24-timmarsmyndighetens öppettider
Skärmdumpen tagen här klockan 11 en vanlig arbetsdag
Nu är det kanske lite orättvist att håna 24-timmarsmyndigheten på det här viset, eftersom det faktiskt inte är någon myndighet alls, utan en gammal programförklaring, men ändå tycker jag att ovanstående bild säger en hel del. Den där sidan har för övrigt, så vitt jag vet, sett likadan ut i mer än tre år.
Men för att övergå till något allvarligare, att öppna upp alla myndigheters register så att alla kan få tillgång till dem borde vara en självklarhet. Naturligtvis med respekt för känsliga register som tvärtom måste omges med rigorösa säkerhetsspärrar för att förhindra att integritetskränkande uppgifter kommer på villovägar.
Öppnandet skall självklart ske i form av helt öppna, plattformsoberoende standarder, fria från alla former av licensavgifter med mera. Upphovsrätten är de redan undantagna ifrån, så där har vi i Sverige inte samma problem som man har i andra länder.
Och att jag nämner andra länder, beror på att där har man på vissa håll kommit betydligt längre än vi. Framför allt är det USA som ligger väldigt långt framme, men även Australien och England är på god väg. Läs gärna Michael Geists kolumn om just dessa projekt.
Att släppa data fritt, så att nya, oberoende och ofta väldigt uppfinningsrika, projekt kan skapas ger ett enormt mervärde åt befintliga databaser, och skapar både jobb, inkomster och — framför allt — ett rikare utbud på webben för alla användare.
Tyvärr har det inte hänt ett dugg på den här fronten i Sverige sedan de stolta målsättningarna uttalades under dot-com-yrans år för ett decennium sedan. Tillgången som medborgarna ges till myndigheternas data sker nästan uteslutande på myndigheternas egna hemsidor, via gränssnitt som de själva hittat på, och som alla är olika och ofta både förvirrande och krångliga.
Lägg till detta alla databaser som statliga verk har så finns här en fullkomlig guldgruva att ösa ur för driftiga entreprenörer. Men idag håller dessa verk hårt på sina egna revir. Såsom Lantmäteriet (som skattebetalarna betalar nästan en halv miljard kronor om året för) som har mage att ta 150:- för en JPG-fil eller, kanske värst av allt, Folkhälsoinstitutet som tar 350:- för en PDF-fil. Plus frakt! Läs mera om det senare på Isobels blogg.
Att detta är en viktig piratpartifråga råder det förmodligen inga tvivel om. För varje dag som går utan att någonting händer, så förlorar vi mer och mer av de fördelar vi hade för ett antal år sedan. Inse nu, politiker av alla valörer, att det är på nätet som framtidsindustrin i Sverige finns, inte i fabriker där man tillverkar otidsenliga motorfordon med förlust.
Tags: Piratpartiet
december 16th, 2009 at 15:45
Nu vet jag inte om du var ironisk när du postade bilden och texten om 24h-myndigheten, men domänen ägs av en privatperson och är antagligen bara upplagd i ren lulz-anda.
december 16th, 2009 at 16:05
Jo, jag vet, och jo visst var det ironiskt, eller kanske rättare sagt en ögonöppnare. Jag förklarar ju dessutom att det inte ens finns någon myndighet med det namnet. Men tack i alla fall för förtydligandet, Jonne.
Kanske borde jag varit mer noggrann med att påpeka att det alltså inte är jag som försöker håna myndigheten, utan den som lagt upp sidan.
december 16th, 2009 at 16:40
Lantmäteriet har slått på trumman för att alla skogsägare kan ta del av kartor och flygbilder över sin skog alldelse gratis. Fast då måste man a) installera den där bank-id trojanen, b) Skaffa sig en läsare för DjVu, som är rätt strulig om man inte kör windows plus en del andra för Linux och macanvändare krångliga grejor. Orkade inte ens testa det. Min lilla “skog” ser jag nästan från köksfönstret i alla fall.
Det är ofattbart att Lantmäteriverket kan avsiktligt göra ganska enkla saker extra krångliga. Det är som patentverken som är livrädda för att konkurrera med de kommersiella databasvärdarna och avsiktligt snöper de offentligt tillgängliga patentdatabaserna.
december 16th, 2009 at 17:27
Ja, Lantmäteriet förtjänar nästan ett eget kapitel. Deras hemsida är ju under all kritik till exempel. Att de sedan sitter och trycker på ett av våra finaste kulturarv på sitt gnidna vis är skamligt. Det grundades 1628 och har alltså nästan 400 års vedermödor från skattefinansierade tjäntemän i sina låsta valv.
Det är dags att öppna dessa valv så att de rättmätiga ägarna, Sveriges befolkning, får ta del av kulturskatten — såväl som allt det moderna naturligtvis.
december 16th, 2009 at 18:57
Lantmäteriet hävdar upphovsrätt till kartorna och hänvisar till upphovsrättslagen, men preciserar inte närmare vad de anser att upphovsrätten omfattar. Vad säger då lagen? Dess 1 § lyder:
Av andra stycket ovan är det lätt att dra slutsatsen att kartorna åtnjuter samma skydd som böcker, alltså i 70 år efter upphovsmannens (kartritarens) död. Eftersom de mest efterfrågade och användbara kartorna är helt nya kommer de alltså att förbli skyddade under vår livstid.
Men vem är kartritaren? Alla nyare kartor ritas väl i princip av maskiner, utifrån uppgifter i en databas? Vem är det som skall ha varit död i 70 år innan ett visst kartblad från 1900-talets förra hälft får spridas fritt på Internet?
Något som inte framgår helt klart av 1 § upphovsrättslagen, men väl av gällande rättspraxis, är att de verk som berörs måste ha skapats av levande människor. Ingen, varken fysisk eller juridisk person, kan hävda upphovsrätt till något som ritats av en maskin eller skapats av naturen. Att trycka på några knappar och starta kartritningsprogrammet är inte att vara upphovsman. Något som framställts per automatik utifrån redan givna data kan inte ha verkshöjd.
Av detta följer att en maskinellt ritad karta inte är mer skyddad än exempelvis en testutskrift av alla typsnitt som finns på Lantmäteriets laserskrivare, videoupptagningen från en av myndighetens övervakningskameror eller arkitekturen hos den bäverdamm som Maud Olofssons favoriter byggt i den närliggande Gavleån. Ingen upphovsman, ingen upphovsrätt.
Har då Lantmäteriet inga rättigheter alls? Jo, den nämnda videoupptagningen skyddas faktiskt som en närstående rättighet enligt 46 § i 50 år efter det att den gjordes. Det är också en ansenlig tid, men betydligt kortare än någon anonym kartritares livstid plus 70 år, som gäller för den egentliga upphovsrätten. Vem som manövrerade kameran saknar betydelse; ensamrätten tillkommer den som i formell mening beställt upptagningen, alltså sannolikt myndigheten. Det finns här inget krav på verkshöjd.
En annan närstående rättighet är rätten till kataloger, tabeller eller andra dylika arbeten (alltså databaser) enligt 49 §. Den ensamrätten gäller i 15 år efter framställandet. Lantmäteriet har i sin ägo en ansenlig mängd geografiska data, insamlade under decennier, som dels används för framställning av digitala eller tryckta kartbilder, dels tillhandahålls direkt till betalande kunder.
Om jag beställer ett utdrag ur Lantmäteriets databas idag, så får jag antagligen en blandning av uppgifter med olika ålder, en del kanske rentav äldre än 15 år (det vill säga införda i databasen före 1994). Ensamrätten enligt 49 § gäller dock inte enstaka uppgifter, utan sammanställningen som sådan, när den görs (vilket torde vara samtidigt med min beställning). Fast om jag lämnar en utförlig specifikation av vilka uppgifter jag vill ha, exempelvis alla fastighetsgränser, var alla kyrkor i landet är belägna samt alla fornminnen i Härjedalens kommun, vem är då “framställare” av denna sekundära sammanställning - Lantmäteriet i egenskap av databasägare, eller jag själv för att jag gjort urvalet (och betalat för bearbetningen)?
Rimligen framgår det av databasen när varje enskild uppgift infördes i densamma, såsom en del av källhänvisningen. Då borde jag också kunna begära ett utdrag av alla uppgifter från 1993 eller tidigare, och därmed erhålla en kopia av databasen så som den såg ut för 15 år sedan. Kan Lantmäteriet verkligen, med hänvisning till upphovsrätt, förbjuda mig att sedan sprida dessa gamla uppgifter på Internet, eller är det rent och skärt bondfångeri som myndigheten ägnar sig åt (enligt principen “går det, så går det”)?
15 år gamla kartdata duger visserligen inte för alla ändamål, men det finns gott om tillämpningar där denna ålder inte spelar någon större roll (eller så är tillämpningen av direkt historiskt intresse, såsom i fallet med de gamla kartorna från 1600-talet).
december 16th, 2009 at 21:09
Se där ja, så fick då Lantmäteriet sitt kapitel.
Tack Anders för den fylliga beskrivningen. Intressant är ju också att notera att det klart och tydligt står att “Upphovsrättigheterna tillkommer staten“. Staten det är väl vi?