Ordet “barnporr” har varit ett rött skynke i många år nu. Ett rött skynke, som får även de, i övrigt, klokaste personer vi har i vårt samhälle, att hamna totalt snett i sina resonemang.
Tanken bakom att ha en lagstiftning, så restriktiv att katolska kyrkans förbud mot att ens tänka tanken att jorden skulle snurra runt solen och inte tvärtom, ter sig som ett gå-mot-röd-gubbe-förbud, hjälper inte ett enda av alla de barn, som dagligen blir misshandlade på olika sätt och vis. Och sexuell misshandel är faktiskt inte värst — även om det idag är att svära i kyrkan att påstå något sådant — den systematiska misshandel av våra svenska barn som sker i tusentals fall varje år, är betydligt värre. Detta ety den begås av våra myndigheter!
Senast ut att hamna totalt snett i sina tankegångar är en av mina absoluta favoritbloggare, Torbjörn Jerlerup.
Visst har han rätt i att piratpartiets valmanifest sannerligen inte är upphetsande i meningen “medryckande, översiktligt och polemiskt“. Men dessvärre är det så, Torbjörn, att vi är tvungna att använda oss av “torra teknokratiska principdokument med torra detaljer” för att förklara var vi står. Billig reklam med snuttiga, häftiga punchlines är liksom inte riktigt vår cup of tea, if you get my drift.
Men sedan hans synpunkter på piratpartiets hantering av barnporrsfrågan. Yikes…
Att ha en blind förströstan i att ett förbud mot innehav av barnporr — särskilt då tecknad dito — på minsta sätt och vis skulle hjälpa ett enda barn undan de vidriga avarter av arten Homo Sapiens, som inte tvekar ett ögonblick inför att offra även de mest utsatta varelserna i vår värld, är helt enkelt att göra det alldeles för lätt för sig. Visst, detta är upprörande. Det är VÄLDIGT upprörande. Och varje lite strå man kan dra till stacken för att förhindra det är hedervärt.
Men det är ju de facto så, att vi exempelvis i Sverige är lyckligt förskonade från dessa övergrepp. I alla fall så vitt vi (enligt BRÅ med flera) vet. Och vi KAN ju faktiskt inte lagstifta mot sådant som sker i andra länder. Där gör vi bättre nytta på många andra sätt och vis. Exempelvis genom en generösare flyktingpolitik, som ger inte minst sexuellt utnyttjade barn, kvinnor och män, en fristad i vårt land.
Nej, sluta upp att inbilla er att barnporrlagar, av vad slag de vara månde, kan hjälpa ett enda barn på minsta sätt och vis, och satsa i stället på att hålla allting öppet och ocensurerat på internet, så att alla miljontals nätaktivister kan deltaga i jakten på den lilla klick av perversa girigbukar, som bokstavligt talat kan gå över lik för att berika sig, och som alla vi normalt funtade människor egentligen vill komma åt.
Och, som sagt här ovan, börja i stället debattera vilka vedervärdiga övergrepp våra sociala myndigheter dagligen begår, ivrigt påhejade av våra politiker och deras lobbygrupper med de rabiata manshatarna i ROKS i spetsen. Dessa övergrepp sker alltså på svenska barn, och de sker dagligen, och det finns absolut ingen som helst kanal att komma till rätta med dem genom. Tjänstemannaansvaret avskaffades som bekant(?) av en Olof Palme-ministär för snart 40 år sedan…
Tags: Barnporr, Piratpartiet
[…] Felten Fabulerar » Blog Archive » Piratpartiet och barnporren — kapitel LXXIV ungefär… eljaco.se/blog/?p=188 – view page – cached Ordet “barnporr” har varit ett rött skynke i många år nu. Ett rött skynke, som får även de, i övrigt, klokaste personer vi har i vårt samhälle, att hamna totalt snett i sina resonemang. Tweets about this link […]
Tack för berömmet av bloggen.
Frågan är intressant Felten. Först det här om valmanifestet. Jag ville inte ha populism heller. Det är inte min poäng. Jag skrev några förslag på ändringar av inledningen och ville bara lite mer utrymme egentligen skulle ges för de djupare resonemangen kring vad PP representerar. Dvs myndighetskontrollen och att PP vill övervaka skyddet av människors rättigheter. Detta för att göra valmanifestet mer attraktivt och läsvänligt. Alla paragraferna behövs och detaljerna det var mer språket och polemiken jag ville göra så det lockade folk att läsa.
Vissa ändringar har gjorts, det är bra. men inte tillräckligt.
Sen barnporrfrågan.
Jag tar gärna diskussionen här för att försöka reda ut detta. (Men läs gärna denna först med min grundfilosofi: http://ligator.wordpress.com/2010/08/17/individens-rattigheter/ )
Låt oss försöka hålla diskussionen utan tabun, så.. Var drar vi gränsen och hur drar vi den OM det ska dras en gräns?
Frågan är alltså var vi sätter gränsen
Jag hoppas att mitt brev till dig kom fram, och att det bara ska modereras. Annars har allt försvunnit i cyberrymden. :o(
Din kommentar hamnade, av någon för mig fullkomligt obegriplig anledning, i spamkön här. Självklart avspammad nu — jag ber om ursäkt för att det tagit oacceptabelt lång tid.
För att återgå till din avslutande fråga: För mig är det självklart, att lagar aldrig skall innehålla element av flytande gränser, gränser som blir olika beroende på vem som gör bedömningen.
Ett sådant element är ordet “pornografi”. För en del människor är tydligen det vidriga snusk som visas på kabel-TV på nätterna pornografi. För mig är det så avtändande att se att det blir allt annat än pornografi, vilket väl definitionsmässigt bör innehålla ett visst mått av sexuellt upphetsande material? Bara ett exempel alltså.
Att således lagstifta mot någon som helst form av pornografi medför med nödvändighet att oacceptabelt mått av helt och hållet subjektiva bedömningar, något som inte har i ett modernt rättssamhälle att göra.
Där har du en poäng. Undvika subjektiva bedömningar. Men till syvene och sist är alla domar i alla domstolar ändå subjektiva. I nästan allt beror saken på vem som gör bedömningen. Så ATT subjektiva bedömningar görs kommer man nog inte ifrån.
Lagen säger att om man slår i självförsvar ska man om så mycket våld använts som nöden kräver. – det är subjektivt.
Man ska bedöma gränserna mellan mord och dråp. Det är högst subjektivt.
Rån och grovt rån. Vad är vad?
Och hur bedömer man vittnens sanningsenlighet?
Det man kan göra är att göra lagen så objektivt det går enligt principen att man ska anses skyldig om det inte finns rimliga tvivel.
Alltså drar man gränserna i barnporrfallet vid det som så säkert som möjligt är porr, är något som man inte själv tagit kort på eller fått som tonåring, och som verkligen är pornografisk nakenbild.
Spridandet anser jag ska förbjudas helt klart. Sen säger jag egentligen bara att det finns helt vettiga och förklarliga skäl till varför man kan vilja förbjuda innehav och även tecknad barnporr. (Men givetvis finns lika vettiga skäl till varför man INTE ska göra det). Men OM man bestämmer att förbjuda innehav måste det vara enligt samma principer som med spridande.
Om du hänger med!
Så bra, att vi är ense om att man i görligaste mån skall undvika att det finns utrymme för subjektiva bedömningar av våra lagar.
Därifrån till att jämföra subjektiv bedömning av vad som är, exempelvis, grovt våld, med vad som är sexuellt upphetsande är väl steget ändå väldigt långt? Hur grovt våld uppfattas, torde inte vara särskilt olika enligt olika personers uppfattning. Några procents förskjutning hit och dit möjligtvis, men flera magnituder, som i porr-fallet? Knappast.
I objektivitetens namn borde man väl låta pedofiler avgöra vad som är sexuellt upphetsande, och därmed skall klassas som pornografi, i barnporr-mål? Låter det inte rimligt? Att det knappast låter sig göras rent praktiskt är väl bara ytterligare ett bevis på hur snett man hamnar om man skriver in ordet “pornografi” i vår lagstiftning?
Nej, att över huvud taget dra in sexuella fantasier i våra lagar är så fel, så fel. Vi har ju faktiskt tagit bort lagarna mot exempelvis homosexualitet och tidelag av en viss anledning. Därför är svaret på din gränsdragningsfråga helt enkelt att vi inte blandar in samhällsmedborgarnas sexuella preferenser i juridiken. Vi har redan lagar mot allt det som de påstås ge skydd emot. Basta!
Magnituder tror jag inte det är. De flesta har sin uppfattning ganska klar och “självklara” bilder som bilder på barn i direkta sexuella situationer lär knappast nån ha svårt att säga om det är barnporr eller inte.
Det jag pratar om är gränsfallen. I exemplen jag gav är det inte alls klart om vad som är vad. Och dessa gränsfall är MÅNGA inom lag och rätt. Det subjektiva spelar en långt större roll än man kanske vill tro.
Man kanske kan komma åt rena fantasier (teckningar) bara i de fall de direkt är direkt kopplade till riktiga bilder? Jag vet inte helt.
Men hur gör vi med innehav kontra spridning?
Vad gör man åt spridningen, ska man lagstifta mot det anser du?
Naturligtvis är det fråga om magnituder. Tycker du att — exempelvis — bögporr är lika upphetsande som en bög tycker att det är? Eller blir det för dig noll upphetsning, eller kanske rent av, som för mig som tillhör den gamla homofoba generationen, så långt ner på den negativa skalan att det rent av blir en total aversion?
“Sexuellt upphetsande” är helt enkelt en skala som är magnituder grövre än “graden av våld”. Det är jag övertygad om att lejonparten av medborgarna håller med om.
Innehav vs. spridning blev det ju satt fokus på när de så kallade barnobduktionsbilderna offentliggjordes för något år sedan. Är det fel att “sprida” sådant som våra rättsvårdande myndigheter (låt vara genom en slarvig åklagare som inte hade vett på att sekretessbelägga delar som egentligen var oviktiga i sammanhanget) offentliggör?
Vad vi skall göra är naturligtvis att fokusera på riktiga brott. Hela svenska folket (med ett minimalt litet undantag) ställer troligen upp på att medverka till att de som verkligen begår övergrepp på våra kvinnor och barn — och män, icke att förglömma — blir satta bakom lås och bom. Men om jag hittar ett dokumenterat övergrepp någonstans på nätet, så kan jag inte anmäla det. Tvärtom. Om jag ens andas om att jag hittat det, och dessutom — hemska tanke — tittat på det, så är det JAG som är brottslingen! Himla bra miljö för att komma tillrätta med detta avskum, eller hur…?
Jo. Du har rätt i det mesta du skriver. Sen är bara frågan hur man ska komma åt det juridiskt.