då kanske på helgerna då de super skallen av sig för att glömma den trista veckan.
Dessutom har man betydligt mycket mindre tid att ta till sig kultur, läsa om sånt som händer, särskilt de frågor som vi Piratpartister står för, och vi vet ju att mycket av detta FÅR inte göras på arbetsplatserna och/eller tom i vissa fall blir spärrat även fast man har tillgång till dator på arbetstid.
Finns mycket annat att ta upp som goda exempel men slutsatsen är ju trots allt att kortare arbetsveckor faktiskt har en ganska klar indirekt poäng för piratpartiet tycker jag.
peace!
december 11th, 2009 at 19:03
Sex timmars arbetsdag vore ju rätt meningslöst, då är ju dagen redan förstörd.
Fyra dagars arbetsvecka däremot, det vore intressant! För att inte tala om tre dagars arbetsvecka med 11 timmars arbete varje dag. Fyradagarshelg!
december 11th, 2009 at 22:14
Lars (och övriga som föreslår fortsatt långa arbetsdagar men färre), grejen med att gå ner till sex timmars arbetsdag är att det inte innebär att man jobbar 25% mindre, som man rent matematiskt skulle kunna tro. I alla fall inte om man har ett någorlunda krävande jobb.
Det är ett välkänt faktum att koncentration med mera går ner ganska rejält på slutet av ett åtta-timmarspass. De sista två timmarna av åtta arbetar man inte särskilt effektivt. Så “förlusten” för arbetsgivaren blir betydligt mindre än förmodade 25%.
Dessutom kan man ha som praxis att arbetsdagarna blir indelade i två pass — 0600-1200 respektive 1300-1900. På så sätt kan arbetsplatserna utnyttjas mer effektivt än vid nuvarande 0800-1200 plus 1300-1700 eller vad man nu har, samtidigt som just möjligheten för föräldrar att välja var sitt pass ökar så att de som så önskar slipper att sätta sina barn på institut (dagis) hela dagarna.
december 12th, 2009 at 8:46
Instämmer med tidigare talare: Jag håller med i princip om idén, den är banne mig suverän. Det som återstår “agendamässigt” är att placera frågan i relation till Piratpartiets principprogram. Vilken del rättfärdigar att (pp) tar ställning på detta sätt?
Om det handlar om kopplingen mellan jobb och mänskliga rättigheter, är det då inte något som skulle dra in alla arbetsmarknadsrelaterade frågor och en massa vänster-höger-ställningstaganden på (pp):s bord?
december 12th, 2009 at 14:57
@Jesper:
Som jag påpekat flera gånger tidigare, så betyder inte det faktum att en fråga inte täcks in av vårt principprogram automatiskt att vi inte får ta tag i den ens med tång på en tiofots påle.
Vad det betyder är helt enkelt att frågan inte är så viktig att vi ställer ultimatum, jämlikt vår vågmästarstrategi, för att få igenom frågan.
Däremot så går det naturligtvis alldeles utmärkt, enligt min uppfattning, att bedriva lobbyverksamhet för frågan — att helt enkelt snacka runt bland de 348 riksdagskollegorna och försöka att få gehör för frågan på så sätt.
Naturligtvis kan det i slutändan innebära att vi blir tvungna att rösta emot våra egna idéer ifall “fel” falang av riksdagen tar upp den, men det är smällar vi får ta. Vi har då i alla fall gjort vårt bästa för att få upp frågan på förhandlingsbordet, och mer än så kan ingen begära.
december 12th, 2009 at 18:23
Nu blir jag lite förvirrad. Enligt principprogrammet driver väl Piratpartiet bara frågor med direkt och stark anknytning till de tre grundläggande frågorna och lägger dessutom ner rösterna för att i en vågmästarsituation kunna just lägga de övriga rösterna på samarbetspartiernas linjer?
Principprogrammet avslutas med “För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerat.” Det är naturligtvis det som gäller för partiet som sådant och inte för enskilda. På sidan om vågmästarställning står dock uttryckligen följande:
“[Kommer partiet] låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börja rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för.”
Man kan ha åsikter kring taktiken (själv tycker jag att den är bra på ett pragmatiskt plan), men frågan om exakt vad den bottnar i besvaras med rätt så raka rör. Jag får inte det ovanstående att gå ihop med din replik.
december 12th, 2009 at 18:26
Jag noterar att texten säger “rösta” och du menar “skapa opinion”. Jag gissar att detta knep, om det omsätts i praktiken, bara kommer att fungera den första gången.
december 12th, 2009 at 19:45
Inte för att det heller är klockrent mot principprogrammet men det slår mig att tredagarsvecka har en rent fantastisk miljöappeal också…
… att behöva åka bil till jobbet bara tre dagar i veckan istället för normala fem leder ju till 40 % minskade utsläpp per pendlare!
december 13th, 2009 at 1:12
@Jesper:
Precis så är det: det är en enorm skillnad mellan hur vi trycker på knapparna vid omröstningar i kammaren — där är vi förbundna att följa partiets strategi till punkt och pricka — och vad vi gör mellan omröstningarna.
Och varför det bara skulle fungera första gången förstår jag inte riktigt.
december 13th, 2009 at 22:48
Jag började skriva ett jättelångt inlägg där jag försöker argumentera varför hela idéen om att lagstadgat styra hur länge människor får arbeta inte fungerar, men valde att sudda ut allt och sammanfattar med:
Snälla, jag ber dig, yra inte ihop sånthär med piratpolitik. Det är väldigt klart och tydligt vad (pp):s politik är, börjar det föras en intern kamp om typiska höger/vänster-frågor och annat som inte rör själen i piratideologi kommer vi bara att tappa väljare. Låt oss inte bli ett nytt höger-/vänsterparti.
december 14th, 2009 at 8:55
Bra inlägg Björn även om jag dessvärre betvivlar att det, åtminstone i nuläget då vi för vår överlevnad måste hålla stenhårt på principen att inte närma oss höger/vänster-frågor, finns någon möjlighet att införliva tankegångarna i Piratpartiets partiprogram!
Jag ser precis som du väldigt många fördelar med det du beskriver och har också insett att behovet av något liknande utan tvivel kommer att växa framöver…under förutsättning att vi har som avsikt att även fortsättningsvis kunna kalla oss ett jämlikt välfärdsland.
*
Ur ett piratperspektiv (men inte piratpartistiskt) så är det i varje fall värt att betona följande positiva poänger:
1) En förutsättning för demokrati är att grundbehov och -trygghet de facto är självklarheter i det samhälle vi lever i. M.a.o. är man utan försörjningsförmåga och ens vardag präglas av att brottas med från “von Oben”-piskad försäkringskassepersonal och/eller “von Oben”-piskad arbetsförmedlingspersonal och - troligtvis framförallt - ett inre som alltmer präglas av att känna sig som en belastning och angränsande till värdelös (helt enligt visionslöshetens tomhetsfloskel numero 675 “arbetslinjens” ljuva idé) så är det inte alls särskilt konstigt om man även som principfast åsidosätter frågor som den piratrörelsen driver. Jag skulle hävda att det är konstigare om man inte gör det.
* Poäng 2 tycker jag James fick till bra i sin kommentar, dvs att vi till mans har en allt mer begränsad mängd energi och tid. Den som redan nu upplever sig i energi- och tidsmässig obalans orkar helt enkelt inte sätta sig in i det demokratiska spelet och dess bevarande: “Vi vet dessutom att långa arbetstider så som Björn beskrev det får folk att sluta tänka. Men huvudsakligen så är det alldeles för många som faktiskt är för trötta för att stå emot förtryck, dålig politik och annat efter en arbetsvecka. Dessa människor orkar ju väldigt ofta inte ens umgås med sina egna vänner, förutom då kanske på helgerna då de super skallen av sig för att glömma den trista veckan.[...] Men huvudsakligen så är det alldeles för många som faktiskt är för trötta för att stå emot förtryck, dålig politik och annat efter en arbetsvecka. Dessa människor orkar ju väldigt ofta inte ens umgås med sina egna vänner, förutom då kanske på helgerna då de super skallen av sig för att glömma den trista veckan.”
James andra poäng fast på samma spår, dvs att kulturell (och utvecklingsmässig) förkovran också bygger på att man har ork och tid att bry sig om detta: “Dessutom har man betydligt mycket mindre tid att ta till sig kultur, läsa om sånt som händer, särskilt de frågor som vi Piratpartister står för, och vi vet ju att mycket av detta FÅR inte göras på arbetsplatserna och/eller tom i vissa fall blir spärrat även fast man har tillgång till dator på arbetstid.”
december 14th, 2009 at 8:58
Nej nej nej, Simon!
Du har tydligen inte heller förstått vad “piratpolitik” innebär. Och jag förstår att det är lätt att falla för den enkla ledfyren, om man är ung och oerfaren, nämligen “gör bara som du är tillsagd och stick inte ut näsan utanför fönstret”.
Men den som har fått lite livserfarenhet vet att allt är inte svart&vitt, det finns en massa gråskalor också. Och självklart klarar man, om man är tillräckligt erfaren, av att skilja på piratfrågor och övriga frågor.
Som jag påpekar ett par kommentarer upp, så är skillnaden mellan piratfrågor och övriga frågor — för en piratpartist — att de förra ej går att förhandla om/bort, medan de senare går att åtminstone upplysa och lobba om.
december 14th, 2009 at 9:23
Du har troligen helt rätt Thomas, jag är alldeles för långt före min tid här, helt enkelt. Det är troligen så att majoriteten av de PP-kandidater som till äventyrs blir invalda i riksdagen kommer att vara av kategorin “vi följer vågmästarstrategin till punkt och pricka och något därutöver behöver vi inte göra under fyra års tid”. Värsta sortens transportkompani med andra ord.
Själv har jag, som ni alla säkert förstår vid det här laget, betydligt vidare ambitioner…
Eftersom jag redan har skrivit färdigt de enda motioner vi behöver lämna in för att uppnå alla våra PP-mål, så har jag klarat av alla PP-frågor redan första veckan på jobbet, så vad skall jag då göra resten av tiden för att förtjäna min oanständigt höga lön (även sedan jag avstått hälften av den på lokala aktiviteter och stiftelser — se min utfrågningstråd i vårt forum)?
december 14th, 2009 at 10:56
Det är en intressant aspekt av det hela som framkommer när vi börjar välja kandidater till riksdagen. Lite ot detta:
I ett vanligt parti är personrösterna ganska meningslösa, dels eftersom de flesta tycker ungefär samma inom partiet, och i den mån skillnader finns så är det inte ofta man får reda på dem. Skulle man nu välja någon specifik som sticker ut är det sedan inte alls säkert att det gör någon skillnad när väl partipiskorna viner. Detta gäller inte bara personrösterna, en röst på ett traditionellt parti öht kan vara en röst på lite vad som helst. Du kanske röstar c för deras åsikter i integritetsfrågor? Tji fick du för det, den blev bortförhandlad mot något annat slumpvis.
Med PP däremot ser jag saken såhär: Politiken är glasklar. Man röstar för kärnfrågorna, resten blir som den som bjuder högs på våra kärnfrågor vill. Enkelt. Men, man röstar även in en lobyist. Där är personrösten. Piratpartister har högljutt deklarerat sina åsikter i högt och lågt och det råder ingen tvekan om att det är skillnad på vem man kryssar. I voteringarna kommer det inte att vara någon skillnad på vem man kryssar. Men bara för att man är tvungen att trycka på ja-knappen enligt strategin, betyder inte det att man inte högljutt kan deklarera att man anser att det är en dålig idé.
Samtidigt vill jag hoppas att det i samvetsfrågor röstas efter samvetet oavsett PP-strategi. Det är något jag även hoppas på från vanliga politiker, till min stora besvikelse.
december 14th, 2009 at 17:00
En fullkomligt underbar sammanfattning, Mumfi! Det är precis så jag känner det. Man får den delen som alla är överens om — ett basutbud skulle man kunna kalla det — och detta är man garanterad i alla lägen.
Därutöver kan man välja vad man vill ha för glasyr på tårtan, så att säga, genom att välja den kandidat som man känner ligger närmast ens egna värderingar i övrigt.
december 15th, 2009 at 10:39
“Du har tydligen inte heller förstått vad “piratpolitik” innebär.”
Utan avsikt att starta ett flamewar skulle jag vilja argumentera för det motsatta; Så som Christian Engström sköter jobbet i EU-parlamentet tycker jag är fantastiskt. Enligt hans egen utsago har han redan röstat på ett sånt sätt som strider mot hans personliga övertygelser, men som följer utlovad strategi. Jag skulle inte kalla det “värsta sortens transportkompani” snarare ser jag att han håller löften som gjorde att han blev invald, och levererar resultat.
Om jag personligen misstänker att det inom (pp) kommer att bedrivas vänster-/högerlobbying när vi väl sitter i riksdagen kommer jag starkt att överväga att rösta på det vänster-/högerparti som står närmast mina värderingar eftersom (pp) i mina ögon isåfall tappat allt sitt förtroende. Hela poängen är ju att samsas och samlas kring att frågorna i principprogrammet är viktigare än höger/vänster, just nu åtminstone - det måste eventuella piratriksdagsledamöter leva efter både i ord och handling.
Börjar det ske en höger-/vänsterlobbying så kommer människor att justera sin bild av (pp) därefter och börja se det som ett nytt höger-/vänsterparti, och då har man förbrukat möjligheten att trovärdigt säga att man faktiskt tycker att punkterna i principprogrammet är viktigare än höger/vänster just nu.
“Eftersom jag redan har skrivit färdigt de enda motioner vi behöver lämna in för att uppnå alla våra PP-mål, så har jag klarat av alla PP-frågor redan första veckan på jobbet”
Jag hoppas innerligt att dedär var ironiskt? Bara för att vi vet vad vi vill, och för att vi har det på papper betyder knappast att arbetet med att uppnå PP-målen är avklarat. I verkligheten kommer det att bli en lång förhandlingsfråga ifall (pp) klarar av att komma i vågmästarställning, och då måste det framtida samarbetsblocket veta att de har vårt stöd för sin egen politik i övrigt för att gå med på att låta oss få vår vilja genom i våra frågor. Om vi då har piratriksdagsledamöter som för en egen stark höger-/vänsterlobbying kommer förtroendet från vänster-/högerblocket knappast vara tillräckligt starkt för att ge oss en fördelaktig förhandlingsposition.
december 15th, 2009 at 14:23
Nja, jag tror att du missförstår mig nu Simon.
Till att börja med så är det självklart som du säger, att det kommer att krävas långa, och förmodligen tuffa, förhandlingar varje gång en piratfråga kommer upp. Men vi kommer att ha minst 14 mandat om vi kommer in, och alla dessa 14 kommer naturligtvis inte att sitta med i alla förhandlingar samtidigt. Vi kommer att ha olika förhandlingsgrupper som sköter olika frågor — efter gemensamma överläggningar inom partiet naturligtvis.
Dessutom fungerar inte vår riksdag som så, att man övertygar sina motståndare genom att argumentera — det borde väl inte minst alla de nyligen genomförda lagarna visa på. Däremot kan man i samtal på tu man hand så små frön, vilka man sedan vattnar lite försiktigt tills de grott ordentligt, och det är detta trädgårdsarbete som jag anser vara minst lika viktigt som att trycka på rätt knappar vid voteringarna.
Men sedan undrar jag lite grand över om ovanstående fråga är en vänster- eller om det är en högerfråga. För mig är det lite svårt att få den att passa in på en h/v-skala. Att kräva att få eget ansvar över en större del av sin tid är möjligen lite åt högerhållet, men å andra sidan är det numera bara vänsterpartiet som har kvar frågan på programmet — är det månne det du tänker på?
Och detsamma gäller alla övriga frågor jag tagit upp här på bloggen under årens lopp. Skatt och försäkring för motorfordon tas ut vid pumpen, polisvärnplikt i stället för militär dito, gör om kärnkraftverken till ofarliga kärnvärmeverk i stället för att skrota dem, totalt torskfiskestopp med trål, etc. etc. Var på h/v-skalan passar dessa frågor in?
Kravet på att infrastrukturen skall ligga i det offentligas ägo kan förstås ses som en aning vänstervridet, men utöver det?
december 15th, 2009 at 23:15
“så vad skall jag då göra resten av tiden för att förtjäna min oanständigt höga lön”
Något jag vore ytterst intresserad av i dessa tider när Moder Svea a) alltmer införlivas i EU-experimentet där en maktförskjutning sker åt Bryssel och b) har en samling partipiskade riksdagspolitiker utan egen vilja och ryggrad ens när det rör själva fundamentet för vår demokrati är att de som representerar Piratpartiet gör en djupdykning å transparensens vägnar. Jag vill hemskt gärna få inblick i om det är motiverat att i dessa tider ha 349 politruker som ju ändå mer frekvent än någonsin tidigare antingen svarar genom att inte svara, svarar “vi måste följa EU-direktiv XYZ” eller bölar “min mamma har lärt mig att jag alltid ska följa min inre övertygelse…och den övertygelsen är helt och fullt kopplad till att jag får fortsätta att håva in minimum 55 lakan i månaden samt frottera mig bland makteliten även framöver” (även bekant som Fegerleyismens budord nummer 1).
Kort och gott, en praktisk dokumentation av hur våra främsta politiska representanter agerar, vad arbetet omfattar i teorin såväl som i praktiken.
december 28th, 2009 at 16:21
“Sex timmars arbetsdag vore ju rätt meningslöst, då är ju dagen redan förstörd.”
Jag har utomlands jobbat med sex timmars arbetsdag. Då började man 8 och slutade 14, skippade lunchen och tog istället en fika med en macka eller liknande. Slutar man två så känns det som om man har hela dagen kvar!
Jag skulle utan att blinka ta 6 timmars arbetsdag om det var ekonomiskt möjligt.
december 28th, 2009 at 16:39
@Anders:
Låt oss inte glömma att ett flertal företag såväl som offentliga verk här i Sverige har provat på sextimmarsdagen som ett alternativ till att sparka 25% av de anställda. Och, så vitt jag vet, dessa experiment har alltid utmynnat i fullständig succé.
Vi har bara en viss tilldelad tid här i detta liv, skall vi då inte värdesätta denna tid högre än några hundringar högre lön, som omedelbart äts upp av inflationen, med matematisk självklarhet?
september 25th, 2010 at 3:08
[...] jobb som tidigare krävde mänskliga robotar i fabrikerna övertagits av mekaniska dito. Men så låt oss då alla få del av denna [...]