Felten Fabulerar

Som många av er redan har uppmärksammat, så är jag numera fast i WF-träsket. Tidigare trodde jag att det var ett av alla dessa datorspel där man skall skjuta ihjäl ett antal figurer på kortast tid (förmodligen för att jag felaktigt läste det som Worldfeud — Världarnas Krig).

Men nu har jag insett att, trots dess popularitet, WF har ett stort antal brister IMHO.

Således: istället för att bara klaga, så har jag börjat skriva ihop en egen version, Ordfajt, där jag gjort följande tillägg/förändringar:

1. Som alternativ till Standard och Random spelplan har jag Blank.

Vad är det?: Visst är det en del av spelets tjusning att man skall tvingas välja var man lägger sina ord, beroende på vilka bonusrutor man har turen att pricka in. Men med enbart skicklighet borde Blank bli ett trevligare alternativ,

2. Bättre fördelning och värdering av bokstäverna.

Vad är det?: Väljer man Svenska i WF idag, så får man bokstäver som inte alls speglar fördelningen av bokstäverna i SAOL (som är databasen som WF Sverige jobbar emot). Exempelvis finns det inga bokstäver med fem eller sex poäng på. Varför? Fixat!

3. Bättre värdering av långa ord.

Vad är det?: 40 poäng för sju bokstäver är otroligt lockande. Men även sex eller fem bokstäver är väl “duktigt”? Således 40p för sju, 20p för sex, 10p för fem och 5p för fyra vill jag ha.

4. Möjlighet att uppdatera orddatabasen dynamiskt.

Vad är det?: Många av oss har råkat på ord som vi alla vet är vanliga, men som inte godkänns för att de inte “finns” i SAOL. Om båda spelarna godkänner ett ord, så sänds det till en central “granskare” som avgör om det skall adderas till databasen. Under tiden godkänns ordet om båda spelarna godkänner det.

5. GUI: Clear och Play sitter alldeles för nära — det är alldeles för lätt att av misstag spela ut ett ord trots att det inte var avsikten.

Vad är det?: Två åtgärder:

A) Flytta isär Play och Clear så att det finns en knapp (Meny, Swap eller vad det står på den) emellan.

B) När man trycker på Play, så skall ordet först verifieras, sedan får man upp ett val Skicka/Ångra. En extra tryckning tror jag det kan vara värt att undvika ett felaktigt Play-tryck. Man får ju faktiskt chansen att ångra Pass — varför inte Play.

6. Massor av andra funktioner som jag vill ändra på, men inte kommer på just nu.

Vad är det?: RFC (akronym för Request For Comments, ifall ni inte har det med i WF-ordlistan).

Att döma av kommentarerna (eller rättare sagt bristen på desamma), så var det ingen som gick på mitt försök till aprilskämt i år.

Däremot skulle det vara trevligt om ni som uppskattade skämtet gick in på aprilskämt.se och röstade upp det (från en tråkig 95:e plats just nu).

Västerbotten-Kurirens skämt om hundbajs ligger i skrivande stund på andra plats. Men Sundsvalls Tidning hade exakt samma skämt 2009. Jag tycker att det är skamligt att samma skämt skall hamna i toppen igen (ST:s hundbajs hamnade på 6:e plats 2009).

Kall fusion har länge varit något av energiforskarnas heliga graal. Tanken är alltså att man skall kunna åstadkomma fusion (sammanslagning av atomer) utan att behöva de extrema temperaturer som krävs vid “vanlig” fusion, likt den i alla stjärnor.

Till skillnad från fission (klyvning av atomer) så blir det nästan ingen radioaktivitet vid fusion.

En konstruktion, E-Cat, har fått viss uppmärksamhet i Sverige, därför att två oberoende svenska forskare, som såg en demonstration i mars 2011, har intygat att experimentet gav upphov till avsevärt mer energi än vad som är möjligt med kemiska reaktioner.

E-Cat använder väte och nickel, vilket “omvandlas” till koppar.

Nu rapporterar ett lag forskare ifrån universitet i Lappri, Finland, att man gjort lyckade experiment med vanliga nickel-metallhydridbatterier (NiMH), vilka använder aluminium, nickel, mangan, magnesium och kobolt i katoden. Det speciella med denna legering är att den lagrar väte. Genom att utsätta batteriet för mikrovågor startas fusionen och därefter är den självgående. Typiskt varar energigenereringen i två-tre månader när den väl satts igång.

Intressant med denna upptäckt, är att vem som helst kan upprepa experimentet hemma i köket. Placera bara ett fulladdat NiMH-batteri i ett glas med vatten i mikrovågsugnen och kör på full effekt i 30 sekunder. Det är viktigt att batteriet placeras exakt mitt i glaset, och glaset exakt mitt i mikron.

När reaktionen väl startats bör batteriet placeras i en större vattenbehållare, eftersom vattnet i glaset ganska snabbt kokar bort, med påföljd att batteriet smälter.

Det här är ingenting som världens alla cancerforskare vill höra. En del av dem går till och med så långt, att de raderar varje försök att informera om det på Wikipedia. Anonymt, så klart, med enbart ett IP-nummer. Undrar just vart det senaste censurnumret — 213.21.73.38 — på svenska Wikipedia går…

Naturligtvis vill de inte höra att botemedlet mot cancer är så enkelt som att svälta ut cancercellerna genom att sluta göda dem — de vill hellre ta fram läkemedel som de kan tjäna miljarders miljarder på. (F’låt om det låter foliehatt…)

Men cancerceller kräver tydligen glukos för att överleva. Får de inte glukos så svälter de ihjäl.

Alla levande organismer behöver alltså glukos för att överleva, det är helt enkelt det bränsle som allt levande på vår planet kräver som näring.

Men “plötsligt” visar det sig att det som primitiva celler, såsom cancerceller, kräver för sin överlevnad inte krävs för att våra mänskliga celler skall överleva!

Det krävs ju inte direkt rocket science för att inse vad detta betyder? Vi människor kan alltså överleva på ett bränsle som inte cancercellerna klarar av att tillgodogöra sig.

Om man således drabbas av cancer, så behöver man bara se till att man byter bränsle från glukos till ketos. Med andra ord, man slutar helt och hållet att förse kroppen med kolhydrater. Man byter från LCHF (Low Carb, High Fat) till NCHF (No Carb, High Fat).

(Ja, alltså, det finns väl fortfarande ingen intelligent människa som inte redan har bytt till LCHF? Ni går väl inte på matvaruindustrins ljug om hur hälsosamt det är med deras utspädda mejeriprodukter med massor av tillsatser, eller hur farligt det är med det naturliga fett som vi människor har blivit genetiskt utvecklade till att leva på i flera miljoner år?)

Visst låter det fantastiskt — och otroligt? Men om jag drabbades av cancer, så kan ni vara förvissade om att jag hade testat denna mirakelkur långt innan jag gick vidare till alla övriga alternativ, med cellgifter, radioaktiv strålning eller kirurgens kniv, såsom varande det vanligaste.

Om jag finge reda på att jag har tid om sex veckor för en behandling, vad har jag då att förlora på att leva dessa sex veckor helt utan kolhydrater? Att leva helt utan kolhydrater är ju faktiskt mindre plågsamt än att bara gå och vänta på att dö.

Om jag som kvinna får höra att enda chansen för mig att överleva är att skära bort ett av mina bröst — skulle jag då inte först välja att testa att helt enkelt svälta ut de förbannade cancercellerna ur min kropp?

Om våra läkare vore mindre styrda av läkemedelsindustrin och inkompetenta, statliga myndigheter, kunde de då måhända informera sina patienter om att de kan prova på detta medan de går i väntans tider?

Att de sedan kunde rädda de flesta av alla svenska omkring 350.000 medborgare som lider av diabetes är ju en helt annan sak, men inte mindre viktig…

(Ännu en insändare som G-P inte ville ha.)

För några år sedan fick vi väljare säga vad vi tyckte om att ge oss in i EMU, det vill säga EUs gemensamma valutaunion.

Turligt nog röstade svenska folket nej då. Att låta en centraleuropeisk “bank” besluta om räntor med mera, som således skulle gälla för hela unionen, är ju, som varje nationalekonomiskt bevandrad person omedelbart inser, totalt stolligt.

Numera ser vi resultatet av detta idiotiska försök att styra enskilda länders penningpolitik från centralt håll. Som ett resultat av detta fiasko, så börjar omedelbart själva valutan, euron, att ifrågasättas.

Men det är ju faktiskt inte själva euron som är problemet här, utan klåfingriga EU-politrukers försök att ställa och styra med sådant som de inte har kompetens att hantera.

Själva euron är i själva verket det bästa som hänt i världen det senaste halvseklet ur valutasynpunkt. Tidigare var dollarn allenarådande. Och därmed kunde USA råda näst intill oinskränkt över världshandeln. De har monopol på dollartryckerierna och 2-3% mer tryckta dollar varje år kunde finansiera stora budgetunderskott.

När exempelvis Saddam Hussein år 2000 beslutade att all olja från Irak skulle säljas i euro, så undertecknade han sin egen dödsdom. Sedan kan USA försöka skylla på massförstörelsevapen hur mycket de vill.

Numera har euron tagit över stora delar av dollarns hegemoni. Men, med 500 miljoner invånare i Europa, jämfört med 300 i USA, så finns det mycket kvar att göra. Detta låter sig naturligtvis inte göras utan att USA går till motattack. Resultatet av denna motattack ser vi dagligen i nyhetsmedia nu.

Faktum är emellertid att vi i Sverige redan i morgon dag skulle kunna sälla oss till euron. Ett lands valuta bestäms av en enda sak, nämligen vilken valuta som skatterna skall betalas med. Om vi således tillåter att skatterna betalas med euro, förutom svenska kronor, så kan vi plötsligt ha såväl SEK som euro som officiell valuta.

De stora förlorarna här blir växlingsföretagen och bankerna. Studera gärna skillnaden mellan köp- och säljkurserna på exempelvis valutor.se. I skrivande stund får man betala 898 kronor för 100 €. Säljer man dessa 100 € omedelbart, så får man 825 kronor. Utöver det får man förmodligen betala två “avgifter” för nöjet att växla sina pengar. Mellanskillnaden (nästan 10%) plockar alltså växlingskontoren åt sig som ren vinst, utan att de riskerat att förlora ett öre på transaktionen.

Surdegsrecept finns det gott om på webben. De flesta skrivna av glada amatörer, en del av proffs. Men de flesta verkar ha det gemensamt att skribenterna inte riktigt verkar ha förstått hur det hela fungerar. Så låt mig försöka förklara.

Surdeg bygger på att låta två grupper av mikroorganismer i vanligt mjöl få fritt spelrum och slutligen herravälde över degen. Det är dels jästsvampar och dels mjölksyrabakterier. Rätt hanterade så klarar dessa två grupper av att konkurrera ut alla andra. Fel hanterade, så stupar de i striden.

Det är alltså så, att vi i vanligt mjöl har en ofattbar mängd med små levande mikroorganismer. Och vi måste alltså uppmuntra de vi vill ha, samtidigt som vi hjälper dem genom att reducera alla övriga. Och vi skall till varje pris undvika att vi får in främmande organismer via luften — så hermetiskt tillsluten jäsmiljö är ett måste — eller genom att tillsätta stolligheter såsom äpple, honung med mera.

Först, och viktigast av allt, är att vi börjar med ett riktigt färskt mjöl. Titta på förpackningen, så ser du ett bäst före-datum. Detta brukar vara satt till ett år efter att mjölet malts och förpackats. Redan efter en vecka eller två, så har våra eftersträvansvärda mikroorganismer reducerats kraftigt, så se till att få ett riktigt färskt mjöl. Mjöl som suttit i skafferiet i flera månader är stendött, så försök inte med det.

Vilket mjöl du använder spelar mindre roll, men grahamsmjöl har alltid fungerat bäst för mig, om det kan vara en hjälp.

Sedan är det en fråga om att konsekvent rensa ogräs om man säger så. Ta bort en gammal del och tillsätt en ny del, så att alla eventuella missdådare bland nyssemyssarna så att säga spädes ut, och därmed får mindre chans att ta herravälde över degen.

Nog om teorierna bakom och till själva receptet, om man nu kan kalla det så.

Dag 0: Blanda 100g mjöl, 60g vatten och ett kryddmått salt. Knåda noggrant. Lägg det sedan i en fryspåse eller annan plastpåse, pressa ut all luft och rulla ihop. Placera varmt.

Dag 1: Blanda ännu en sats enligt ovan, knåda ihop med den gamla satsen. Placera åter igen i plastpåsen med all luft eliminerad.

Dag 2: Nu bör du se att det börjat hända saker. Inget revolutionerande, men degen känns betydligt lösare. Den luktar fräscht. Börja med att ta bort ungefär en tredjedel av degen — kasta den, den kan innehålla rent skadliga ämnen om det vill sig illa. Tillsätt sedan ännu en klump enligt dag 0, blanda ordentligt, och förslut plastpåsen.

Dag 3, 4, 5 och 6: Samma varje dag som dag 2. Nu börjar du märka att det händer riktiga grejer i degen. Nu har våra två önskade grupper tagit över, och hädanefter, från och med dag 7, kan du börja använda hälften av startkulturen till brödbak.

Tänk bara på att dels spara den andra hälften av satsen i kylskåpet för fortsatt bruk, om du inte hade tänkt använda den de närmaste dagarna, dels att låta surdegen jäsa minst ett halvt dygn när du knådat ihop ditt slutliga bröd.

Din surdegsbas skall du nu vara rädd om. Mata den med en sats enligt dag 2 (släng en tredjedel och tillsätt 100g/60g/1krm) varje dag om du har den i rumstemperatur — en gång i veckan om du förvarar den i kylskåpet.

Ju längre du klarar av att hålla startkulturen vid liv, desto bättre kommer den att bli. Slarvar du, så kommer “fienden” oundvikligen att försöka ta över — och ofta lyckas den dessvärre, då är det bara att slänga hela satsen och börja om från början.

Många befintliga surdegar är åtskilliga år gamla. Har du turen att känna någon som har en sådan, så skall du naturligtvis tigga till dig en släng-tredjedel, den är guld värd.

Nio av tio insändare som jag skickar till Göteborgs-Posten brukar faktiskt bli publicerade. Men någon enstaka gång, så möter jag motstånd hos insändarredaktionen där. Varför är fortfarande en gåta för mig.

Nedanstående insändare refuserades uppenbarligen. Jag vill bara inte tänka tanken att det beror på den underliggande kritiken av några av G-Ps medarbetare, men den tanken ligger inte alls särskilt avlägset.

På G-Ps hemsida kan man hitta en karta som visar vilka matställen man har testat. En mycket uppskattad service, med många trevliga funktioner.

Men när man zoomar ut på den där kartan, så ser man något mycket märkligt. En stor area, många gånger större än centrala Göteborg och där mer än en tredjedel av Göteborgs befolkning bor, är nästan helt tom! En enda pinne finns det där.

Det borde egentligen vara två, men den andra har man tydligen missat. Och egentligen ligger den ändå inte på Hisingen per se, utan på en holme i älven.

Är då Hisingen en enda stor, gastronomisk öken?

Nej, naturligtvis inte! Vi har massor av ställen där man kan få sig en bit mat. Från de enklaste pizzerior via underbara små lunchrestauranger till rena lyxkrogar med fullständiga rättigheter.

De flesta av dem har stora parkeringsplatser med gratis parkering, och för den som inte bor innanför den ringmur av så kallad trängselskatt som tydligen snart skall byggas, så blir det alltså ett betydligt billigare alternativ än att ge sig in i centrum för att äta, om man är hänvisad till bil.

Hur kommer det sig att Hisingen är så försummad av G-Ps testryttare? Är det helt enkelt så, att det är “häftigare” att visitera guldkrogarna i centrum, än att ge sig ut på äventyr på bonnvischan?

Björn Felten, Säve

De senaste tio åren ungefär, så har vartenda eluttag, vare sig det gäller vägguttag eller förlängningssladdar av olika former, varit försedda med så kallade “petsäkra” uttag.

Att alla blir förbannade när de försöker proppa in en kontakt i dessa “petsäkra” uttag är förmodligen en underdrift. Själv börjar jag alltid varje ny installation av uttag med att demontera de där löjliga plastpryttlarna som påstås göra uttaget petsäkert.

Tanken bakom det hela är tydligen att man förväntar sig att ett litet barn får tag i en strumpsticka (hur många barnfamiljer har sådana numera?) och sedan får för sig att sticka in denna strumpsticka i det “oskyddade uttaget” och därmed bli avlivad genom electrocution.

Vän av ordning frågar sig naturligtvis om inte sagda avlivning i själva verket bidrager positivt till det genetiska urvalet. Föräldrar som inte klarar av att förhindra att deras barn petar in strumpstickor i eluttagen, hur viktigt för resten av mänskligheten är det, att denna genetiska avart får fortplanta sig?

Som vanligt är det alltså så, att 99% av mänskligheten får lida för att 1% inte klarar av ens de mest elementära plikter man kan förvänta sig av dem. Och att låta The Darwin Award löpa fritt är naturligtvis inte en option för dessa stolpskott.

Nästan alla idag har en mobiltelefon. I Sverige har vi tydligen mer än ett abb per skalle, om jag läst senaste statistiken rätt.

Och alla vi med en mobiltelefon måste ha ett abb, som vi betalar väldigt olika mycket för, för att kunna använda den för att kommunicera med våra nära och kära — och ibland våra inte fullt så nära och kära, men låt oss lägga den delen åt sidan just nu.

Men redan i mobiltelefonens barndom insåg alla teknikutvecklare att dessa apparater i princip kunde fungera som forntidens Walkie Talkie. Om bara de kunde sända och ta emot på två olika frekvenser.

Motorola var snabbt ute med en modell (som jag dessvärre inte minns namnet på), — iDEN — som faktiskt kunde kontakta andra mobiler av samma fabrikat. Det finns en mängd fall att hitta på internet, där denna funktion faktiskt har räddat liv. Mobilen hittade ingen basstation, men kunde kontakta en närbelägen mobil, som i sin tur kunde kontakta… Och så vidare. Det vi tekniker kallar roaming.

Vad som krävs, rent tekniskt, är helt enkelt att kunna sända och ta emot på två olika frekvensband. Big deal! Dagens mobiler klarar alla av ett flertal olika frekvenser. Många av dem långt ifrån varandra rent frekvensmässigt. De två frekvenserna som krävs för en äkta P2P-kommunikation ligger så nära varandra, att det inte ens krävs särskilda sändare och mottagare i mobilen, till skillnad från dagens multibandsmobiler.

Hela den här funktionen med möjlighet att kontakta andra mobiler direkt (jag vill minnas att själva Motorola-abbet hade ett särskilt namn men inte ens det kan jag hitta vid en ytlig surfning, kanske någon kan hjälpa mig?) — MOTO Talk — verkar att ha tystats ner.

Och, tja, vilken mobiloperatör vill bidraga till att deras dyrt betalande kunder kan kontakta varandra direkt, utan att passera operatörens dyrbara basstationer?

Själv vet jag att en stor andel samtal från min mobil sker till någon som är inom “ett stenkast” och alltså lätt kan kontaktas direkt, mobil till mobil. Mobiltelefoner kan normalt nå basstationer inom cirka 15 kilometer. Men en mottagare som befinner sig i andra änden av ICA Maxi kan jag alltså inte nå. Varför? Tja, jag tror att svaret är givet…

Tänk själva vilken värsting-app det kunde bli, om du i varje ögonblick kunde se hur många i din adressbok som befinner sig inom direktkontakt (det vill säga gratis), och du kunde skicka ett litet “Hej du” till vederbörande. Men naturligtvis även kunde prata direkt utan att blanda in din operatör. I timmar i sträck utan att din operatör ens registrerar det. Var det någon som nämnde Datalagringsdirektivet…?

Men fortfarande har jag inte hört talas om någon äkta Walkie-Talkie-mobil i Sverige. Jo, för några år sedan försökte några operatörer saluföra denna funktion, men den var så långt ifrån äkta W-T man kunde komma.

Ergo: Tekniken har funnits ända sedan mobiltelefonen utvecklades, men mobiltillverkarna är bara intresserade av att tillgodose mobiloperatörernas önskemål, och mobiloperatörerna är måttligt intresserade av att tillgodose sina kunders önskemål.

Ännu en anledning till att infrastrukturen är alldeles för viktig för att överlåtas i händerna på alla de olika oligopol som nu låtsas vara marknadsanpassade. Med en infrastruktur som ägs av oss alla, så hade vi haft äkta Walkie-Talkie-funktion i våra mobiler för länge sedan.

Uppdatering: Tack Viktualiebrodern för infon om Motorola!

Jo, alltså jag fattade för tio-femton år sedan hur spammarna tänkte.

I början gick till och med jag på en del av bluffarna. Ja, inte så att jag lämnade ut uppgifter om mina kreditkort eller bankinloggningar, men jag svarade på en del av mailen. Ja, va fan, det var ju så häftigt då att ha en mailadress, och ännu häftigare att en utlänning skrev ett mail till mig.

Men efter att jag första gången fick spendera ett dygn ungefär på att rensa mina datorer från virus, så blev jag så klart medveten om att det finns en massa vidriga parasiter där ute i världen (oftast med US dollar som valuta).

Jag tyckte att hela den här spamskiten avtog för några år sedan, men nu verkar den ha tagit ny fart. Numera får jag betydligt mer spam än någonsin tidigare.

Vi vet väl ändå alla, att allt spam slutar vid en dollarterminal? Möjligtvis då med undantag för våra och USA:s myndigheter, som tydligen inte har klarat av att förbinda punkterna rätt.

Jag läste nyligen att det var stora problem med att komma tillrätta med nätbedrägerierna i Sverige, eftersom nästan alla fall leder till USA, och USA tar sex månader på sig för att svara på frågor från europeisk polis. Lite ironiskt, med tanke på deras krav på exempelvis att via SWIFT få momentan tillgång till alla 500 miljoner europeiska medborgares banktransaktioner.

Alltnog och emedan, ifall ni får ett mail liknande det nedanstående, så hoppas jag att ingen faller för det. Annars får ni faktiskt skylla er själva om ni blir ett fall för SVTs Plus — med eller utan Sverker. För nedanstående är enligt mitt förmenande så fullkomligt uruselt, att om de där brottslingarna bakom detta tjänar en endaste cent på sin bluff, så… ja, då… väl bekomme!

APPLE INCORPORATION
REGIONAL HEADQUARTERS
Plot 21344 Boulevard Way,
NLQT Manchester East,
United Kingdom.

Detta för att informera dig om att som en del av vår nya året årlig utmärkelse program, har din e-postadress valts som vår 2012 APPLE pristagare. Du har belönats med en Apple iPhone (Apple iPad 2 WIFI 64GB vit) och en kontroll värd 300,000.00 Pounds.The följande är ditt referensnummer: APPLE MC918B / A.

För att få din vinst, är du skyldig att bekräfta mottagandet av denna post med den information som krävs nedan:

Informationen som begärs:
Fullständigt namn:
Kön:
ålder:
Yrke:
nationalitet:
Hemland:
Fullständig adress:
telefon:

Gratulerar.

Med vänlig hälsning,
Dr Richard Nelson,
Public Affair Officer,
Apple Incorporation.