Felten Fabulerar

Det här var en kommentar till mitt tidigare inlägg, men jag tycker att det är så viktigt, att det, något editerat, förtjänar ett eget blogg-inlägg:

Vi skall inte älta samma frågor som de gamla trötta partierna. I alla fall inte på samma sätt.

Vad vi kan göra är att “paketera” om flera av frågorna på vårt eget vis.

I stället för att prata om arbetslöshet pratar vi om arbetsbefrielse. Löneförhöjning ersätts av arbetstidsförkortning (3% motsvarar ju faktiskt en kvart om dagen).

I stället för att lova guld och gröna skogar på skattebetalarnas bekostnad,

så lovar vi att alltid undersöka om eventuella reformer tillför något positivt för skattebetalarna.

Gratis (skattefinansierat) bredband är till exempel något som jag är övertygad om att skattebetalarna skulle uppskatta. Skulle kosta någon hundralapp per år.

I stället för att vräka pengar över vägar och järnvägar borde vi satsa på sjötransporter.

Och så vidare…

Min fru kom på att hon gillade Ken Wahl i “Wiseguy” och bad mig att köpa en DVD med den första säsongen.

Sagt och gjort, det försökte jag. Men det gick inte särskilt bra.

Alltså! Vad i alla hela fridens namn sysslar de här vidriga copyright-trollen med?

Fattar de inte, att den enkla anledningen till att de inte längre “tjänar några pengar” är att de är så fullständigt bortom allt reson och balans?

Hallå, liksom, vi önskar ju inget annat än att betala och göra rätt för oss. Varför förnekar ni oss att göra det?

Nu fick det bli TPB utan undertexter, man jag hade föredragit “The Real Thing” och var beredd att betala för det.

För säkerhets skull skall jag kanske nämna att jag för två veckor sedan beställde, och fick, Lovejoy - The Complete Collection (för £49.99) till exakt samma adress. Så det var alltså inte min svenska adress i sig som var problemet…

(Ännu en insändare som G-P inte ville ha.)

För några år sedan fick vi väljare säga vad vi tyckte om att ge oss in i EMU, det vill säga EUs gemensamma valutaunion.

Turligt nog röstade svenska folket nej då. Att låta en centraleuropeisk “bank” besluta om räntor med mera, som således skulle gälla för hela unionen, är ju, som varje nationalekonomiskt bevandrad person omedelbart inser, totalt stolligt.

Numera ser vi resultatet av detta idiotiska försök att styra enskilda länders penningpolitik från centralt håll. Som ett resultat av detta fiasko, så börjar omedelbart själva valutan, euron, att ifrågasättas.

Men det är ju faktiskt inte själva euron som är problemet här, utan klåfingriga EU-politrukers försök att ställa och styra med sådant som de inte har kompetens att hantera.

Själva euron är i själva verket det bästa som hänt i världen det senaste halvseklet ur valutasynpunkt. Tidigare var dollarn allenarådande. Och därmed kunde USA råda näst intill oinskränkt över världshandeln. De har monopol på dollartryckerierna och 2-3% mer tryckta dollar varje år kunde finansiera stora budgetunderskott.

När exempelvis Saddam Hussein år 2000 beslutade att all olja från Irak skulle säljas i euro, så undertecknade han sin egen dödsdom. Sedan kan USA försöka skylla på massförstörelsevapen hur mycket de vill.

Numera har euron tagit över stora delar av dollarns hegemoni. Men, med 500 miljoner invånare i Europa, jämfört med 300 i USA, så finns det mycket kvar att göra. Detta låter sig naturligtvis inte göras utan att USA går till motattack. Resultatet av denna motattack ser vi dagligen i nyhetsmedia nu.

Faktum är emellertid att vi i Sverige redan i morgon dag skulle kunna sälla oss till euron. Ett lands valuta bestäms av en enda sak, nämligen vilken valuta som skatterna skall betalas med. Om vi således tillåter att skatterna betalas med euro, förutom svenska kronor, så kan vi plötsligt ha såväl SEK som euro som officiell valuta.

De stora förlorarna här blir växlingsföretagen och bankerna. Studera gärna skillnaden mellan köp- och säljkurserna på exempelvis valutor.se. I skrivande stund får man betala 898 kronor för 100 €. Säljer man dessa 100 € omedelbart, så får man 825 kronor. Utöver det får man förmodligen betala två “avgifter” för nöjet att växla sina pengar. Mellanskillnaden (nästan 10%) plockar alltså växlingskontoren åt sig som ren vinst, utan att de riskerat att förlora ett öre på transaktionen.

Jo, alltså jag fattade för tio-femton år sedan hur spammarna tänkte.

I början gick till och med jag på en del av bluffarna. Ja, inte så att jag lämnade ut uppgifter om mina kreditkort eller bankinloggningar, men jag svarade på en del av mailen. Ja, va fan, det var ju så häftigt då att ha en mailadress, och ännu häftigare att en utlänning skrev ett mail till mig.

Men efter att jag första gången fick spendera ett dygn ungefär på att rensa mina datorer från virus, så blev jag så klart medveten om att det finns en massa vidriga parasiter där ute i världen (oftast med US dollar som valuta).

Jag tyckte att hela den här spamskiten avtog för några år sedan, men nu verkar den ha tagit ny fart. Numera får jag betydligt mer spam än någonsin tidigare.

Vi vet väl ändå alla, att allt spam slutar vid en dollarterminal? Möjligtvis då med undantag för våra och USA:s myndigheter, som tydligen inte har klarat av att förbinda punkterna rätt.

Jag läste nyligen att det var stora problem med att komma tillrätta med nätbedrägerierna i Sverige, eftersom nästan alla fall leder till USA, och USA tar sex månader på sig för att svara på frågor från europeisk polis. Lite ironiskt, med tanke på deras krav på exempelvis att via SWIFT få momentan tillgång till alla 500 miljoner europeiska medborgares banktransaktioner.

Alltnog och emedan, ifall ni får ett mail liknande det nedanstående, så hoppas jag att ingen faller för det. Annars får ni faktiskt skylla er själva om ni blir ett fall för SVTs Plus — med eller utan Sverker. För nedanstående är enligt mitt förmenande så fullkomligt uruselt, att om de där brottslingarna bakom detta tjänar en endaste cent på sin bluff, så… ja, då… väl bekomme!

APPLE INCORPORATION
REGIONAL HEADQUARTERS
Plot 21344 Boulevard Way,
NLQT Manchester East,
United Kingdom.

Detta för att informera dig om att som en del av vår nya året årlig utmärkelse program, har din e-postadress valts som vår 2012 APPLE pristagare. Du har belönats med en Apple iPhone (Apple iPad 2 WIFI 64GB vit) och en kontroll värd 300,000.00 Pounds.The följande är ditt referensnummer: APPLE MC918B / A.

För att få din vinst, är du skyldig att bekräfta mottagandet av denna post med den information som krävs nedan:

Informationen som begärs:
Fullständigt namn:
Kön:
ålder:
Yrke:
nationalitet:
Hemland:
Fullständig adress:
telefon:

Gratulerar.

Med vänlig hälsning,
Dr Richard Nelson,
Public Affair Officer,
Apple Incorporation.

I ett fullkomligt häpnadsväckande beslut har Högsta Domstolen nu gett TPB-försvaret resningstillstånd när det gäller Svea Hovrätts beslut att de två tilltänkta domarna vid överklagandet inte kunde anses vara jäviga.

Som vanligt, höll jag på att säga, så skickar man fram en protokollförare för att svara på frågor. Och revisionssekreteraren på Högsta domstolen, Ove Nilsson, erkänner att han “förstår om det kan tyckas lite konstigt”.

Jodu, Ove, det är det minsta man kan säga. Ditt tama försvar, att “hovrättens beslut är inte överklagbart”, låter mer än lovligt konstigt. Varför skulle det inte vara det, och i så fall när skulle det inte vara det? Är det inte just hovrättens beslut man överklagar hos HD?

Faktum är alltså att två av de tilltänkta domarna vid överklagandet hos Svea Hovrätt, enligt beslut av Svea Hovrätt, inte är jäviga trots att de båda är medlemmar i var sin kopieringsrättskramande organisation (SFU respektive SFIR). Tomas Norström, som är medlem i båda dessa organisationer, var inte heller jävig, enligt beslut av samma Svea Hovrätt. Det första beslutet har fått resningstillstånd hos HD men det andra går inte att överklaga?

– Det kan tyckas lite konstigt, sa Bill.
– Konstigt var ordet, sa Bull.

Är det fortfarande någon som inte fattar att det är Extra Djefligt Bråttom (EDB) att få in nya, friska politiker i riksdagen?

Bara några veckor efter att grabbarna bakom The Pirate Bay tröttnat, och lade ner sin tracker, så kommer nu beskedet att Mininova beslutat sig för att radera alla torrentfiler som länkar till “olagligt” material.

Bakgrunden är att den nederländska antipiratbyrån BREIN drog Mininova inför domstol i somras. Jag har inte orkat tröska igenom alla tröttsamma lögnaktigheter i stämningsansökan, men man kan väl förmoda att BREIN i vanlig ordning drog snyftvalsen om hur många miljooooner de stackars artisterna förlorade på Mininovas “stölder”. Att BREIN inte drar sig för att ljuga inför domstol vet vi ju sedan tidigare, för övrigt.

Men trots att domstolar i allmänhet brukar fara fram som elefanter i en porslinsaffär när det gäller sådana här mål, så slog faktiskt domstolen fast att Mininova inte gjorde sig skyldiga till något brottsligt. Men! De uppmanades ändå, mot vite om 5 miljoner Euro (!!) att ta bort alla torrents, som alltså inte var olagliga, men som BREIN ändå ville ha bort. En ganska typisk reaktion från gamla stofiler med domarperuker på huvudet, med andra ord: “Du har visserligen inte gjort dig skyldig till något brottsligt, men du skall ändå göra som mediamogulerna vill, annars får du böta”.

Utan tvekan så kommer nu nederländska BREIN att vara de nya hjältarna bland isterbukarna som tjänar miljarder på att suga ut artisterna. Och förmodligen kommer BT-trafiken — via de mätbara punkter som står till buds — att visa en markant nedgång. Men kommer fildelningen att gå ner? Nej, naturligtvis inte. Fildelningen är här för att stanna, det går inte att trycka in tandkrämen i tuben när den väl sluppit ut.

Vad BREIN och deras miljardärer till uppdragsgivare inte kommer att berätta är hur Mininovas pensionering påverkar försäljningen av de plastbitar som de förra kämpar så förtvivlat för att hålla uppe. Alla opartiska undersökningar visar ju att fildelarna spenderar mer pengar på sitt kulturella intresse än den genomsnittliga medborgaren, vilken nöjer sig med årsgamla filmer och TV-serier i reklamstyckad direktsändning på tider som de själva inte kan bestämma.

Musik fildelas knappast längre, de flesta intresserade har redan all bra musik som givits ut på sina hårddiskar, och den nya musiken som tillkommer är det inte så många som är intresserade av — det mesta är rena rama skiten och/eller uppenbara plagiat, och då hjälper det inte hur mycket Nyhetsmorgon i TV4 eller SVT:s Landet Runt pluggar för de senaste plastbitarna.

I början av förra seklet så försökte USA, efter påtryckningar från Den Moraliska Majoriteten, att förbjuda alkohol. Resultatet av detta monumentala misstag känner vi alla till, bland annat genom otaliga filmer och TV-serier. Alkoholförsäljningen gick helt enkelt under jorden, och förde med sig en explosion av våldsbrott och korruption. På samma sätt gick det när USA förklarade “krig mot narkotikan”. Och i Sverige försöker vi förbjuda köp av sexuella tjänster. När skall politikerna äntligen lära sig av de misstag som gjorts tidigare?

Nu kommer fildelningstekniken att gå mer och mer under jorden, under radarn för övervakningssamhället. Och samtidigt följer naturligtvis de riktiga brottslingarna efter längs de stigar som fildelarna skapar. Och det innebär, lika naturligtvis, i sin tur att det blir allt svårare att beivra verkliga brott. Är det verkligen värt detta, herrar och fruar lagstiftare, bara för att hålla en döende industri i USA under armarna?

Kom ihåg, allihop, att det finns för närvarande bara ett enda politiskt parti, som kan sätta stopp för alla dessa vansinnigheter: piratpartiet.

Nejdå, det är inte så att den gamle gubben gått och blivit vare sig tokig eller miljöpartist. Jag älskar fortfarande bilen. Vi har faktiskt fyra stycken här hemma. Tre Mercedes (en 280SL -78, en 300TD -79 och en 230E -92) — och så det verkliga miljösvinet, en Ford Aerostar Van -92.

Men låt mig förklara. Förutom bränslekostnaden för ett motorfordon, så finns det två stora, obligatoriska avgifter. Det är dels vägtrafikskatten, dels trafikförsäkringen. Om inte dessa två avgifter är betalda, så är det automatiskt körförbud på fordonet, och att bryta mot detta körförbud kan bli verkligt kostsamt.

Vägtrafikskatten skall, som namnet antyder, bekosta reparationer och utbyggnader av våra vägar. Den var ursprungligen helt baserad på hur mycket fordonet vägde, men med det stora undantaget att tung trafik, de som sliter mest på vägnätet och kräver mest utbyggnad, subventionerades och fick en betydligt lägre skatt än vad som hade varit fallet vid en direkt viktrelaterad skatt. Dessvärre är dessa intäkter inte öronmärkta, så det mesta försvinner ner i politikernas stora svarta hål utan att komma vägarna och trafikanterna tillgodo.

Vägtrafikskatten har dessutom, sedan miljöpartiet kom in i riksdagen, använts av politikerna för att försöka skriva oss på näsan vilka motorer våra bilar skall ha enligt dem. Således chockhöjdes till exempel skatten på dieseldrivna bilar rejält för ett antal år sedan. Exakt samma bil, men med dieselmotor, fick plötsligt tre gånger så hög skatt som den för övrigt identiska bilen med bensinmotor.

Trafikförsäkringen skall täcka de skador man eventuellt åstadkommer på andra, det vill säga den täcker inte de egna skadorna. Denna försäkring är så viktig, att man åker på en obligatorisk försäkring i ett statligt “försäkringsbolag” vid namn Trafikskadeföreningen (jag tror att de fortfarande heter så, med statliga verk vet man ju aldrig när de byter namn), om man inte inom ett dygn ifrån förvärvet har tecknat en egen försäkring.

Till råga på allt så har sagda förening rätt att gå in i ditt eget försäkringsbolags register och säga upp din trafikförsäkring när du säljer bilen, och de gör så med automatik, så det hjälper inte att “ligga kvar” med den gamla ägarens försäkring.

Trafikförsäkringen bör ju naturligtvis vara fordonsneutral, eftersom den inte täcker några skador på det egna fordonet, men så är definitivt inte fallet. Förvisso kan man acceptera att det blir annan premie för särskilt olycksdrabbade förargrupper — såsom unga män — men att det skall skilja upp till en faktor tio mellan en liten Fiat Uno och en stor BMW, hur logiskt är det? En viss viktsrelaterad skillnad, javisst, men en tiopotens?

Men faktum är att Trafikskadeföreningen schablonmässigt prackar på dig den dyraste trafikförsäkringen som det dyraste försäkringsbolaget har. Plus 20%. Nämligen den för en BMW i värsta lyxklassen, som körs mer än 20.000 mil om året av en 18-årig man i Stockholm, och som är trafikförsäkrad i Folksam. Inte världens mest sannolika kombination, kanske? Resultatet blir omkring 25.000:- om året, tio-femton gånger mer än normalt. Och för motorcyklar, bussar och lastbilar så pratar vi om 50-100.000:- om året. Överskottet påstås gå till trafikforskning…

Till dessa två stora, obligatoriska avgifter tillkommer en mindre, nämligen besiktningsavgiften.

Alltnog och emedan, om man nu väljer att dra ner på sitt bilkörande, så sparar man förvisso en hel del driftskostnader, men de fasta avgifterna kvarstår. Och de ovan nämnda ligger normalt omkring 4-5.000:- om året för en medelstor familjebil. Och detta utan att bilen vare sig sliter på vägarna, kräver utbyggnader eller förorsakar trafikskador om den står stilla.

Om man nu i stället lägger dessa obligatoriska avgifter på bränsleskatten, så skulle det enligt mitt förmenande bli både rättvisare och, inte minst, ge ett större incitament att spara in på sitt bilresande. I förlängningen så kommer en fullt inregistrerad och körklar, skattad och försäkrad, bil att gå ifrån 5,000:- om året till 0:- om året ifall den inte användes alls.

Rättvisare blir det genom att de som kör mest också sliter mer på vägarna, kräver mer utbyggnad och förorsakar fler trafikolyckor än de som inte kör alls. Och ju mer bränsle bilen drar desto större och tyngre är den förmodligen, och därmed sliter den mer, tar upp större plats och förorsakar större skada vid en kollision.

Genomsnittlig körsträcka för privatbilar ligger visst omkring 1,500 mil om året. Det betyder att det skulle räcka med tre kronor högre skatt på bränslet, så skulle vi kunna slopa hela administrationen av skatt-, försäkrings- och besiktningsavgifter, alla motorfordon skulle automatiskt vara skattade och försäkrade, och med besiktningsavgiften betald.

Som bonus så klarar sig inte längre den tunga trafiken undan sitt ansvar för kostnaderna, och till och med transit- och turisttrafiken blir tvungen att vara med och betala för sig — vid pumparna.

Vidare kommer prisskillnaden mellan etanol (E85) och vanlig bensin åter igen bli så stor att det på nytt börjar löna sig att tanka E85. En förutsättning är naturligtvis att man slutar upp med vansinnet att ta ut skatt på de 15% (25% under vintern) bensin som ingår i E85.

Motion om detta kommer så fort jag blivit invald i riksdagen. Gack genast åstad till piratpartiets hemsida och läs vidare.

Jimmy Callin har skrivit en lång och tänkvärd artikel om hur han uppfattar piratpartiets i Göteborg “struktur”, som han kallar det. Och för mig, som varit med i piratpartiet sedan starten, så var det onekligen intressant att få ta del av hur man uppfattar vårt parti ifrån en informationspolitisk synvinkel, så att säga.

Låt mig bara, för jämviktens skull, förmedla mina synpunkter ur ett, skall vi kalla det distributionspolitiskt perspektiv. En mer praktisk utgångspunkt med andra ord.

När piratpartiet grundades i januari 2006, så blev vårt första, stora problem att samla ihop 1500 fysiska namnteckningar. Vår valmyndighet godkände nämligen inget annat än namnteckningar nedtecknade på papper för att partiet skulle få registreras.

Således gick den tidens cirka 1000 medlemmar mer eller mindre man ur huse, och ställde sig på städernas torg och tiggde namnteckningar. I Göteborg så organiserades allt detta av vad som kom att bli vår starke man på den tiden, Balder Lingegård. Och han lyckades så bra, att vi i Göteborg vann första pris i partiets interna tävling om vilka som var bäst på att samla in namnteckningar.

Vi lyckades, som bekant, med råge att få ihop de nödvändiga namnteckningarna i tid, och lyckades få partiet registrerat.

När sedan valrörelsen startade 2006, så var det ånyo Balder som ledde oss i Göteborg, men eftersom hans lilla lägenhet lämpade sig illa för att ta hand om 162.000 valsedlar, som var Göteborgs beskärda del då,


så tog jag på mig uppgiften att ta emot och vidareförmedla dessa valsedlar.

Och här är det på sin plats att poängtera att vi i Göteborg har ett stort problem, som nästan inga andra delar av Sverige har, nämligen att Posten här har gjort ett fullständigt spagettimos av postnumreringen. Och postnumret är vad som avgör vilken del av vår organisation du tillhör. Jag försökte tidigt 2006 att få Rick, som då var ensam ansvarig för hela vår IT-verksamhet, att åtgärda detta. Bland annat genom att skicka en detaljerad postnummerlista till honom, men det blev helt enkelt aldrig tid för detta, så vårt problem kvarstår än idag så vitt jag vet.

Och så har vi problemet med att Göteborg är indelat i fyra valkretsar. Enbart att det kallas valkretsar gör det förvirrande nog, men att vi sedan, dessutom, fick en femte “valkrets” i piratpartiets organisation, Göteborg skärgård, gör naturligtvis att förvirringen blivit ännu större.

Nåja, raskt fram till januari 2009, då Jimmy tydligen anser att det började hända något i Göteborg. Vad som hände då var att jag satte mig och uppdaterade vilka som var ledare för de fyra/fem olika delarna av Göteborg. Jag tog (på uppmaning av dem själva) bort två stycken som stått som kontaktpersoner sedan 2006, och “utnämnde” tre personer till ledare för de tre delar som nu var “tomma”. Naturligtvis samtidigt som jag skickade email till dem och bad om tillstånd så att säga. De jag “utnämnde” på detta vis var tre personer som fortfarande var aktiva, och som var med om att distribuera valsedlarna 2006.

Samtidigt satte jag upp mig själv som kontaktperson för hela Göteborg. Där fanns då en helt okänd person vid namn Kalle Vedin uppsatt, och jag har än idag ingen aning om hur det gick till, men strunt samma. Genom ett misstag från mig där, så råkade jag hamna som #1 och Kalle åkte ner till #2. Det tog då mindre än fyra timmar innan Björn Odlund, tydligen efter att Rick Falkvinge hade reagerat, hörde av sig. Under tre års tid fanns alltså tokfelaktiga uppgifter på Göteborg, men när jag ändrade något så slogs det Stora Larmet direkt.

Nåja, kvickt som tusan rättade jag naturligtvis till mitt misstag, och på den vägen är det.

Sedan blev det tid att återigen sparka igång hela valsedelsdistributionen, och eftersom jag hade erfarenheten och verktygen från 2006, så anmälde jag mig frivilligt. I och för sig så fick jag nu en femtedel av partiets samtliga valsedlar, valsedlarna till hela Västsverige,



men det spelade ingen roll, det vara bara en fråga om att skala upp det hela från 2006. Och som bekant så fungerade det hela strålande bra, även detta år, tack vare hårt slit från ett antal engagerade aktivister.

Och jag vet mycket väl vilka som jobbade stenhård med just att distribuera valsedlar — inte bara i Göteborg, utan i hela Västsverige. Och jag kan försäkra dig, Jimmy, att vi är definitivt inte oorganiserade på något sätt och vis, åtminstone inte när det gäller rent praktiska saker, som att distribuera ut olika former av papperslappar. Möjligtvis är vi dåliga på att ta oss till Vasagatan för att dricka kaffe, men det är ju en helt annan sak, eller hur?