Piratpartiet som vill ha tidningen gratis

I en replik till piratpartiets Jan-Olov Viklunds varning till Barometern, att det inte fungerar så bra att låsa in sina artiklar bakom en betaltjänst, så får Barometerns tidningschef Gunilla Sax till den gamla vanliga “piratpartiet vill ha allt gratis”-vinklingen.

Nu skall man kanske inte döma Gunilla alltför hårt för rubriken, det är ju tydligen kutym inom prasselmedia att skribenterna inte själva skriver rubrikerna, utan att någon anonym redaktör väljer den rubrik som de tror skall locka flest läsare, men tyvärr andas hela Gunillas replik av denna vulgärpropaganda gentemot piratpartiet.

Låt mig komma med några förslag beträffande hur tidningarna skall få betaaaaalt, i stället för att gömma sina alster bakom lås och bom, enbart tillgängliga för de som är beredda att hiva upp sitt kreditkort.

Annonser

Jodå, det går alldeles utmärkt att tjäna bra med pengar på annonser även på webben. Enligt en högt uppsatt åklagare kunde exempelvis kontroversiella The Pirate Bay tjäna tiotals miljoner enbart på annonser. Bloggossfären är till exempel full med personer som bloggar på heltid, och som får hela sin inkomstkälla från reklam på sin blogg.

Men då duger det inte att spöka ut sin sajt som det värsta tivoli, såsom exempelvis Aftonbladet och TV4 gör, för att ta de två skräckexempel jag direkt kommer att tänka på. Riktad, relevant reklam har funnits länge på nätet, varför inte utnyttja detta i stället för att göra om sajten till något som påminner mer om en filial till något kasino i Las Vegas eller Reno?

Och varför inte skapa en samarbetsorganisation för alla tidningar, där ni kommer överens om en viss ersättning för varje gång en länk från en annan tidning resulterar i ett besök till exempel?

Presstödet

Presstödet infördes i Sverige 1965. Det var ett försök att hejda den då pågående tidningsdöden för andratidningarna runt om i landet. Att det var ett S-märkt förslag och att det var den S-märkta pressen som, redan då, spelade andrafiol på nästan hela den svenska tidningsmarknaden var naturligtvis ingen tillfällighet.

En ironisk knorr på det hela är, att det idag är de två M-märkta tidningarna Svenskan och Sydsvenskan som får den allra största delen av presstödet. Och att Lars Leijonborgs (före detta partiledare för FP) förslag att skrota presstödet bemöttes med mer eller mindre tystnad, och rent av med förakt av den M-märkte kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, ger naturligtvis ingen anledning till förundran, right? 🙂

Presstödet i sin ursprungliga form gick direkt till riksdagspartierna och lät dem avgöra vilka av deras tidningar som skulle få stödet. Så småningom beslutade man att tidningarna direkt skulle få stödet, men samtidigt hade man i riksdagspartierna vant sig vid den strida strömmen av skattekronor direkt in i partikassorna, så naturligtvis valde man att behålla detta stöd. Det är det som numera kallas för partistöd.

Härvidlag finns det anledning att stanna upp, och läsa vad riksdagens bakomliggande motiv hävdas vara, och jag citerar Presstödsnämndens årsredovisning 2008 (PDF)

Riksdagen har beslutat om målet för mediepolitiken:
Målet är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadliga inslag i massmedierna.
(Regl.Brev 2008)

Hur väl passar inte detta in på webb-tidningar? Kan man uppnå detta mål på ett bättre sätt, än med sådana?

Summering

Presstödet uppgick 2006 till 430 miljoner i driftsstöd och 73 miljoner i distributionsstöd. Lägger vi till detta det ursprungliga presstödet, numera omdöpt till partistöd, så får vi ytterligare 156 miljoner för riksdagen, 336 miljoner för landstingen och 500 miljoner för kommunerna. Nästan alla siffror ungefärliga, eftersom det i de flesta fall inte går att hitta några exakta siffror. Totalt alltså, om jag räknar rätt 1495 miljoner skattekronor. Per år.

Skulle inte detta räcka för att subventionera webb-baserade publikationer?

Vad gäller distributionsstödet, så skulle samhällsmedborgarna må bra av att det investerades i skapandet av små mikrotryckerier, som på nära håll kan trycka och sedan distribuera alla tryckta tidningar. Dessa skall naturligtvis ha ett öppet format för att ta hand om materialet och omvandla det till tryckta alster. Och alla tidningar oavsett var i världen de befinner sig skall erbjudas tjänsten. Då kan vi i en framtid välja om vi vill ha New York Times, Shanghai News och/eller Falu-Kuriren levererad i brevlådan varje morgon.

Detta senare kräver naturligtvis inte, i och för sig, mikrotryckerier, utan går att åstadkomma även med våra dagars centraliserade tryckerier och distributionsapparater, om bara viljan finns där. Det var snarare ännu en framtidsvision — för sådana har ju vi i piratpartiet gott om, som bekant?

Men det krävs nog just en röst på piratpartiet till hösten för att allt ovanstående skall bli verklighet inom en överskådlig framtid, Gunilla Sax…

Tags:

3 Responses to “Piratpartiet som vill ha tidningen gratis”

  1. I sedvanlig ordning välskrivet och välfabulerat! Finns mycket att tycka och tänka om gammelmedia så kanske blir fler inlägg om detta framöver från undertecknad.

  2. Manuell trackback:

    <a href=”http://www.thomastvivlaren.se/2010/02/1000-ord-stalker.html”>1000+ ord – The Stalker</a>

  3. Äh, nytt försök (någon som har en trackbacktjänst till Blogger i bakfickan?)
    Manuell trackback:

    http://www.thomastvivlaren.se/2010/02/1000-ord-stalker.html

Leave a Reply