Vit rabarb — vit sparris

Halleluja, I’m back! Om någon trodde att min frånvaro den senaste tiden var självvald, så trodde ni fel. Efter ett hårddiskras på den arbetsstation som jag använt de senaste tre åren, insåg jag att jag begått en dödssynd när det gäller datorer: jag hade njutit av den bekvämlighet som cookies och lösenord sparade i webbrowsern ger, utan att ta regelbunden backup.

Således var bland det första jag insåg, att jag inte hade lösenordet till min egen blogg noterat någonstans. Tablå — liksom. Och Wordpress lagrar inte admins lösenord någonstans — till skillnad från ex.vis MySQL-lösenordet som lagras i klartext i en PHP-fil, utan lagrar endast hashvärdet på lösenordet i MySQL-databasen. Ganska jobbigt att fixa med andra ord.

Dessbättre kom jag så småningom på att jag en gång i tiden startade min blogg på en annan dator, en gammal 486:a som dessbättre låg kvar här i skrothyllan. Och till min stora lycka så hade jag inte kannibaliserat värre på just den datorn än att den bootade upp direkt. Och — halleluja som sagt — där fanns lösenordet i den gamla FireFox-installationen.

Men nu över till de vita rabarberna…

Vit sparris vet väl de flesta att man åstadkommer genom att gräva upp jord runt sparrisen så att den aldrig nås av solens strålar. Det är alltså annars exakt samma planta som den gröna sparrisen.

Efter ett tips, som jag dessvärre glömt nu var jag hittade det, och alltså inte kan ge rättmätig länkkärlek till (om någon känner igen sig så skrik till så skall ni få vad ni förtjänar), så testade jag att lägga en mörk spann över en rabarberplanta här i våras innan knopparna hade utvecklats. Och resultatet blev över all förväntan!

Efter tre, fyra veckor hade det bildats tjocka stammar av rabarber med enbart små äggstora bladknoppar längst ut. Färgen på stammarna var läckert rosa och de var så sköra att de bröts av bara man tog oförsiktigt i dem. En himmelsvid skillnad från “vanliga” rabarber alltså som brukar bli både sega och träiga.

När väl första skörden var avklarad var det spann på igen, och en andra, lika fantastisk skörd väntade efter ytterligare tre, fyra veckor. Fast denna gång var stammarna betydligt tunnare. Ganska uppenbart egentligen, eftersom jag berövat plantan dess förmåga att genom sina vanliga, elefantöron-stora blad fotosyntesa näring till rötterna. Så efter detta fick den stackars plantan växa fritt och utveckla sina blad utan att jag hindrade den.

Jag kan alltså varmt rekommendera “vita rabarber”. De där underbara stammarna skall naturligtvis inte slösas bort på kräm, soppa eller pajer, utan i stället behandlas som de fantastiska primörer de utgör.

Rårörda rabarber till exempel, som rårörda lingon ungefär, kan rekommenderas. Hacka den “vita” rabarben i centimeterlånga bitar, lägg i en glasburk tillsammans med en halv till en deciliter socker, skaka om  och förvara sedan i kylskåpet en vecka. En fullständigt gudomlig röra att använda till efterrätter eller rent av som tillbehör till olika kötträtter.

Tags: ,

6 Responses to “Vit rabarb — vit sparris”

  1. Beelzebjörn Says:

    Välkommen tillbaka Björn :)

  2. syrrans granne Says:

    Nu är det här bara nåt jag läst på internet, men det påstås att Wordpress lagrar sitt hash osaltat vilket innebär att… Ja, en del påstår att de kunnat ta reda på sitt lösenord genom att helt enkelt söka på hashet på Google.
    Det beror förstås på vilket lösenord man har också…

  3. Björn Felten Says:

    Ahhh… Tackar för det tipset!

  4. LIGIZT Says:

    Fan va fet du är, men rabarber kan nog va gott med 1kg socker ehh
    Höhö

  5. Lunken Says:

    osaltat hasch?
    btw, Jag trodde du var en hacker Björn ;-)

  6. Krille Says:

    Björn, varför sånt strul med lösenorden? Kunde du inte kontaktat FRA och bett dem om ditt lösenord med hänvisning till att du ville få ut de uppgifter de har om dig? :-)

Leave a Reply