Felten Fabulerar

LCHF har blivit den nya, trendiga bantningsdietet. Kvällspressen slår upp diverse “jag gick ner 45 kg på två månader” på löpsedlarna med jämna mellanrum. Och LCHF-bloggarna är inte sämre — vart och vartannat inlägg där handlar om hur många kilo han eller hon har gått ner, med länkar till respektive persons personliga blogg.

Mycket olyckligt enligt mitt förmenade.

LCHF må fungera som en bantningsmetod, men grundtanken bakom det hela är så mycket större än så. Det är fråga om att ge människokroppen det bränsle som den är genetiskt utvecklad att använda. Får den det, så kommer rätt kroppsvikt som ett extra bonus. Detta vare sig man från början väger för mycket eller för lite. Betydligt viktigare är att ens kropp mår betydligt bättre!

LC, det vill säga Low Carb, eller låg halt av kolhydrater, må vara gott nog. Men när man ger sig på “alla grönsaker som växer under jord” så har man enligt mitt förmenande gått för långt. Exempelvis potatis, som ofta utpekas som stor syndare av LCHF-fanatikerna, innehåller cirka 14% kolhydrater. De kolhydraterna är enbart nyttiga. Man måste alltså skilja mellan alla olika kolhydrater innan man helt frankt underkänner dem.

Morot, kålrot, svartrot, rättika, rödbeta, sparris, lök, rädisa. Alla växer “under jord” och underkänns alltså kategoriskt av LCHF-gänget?

Vad man borde fokusera på, IMHO, är först och främst allt tillsatt socker. Tillsatt betyder alltså att all frukt är OK (underkänns av de mest fanatiska LCHF-anhängarna), men allting som livsmedelsindustrin prånglar ut, med tillsatt socker för att vi skall tycka att det smakar gott, går bort.

Sedan har vi det här med det moderna vetemjölet. Det finns nu vetenskapliga studier som tyder på att det är giftigt! Det gamla vetemjölet är näst intill omöjligt att få tag på. Det är så attraktivt för olika skadedjur, att det inte längre är kommersiellt gångbart.

Pasta, bröd med mera går alltså fet-bort om man vill leva hälsosamt.

Ris? Jodå, kan man hitta äkta rå-ris så är det OK. Men livsmedelsindustrin har fått för sig att vi vill ha vitt, skalat ris, och det är tyvärr vare sig särskilt naturligt eller nyttigt.

Ofta när jag försöker få vänner och bekanta att inse, att vi alla under fyrtio års tid har blivit förledda att förstöra våra kroppar tack vare ett statligt verks “rekommendationer” så får jag höra kommentar i stil med “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”. Att dessa förlegade rekommendationer förorsakar 350.000 människor (enbart i Sverige) med diabetes onödigt lidande är ju förstås inget någon borde “bli lycklig” över.

När jag försöker förklara för sagda vänner och bekanta, att fildelning inte alls innebär “stöld” utan fastmer att vi åstadkommer en kostnadseffektiv reklam för det vi fildelar, så får jag höra samma sak: “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”.

Religiösa fanatiker har i alla tider (ungefär sedan de kristnas messias föddes för 2000 år sedan) burit sig åt som just fanatiker. I två tusen års tid har alla opponenter behandlats på de mest vidriga sätt — tortyr, omänsklig förnedring och ibland avrättning, You Name It, They Did It.

Min gamle vän, Rickard Falkvinge, som bildade det första Piratpartiet för sju år sedan, har skrivit en hel del om hur svårt det är att informera den stora allmänheten om vad som gäller. Det må vara om LCHF eller fildelning, samma sak.

Vi må alla — LCHF-frälsta såväl som piratpartister — betraktas som religiösa fanatiker av alla dem som ännu inte har sett ljuset. Och jag har full förståelse för alla dem, som vägrar att låta sig tvångsmatats med “Den Rätta Vägen”.

Men, som Rick påpekar, om vi bara kan övertyga två människor var, så tar det inte så många exponenter innan vi har tryggat vår bas. Och det gäller såväl copyrightfrågor som kostfrågor…

Det här är ingenting som världens alla cancerforskare vill höra. En del av dem går till och med så långt, att de raderar varje försök att informera om det på Wikipedia. Anonymt, så klart, med enbart ett IP-nummer. Undrar just vart det senaste censurnumret — 213.21.73.38 — på svenska Wikipedia går…

Naturligtvis vill de inte höra att botemedlet mot cancer är så enkelt som att svälta ut cancercellerna genom att sluta göda dem — de vill hellre ta fram läkemedel som de kan tjäna miljarders miljarder på. (F’låt om det låter foliehatt…)

Men cancerceller kräver tydligen glukos för att överleva. Får de inte glukos så svälter de ihjäl.

Alla levande organismer behöver alltså glukos för att överleva, det är helt enkelt det bränsle som allt levande på vår planet kräver som näring.

Men “plötsligt” visar det sig att det som primitiva celler, såsom cancerceller, kräver för sin överlevnad inte krävs för att våra mänskliga celler skall överleva!

Det krävs ju inte direkt rocket science för att inse vad detta betyder? Vi människor kan alltså överleva på ett bränsle som inte cancercellerna klarar av att tillgodogöra sig.

Om man således drabbas av cancer, så behöver man bara se till att man byter bränsle från glukos till ketos. Med andra ord, man slutar helt och hållet att förse kroppen med kolhydrater. Man byter från LCHF (Low Carb, High Fat) till NCHF (No Carb, High Fat).

(Ja, alltså, det finns väl fortfarande ingen intelligent människa som inte redan har bytt till LCHF? Ni går väl inte på matvaruindustrins ljug om hur hälsosamt det är med deras utspädda mejeriprodukter med massor av tillsatser, eller hur farligt det är med det naturliga fett som vi människor har blivit genetiskt utvecklade till att leva på i flera miljoner år?)

Visst låter det fantastiskt — och otroligt? Men om jag drabbades av cancer, så kan ni vara förvissade om att jag hade testat denna mirakelkur långt innan jag gick vidare till alla övriga alternativ, med cellgifter, radioaktiv strålning eller kirurgens kniv, såsom varande det vanligaste.

Om jag finge reda på att jag har tid om sex veckor för en behandling, vad har jag då att förlora på att leva dessa sex veckor helt utan kolhydrater? Att leva helt utan kolhydrater är ju faktiskt mindre plågsamt än att bara gå och vänta på att dö.

Om jag som kvinna får höra att enda chansen för mig att överleva är att skära bort ett av mina bröst — skulle jag då inte först välja att testa att helt enkelt svälta ut de förbannade cancercellerna ur min kropp?

Om våra läkare vore mindre styrda av läkemedelsindustrin och inkompetenta, statliga myndigheter, kunde de då måhända informera sina patienter om att de kan prova på detta medan de går i väntans tider?

Att de sedan kunde rädda de flesta av alla svenska omkring 350.000 medborgare som lider av diabetes är ju en helt annan sak, men inte mindre viktig…

Den som studerat teorierna bakom LCHF (Low Carb, High Fat) inser tämligen omgående hur rätt dessa är. Den diet som vi människor gått på i flera miljoner år, och som vi blivit genetiskt anpassade till, måste helt enkelt slå ut den som matindustrin har predikat i cirka 50 år. Att vi då, till yttermera visso, slipper en sjukdom, diabetes, som plötsligt uppstått från ingenstans är ju inte heller fy skam…

Men vissa dekret från de mest LCHF-trogna tror jag helt enkelt inte stämmer. Några av de råvaror som, enligt min ringa åsikt, felaktigt har pekats ut som något som skall undvikas är “grönsaker som växer under jord”. Och framför allt då potatis.

På något ställe läste jag att när Moder Natur tillverkar ett gift, skickar hon alltid med ett motgift. Då gällde det socker: ät gärna socker, men ät då hela sockerröret alternativt sockerbetan. Lite svårsmält, kanske…

Jag tror att detsamma kan sägas om olika rotfrukter. Potatis innehåller omkring 15% kolhydrater. Hur mycket av detta som är farligt för oss är svårt att veta. Det finns alltså olika typer av kolhydrater — sådana som är “tillverkade” och nästan alltid är direkt skadliga för oss, och sådana som är naturliga, harmlösa, som vi är genetiskt ägnade åt att äta.

Ett problem för de flesta av oss, som börjar med LCHF, är att vi blivit så tillvanda vid bröd att vi har svårt att klara oss utan vår kära ostmacka. Men om man väljer bort de stärkelse-, socker- och E-nummerspäckade produkterna i butikerna, och istället bakar själv, så behöver det inte vara något problem. Webben fullkomligt svämmar över av recept på LCHF-bröd. Många är riktigt bra, andra kanske lite mindre bra. Men smaken är ju, som bekant, som baken…

En ingrediens som ofta förekommer vid brödbakning i LCHF-sammanhang är pofiber. Pofiber är restprodukten som blir över när matvaruindustrin har gjort stärkelse och så småningom potatismjöl. Tidigare slängdes detta bort eller användes som djurfoder eller till och med jordförbättringsmedel. Numera, när LCHF blivit ett hett ämne, säljer man det till rena ockerpriserna. Som vanligt när det går att sätta en LCHF-stämpel på produkten, är jag böjd att säga.

Men pofiber gör man lätt själv. Särskilt nu, när man kan köpa potatis för en eller två kronor kilot, är det dags att starta tillverkningen! Av ett kilo potatis får man ungefär 50g pofiber. 20-40 kronor kilot för det färdiga pofibret alltså. Jämför med priset som Semper tar för sina 125-gramspåsar…

Vad du behöver göra är att riva potatisen på den fina skivan i en matberedare. Att göra det för hand på ett vanligt rivjärn går ju också, men blir ganska jobbigt (och ibland blodigt). Lägg sedan rivet i rikligt med kallt vatten. Stor kastrull eller rent av spann rekommenderas. Rör om med jämna mellanrum, och byt vatten några gånger.

Detta är precis vad som sker när fabrikerna tillverkar potatismjöl, med skillnaden att de tar tillvara sköljvattnet (för att utvinna stärkelsen) medan vi slänger bort det.

Efter några timmar i blöt är det dags att sila bort och pressa ur allt vatten. Bred sedan ut rivmassan så tunt som möjligt på bakplåtar, sätt in det i ugnen i 50 graders temperatur och låt det torka helt och hållet. Detta tar något dygn eller två, beroende på hur torrt pofiber du vill ha. Skall du använda det direkt, så behöver det inte torka helt, men vill du mala ner det till mjöl, så bör det vara helt torrt.

Statens Livsmedelsverk bildades 1972 genom en sammanslagning av delar av Statens institut för folkhälsan, delar av Kungliga veterinärstyrelsen och den enhet vid Kommerskollegium som ansvarade för livsmedelstillsatser.

Sedan 1972 har mer än 2 miljoner svenskar dött i hjärt- och kärlsjukdomar.

Numera vet vi att dessa sjukdomar förorsakas av inflammationer på insidan av blodkärlen, vilka inte kroppen klarar av att reparera på grund av för lite kolesterol — en livsviktig komponent när det gäller all reparation av våra kroppars celler.

Men Livsmedelsverket fortsätter oförtrutet att — med mer än en kvarts miljard skattekronor per år i pengapungen — propagera för samma idiotiska kostråd som tidigare: Byt ut smöret mot margarin, så blir du friskare.

Livsmedelsindustrin jublar såklart. Margarin kostar en bråkdel att framställa jämfört med smör. Något som inte förrän nu börjat bli uppenbart — rapporterna om hur livsmedelsbutikerna slumpar ut denna vidriga kemikaliepasta för några kronor står som spön i backen.

Än idag kan man på sagda myndighets hemsida fortfarande läsa att vi alla måste byta ut smöret mot margarin.

Dessa inskränkta tjänstemän förefaller att ignorera alla de viktigaste studierna och i stället okritiskt svälja sponsrade studier från USA. Lite mer lågmälda studier, såsom exempelvis

Västra Götaland, Folkhälsokommittén (2001): “Preliminär rapport, Allooo-studien, Allergistudie i åk 9 maj 2001, nr 3” visar att i den grupp skolbarn som åt margarin var förekomsten av allergier och eksem större än hos den som åt smör. Det gäller en stor studie med 139 skolor i Västra Götaland.

ignoreras totalt.

Slutsatsen måste, nu när omkring en miljon svenskar äntligen börjat ignorera SLVs kostråd, och plötsligt upptäcker att de inte bara blir av med en massa överflödigt fett, slipper en massa så kallade välfärdssjukdomar och dessutom blir av med en mängd andra krämpor, utan dessutom på det stora hela mår oerhört mycket bättre av den gamla klassiska jägarkosten, bli att den där statliga myndigheten har förorsakat en mängd onödigt lidande, och miljoner svenskars för tidiga död.

Dessutom har vi den plötsligt (de senaste 50 åren ungefär) uppblossande “pandemin” av diabetes med 350.000 nuvarande offer i enbart Sverige. Inte alla har dött (ännu) men de flesta lider.

Frågan är bara, hur kan man åtala en statlig myndighet för folkmord…?

“Färre vill ha nyckelhålsmat” utropar Anette Jansson, enhetschef på Livsmedelsverket, förtvivlat i ett TT-telegram från början av den här månaden. Publicerat i bland annat Göteborgs-Posten.

En större samling ovederhäftiga uttalanden var det länge sedan jag såg från någon statligt anställd byråkrat, möjligtvis med undantag för FRA-tiden 2008.

Olika bantningsdieter är på väg att bli en hälsofara. Vi vräker i oss smör och grädde som aldrig förr och har mer och mer övergett nyckelhålsmaten.

Vadå som aldrig förr? Om “aldrig förr” är detsamma som aldrig förr i Janssons livstid så må det vara hänt, men om vi pratar om de miljoner år som gått sedan Homo Sapiens skiljde sig från aporna, så är den kost som Jansson och övriga byråkrater på Livsmedelsverket förespråkat i ett par decennier nu, en synnerligen kort parentes.

– När dieterna övergår till att bli mat som man ska äta resten av livet blir vi oroliga, säger Anette Jansson, enhetschef på Livsmedelsverket.

Så den “diet” som människan följt i miljoner år, och som styrt de mänskliga generna, där de som bäst kunnat tillgodogöra sig jägarkosten (LCHF) har slagit ut de som inte kunnat det (det naturliga urvalet), skulle alltså oroa Jansson?

Där lutar man sig mot hela världens samlade vetenskap när man förespråkar lagom mängd med mättade och fleromättade fetter i kosten.

Stöööön! “Hela världens samlade vetenskap”? Inte en enda oberoende vetenskaplig undersökning har kunnat anföras som bevis på att LCHF skulle vara annat än det bästa som hänt dietvärlden sedan William Banting skrev sin berömda pamflett i ämnet 1869 — vilket senare gav upphov till begreppet banta för övrigt.

Men mot de starka kommersiella intressen som ligger bakom fettrenden har man svårt att göra sig hörd. Det är så många som vill sälja sina böcker och tjäna pengar på sina bloggar, säger hon.

Ahhh… Foliemössa på. Och hur mycket tjänar dessa, jämfört med alla socker-, stärkelse- och light-producerande företag, som Livsmedelsverket har sponsrat med råd och dåd i alla dessa år?

Att använda sig av LCHF-metoden för att gå ner i vikt kan fungera, men risken är att den på sikt leder till ökade blodfetter och fler hjärt-kärlsjukdomar, enligt Anette Jansson.

Jodå, Jansson, jägardieten leder till ökade blodfetter. Nämligen de goda blodfetter, som förhindrar hjärt- och kärlsjukdomar. Det hade du vetat om du hade haft elementära kunskaper i ämnet.

– Vi har fått sådana signaler från forskare, även om det inte visat sig i hjärt-kärlsjukdom ännu, säger hon.

Verkligen? Och hur ser då dessa signaler ut, om det nu inte har visat sig? “Ännu…?” Hur länge är du beredd att vänta?

Den minskade försäljningen gör att utbudet av nyckelhålsmärkt mat minskar, något som får dietister att varna för att 20 års folkhälsoarbete kan ha varit förgäves.

Vilka dietister är det? Kan det inte i stället vara så att 20 års “folkhälsoarbete” i själva verket har varit ett av de största fiaskona i modern medicinsk historia? Om så är fallet, så är det väl för väl att detta fiasko äntligen verkar gå mot sitt slut?

Mer motion, grönsaker, frukt, olja och feta fiskar. Mindre stillasittande, smör, grädde, godis och läsk.

Så en skattefinansierad “expert” anser alltså att smör och grädde skall jämföras med godis och läsk? Det låter ju synnerligen seriöst…

Krångligare än så behöver det inte vara att leva sundare och gå ner i vikt.

Och trots det så har vi under de år som vi lytt era råd bara blivit allt fetare och sjukare i diabetes med mera. Kanske det är mindre krångligt att äta sig smal och frisk med nyttig mat, sådan som vi är genetiskt skapade att använda som bränsle? Där ingår definitivt inte stärkelse och socker. Ej heller dussintals E-ämnen.

Det är sedan lång tid tillbaka dags att lägga ner Livsmedelsverket. Deras råd gör oss både fetare och sjukare. Denna fullständigt värdelösa myndighet, som i senaste budgeten fick sig tilldelat 287,794 miljoner kronor. Mer än en kvarts miljard alltså, hur mycket bättre hade inte vår skolmat kunnat bli med det ekonomiska tillskottet? Riv upp, gör om, gör rätt!

I takt med att människor blivit alltmer upplysta — tack vare internet, för gammelmedia har ju inte lagt två fingrar i kors tidigare för att avslöja den stora bluffen vad gäller att äta fett — så har försäljningen av alla syntetiska lightprodukter som vi lurats att övergå till av olika nationella livsmedelsverk, gått stadigt ner, samtidigt som försäljningen av betydligt mer naturnära produkter, såsom smör, grädde och fett fläsk stadigt har gått uppåt.

LCHF-anhängarna har i gammelmedia ibland framställts som något av en närmast religiös sekt. Och, tja, har man en gång läst på lite grand om LCHF, så är det nästan omöjligt att inte bli frälst. Man behöver inte läsa länge innan man ser hur alla pusselbitar faller på plats.

Men vårt eget Livsmedelsverk fortsätter med en dåres envishet att omhulda myten att vi måste äta mindre fett och hellre ta E-nummerspäckade, syntetiska produkter, såsom lättyoughurt vilket i princip är naturlig youghurt utspädd med vatten och med stärkelse tillsatt för att få tillbaka den riktiga konsistensen — allt till nästan dubbla priset.

Och hela den här fetthysterin grundar sig alltså på en usel undersökning gjord av Ancel Keys i USA för ett drygt halvsekel sedan, en undersökning som friserades så att den skulle ge den rätta, uppseendeväckande slutsatsen. Av 22 undersökta länder uteslöts alla utom de sex som gav det “rätta” resultatet.

Att alla numera är medvetna om att det näst intill globala problemet med extrem övervikt i alla välfärdsländer började skena iväg med rasande fart samtidigt som myndigheter runt om propagerade för mindre fett och mer kolhydrater förefaller gå exempelvis vårt Livsmedelsverk totalt förbi. 6-8 skivor bröd om dagen är tydligen fortfarande ett gångbart recept för denna antikverade samling stofiler.

Själv upptäckte jag inte LCHF förrän för knappt ett halvår sedan. Och jag beklagar verkligen att ingen kunde upplysa mig om den tidigare. För det är ingen ny modegrej, förespråkare för denna diet har funnits åtminstone sedan början av 1800-talet. Men den har gjort underverk på mig, precis som på så gott som alla andra som provat på.

Jag gick ner sex kilo enbart den första veckan — och det var det vidriga bukfettet som försvann direkt. Numera går det lite långsammare — det tar tid att lära en kropp som vant sig vid HCLF i 64 år att rätta till alla felaktiga funktioner — men helt klart är att jag mår som en prins nu, och känner mig minst 20 år yngre.

Så, om du verkligen vill prova på en väldigt enkel metod att förändra ditt liv fullständigt, testa en vecka med LCHF. Blir du inte frälst redan under denna första vecka, så är du något av ett unikum, att döma av alla vittnesmål från alla som redan är frälsta. Enligt vissa uppskattningar redan en halv miljon enbart i Sverige. Och faktum är ju att smöret såldes slut i både Norge och Sverige ganska nyligen. För att inte tala om hur det yttrar sig i form av bokförsäljning:

För mer läsning om LCHF vill jag varmt rekommendera Andreas “Kostdoktorn” Eenfeldts blogg. Fullspäckad med fakta och med massor av läsvärda länkar — för att inte tala om mängder med intressanta kommentarer. Rekommenderas alltså varmt.