Felten Fabulerar

Jag skall inte försöka dölja, att en av anledningarna till att min blogg legat stadigt på mellan 100 och 200 besök varje dag, trots att jag inte hade skrivit något på nästan ett halvår, beror på mitt inlägg om barnporr för ett halvår sedan.

Jag visste naturligtvis exakt hur jag skulle välja bildtexterna för att få maximal uppmärksamhet. Googla gärna själv på någon av dem, och se vad du får för träffar — gärna med valet Bilder. Men att det skulle få detta, globala genomslag förvånar mig faktiskt ändå lite grand.

“Barnporr” har helt enkelt blivit den nya hypen, nu när “terrorism” börjar klinga av, snart tio år efter nine-eleven.

Är detta bra? Jovisst, om det hade inneburit att antalet övergrepp på barn hade minskat, så hade det varit toppen. Men tyvärr är så inte fallet. Snarare tvärtom.

Barnporr-kortet utnyttjas idag cyniskt av en massa giriga, multinationella företag, och, än mer, av mindre nogräknade, inkompetenta politiker, för att få samhällsmedborgare att acceptera begränsningar av deras grundlagsstadgade rättigheter. Särskilt gäller detta den globala mediaindustrin — och speciellt då deras underavdelning som fortfarande kämpar för att deras plastskivor skall få behålla sitt hundraåriga monopol på kulturspridande.

Vad vi i hela den civiliserade världen omedelbart måste göra, för att åtgärda detta skandalösa rättshaveri, är att så snart som möjligt avsexualisera alla lagar!

Vi har lagar som förbjuder misshandel. Lagar som är oomtvisteliga hos gemene man. Så varför behöver vi speciallagar för just sexuell misshandel?

Vi har lagar som förbjuder människohandel och slaveri (trafficking), så varför behöver vi speciella lagar för fall där sex råkar vara inblandat?

I en av kommentarerna till mitt, numera famösa, barnporrinlägg, så skriver kommentatorn Amarso en lång och mycket tänkvärd kommentar. Bland annat med frågan:

Men, förresten, måste ett övergrepp bara vara sexuellt?

Ja, hur är det med det? Är övergreppet så mycket värre bara för att det råkar ha sex involverat? Kan det inte vara så, att ett barn, som blir fysiskt, eller (ännu värre — troligen) psykiskt misshandlat, lider mer? Ett spräckt käkben, en allvarlig hjärnskakning, mängder med blåmärken och två brutna revben; kan det vara så att barnet upplever allt det som allvarligare än ett tafsande på snoppen? Enligt våra lagstiftare, så är tydligen det senare allvarligast…

Får jag föreslå att vi, så snart som möjligt, avsexualiserar vår lagstiftning? En misshandel är inte grövre bara för att det finns ett sexuellt element med i brottet. Åtminstone inte om samhället omedelbart slutar upp med att socialt stigmatisera allt som har med sex att göra!

Ordet “barnporr” har varit ett rött skynke i många år nu. Ett rött skynke, som får även de, i övrigt, klokaste personer vi har i vårt samhälle, att hamna totalt snett i sina resonemang.

Tanken bakom att ha en lagstiftning, så restriktiv att katolska kyrkans förbud mot att ens tänka tanken att jorden skulle snurra runt solen och inte tvärtom, ter sig som ett gå-mot-röd-gubbe-förbud, hjälper inte ett enda av alla de barn, som dagligen blir misshandlade på olika sätt och vis. Och sexuell misshandel är faktiskt inte värst — även om det idag är att svära i kyrkan att påstå något sådant — den systematiska misshandel av våra svenska barn som sker i tusentals fall varje år, är betydligt värre. Detta ety den begås av våra myndigheter!

Senast ut att hamna totalt snett i sina tankegångar är en av mina absoluta favoritbloggare, Torbjörn Jerlerup.

Visst har han rätt i att piratpartiets valmanifest sannerligen inte är upphetsande i meningen “medryckande, översiktligt och polemiskt“. Men dessvärre är det så, Torbjörn, att vi är tvungna att använda oss av “torra teknokratiska principdokument med torra detaljer” för att förklara var vi står. Billig reklam med snuttiga, häftiga punchlines är liksom inte riktigt vår cup of tea, if you get my drift.

Men sedan hans synpunkter på piratpartiets hantering av barnporrsfrågan. Yikes…

Att ha en blind förströstan i att ett förbud mot innehav av barnporr — särskilt då tecknad dito — på minsta sätt och vis skulle hjälpa ett enda barn undan de vidriga avarter av arten Homo Sapiens, som inte tvekar ett ögonblick inför att offra även de mest utsatta varelserna i vår värld, är helt enkelt att göra det alldeles för lätt för sig. Visst, detta är upprörande. Det är VÄLDIGT upprörande. Och varje lite strå man kan dra till stacken för att förhindra det är hedervärt.

Men det är ju de facto så, att vi exempelvis i Sverige är lyckligt förskonade från dessa övergrepp. I alla fall så vitt vi (enligt BRÅ med flera) vet. Och vi KAN ju faktiskt inte lagstifta mot sådant som sker i andra länder. Där gör vi bättre nytta på många andra sätt och vis. Exempelvis genom en generösare flyktingpolitik, som ger inte minst sexuellt utnyttjade barn, kvinnor och män, en fristad i vårt land.

Nej, sluta upp att inbilla er att barnporrlagar, av vad slag de vara månde, kan hjälpa ett enda barn på minsta sätt och vis, och satsa i stället på att hålla allting öppet och ocensurerat på internet, så att alla miljontals nätaktivister kan deltaga i jakten på den lilla klick av perversa girigbukar, som bokstavligt talat kan gå över lik för att berika sig, och som alla vi normalt funtade människor egentligen vill komma åt.

Och, som sagt här ovan, börja i stället debattera vilka vedervärdiga övergrepp våra sociala myndigheter dagligen begår, ivrigt påhejade av våra politiker och deras lobbygrupper med de rabiata manshatarna i ROKS i spetsen. Dessa övergrepp sker alltså på svenska barn, och de sker dagligen, och det finns absolut ingen som helst kanal att komma till rätta med dem genom. Tjänstemannaansvaret avskaffades som bekant(?) av en Olof Palme-ministär för snart 40 år sedan…

Den nyligen avkunnade domen i det så kallade manga-målet har gett upphov till berättigad indignation, såväl inom som utom vårt lands gränser. Hur hjälper det utsatta barn att polis och åklagare lägger enorma resurser på att lagföra ett solklart ickebrott, ett utan brottsoffer?

Men vad många har missat är vad som de facto gäller, vad som står i lagen. Så — här ett försök att reda ut begreppen. Så här lyder lagen i fråga, nämligen brottsbalkens kapitel 16, paragraf 10 a. Betecknande nog är den en underparagraf till lagen om griftefrid…

Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till
döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.

Sedan fortsätter det med:

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

Förutom det där med “eller 18″, vilket tyder på att lagstiftarna inte har ett hum om hur pubertetsutvecklingen ser ut i vanliga människors verklighet, så ber jag er att särskilt notera skrivningen “avses en person“.

Redan här ser man ju att domen i manga-fallet är käpprätt åt skogen. En tecknad figur är, per definition, ingen person! Punkt slut!

Men sedan kan man läsa en del andra, intressanta saker i lagtexten. Exempelvis:

Förbuden i 10 a § mot skildring och innehav gäller inte den som enligt första eller andra stycket i den paragrafen framställer en pornografisk bild av barn, om skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade personen och den som framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte påkallar att ansvar döms ut.

Påståendet att tonåringar skulle “åka dit” för att de har sexbilder på varandra är alltså överdrivet. Så är — eller skall vara — uppenbarligen inte fallet.

Vidare kan man läsa att:

Första och andra styckena gäller inte filmer eller videogram som Statens biografbyrå har godkänt för visning.

Således kan man konstatera att Ronja Rövardotter klarar sig…

Men naturligtvis är hela den här paragrafen, och alla andra som behandlar pornografi, något som absolut inte hör hemma i Svea Rikes lag. Detta av den enkla anledningen, att pornografi inte finns definierat. Lagar som innehåller delar som inte är klart och tydligt definierade, och därmed öppnar upp för helt och hållet subjektiva tolkningar, har inte i en seriös lagstiftning att göra.

Den så kallade barnporrlagen bör alltså avskaffas — Rick Falkvinge hade, IMHO, rätt från början — tillsammans med alla andra porrlagar. Det finns redan lagar mot övergrepp på barn — sexuella eller ej. Extra lagar som enbart är av karaktären moraliska pekpinnar, hjälper inte ett enda barn. Börja exempelvis hellre med att lagföra sociala myndighetspersoner, som åsamkar tusentals barn obotlig skada varje år.

En svensk film som spelat in massor av pengar, både på biograferna och i TV-rutan, är Ronja Rövardotter.

Att filmbolaget SF på detta vis har tjänat mångmiljonbelopp på att distribuera barnporr är minst sagt upprörande.

Kiddy Porn

Att det verkligen är fråga om nakna, minderåriga barn vet vi. Detta då till skillnad från exempelvis den beramade manga-affären, där man undrar hur domstolen klarade av att fastställa de stackars “offrens” ålder. Tecknade figurer brukar ju inte visa upp leg.

I detta fall rör det sig bevisligen om en pojke, Dan Håfström, 12 år och en flicka, Hanna Zetterberg, 11år.

Full Frontal Nudity

I filmen i fråga rör det sig om nästan en hel minut (omkring 1:26 in i filmen) av detta vidriga exploaterande av nakna barn, i syfte att sexuellt hetsa upp tittaren.

Puppy Love

Vi vet dessutom hur illa det gick för dessa två stackars utnyttjade barn. Bortsett från en liten obskyr biroll som piccolo i en TV-film för Dan, så var filmkarriären slut för de båda. Hanna blev riksdagsledamot för vänsterpartiet och Dan blev journalist.

Vi måste omedelbart skärpa lagstiftningen, så att vi kan komma åt, och stoppa alla sådana här gamla klavertramp på sexualmoralens område. Inte bara SF utan även SVT, Viasat och Canal Digital har bidragit till spridandet av denna vämjeliga barnpornografi. Måtte åklagarna i Sverige syna dessa cyniska bolag, och se till att de får sitt rättmätiga straff.