Felten Fabulerar

Det här var en kommentar till mitt tidigare inlägg, men jag tycker att det är så viktigt, att det, något editerat, förtjänar ett eget blogg-inlägg:

Vi skall inte älta samma frågor som de gamla trötta partierna. I alla fall inte på samma sätt.

Vad vi kan göra är att “paketera” om flera av frågorna på vårt eget vis.

I stället för att prata om arbetslöshet pratar vi om arbetsbefrielse. Löneförhöjning ersätts av arbetstidsförkortning (3% motsvarar ju faktiskt en kvart om dagen).

I stället för att lova guld och gröna skogar på skattebetalarnas bekostnad,

så lovar vi att alltid undersöka om eventuella reformer tillför något positivt för skattebetalarna.

Gratis (skattefinansierat) bredband är till exempel något som jag är övertygad om att skattebetalarna skulle uppskatta. Skulle kosta någon hundralapp per år.

I stället för att vräka pengar över vägar och järnvägar borde vi satsa på sjötransporter.

Och så vidare…

Suck!

Så blev det då, som förväntat av de flesta, ytterligare ett gigantiskt fiasko för Piratpartiet i 2014-valet.

Till skillnad från exempelvis tyska dito, som nått stora framgångar, så har svenska Piratpartiet hårdnackat vägrat att vidga sina politiska ambitioner. Inte ens den otroliga fördelen av att ha två ledamöter redan på plats hjälpte i EU-valet när man blev utfrågad om annat än PP:s “kärnfrågor”. PP:s två representanter stod som stora frågetecken och fånflinade när någon av de för väljarna viktigare frågorna, än vad som är internetrelaterade, avhandlades.

Snälla! Jag har varit med i PP från allra första början — det vill säga snart nio år. Jag brinner verkligen för “våra” frågor. Men jag inser ju, precis som alla svenska väljare, att det finns andra, mycket viktigare, frågor än internet.

Kan det verkligen vara så himla svårt att vidga vår politiska horisont? Skall vi verkligen behöva förnedras med valresultat i bråkdelar av procent länge till, samtidigt som vi ser exempelvis nynazisterna bli det tredje största partiet och fanatiska manshatare ta över våra platser i EU-parlamentet?

Som miljontals uTorrentanvändare har upptäckt vid det här laget, så har numera uTorrent en allvarlig bugg.

Denna bugg har påpekats i flera år, men utvecklarna vägrar fortfarande att erkänna att de gjort ett stort misstag. Och detta högst aggressivt. När jag och flera andra försökte att seriöst analysera och diskutera buggen på uTorrents forum så resulterade det i att ämnet snabbt stängdes ner och att jag (Baloo2) exkommunicerades från forat i fråga.

Dessbättre finns det en lösning. Den senaste versionen av uTorrent, som har alla de senaste funktionerna minus DHT, är 2.2.1. Numera finns det en hackad version av 2.2.1 som har DHT, och det fina i kråksången är, att det går alldeles utmärkt att “uppdatera” till 2.2.1 utan att förlora några inställningar — bortsett från några kolumner i GUI:et, vilka är lätt att justera.

Du kan säkert hitta denna, den bästa, versionen av uTorrent via Google, annars hittar du den på min webserver.

TV-serien Game Of Thrones har i flera år konfunderat mediavärlden i allmänhet, och BitTorrent-världen i synnerhet.

Denna TV-serie har slagit alla rekord vad gäller fildelning, nedladdning, betyg på IMDB och till och med vad gäller producenternas respons på alla dessa rekord i nedladdning.

Vad är det då, som gör denna TV-serie så otroligt speciell?

Är den extremt bra gjord? Jodå, visst har HBO lagt ner mer än vanligt mycket resurser på varje avsnitt. Men inte är den så där speciellt välgjord vad gäller manus? Nog har vi sett en mängd serier baserade på samma idé?

Min spontana förklaring är helt enkelt att detta är en TV-serie som USA har fått se, som inte tvekar att visa nakna kvinnor!

Inte bara Emilia Clarke visar upp sig i hela sin nakenhet:

… utan mängder med andra, otroligt sexiga kvinnor gör detsamma.

Min spontana reflektion är, att USA:s stackars folk är så utsvultna på vanlig, enkel erotik att de blir fullständigt hysteriska när de väl hittar en TV-serie som visar allt det som de vanligtvis är förbjudna att se:

(Ovanstående kostade TV-bolaget en halv miljon dollar i böter, trots att det visades sent på kvällen, och inte ens visar något.)

Jag ber alla GOT-fans om ursäkt, men någon annan förklaring till GOT-fenomenet kan jag inte se. Så bra tycker jag inte serien är…

Jag har länge förordat att vi borde lägga en stor del av alla de miljarder per år, som vi idag lägger på det nuvarande, totalt misslyckade, systemet vi har för att “ta hand om” invandrare, på att istället rusta upp våra ambassader, så att de kan fungera som mottagningsstationer för alla som vill utvandra eller fly till Sverige.

På våra ambassader — som för övrigt bör utökas till antalet, i stället för som nu, skäras ner på i besparingssyfte — bör det sitta kompetent personal. Att använda ambassaderna som reträttplatser för politiker som gjort sig omöjliga på hemmaplan måste alltså omedelbart upphöra.

Att samtliga på ambassaden skall kunna prata det lokala språket flytande måste vara ett grundkrav. Att de verkligen är intresserade av den politiska situationen i landet i fråga, och klarar av att läsa tidningar och se på och förstå lokala TV-nyheter likaså. Att behärska cocktailbjudningar på grannambassaderna icke så!

Många, framför allt asylsökande, har varit i händerna på hänsynslösa människosmugglare, som berövat dem alla deras värdesaker — ofta tiotusentals dollar eller mer. Om de istället hade kunnat vända sig till den svenska ambassaden, och där fått klart inte bara med inresa och uppehållstillstånd på några timmar, utan även med transporten, så skulle mycken mänskligt lidande kunna undvikas.

Idag betalar vi skattebetalare mellan 40.000 och 1.300.000 kronor(!) per utvisningsflyg. Med lite planering, skulle man med största sannolikhet kunna chartra flyktingplan från utsatta delar av världen till Sverige till en betydligt lägre kostnad än så. Och samtidigt hade flyktingarna kunnat få behålla både sina besparingar och sina ID-handlingar och dessutom sluppit riskera att dö en plågsam död i en övergiven container någonstans.

Kanske kan man tänka sig att koordinera Flygvapnets Herkules-plan, som flyger hjälpsändningar till en oroshärd, med returnerade flyktingar? Eller statsministerns privata jet — kanske kombinera ett blixtbesök av någon foto-kåt minister med några extra passagerare på tillbakavägen?

Många av de som söker sig till våra ambassader skulle säkert vara intresserade av att jobba där några månader för att hjälpa sina landsmän.

Samtidigt skulle vi få användning för de militärer, som nu bland annat tvingas utkämpa USA:s dödsdömda krig i Afghanistan, med flera oroshärdar. De skulle säkert känna att de gör bättre nytta genom att försvara en utsatt, svensk ambassad någonstans i världen.

Ofta när jag försöker få vänner och bekanta att inse, att vi alla under fyrtio års tid har blivit förledda att förstöra våra kroppar tack vare ett statligt verks “rekommendationer” så får jag höra kommentar i stil med “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”. Att dessa förlegade rekommendationer förorsakar 350.000 människor (enbart i Sverige) med diabetes onödigt lidande är ju förstås inget någon borde “bli lycklig” över.

När jag försöker förklara för sagda vänner och bekanta, att fildelning inte alls innebär “stöld” utan fastmer att vi åstadkommer en kostnadseffektiv reklam för det vi fildelar, så får jag höra samma sak: “ja, ja, var och en blir lycklig på sin tro”.

Religiösa fanatiker har i alla tider (ungefär sedan de kristnas messias föddes för 2000 år sedan) burit sig åt som just fanatiker. I två tusen års tid har alla opponenter behandlats på de mest vidriga sätt — tortyr, omänsklig förnedring och ibland avrättning, You Name It, They Did It.

Min gamle vän, Rickard Falkvinge, som bildade det första Piratpartiet för sju år sedan, har skrivit en hel del om hur svårt det är att informera den stora allmänheten om vad som gäller. Det må vara om LCHF eller fildelning, samma sak.

Vi må alla — LCHF-frälsta såväl som piratpartister — betraktas som religiösa fanatiker av alla dem som ännu inte har sett ljuset. Och jag har full förståelse för alla dem, som vägrar att låta sig tvångsmatats med “Den Rätta Vägen”.

Men, som Rick påpekar, om vi bara kan övertyga två människor var, så tar det inte så många exponenter innan vi har tryggat vår bas. Och det gäller såväl copyrightfrågor som kostfrågor…

Sveriges flyktingpolitik sedan det andra världskriget kommer med största sannolikhet att gå till historien som något fullständigt häpnadsväckande. Med början vid baltutlämningen så har vi sakta men säkert, gradvis blivit alltmer rasistiska.

Med tanke på att hela Skandinavien var istäckt så sent som för 8000 år sedan, och att vi alltså alla är invandrare, så är det häpnadsväckande att vi blivit alltmer protektionistiska när det gäller invandring. Ända tills för ungefär tvåhundra år sedan, så var vi helt och hållet beroende av invandring för att vårt samhälle skulle kunna utvecklas. Ja, ända in på 1970-talet, så var vi beroende av det som idag kallas “arbetskraftsinvandring” för att hålla igång produktionen.

Att vi i Sverige, med vårt enorma rike — faktiskt, arealmässigt, näst störst i hela Europa om man räknar in alla våtområden — inte skulle ha plats för fler människor, är ju en fullständigt horribel tanke.

Om man dessutom inser att den enda “naturtillgång” ett mänskligt samhälle har, är dess människors arbetskraft, så blir det ännu mer oförståeligt att vissa kretsar fortfarande pratar om kostnader för invandringen. Varje invandrare är ju enbart ett tillskott till våra naturtillgångar — förutsatt naturligtvis att man ger dem rätten att arbeta. Att sätta dem i koncentrationsläger i flera år, i väntan på att några anonyma, icke folkvalda, byråkrater i Migrationsverket skall fatta ett beslut, jo det medför naturligtvis en enorm kostnad, men det är ju enbart en fråga om misshushållning av givna resurser.

Att Sverige har världsrekord i antalet fördömanden av diverse människorättsorganisationer, inklusive en EU-domstol, är ju något vi bara kan skämmas över.

Historiens dom kommer att bli hård över dessa ansiktslösa, och fullständigt empatilösa, byråkrater med den rasistiske ministern Tobias Billström i spetsen. Det är märkligt att de inte själva verkar oroa sig över detta. Om jag löpte risken att klassas tillsammans med historiens värsta illdådare, så hade åtminstone jag tänkt mig för innan jag firade en lyckad utvisning med tårtkalas eller champagne.

Men tänk även på att alla ni, som stillatigande accepterar detta, är lika medskyldiga. Särskilt ni, som röstar på partier som stödjer denna förnedrande hantering av våra invandrare!

Min fru kom på att hon gillade Ken Wahl i “Wiseguy” och bad mig att köpa en DVD med den första säsongen.

Sagt och gjort, det försökte jag. Men det gick inte särskilt bra.

Alltså! Vad i alla hela fridens namn sysslar de här vidriga copyright-trollen med?

Fattar de inte, att den enkla anledningen till att de inte längre “tjänar några pengar” är att de är så fullständigt bortom allt reson och balans?

Hallå, liksom, vi önskar ju inget annat än att betala och göra rätt för oss. Varför förnekar ni oss att göra det?

Nu fick det bli TPB utan undertexter, man jag hade föredragit “The Real Thing” och var beredd att betala för det.

För säkerhets skull skall jag kanske nämna att jag för två veckor sedan beställde, och fick, Lovejoy - The Complete Collection (för £49.99) till exakt samma adress. Så det var alltså inte min svenska adress i sig som var problemet…

För många hundra år sedan, så fanns det ett land som hette Holland.

Numera finns det inte längre ett sådant land.

Men fortfarande finns det såväl journalister som bloggare som skriver Holland när de i själva verket avser Nederländerna.

Numera finns det två Holland — nord och syd. Ungefär som att det finns väster- och östergötland i Sverige.

Tänk om vi äntligen kunde lära oss att Holland inte längre är detsamma som Nederländerna, hur mycket mer respekt skulle vi inte då kunna få från våra kära kollegor där nere…?

I ett rättssamhälle värt namnet, så har man fyra pelare att stå på.

1. Den lagstiftande — i Sverige: Riksdagen

2. Den verkställande — i Sverige: Regeringen

3. Den dömande — i Sverige: saknas, är tyvärr samma som 2.

4. Den granskande — i Sverige: massmedia (blir således 3)

I Sverige har vi tyvärr fortfarande en rättsröta, som gör att vi befinner oss på medeltidens nivå, om man jämför med övriga, demokratiska länder i världen.

Vi har, bland annat, ett system där medlemmar i kommunala, politiska partier har mer eller mindre monopol på platserna som nämndemän i våra domstolar.

Därutöver har vi något slags märkligt USA-komplex, som troligen bottnar i att vi sett alldeles för många TV-serier och Hollywood-filmer, som gör att vi tror att man måste ha en välavlönad advokat för att kunna åstadkomma rättvisa i våra domstolar.

Hur länge skall vi egentligen behöva finna oss i detta huvudlösa, juridiska system?

Nämndemannasystemet måste naturligtvis omedelbart avskaffas. Blotta tanken på att kommunpolitisk tillhörighet skall vara kriterium för att platsa som en biträdande domare är ju fullkomligt horribel.

Våra juridiska fakulteter har kontinuerligt tusentals studenter, är det någon som tvivlar på att en enda av dessa skulle ha mindre lämplighet att sitta som biträdande domare i våra domstolar, än någon politiskt tillsatt stofil?

Visst är den gamla tanken från medeltiden, att vi skall få bli dömda av “vanligt folk”, en trevlig tanke. Men är det inte mer värt att få bli dömd av någon som faktiskt kan det där med svensk lag? Särskilt nu, när vi faktiskt har en nedskriven, svensk lag…?