Felten Fabulerar

I södra Sudan röstade nyligen dess medborgare för att bli ett eget land, fristående från norra Sudan. Det mesta tyder på att detta skulle ge ett länge efterlängtat slut på det permanenta inbördeskrig som rått i landet alltsedan kolonialmakten Storbritannien lämnade över landet till dess egna invånare 1956. Lycka till, och må ni icke gå samma öde till mötes som så många andra självständighetstörstande länder.

Men hur står det till i Sverige?

Norrland har en stor del av Sveriges naturtillgångar. Skog, malm och vattenkraft. Men de får inte ta del av denna enorma rikedom, denna rikedom skickas, sedan hundratals år tillbaka, ner till Stockholm. I utbyte får man små smulor av allmosor, såsom löjliga Robin Hoodskatter och andra glesbygdsstöd, bjudna med armbågen.

Ponera i stället att Norrland gör som invånarna i södra Sudan; kräver självstyre och befrielse från den nuvarande kolonialmakten Sverige?

Enbart intäkterna från alla norrländska vattenkraftverk, när deras producerade el säljs vidare på den nordiska elbörsen, skulle göra Norrland så rikt att de knappast ens skulle behöva inkassera några skatter för att säkerställa en välfärdsnivå, som vi i Götaland och Svealand då bara skulle kunna drömma om.

När de inte längre behöver ta hänsyn till sydsvenskar som propsar på att allt däruppe skall sparas, så att de (eventuellt, någon gång i framtiden) skall kunna se all den storslagna, orörda vildmarken, så kan man börja bygga exempelvis vindkraftverk på de mest otillgängliga fjälltopparna — långt från såväl fåglar som störda grannar. Och älvarna? Tja, visst skall de mest sevärda fallen sparas, men resten då? Bygg ut för tusan! Spela in de gamla floderna på video och lägg upp på nätet, så att trädkramande 08:or kan ha något att trösta sig med.

Med ett par kärnvärmeverk kan de förse hela Norrland med billigt varmvatten, så att de inte behöver slösa ut sin värdefulla el på uppvärmning. Med en billig sterlinggenerator i varje källare kan då varje fastighetsägare generera sin egen ström med 100%-ig verkningsgrad.

Lägg till det intäkterna från malm och skog, och de skulle kunna bli en motsvarighet till det rikaste av rika arabemirat. Med alla inkomster från sina rättmätigt ägda naturresurser skulle de aldrig mer behöva bli beroende av stockholmarnas välvilja för att kunna överleva, utan tvärtom, vi i södra Sverige skulle bli tvungna att, med mössan i handen, tvingas be att få köpa de delar av deras naturresurser, som de inte själva behöver.

Med all denna rikedom, och därpå följande skattefrihet (eller i alla fall näst intill), skulle utländska (numera inklusive svenska) investerare stå i kö för att få etablera sig, och människor från hela världen skulle göra sammalunda för att få flytta upp till det nya skatteparadiset i Höga Nord.

Fredrik Reinfeldt och alla hans politikerbroilerkompisar skulle stå där med lång näsa och undra vart alla deras pengar tog vägen.

Vilken tur att jag har ett hus uppe i Harads, femhundra meter från Lule älv.

…..

Tja, och sedan vaknade jag. Men visst är det skönt med trevliga drömmar, som omväxling?

Hösten har i alla tider fascinerat människan. Till skillnad från våren och sommaren, som nästan alla älskar och längtar efter, så är hösten något tvehågset, något som många har svårt att bestämma sig för hur de skall förhålla sig till.

Dels är det en så underbart vacker årstid. Vi människor har svårt att blanda grönt och rött. Har vi på oss en röd tröja till gröna byxor, så börjar folk undra om vi är färgblinda eller något. Det skär sig helt enkelt när vi väljer våra mänskligt skapade färger.

Men naturen klarar av det. Den formidabelt färgsprakande show som vi kan se på hösten, med allt ifrån oxblod via grönt och ut till skiraste gult, det finns absolut inte den minsta dissonans i denna kreation.

Men dels är det också vemodets tid. Den tid då vi på allvar börjar inse att sommaren är slut. Vi har för länge sedan insett att vi har badat i havet för sista gången den här säsongen, och att det nu är för sent att bättra på solbrännan.

Årstidernas växlingar kan jämföras med vår egen livscykel. Under tidiga våren (då vi är 15-25) så växer det så att det knakar. Bladen börjar spricka ut, redo att ta upp solljuset och göra sin fotosyntes-grej för att skapa näring till växten (vi människor ger oss ut i arbetslivet). Samtidigt börjar blommor slå ut, redo att — vid lyckad befruktning — skapa nästa generation (25-35).

Sedan kommer sommaren (35-50). Allt fullkomligen exploderar i en symfoni av färger och dofter. Det är nu allt maximeras. Allt är i det närmaste fulländat, fullbordat.

Men sakta, obevekligt, avklingar så utvecklingen. Till att börja med märker vi ingenting (50-60). Något enstaka blad är inte längre så skinande och glänsande spänstigt som tidigare (60-70), utan börjar så smått gulna. Tidigare så ståtliga växter skrumpnar sakta ihop (70-80).

Framåt oktober, november så har många växter tynat ner och dött, men många kämpar fortfarande på (80-90). En del fortsätter att blomma trots att det är så sent på säsongen.

Men till slut måste även de ihärdigaste av växter ge upp. Deras livscykel är slut. Dags att lämna plats till nästa års generation.

Foto: Zandra Felten

Vi i bloggossfären, särskilt vi som fokuserar på politiken, är vanligtvis väldigt generösa med korslänkande för att få största möjliga uppmärksamhet.

Sällan lägger vi samma energi på detta när det gäller att länka till mer vardagsnära inlägg. Men visst är det väl underbart att få läsa en kort anekdot från vardagen? Och om den kan få oss att skratta riktigt ordentligt — ROTFL, akronym för Rolling On The Floor Laughing — hur mycket bättre kan det bli?

Skynda sålunda omedelbums till bloggen Full Mental Straightjacket och läs om bloggarens lantliga musäventyr om du vill få ditt liv förlängt en liten aning.

Bara en dryg månad innan årets självdeklarationer skall vara inlämnade har Skatteverket upptäckt en allvarlig bugg i sitt datasystem. Det hela avslöjades, som vanligt är man böjd att påstå, av en ren slump. Det var en högt uppsatt chef på verket som, när hon gick igenom förra årets deklaration, noterade att ett avdrag hon hade yrkat på hade medgivits till ett 100 gånger större avdrag än vad hon hade uppgivit i sin deklaration.

Anledningen föreföll att vara att hon, i strid mot uppmaningen på deklarationsblanketten, hade tagit med antalet ören i stället för att runda av till hela kronor. Ett avdrag på 350:75 hade blivit 35,075. Det är alltså en konverteringsfunktion i programmet som inte klarat av att särskilja mellan skiljetecken och siffror korrekt, utan helt enkelt behandlat kolonet som ett “white space”, ungefär mellanslag.

Detta ursprungligen för att komma tillrätta med problemet med att deklaranterna avdelade tusental på olika sätt: punkt, komma, mellanslag eller inte alls, ingen hade en tanke på att det skulle få de konsekvenser det nu har visat sig få.

– Detta är mycket pinsamt, säger IT-informationsdirektören på Skatteverket, Uno Lappri. Det verkar som om denna bugg har funnits i vårt system ända sedan Skatteverket bildades den 1 januari 2004. Vi vet ännu inte om den har funnits ännu längre, eftersom vi inte har tillgång till före detta Riksskatteverkets gamla datasystem, som vi ärvde vid bildandet av Skatteverket, men det är inte omöjligt.

– Det är försent att rätta till buggen nu, eftersom många redan har lämnat in sina självdeklarationer, förtsätter Uno Lappri, och eftersom den felaktiga rutinen anropas från ett stort antal moduler, så finns det en risk att en ändring i programmet skulle kunna ställa till stor oreda i andra delar av vårt system.

– Vi får helt enkelt hoppas att deklaranterna lyder uppmaningen att endast ange antalet hela kronor. Vi har helt enkelt inte resurser att granska samtliga deklarationer för att se om någon angivit kronor och ören, så risken är naturligtvis att ett antal avdrag även i år kommer att skrivas upp 100 gånger, men det är dessvärre inget att göra något åt i dagens läge. Men naturligtvis kommer buggen att vara tillrättad till nästa års deklarationstid.

Avslutningsvis lugnar Uno Lappri alla oroliga deklaranter med att inga godkända avdrag kommer att ändras i efterhand. Har de en gång blivit godkända av Skatteverket, så går det inte att retroaktivt ändra på detta, enligt gällande regelverk.

Det finns ju som bekant en hel del metoder att spå väder — inte bara SMHI-metoden som går ut på att införskaffa superdatorer för tiotals miljoner, och som ändå bara ger några procent större träffsäkerhet än att lämna prognosen “det blir samma väder i morgon som i dag” (87-88% jämfört med 83-84%).

En av de mer kända metoderna torde vara att “läsa” abborrens fenor. En annan att “läsa” inälvorna i valfritt djur. En tredje att spå i kaffesump.

Men en metod som jag har funnit vara tämligen tillförlitlig för en prognos upp till 30 dagar framåt är att observera månens faser. Till skillnad från de tre exemplen ovan, så går det faktiskt att lämna en hjälpligt trovärdig, vetenskaplig förklaring till att månen påverkar vårt väder.

Eftersom vi vet att månen i väldigt hög grad påverkar havsnivån (ebb och flod), så ligger det ganska nära till hands att den påverkar lufthavet ovanför i minst lika hög grad. Kanske rent av 1600 gånger mer, med tanke på förhållandet i densitet mellan vatten och luft. Eller kanske 1600 gånger mindre? Jag överlåter med varm hand de vetenskapliga analyserna till närmaste högskola.

Vårt väder påverkas ju som bekant av de vågor av fronter som passerar från väst till öst mellan vändkretsen och polcirkeln. Överlagrat över dessa vågor ligger jetströmmen som slingrar sig ännu mer än lågtrycken med tillhörande fronter, och framför allt betydligt nyckfullare.

Således har jag observerat mer än en gång att större väderomslag oftast sker vid fullmåne, och det är alltså grunden för Feltenmetoden att spå väder 30 dagar framåt.

Men varför skulle månens faser över just Sverige påverka vädret i resten av vår omgivning, frågar sig den skeptiske naturligtvis. Jo, för att Skandinavien är första landningsstället för frontsystemen när de drar in från väster och sedan passerar över kontinenten som sträcker sig bort förbi Sibirien och till den Nordamerikanska kontinenten. Där vidtar naturligtvis en ny vädersituation som i sin tur sträcker sig över den kontinenten tills vi kommit runt klotet och tillbaka till Skandinavien.

Vårt nuvarande, extremt kalla, väderläge började omkring nyår (fullmåne den 31 december 20:13). Således spår jag att vädret kommer att slå om till ungefär lika extrem värme nästa fullmåne, som inträffar den 30 januari klockan 7:18. Eller någonstans däromkring (överdelen på en sinuskurva är ju som bekant ganska platt).

Sådär, nu har ni alla, i förväg, fått en chans att kontrollera om Feltenmetoden fungerar. Kolla helt enkelt vad som händer med vädret den kommande helgen. Och kom ihåg: Om jag får rätt, berätta det för era vänner — om jag får fel så glöm hela den här bloggposten.

Min fru och jag kommer under alla omständigheter att fortsätta att förlägga semestrarna efter månens faser. Det har fungerat så bra, under så många år, att frugans jobbarkompisar rent av har börjat rådfråga henne innan de själva skriver upp sig på semesterlistorna.