Felten Fabulerar

Det första IPRED-målet har nu gått in i en viktig, ny fas. Internetoperatören i fråga, Perfect Communication Sweden AB, även kallad ePhone har inkommit med en svarsinlaga till Solna tingsrätt. IDG tar upp det och så gör även DN.

Svarsinlagan är en fullkomligt formidabel sågning inte bara av stollen Danowsky, utan ännu mer av såväl FRA-lagen som IPRED-lagen. Nästan vällustigt lägger advokaten Peter Helle och jur. kand. Magnus Moström våra inkompetenta lagstiftare över knät och ger dem en risbastu som heter duga, och lämnar dem med illröda skinkor till allmänt beskådande.

På punkt efter punkt tar de upp nästan varenda invändning som vi inom bloggosfären har anfört i ett drygt år nu. Man skulle nästan kunna tro att Helle och/eller Moström själva har varit aktiva bloggare — eller rent av är piratpartister.

Själva svarsinlagan har alla förutsättningar att bilda skola för hur framtida försök att rida på IPRED-lagen skall bemötas. Dessbättre är den, som alla offentliga handlingar, fri från all upphovsrätt, så vem som helst kan byta ut några relevanta delar för att anpassa den till nya, aktuella fall.

För säkerhets skull bör så många av oss som möjligt göra en egen kopia och lägga på säkert ställe, för att förhindra att inlagan försvinner på grund av ändrade länkar. Den som orkar kan kanske rent av skriva av den, så att det blir ett textdokument i stället för den avbildning (ungefär fotostatkopia) som den nu verkar ha formen av. Man skulle ju rent av kunna lägga upp ett formulär på webben, där man matar in sina egna, aktuella data och så skickas en nykompilerad svarsinlaga automatiskt till rätt ställen?

Under alla omständigheter så förtjänar advokatfirman Wistrand, och framför allt då deras medarbetare Peter Helle och Magnus Moström, en stor eloge. Och naturligtvis förtjänar även ePhones vd Bo Wigstrand (lustigt sammanträffande där med ett efternamn som är så likt advokatfirmans?) ett stort hatten av i beundran för att han inte bara böjde sig utan verkligen tog striden. Jag undrar om de stora elefanterna Telia, Tele2, Comhem och så vidare, hade varit lika måna om sina kunder.

Blombävning kanske?

“We are Borg”
“Strength is irrelevant.”
“Resistance is futile.”
“You will be assimilated.”
“We wish to improve ourselves.”
“We will add your biological and technological distinctiveness to our own.”
“Your culture will adapt to service ours.”

Ovanstående citat känner förmodligen de flesta älskare av den gamla TV-serien STTNG igen. STTNG står alltså för Star Trek: The Next Generation, och var en väldigt populär sci-fi-serie som ursprungligen sändes 1987-1994, men som fortfarande repriseras i olika TV-kanaler.

Borg var en cybernetisk organism (ofta förkortat cyborg — därav namnet, ungefär som när ordet blogg 15 år senare bildades av weblog) som bestod av tusen sinom tusen olika individer av olika arter, uppsamlade från alla hörn av universum, och som alla var ihopkopplade till ett enda gigantiskt intellekt. Idén plagierades för övrigt ett decennium senare i filmen The Matrix, men det är en helt annan historia.

Man kan lätt förstå hur förkrossande överlägset detta clustrade intellekt var jämfört med enskilda individers dito. Nu var ju detta i och för sig en produkt från USA, så självklart lyckades, gång på gång, de rådiga hjältarna i serien att trots allt smiska Borg på fingrarna, men även det är en helt annan historia.

Men det som för 20 år sedan var science fiction är nu på väg att bli verklighet. Tack vare internet så kan hundratals miljoner individer samverka i ett enda gigantiskt, intellektuellt cluster. Som fantastiska skribenten Isobel Hadley-Kamptz (hon bloggar här) skriver i en krönika — som egentligen handlar om FRA — i Expressen för ett par dagar sedan:

… på nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.

Alla vi som gång på gång fastnat i en till synes ändlös kedja av länkar, och efter att vi exempelvis bara sökte på ett recept på kroppkakor grottat ner oss i en ingående beskrivning av hur man tillverkar en USB-sticka för att tända och släcka lamporna hemma, vi känner säkert igen oss.

Det är omöjligt att på förhand säga vilka nya impulser vi kommer att assimilera på våra irrfärder i det gigantiska, cybernetiska intellektet på internet. Det enda vi med säkerhet kan säga, är att varje resa berikar oss. Även om det inte alltid är positiva impulser vi hittar, så brukar nettoeffekten i alla fall bli lite som entropi — vad vi än gör så ökar summan hela tiden.

Även Christopher Kullenberg uttrycker lite grand av Isobels tankar i en, för övrigt, förödande nedsabling av författarförbundets, landets mest rabiata IPRED-försvarare, ordförande Mats Söderlunds häpnadsväckande egoistiska och verklighetsfrånvända artikel i DN häromdagen.

När tankar, idéer och ord smittar förlorar man inget. Det finns ingen sådan brist. Tvärtom lyser världen upp! Bristen uppstår först när vi primitivt approprierar, och säger “min, inte din”.

Det kan vara en ljus tid vi går till mötes. En tid som manusförfattarna till STTNG bara kunde drömma om för 20 år sedan. En tid då en intellektuell allemansrätt blir global, så att miljarder människor kan koppla ihop sig till en så formidabel tankemaskin, att mänskligheten på bara några år skulle kunna ta så enorma kliv framåt att alla de gångna, hundratusentals årens utveckling blir till obetydligheter i jämförelse.

Men allt detta underbara kan bara inträffa om vi lyckas byta ut alla de oförstående betonghäckarna som i dag befolkar alla beslutstaburetter. Därför behövs piratpartiet, för det är idag det enda parti som inser vad framtiden kan ha i sitt sköte om vi alla bara spelar våra kort rätt.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet den 7 juni i år och i riksdagsvalet den 19 september nästa år. I båda fallen är det DU som avgör hur framtiden skall se ut. Och framför allt: slösa inte bort den möjligheten genom att ligga på soffan. Om du ändå hade tänkt strunta i att rösta, så lägg istället din röst där den kan göra en stor skillnad vad gäller allas vår framtid. Då kan du i alla fall se dina barnbarn i ögonen om ett antal år, och stolt förklara att du minsann var en av dem som styrde utvecklingen rätt i början av seklet.

L’état c’est moi. Det berättas att Ludvig XIV av Frankrike (solkungen) ska ha uttryckt sig på det sättet. För detta saknas emellertid historiska belägg.

Men en av de mest rabiata FRA-kramarna, Karin Enström, anser tydligen i alla fall att “Staten, det är vi”. Det vill säga regeringen. Via eminenta bloggen Tankar från rooten — undrar hur många utan erfarenhet av unix eller liknande operativsystem som förstår hur fyndigt det bloggnamnet är? — hittar jag en artikel undanskymd i lokalblaskan Nerikes Allehanda, en av de där gammel-gammel-media, som tydligen ännu inte hittat blogglänkningsfunktionen, av sagda Karin.

Redan i första meningen hävdar hon att En av statens absolut viktigaste uppgifter är att skydda medborgarna från yttre hot.

Staten är faktiskt ett helt och hållet virtuellt begrepp, ett begrepp som kan definieras på en mängd olika sätt. Men alla har alltså det gemensamt att staten inte är något som kan uppfattas av våra fem sinnen, och alltså därför, per definition, inte existerar i sinnevärlden. Det är en virtuell entitet. Således kan den varken ha tankar eller ambitioner, och definitivt inte ha någon uppgift. Staten kan som mest existera, inget annat.

Sedan fortsätter Karin och misshandlar det svenska språket. Nixon på Tfr kallar det nyspråk, jag vet inte om man kan kalla hennes förvirrade begrepp något sådant fint. Hon har helt enkelt “haft otur när hon tänkte”.

Vi arma samhällsmedborgare skall enligt Karin, av vår kloka regering, skyddas från förutom militära hot, (…) terrorgrupper som inte drar sig för att slå mot civila mål, hot mot den svenska IT-infrastrukturen samt grov organiserad brottslighet. Jovars, visst har vi hört den mantran förut?

Men snälla Karin, när du sedan säger att När regeringen gör säkerhetspolitiska bedömningar är man beroende av att ha en bra bild över hur det globala säkerhetsläget ser ut. hur tänker du då? Ni bryr er ju uppenbarligen inte om att tillgodogöra er all den information som finns helt öppet överallt. Exempelvis en brottsstatistik som visar att, om man skalar bort diverse förvirrade rasister som försöker kasta brandbomber, Lasermannen, olika utländska attentat mot utländska beskickningar och så vidare, så får man gå ända tillbaka till Amaltheadådet för 90 100 år sedan (tack för rättelsen, Rick!) för att hitta något som åtminstone liknar ett svenskt terrordåd.

Vi svenska medborgare löper alltså mindre än en tiotusendel så stor risk att skadas eller dödas i en terroristattack än i exempelvis en drunkningsolycka. Om du verkligen vill värna om vår säkerhet, så vore det väl bättre att satsa åtminstone en liten bråkdel av den (snart) en miljard kronor om året som ni slösar ut på FRA, på att ge simskolorna de resurser de hade för bara något decennium sedan, så att vi återigen kan uppnå högst simkunnighet i världen?

Sedan var det ju inte direkt oväntat att du skulle komma dragandes med Afghanistanargumentet igen. En annan viktig anledning till att vi bedriver signalspaning är att vi vill ge de svenska män och kvinnor som är ute på olika internationella insatser ett så gott skydd som möjligt. Snälla Karin, tror du verkligen, på fullt allvar, att FRA genom att övervaka alla svenska medborgares internettrafik verkligen kan skydda de människor du skickar ut att kriga vid sidan av USA?

Har du någonsin lyssnat på vad Kungen säger vid riksdagens högtidliga öppnande? För det gör han väl fortfarande — jag har inte hängt med i nedmonteringen av denna öppning? Tidigare brukade han i alla fall alltid påpeka att “Sveriges förhållande till främmande makt är gott”. Och, vet du vad, anledningen till att det kunde vara så var att vi i de tidigare generationerna offrade enorma resurser för att Sverige skulle förbli alliansfritt, och därmed kunde stå neutrala vid olika konflikter.

Detta, min kära Karin, är det i särklass bästa skyddet mot terrordåd. Ju snabbare du och dina kollegor fattar detta, desto säkrare kommer vi att känna oss. Alldeles utan politiskt sanktionerad och bekostad massövervakning av hela svenska folket.

Och nu får du ursäkta mig, Karin, men jag orkar faktiskt inte läsa längre i din gallimattias. Jag tror för övrigt att du, i likhet med nästan alla dina 348 kollegor, är bortom all rim och reson, och aldrig kommer att fatta vad alla vi utanför ert lilla kotteri har att säga, så det är bara bortkastad tid att ens försöka. Det enda som kan hjälpa Konungariket Sverige ut ur den misär du och dina kollegor har förorsakat, är att byta ut er allihop.

Piratpartiet ställer upp i såväl EU-valet om 100 dagar som riksdagsvalet 2010.

En anställd på Bayerns justitieministerium blev rätteligen upprörd när han upptäckte att ministeriet hade tagit fram en trojan, som bland annat var tänkt att göra det möjligt att avlyssna Skype-samtal på de datorer där trojanen installerats. Spridningen av trojanen skulle bland annat ske via e-mail.

Eftersom Tyskland, som så ofta anförts som försvar för FRA-lagarna, redan har lagar som tillåter massavlyssning utan brottsmisstanke — om än i en betydligt restriktivare form än den luddiga svenska versionen, något som inte lika ofta anförs — så bedömde den anställde att det var alldeles för riskabelt att vända sig till massmedia med sitt sensationella avslöjande. Meddelarfriheten med efterforskningsskydd är ju som bekant bland det första som får stryka på foten när allmän avlyssning införs.

I stället vände den anställde sig till de enda han i dagens samhälle litar på, det tyska piratpartiet.

Precis som FRA-chefen, efter vissa avslöjanden om oegentligheter, så blev den bayerska delstatsregeringen mäkta förgrymmad över att de hade en intern läcka. Men till skillnad från FRA-chefen så kunde delstatsregeringen utnyttja statens våldsmonopol.

Den 11 september (!) slog ett antal poliser till hemma hos talesmannen för tyska piratpartiet, och hotade med att tömma hela hans lägenhet om han inte avslöjade namnet på sin hemlige informatör. Samtidigt gjorde man husrannsakan hos en annan partiarbetare, där en server beslagtogs. En server som dessbättre påstås vara hårt krypterad, och att pressa ur någon ett lösenord med hjälp av tortyr är väl inte aktuellt. Ännu…

Är det förresten någon som tror att en sådan här razzia hade varit möjlig mot något av de större, tyska partierna?

Och så var det det där med rent mjöl i påsen… Men sådant här är vi ju tvungna att vänja oss vid i framtiden. Från att tidigare vara sådant som man bara trodde var möjligt i de vidrigaste av diktaturer så har det nu blivit vardagsmat. I USA har det sedan länge varit fullt lagligt. I Sverige har det ju förekommit minst en gång tidigare (när polisen den 31 maj 2006 rensade en hel serverhall — trots att den var skyddsklassad).

Som pressmeddelandet från PiratenPartei så fint uttrycker det avslutningsvis:

Kampen mot kriminalitet vinner man bara med hjälp av medborgarnas förtroende och samarbete.

Läs mera på:

TorrentFreak
Slashdot
Golem.de
PiratenPartei

Efter ett tips från Anna Troberg, som också medverkar, hittade jag ett radioprogram som SR sände idag, nämligen Nordengren i P1.

Efter att i mer än tre månaders tid genomlidit mängder med oinformerat skitsnack om den skandalösa FRA-lagen, så fann jag här helt plötsligt något fullständigt formidabelt i form av före detta SÄPO-chefen Anders Eriksson. Hans knivskarpa analys över hela fronten kan bara få allra högsta betyg, han har verkligen fattat exakt vad det hela är fråga om. Kudos i kubik!

Missa för all del inte detta guldkorn i etern. För att komma till det för oss FRA-motståndare intressanta så får ni snabbspola fram till ungefär 14:40.

Nyspråk är i och för sig också nyspråk. Nämligen en förskönande, ofta rent lögnaktig, omskrivning av någonting. I FRA-fallet är förmodligen det mest omhuldade exemplet på nyspråk ordet signalspaning som ersättning för massavlyssning. Men detta flagranta exempel har debunkats så många gånger, och på så stringent vis, på diverse bloggar, att jag inte skall spendera fler ord på det.

I stället vill jag nämna ordet integritet. Ett tämligen modernt modeord — och därmed nyspråk även enligt gammal definition — som politikerna lärt sig älska. Det är precis så luddigt som de vill ha det. Ingen klar definition av det (i den bemärkelse det används i den offentliga debatten i alla fall) föreligger, så därför är det perfekt, för mindre nogräknade politiker, att använda i lagtexter.

Söker man på ordet “integritet” i svensk lagtext (exempelvis på Notisum) så får man 107 träffar. Att det är direkt olämpligt att använda ord, som inte är kristallklart definierade, i lagtexter bekymrar som bekant föga när dagens riksdagsledamöter skall stifta lagar.

Och just att ordet integritet är så missbrukat, trots att det inte är exakt definierat, skulle jag tro är en av anledningarna till att FRA-debattörerna så ofta pratar förbi varandra. De lägger helt enkelt olika betydelser i ordet. Det är i alla fall min teori.

Om vi nu alla skulle sluta tjata om integritet — personlig, kränkt and/or whatever — och i stället fokuserar på vad det i grund och botten är som är så skamligt med den föreslagna FRA-lagen, så skulle jag tro att debatten skulle underlättas betydligt och ge upphov till färre missförstånd.

Vad det gäller är det som klart och tydligt stipuleras i bland annat FN:s förklaring om de mänsliga rättigheterna artikel 12, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8.1 samt vår egen grundlag RF 2 kapitlet 6 §. Här står det inget om någon jämrans integritet minsann, utan vad framför allt RF påkallar är allas vår rätt till förtrolig kommunikation.

I ett demokratiskt samhälle skall man alltid vara försäkrad möjligheten till förtrolig kommunikation, det är ett viktigt fundamentum i allt socialt umgänge. Ingen skall få tjuvlyssna på vad vi säger till någon eller några andra. Punkt slut. Det gäller även när vi kommunicerar via kabel — då brukar det ofta kallas telehemlighet. Och det är just denna som FRA-lagen gör ohemult våld på å det grövsta. Integritet schmintegritet. Jag personligen skiter högaktningsfullt i integritetsaspekten, men min rätt till förtrolighet tänker jag slåss för till sista blodsdroppe.

Så om vi nu alla slutar tjata om integritet hit eller dit, och i stället bara nämner rätten till förtrolig kommunikation, så faller alla FRA-kramarnas snömos om kontrollstationer, integritetsskyddande åtgärder, med mera, samman som ett korthus. För det spelar ingen roll hur många blåa sidenband, med texten integritet tryckt i guldbokstäver, som politrukerna kommer dragandes med, vår självklara rätt till förtrolighet (telehemlighet) är bruten redan när FRA:s samverkanspunkter kopplas in.

Avslutningsvis: Söker man på “förtrolig” på Notisum så får man 2 (två) träffar. Det säger det mesta om våra moderna lagstiftare, IMHO…

Så “de 14 tunga moderaterna” som sällade sig till den överväldigande majoritet(?) av svenska folket som föredrar att kalla saker vid sina rätta namn — exempelvis massavlyssning för massavlyssning och signalspaning för signalspaning — har nu fått allt förklarat för sig i ett snabbutskick från HQ.

Men dessvärre för moderaterna så har inte den ansvariga skribenten blivit uppdaterad med de senaste versionerna av argument, hon förefaller att köra på med samma gamla trötta argument som man försökte med i början av sommaren, och som sågats jäms med fotknölarna ungefär femtioelva gånger.

Jag skall inte ens ge mig in i polemik med det tramsiga och häpnadsväckande okunniga brevet, utan bara ta fasta på en analogi som moderaterna verkar ha förälskat sig i, men som nu kommer i en ännu dummare version från Sofia Krigsman(!), sakkunnig på försvarsdepartementet.

– Man kan likna det vid trafikkontroll vid en motorväg. Det är endast bilister som kan utgöra fara för andras säkerhet som kontrolleras, övriga bilister kan åka vidare, säger Sofia Krigsman till Expressen.se.

Snälla lilla Sofia! Normalt genomför man faktiskt inte trafikkontroller vid motorvägar. Det är nämligen stoppförbud på dessa, så polisen skulle inte ha någon möjlighet att kontrollera några syndare närmare. Men alldeles bortsett från detta, så kunde det kanske vara bra att förklara vilken sorts trafikkontroll det rör sig om? Nykterhet, hastighet, skatt&försäkring, överlast, trafiksäkerhet, bältesanvändning, eller vad? Kanske någon kombiversion? Emellertid är det svårt att se att en enda av dessa kontroller kan genomföras utan att kontrollera samtliga fordon för att se vilka som “kan åka vidare”.

Och, lyssna nu noga Sofia, det är just detta det hela rör sig om! Alla blir föremål för kontrollen oavsett hur många som sedan blir föremål för närmare granskning. Att detta skall vara så svårt att begripa. “Alla skall med” helt enkelt, nu i nya moderaternas version.

Ett antal bloggare har nu länkat till ett eller flera av de dokument som HAX publicerat. Tydligen i tron att de därmed hjälper till på något sätt. Vällovligt, men dessvärre tämligen meningslöst.

För det första så räcker det inte att bara länka till samma dokument. Om FRA, mot förmodan, lyckas få bort detta dokument från webben, så hjälper det inte att det finns ett antal länkar kvar till det. Skall man lyckas åstadkomma att dokumentet lever kvar så måste man ladda ner det själv och länka till sin egen kopia.

Men ur rent juridisk synpunkt — om avsikten är att vi vill sitta i samma cell ungefär — så är det verkningslöst. Det är inte ens HAX som gjort sig skyldig till något slags hemlighetsbrott. Något som tydligen också var JK:s spontana kommentar. Det är den som först läckt dokumentet eller dokumenten som eventuellt kan åtalas — om det nu verkligen är så att rikets säkerhet äventyrats genom publiceringen (betvivlas starkt!). Att inte Ingvar “Bagdad Bob” Åkesson fattat detta är ju bara ytterligare ett bevis på att han och hela hans FRA skall bort ASAP.

Så Emma på opassande med flera behöver inte ha dåligt samvete för att ni inte vågat sälla er till vidarepubliceringsvågen. Dels hade det varit fullständigt ofarligt att göra det, dels är det tämligen meningslöst ur alla synpunkter förutom ur back-up-diton. Att det är en underbart skön solidaritetsaktion är ju emellertid inte att ta miste på.

Kan man annat än att ta sig för pannan och undra vad alla FRA-kramare egentligen tänker? Kan de verkligen ha alla indianerna med sig i kanoten? Att de inte är de kallaste ölen i kylen torde väl ändå vara uppenbart, för alla tänkande individer, vid det här laget?

Nu går man alltså ut och stämmer en bloggare och påstår att hans avslöjande utgör ett hot mot rikets säkerhet.

För bara en vecka sedan var alla, inklusive alla FRA-kramare, ense om att det för stunden inte förelåg något hot mot svensk säkerhet. Vi låg så att säga på Nivå 1 av 5 möjliga. Men nu helt plötsligt så har det uppstått ett hot mot rikets säkerhet, genom att viss information om FRA:s verksamhet har avslöjats.

Men hallå där! Hur svårt är det att förbinda punkterna? Det innebär ju att det är FRA:s verksamhet, som, genom att den avslöjats, innebär ett hot mot rikets säkerhet. Hur annars kan man tolka det hela? Om vi således gräver ner skiten så får vi tillbaka den trygghet vi hade för en vecka sedan, och helt plötsligt behöver vi inte uppgradera till Nivå 2 eller 3.

Att vi samtidigt sparar 562 mille om året är ju bara en vällovlig bonus om man säger så.

Våra butiker kalkylerar kallt in några procent svinn, i sina räkenskaper, förorsakat av stöld/snatteri. Den kostnaden lägger de helt enkelt på när de sätter priserna. Självklart gör de sitt bästa för att hålla detta svinn nere. Civilklädda spanare, TV-övervakning, RFID-chips med mera. Men ner till noll kommer de aldrig.

Naturligtvis hade de enkelt kunna förverkliga en nollvision här, det enda som egentligen hade krävts är att tvinga alla kunder och anställda att klä av sig nakna när de lämnar lokalen, och sedan undersöka kläder, väskor och kroppsöppningar — eventuellt kombinerat med helkroppsröntgen.

Så varför gör de då inte detta? Det är ju trots allt åtskilliga miljarder kronor varje år i ren nettoförtjänst.

Svaret är uppenbart: det skulle bli ett unisont ramaskri från alla drabbade. Ingen skulle acceptera något sådant, det är helt enkelt en alltför stor integritetskränkning. Då tar vi hellre de extra procenten i påslag på priserna.

FRA å andra sidan påstås finnas till för att ge oss i konungariket Sverige den trygghet mot yttre militära hot, numera utvidgat till även andra hot än militära (ekonomiska, politiska, miljömässiga, m.m.), som vi förmodas sukta efter så mycket att vi är beredda att avstå 562.459.000 kronor år 2008. Ett belopp som ständigt stiger i en takt som vida överstiger inflationen. Femhundrasextiotvå och en halv miljon kronor, mer än en halv miljard, sug på den karamellen. Det blir många extra liter mjölk till våra skolbarn det.

Och vad får vi för detta då? Hur många svenska liv har kunnat räddas med dessa pengar? Svaret är med största sannolikhet noll (0). Vi, Sveriges medborgare, får inte ut ett enda skvatt av detta. FRA kan spana hur mycket de vill, det har aldrig och det kommer aldrig att göra våra liv säkrare.

Under andra världskriget spanades det för fullt. Först på allt som fanns att spana på. Finsk, norsk, dansk, rysk och framför allt all inhemsk trafik. Och så lite grand tysk trafik, inte för att de var våra (eller rättare sagt våra militärers) fiender utan för att det var så spännande att följa den pågående matchen. När så krigslyckan vände för Tyskland så ville vi snabbt gå med i det andra laget, de allierade, så då började vi koncentrera oss på den tyska trafiken, och det var i den vevan som den signalspaning, som redan skett sedan många år tillbaka, blev “reglerad”. FRA bildades.

Men nu fick vi väl i alla fall den trygghet vi så hett längtade efter? Tja, vi fick ju i alla fall något att betala inträdet till de allierade med. Men själva? Jag skulle gissa att om Hitler hade bestämt sig för att invadera Sverige, så hade han kunnat skicka detaljerade invasionsplaner till Sverige en månad i förväg, och vi hade ändå inte kunnat göra ett dugg. Se bara hur mycket exempelvis Frankrike kunde göra, de visste ju redan när Tyskland gick in i Nederländerna vad som skulle ske.

Och på den vägen har det varit alltsedan dess. FRA upptäckte att det var något stort på gång innan Sovjet invaderade Ungern 1956, vad hjälpte det oss? UD fick denna information, men de plockade inte ens hem ambassadpersonalen, de gjorde ingenting. FRA upptäckte på samma sätt att Tjeckoslovakien skulle få pisk 1968, och denna gång brydde sig tydligen (enligt ett flertal obekräftade uppgifter) FRA inte ens om att rapportera till UD — eller om det var UD som “glömde” att berätta för resten av regeringen. För svenskt vidkommande gav det i alla fall ingen extra säkerhet.

Således: FRA finns alltså till för att vi skall kunna förverkliga en nollvision när det gäller vår säkerhet och trygghet. Om det nu trots allt skulle vara så, att de faktiskt, i all hemlighet, utan att ens kunna berätta det efter mer än femtio år, skulle kunna ge oss lite extra trygghet genom att klä av oss nakna och undersöka varje kavitet på våra cyberkroppar, är det då värt den där extra lilla förmenta tryggheten? Eller skulle vi nöja oss med lite svinn om bara vi fick behålla vårt privatliv för oss själva?

Nej, jag säger som jag, med hjälp av Mathias S, sagt tidigare: