Ytterligare lite gammalt godis, denna gång efter tips från signaturen Hans. Lyssna gärna på FRA-chefen, hur han lät exakt likadant för snart fem år sedan som han gör nu. Dessutom ser man lite rörliga bilder från FRA:s hemliga spionstation i Rörvik, Onsala, som jag berättat om tidigare.
Lite väl stort klipp för att lägga ut direkt direkt över min usla lina, så vi får fildela ut det till alla intresserade via The Pirate Bay.
Som framgår av namnet Odenberg, så är detta ett mer än ett år gammalt citat. Gissa vem som skrev så här?
Släng övervakningsförslaget i papperskorgen, Odenberg! Försvarsminister Mikael Odenbergs nygamla förslag att ge Försvarets radioanstalt fria händer att avlyssna vanliga människors dagliga telekommunikation är lika nyskapande som dåligt. Uppenbarligen bryter förslaget mot regeringsformens och Europakonventionens krav. Vi vet också att all övervakning riskerar att medföra missbruk och läckage, en risk som ökar dramatiskt med försvarsdepartementets förslag. Därför bör förslaget, som är tänkt att diskuteras vid dagens regeringssammanträde, omedelbart hamna i papperskorgen.
Tja, flitige tipsaren Johan T från kommentarerna på bloggen opassande vet det naturligtvis. Det är ännu en gång tack vare Johan, som jag hittar ytterligare ett guldkorn på webben.
Det rätta svaret är, att det var ingen mindre än den moderate ledamoten i riksdagens konstitutionsutskott Henrik von Sydow som uttryckte sig så kategoriskt mot FRA-lagen i ingressen till en debattartikel på DN för ganska exakt ett och ett halvt år sedan.
Men tydligen räckte inte denna hans starka övertygelse längre än den gjorde för exempelvis ett par centerpartister med lika hög svansföring, när det väl kom till kritan. Även Henrik valde den breda vägen till slut. Han kvittade inte ens ut sig utan tryckte verkligen på JA-knappen.
UPPDATERING: Oops! Innan jag skrev det här inlägget så rapporterade DN:s usla hemsida en (1) enda blogglänk från Twingly. Nu står det helt plötsligt 28 där, så uppenbarligen var inte Sydows artikel så bortglömd som det först verkade. Kan det ha varit min länk som plötsligt fick DN:s hemsida att uppdatera länkrapporten? Nåväl, det skadar inte att fortsätta att påminna om riksdagsledamöternas dubbelmoral — om och om igen!
Kan man annat än hålla med den nya stjärnan på satirtecknarnas himmel, Mathias S? Klicka på bilden på Knölföda för en högupplöst bild, där de suveräna detaljerna framgår tydligare. Är det månne en centerpartist som håller i spaden där? Vad säger ni, Erik, Henrik och Markus? 
När man vet vad man skall leta efter så är det inte så svårt att hitta de olika pusselbitarna och deras rätta plats. Den som brukar pussla vet hur man brukar göra: kantbitar, särskilt utmärkande färger, “inre” kanter såsom gränsen mellan himmel och berg, och så vidare.
Lite grand detsamma blir det när man försöker hitta anledningar till varför en regering satsar så otroligt högt på en enda giv — som i fallet FRA-lagen där de flesta är överens om att insatsen för några av partierna rent av kan vara framtida möjligheter att över huvud taget passera 4%-spärren.
Själv är jag helt övertygad om att svaret på gåtan här ovan står att finna i Sveriges intima kontakter med USA sedan andra världskriget. Eller rättare sagt, de politiska förbindelserna. När man nu nås av nyheten att USA skall placera ut tio robotramper i Polen så är det inte utan att tanken på FRA:s utökade mandat, med bland annat övervakning av 80% av Rysslands totala internettrafik, dyker upp som en pusselbit som verkar passa in i pusslet som hand i handske.
Det har påpekats flera gånger tidigare, men förtjänar att påpekas om och om igen:
Det är huvudlös och oansvarig utrikespolitik, som utgör det i särklass största hotet mot Sveriges säkerhet.
Att agera hjälpredor åt krigshetsarna i Washington är verkligen inget som gör att vi blir säkrare — tvärtom.
Ryssland har sett robotskölden som ett hot och sagt att Moskva kan komma att flytta fram sin egen kärnvapenarsenal till EU:s gränser.
Jamen visst är det väl precis så vi vill ha det, eller hur Fredrik R och Carl B? Ni vet, de där “yttre hoten” som ni ständigt drar upp. Frågan är ju bara om ni verkligen är så dumma i huvudet att ni inte fattar att ni faktiskt medverkar till att skapa yttre hot i stället för att skydda landet från dem, när ni agerar nickedockor åt USA.
På wikipedia hittar man följande inledning till artikeln om cue card:
Cue cards, also known as note cards, are cards with words written on them that help actors and speakers remember what they have to say.
Att FRA-förespråkarna har fått ett antal cue cards att läsa ur när de får besvärliga frågor verkar uppenbart. Att de har lyckats memorera dem innebär ingen egentlig skillnad. Vi har lagt märke till det om och om igen. I riksdagsdebatter, i massmediaintervjuer — ja till och med i vad som kallas chatt av vissa organisatörer.
Nu senast noterar jag det i en intervju med moderaten Enström i Expressen. För har vi inte hört exempelvis “allt från terrorism och grov gränsöverskridande brottslighet, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen” ett otal antal gånger tidigare? Jag menar alltså just den exakta ordalydelsen. Till och med papegojor brukar ju kunna variera sig lite.
Mitt tips till FRA är alltså att författa ett antal nya cue cards att dela ut till det tjog eller så personer, som ständigt knuffas fram för att övertyga svenska folket om FRA-lagens förträfflighet, med lite nya ordalydelser. Gärna med lite högre teknisk nivå på texterna. De nuvarande må ha fungerat på riksdagsledamöter och andra teknikimbecilla människor i maktens korridorer — för den publik ni nu ställts inför har de enbart ett löjets skimmer över sig.
Och snälla FRA, glöm det där med det nyspråkliga ordet “signalspaning”, det är det ingen som går på hur ofta det än sägs. Kalla åtminstone massövervakningen vid sitt rätta namn.
Ännu en gång är det efter ett tips från en kommentator hos opassande som jag hittar ett verkligt guldkorn på internet. Nämligen i Jan Sjöholms kommentar den 28 juni 5:42 pm (när nu det är — jag har aldrig brytt mig om att lära mig det där pm/am-köret som jänkarna envisas med, snälla Emma, fixa 24h-klocka ) till det här inlägget, där han nämner en “Rapport till Journalistfonden för vidareutbildning” av Martin Jönsson 2005-02-07.
Denna rapport, som går att läsa här (PDF) är nästan att betrakta som den felande länken när det gäller varför inte bara en utan två regeringar har varit så kåta på att få igenom den synnerligen märkliga FRA-lagen. Rapporten är så uppseendeväckande, att jag vill uppmana alla som har engagerat sig i FRA-frågan att läsa den. Inte bara skumma igenom den alltså, utan att studera den som komme det en tenta på den om en vecka.
Uppdatering:
Via Lakes lakonismer (ännu en gång) hittar jag följande briljanta teckning av Mathias S. Besök gärna hans blogg Knölföda för en dos satiriska teckningar av högsta klass.
Outgrundliga äro ibland hyperlänkandets mystiska vägar. Ibland kan det vara svårt att i efterhand rekonstruera de slingeri-krokiga vägar som lett fram till några verkliga godbitar på nätet. Men i det här fallet har jag för en gångs skull kvar alla mellanlägen. Från Lakes lakonismer: Centeruppropet: FRA - Dålig PR för (c) hittade jag till Docere: Om konsten att rösta emot sina värderingar. En knivskarp analys om hur illa det kan gå med demokratin när man skapat en miljö av grupptänkande jasägare, något som vi ju nyligen fått slående bevis för när FRA-lagen kuppades igenom.
Därifrån länkades jag vidare till en fyra år gammal artikel i DN: De farliga jasägarna av ingen mindre än Inga-Britt Ahlenius. Denna artikel är precis lika brännande aktuell idag, som för fyra år sedan. Om politikerna hade lyssnat på kritiken som framfördes där, och vidtagit de rätta åtgärderna, så hade vi inte haft dagens pinsamma FRA-situation. Pinsam inte minst beträffande Sveriges anseende internationellt.
Inga-Britt är ingen vanlig dussin-skribent som får en artikel publicerad i DN. Mellan 1993-2003 var hon generaldirektör för dåvarande Riksrevisionsverket. Älskad av tjänstemännen på RRV, hatad av överheten som hon var satt att granska. För en bredare allmänhet blev hon först känd sedan hon varit med om att 1999 avslöja den omfattande korruptionen och nepotismen inom EU-kommissionen, ledd av Jacques Santer, som därefter tvingades avgå. Men redan då började den politiska adeln i Sverige visa att de inte alls gillade hennes närgångna granskande av dem.
När hennes förordnande som generaldirektör för RRV gick ut 2003, var det naturligtvis inte tal om att dåvarande finansministern Bosse Ringholm, på vars bord tillsättandet låg, skulle förlänga hennes förordnande. Jo, ni läste rätt, i Konungariket Sverige åligger det finansdepartementet — och ytterst finansministern — att tillsätta riksrevisorn! Bosse kunde inte ens hitta någon annat uppgift för denna numera internationellt uppskattade revisor. I ankdammen Sverige, grupptänkets högborg med sin konfliktobenägna jasägarkultur fanns det helt enkelt inte plats för en omutlig spårhund.
Nåja, för Inga-Britt var det naturligtvis inga problem att hitta nya uppgifter, trots att Sveriges regering motarbetade henne så mycket de kunde. Efter att ha röjt i EU:s korrupta Kosovo-avdelningar i två år blev hon till slut ny chef för FN:s interna revision, en post som rankas som den tredje högsta inom hela FN. Typiskt nog efter att USA hade föreslagit henne — naturligtvis inte Sverige.
Efter att Ringholm och Persson hade gett Inga-Britt foten 2003, så ombildades dåvarande Riksrevisionsverket till Riksrevisionen. Den främsta kritiken som Inga-Britt hade framfört var att rikets revisorer var politiskt tillsatta. Gamla och nya riksdagsledamöter är de enda som sitter där. Precis som när det gäller den tredje statsmakten så är detta något fullständigt unikt bland förment demokratiska länder. I alla andra länder är det en självklarhet att rikets revisorer skall vara helt fristående från politikerna, men så icke i vår lilla ankdamm. Och självklart gick man inte ifrån denna princip när man 2003 gjorde några smärre, kosmetiska förändringar i rikets revision. Enligt politikerna är det som bekant bara politiker som besitter de nödvändiga kunskaperna i nästan allt som har med rikets administration att göra.
År 1907 planerade Telegrafstyrelsen att upprätta en station på västkusten och efter en tid anlades en station tillsammans av Marinen och Telegrafverket. Stationen vid Gnistängen i västra Göteborg öppnades för prov 1910. ”Nya Varfvets trådlösa telegrafstation” blev det första namnet som sedan ändras till ”Gnist Signalstationen Göteborg/ GSG”. Telegrafverket har då inte hunnit utbilda några egna telegrafister så Marinen lånade ut ”gnistmän”. 1911 öppnades ”Göteborgs Gnisttelegrafstation” för trafik med allmän korrespondens till fartyg. 1912 övertogs stationen helt av Telegrafverket och 1913 blev stationssignalen SAB samt 1916 ändrades namnet till Göteborg Radio.
Så börjar historien om Göteborg Radio på Radiomuseets hemsida, där det för övrigt finns en hel del godis för radiointresserade vad gäller kustradions utveckling.
Men för vårt vidare vidkommande räcker det att konstatera att Göteborg Radio så småningom växte ur lokalerna vid Gnistängen och via Kungsbacka så småningom (augusti 1948 — d.v.s. då den här bloggaren föddes ) hamnade i nya hypermoderna lokaler i Rörvik på Onsalahalvöns västkust.
Här satt sedan ett antal personer och skötte trafiken med alla svenska fartyg. Från de största handelsfartyg ner till minsta fritidsbåt. Det senare i alla fall efter att VHF-passningen på kanal 16 infördes på 1960-talet. Men i takt med att radiokommunikationerna blev allt mer satellitburna, så blev behovet av att ha ett antal olika stationer utspridda över Sverige allt mindre. Den 31 december 1994 släckte Radio Göteborg ner sina radioapparater efter att verksamheten hade tagits över av Radio Stockholm, och Sveriges största kustradiostation var historia.
Historia var emellertid inte de numera övergivna lokalerna. De var inte ens övergivna. Tvärtom hade här rått febril aktivitet under flera år med enorma till- och utbyggnader av lokalerna. Och de gamla satellitantennerna, parabolerna, som tidigare hade tjänat sjöfarten i Televerkets regi fick nu raskt sällskap av nyare och större paraboler. I de luftkonditionerade källarlokalerna i nybyggnationerna installerades superdatorer i världsklass. FRA har flyttat in!
På såväl Eniro som Hitta.se kan man se denna superhemliga spionstation — än så länge i alla fall. Glöm inte vad som hände med Lovön utanför Stockholm.
Runt hela anläggningen löper ett högt staket med skyltar som påtalar förbud mot fotografering. Men det finns inte ett ord om att det är FRA som huserar här, tvärtom står det att det är Telia. Fast Telias verksamhet upphörde förstås strax efter att Göteborg Radios röst hade tystnat i etern, så det där är förmodligen bara ett sätt för FRA att slippa uppmärksamhet.
Man kan dessutom klart och tydligt se på flygfotona att alla paraboler är riktade mot geostationära satelliter — det vill säga kommunikationssatelliter. Här har alltså FRA, i direkt strid mot svensk lag, tjuvlyssnat på telefonsamtal. Troligen ända sedan 1995 — året då vi, som bekant, för övrigt fick vissa tillägg till vår grundlag. Och nej, etern är inte fri, telefonsamtal får man inte tjuvlyssna på utan domstols godkännande; detta alldeles oavsett vilken teknik som används — tråd eller etern.
Nåja, numera är det ytterst få av de rika länderna i världen som fortfarande använder satelliter för teletrafik. I Sverige använder vi det inte ens som back-up. Så våra telefonsamtal har hittills varit ganska säkra så länge det rört sig om nationella samtal. Men så fort vi ringt ifrån någon av många populära semesterorter, så…
Kanske skulle man chartra några bussar för att åka ner ett gäng och hälsa på FRA i Rörvik? Ett halvdussin av Sveriges bästa badplatser finns utspridda inom bara några minuters reseavstånd, och gott om tältvänliga ytor finns det också.
Uppdatering den 28/7:
Ovanstående anläggning är alltså INTE densamma som Chalmers gamla rymdobservatorium, som kan beskådas här. Rörvik är inte detsamma som Råö. Snälla, klicka åtminstone på länkarna (Eniro eller Hitta.se) här ovan för att se vilken anläggning det är fråga om innan ni erbjuder studiebesök med mera.
För tillfället verkar vi ha en väldigt intressant situation i mediavärlden. Efter att ha hästesövit (tm Göteborg) på jobbet i månader, så börjar gammelmedia och deras journalister, understödda av driftstöd om 430 miljoner, distributionsstöd om 73 miljoner (båda siffrorna gäller för år 2006) såväl som befrielse från mervärdesskatt, lägre portoavgifter och sänkt reklamskatt, äntligen vakna till liv.
Men de verkar nästan alla ta den enkla vägen ut, och, i stället för att själva vaska fram nyheter och avslöjanden så förefaller de flesta av dem att surfa runt på de mest prominenta bloggarna för att få ihop bakgrundsmaterial. På annat sätt kan i alla fall inte jag förklara att gammelmedia upprepar ett flertal av de uppenbara felaktigheter som cirkulerar i bloggosfären.
Några exempel:
1. Fredick Federley blev inkryssad i riksdagen
Faktum: Summa summarum sju (7) riksdagsledamöter blev inkryssade. Annie Johansson var en av dem, Fredrick var inte en av dem. Eller för att ta det i detalj, för att över huvud taget räknas som “personvald” så måste man samla ihop ofattbara 8% av rösterna i sin valkrets. Annie fick 13,28% i Jönköping, Fredrick fick bara 5,10% i Stockholm.
Båda två stod som nummer två på sina respektive valsedlar, men Jönköping fick bara ett centermandat medan Stockholm fick två. Fredrick kom alltså in på grund av antalet centerröster i Stockholm medan Annie däremot puttade ut den som tidigare innehade Jönköpings centermandat, Margareta Andersson, som annars stod överst på listan.
Så de av er som tror att ni personkryssade in Fredrick i riksdagen kan alltså sova lugnt, det gjorde ni inte, det var er röst på centern som gav Fredrick sitt mandat. De av er som kryssade Annie däremot röstade faktiskt in er kandidat.
2. FRA-lagen återremitterades och ändrades lite
Faktum: Inte så mycket som ett kommatecken ändrades i själva lagtexten. Hade så skett, så hade det betraktats som en ny proposition, och hade kunnat exempelvis minoritetsbordläggas ännu en gång.
Nej, så dumma var inte kuppmakarna. Det enda som ändrades var allt det 155-sidiga, politiska snömos som omgav lagförslaget, och som förväntades förklara för riksdagen varför detta var ett så fantastiskt bra och viktigt förslag.
3. Belgien hotar med att anmäla Sverige till…
Faktum: Lite olika bud här. En del påstår Europadomstolen i Strasbourg, andra EG-domstolen i Luxemburg. Men det är ändå fel. Jag försökte höra själv, med mina synnerligen rostiga kunskaper i nederländska, och kunde inte höra att det sades något sådant i det videoklipp som cirkulerat i bloggosfären.
Nu har jag fått det bekräftat från två oberoende källor, så sades det inte alls. Vad den intervjuade de Beuckelaere säger, är att han tror att fallet oundvikligen kommer att sluta inför endera av de ovan nämnda domstolarna, och det var ju inte särskilt sensationellt, det har ju de flesta av oss redan räknat ut.
Sådär, alla journalister, som till äventyrs råkat förirra sig hit, nu bör ni i alla fall kunna få ovanstående tre fakta rätt.
Nu har resultatet från FRA-omröstningen publicerats. Av de fyra hjältar vi hade hoppats på (minst) blev det bara en och en halv, nämligen en “Nej” och en “Avstår”. Detta är hedervärt efter den avskyvärda mobbing som tydligen alla tveksamma borgerliga riksdagsledamöter blivit utsatta för.
foto Roland Karlsson
En stor eloge alltså till Birgitta Ohlsson (fp), som stod emot grupptrycket åtminstone halvvägs, även om det nu inte hjälpte den här gången heller (förra gången var det ju Fredrick Federley som avstod). Ett och annat uppskattande email har hon allt gjort sig förtjänt av.
Men framför allt en dubbel eloge till Camilla Lindberg (fp), som vågade rösta nej. Skicka gärna ett SMS till Camilla — 070-369 43 43.
Sedan är det bara till att sätta ihop listor över de 176 landsförrädarna — helst sorterade valkretsvis så att vi kan ställa våra respektive lokala riksdagsledamöter till ansvars.
