Jag har alltid varit intresserad av forna tiders (det vill säga före kyl och frys) olika konserveringsmetoder. Jag har redan tagit upp marinering i ett tidigare blogginlägg, och dessutom älskar jag gravad lax (hemmagravad så klart), en annan konserveringsmetod.
Men nu har jag kommit in i en mjölksyreperiod. Min hemmagjorda salami byggde ju bland annat på mjölksyrans välsignade egenskaper för att förhindra att den använda köttfärsen skulle bli direkt skadlig att äta efter att ha förvarats i rumstemperatur i flera veckor (släng er i väggen ICA!).
Jag fick för en tid sedan syn på en artikel i en papperstidning (sorry, det finns ingen länk) om att mjölksyra grönsaker. Visst har jag gjort hemmagjord surkål, men faktiskt aldrig varit medveten om hur det har fungerat. Men nu tror jag mig veta, så raskt kastade jag mig över mitt andra projekt i den här kategorien, mjölksyrade morötter.
Mjölksyrebakterier är livsviktiga för oss. I en annan artikel jag såg, stod det att vi har ungefär 2kg sådana i våra tarmar. Låter i och för sig väldigt mycket, men att det är “bra för magen” att dricka exempelvis dofilus är ju tämligen välbekant. Men tydligen är dessa små krabater nödvändiga för mycket annat än själva matsmältningen; bland annat för immunförsvaret. Och tydligen är det rent av så, att olika former av allergier kan ha ett direkt samband med brist på mjölksyrebakterier — framtiden får väl utvisa hur mycket sanning det ligger bakom alla dessa påståenden.
Recept
1 kg morötter, ekologiskt odlade
2 dl filmjölk
1 l vatten
1 msk salt
Efter två dygn skall det börja komma små bubblor, som visar att mjölksyrakulturen kommit igång. Glänta på locket ett par gånger i veckan så att inte burken sprängs ifall det skulle bli för högt tryck. Passa gärna på att kontrollera att det luktar syrligt och friskt i burken. Ser man bara till att hålla alla redskap med mera riktigt rena så är det ganska svårt att misslyckas i och med att vi fuskar och tar hjälp av en startkultur (vasslan) och att vi inte använder snabbodlade, hårt drivna morötter utan ekologiskt odlade.
De syrade morötterna användes ungefär som pickles, men de är oemotståndligt goda att snaska i sig några lite då och då, ungefär som snacks. Och naturligtvis går det att konservera nästan alla andra grönsaker på samma sätt. Gul lök skuren i ringar var en riktig höjdare, den smakade godare än köpt syltlök. Vem vet, kanske det rent av går att mjölksyra kirskål…? 🙂

Svar på ditt inlägg om kirskålssoppan: Man blandar bara ned bulguren i soppan. Fast det glömde jag skriva så nu är det korrigerat.
Och kirskål är fantastiskt god som sallad eller stuvning eller i gratänger . Lek med istället för att bli arg på den 😉
Tack för det förtydligandet Gunilla.
Det är alltså det här receptet som avses.
Och, som du så klokt påpekar, så är det bättre att glädja sig åt allt naturen förser oss med, än att hata allt som inte stämmer med våra idéer om välordnade trädgårdar. Vilket påminner mig om att det snart är dags att gå ut och plocka en av vårens i särklass godaste primörer: de späda bladen från brännnässlan.
[…] man väl har lyckats få till sina mjölksyrade morötter så har man en lag som är guld värd! Inte bara motsvarar en enda matsked av lagen mer än ett […]