Ett försvarstal i #spectrial

Så här önskar jag att min försvarsadvokat hade agerat om jag hade varit en av de fyra anklagade i #spectrial. Eller så hade jag kunnat tänka mig att ställa mig upp och hålla det själv.

Nu har vi lyssnat på en och en halv dags monotont mässande från åklagare Roswall. Han har läst sida upp och sida ner från papper som vi alla har och kan läsa från. Men inte vid ett enda tillfälle har han berättat vad det är han anser att allt detta sövande ordbajseri från hans sida skall bevisa. Det hela hade lätt kunnat kokas ner till några minuter av “sidorna si och så och si och så bevisar att det och det brottet har begåtts”.

Alla hade då kunnat skumma igenom sidorna själva och gjort sig en egen bild av påståendets korrekthet.

Åklagaren har i stället, tydligen, valt att överflöda rätten med fullkomlig trivialia i ett försök att dölja att han saknar all form av substans i sina påståenden.

Och sedan har vi tvingats lyssna ännu en halv dag på motpartens förvirrade och veliga försvar av sina fullständigt horribla räkneövningar. Notera gärna att de stackars artisterna, som de påstår sig representera och värna om, inte har nämnts en enda gång. Det är helt och hållet deras klienters, de multinationella storbolagens, intäkter de kämpar för. Intäkter som kräver lagar och domstolar för att de skall få, för på den öppna marknaden har de inte längre något att finna.

Vad handlar då den här rättegången egentligen om? Jo den här lilla plastbiten (håller upp en CD):
CD

Det här är alltså en CD. Det är slutparentesen i en snart hundraårig historia om att distribuera inspelad musik till alla de som inte har möjlighet att själva bevista en konsert.

Att det är en slutparentes råder det inga som helst tvivel om. Att distribuera musik (och numera film, litteratur, med mera) på detta vis är inte bara ett enormt slöseri med våra begränsade, globala resurser här på vårt klot, det är dessutom ett extremt dyrt sätt att distribuera kultur, av vad slag det vara månde, på.

Under hela denna utveckling av exemplarbaserad försäljning av musik (vaxrullar, stenkakor, vinylskivor, kasettband och nu CD), som alltså har som affärsidé att varje enskild konsument skall tvingas inhandla sitt eget unika exemplar av musiken, så har lobbyorganisationer skrikit Vargen Kommer och hotat med kulturens omedelbara död tillsammans med artisternas svältdöd. Och jag skall här inte tråka ut rätten genom att rabbla upp en massa exempel — för sådana finns det många — utan nöjer mig med att hänvisa till en annan länksamling än The Pirate Bay, nämligen Google.

Advokaterna och juristen här på andra sidan har presenterat en uträkning av hur många miljoner kronor deras klienter har förlorat på grund av The Pirate Bay.

Beräkningarna baseras tydligen på att varje fil som användare har delat mellan sig skulle innebära en utebliven försäljning på tio kronor totalt. Den här lilla plastskivan (viftar återigen med CD:n) innehåller normalt omkring 20 låtar. Den skulle alltså vara värd 200 kronor? Och då skall man ändå minnas att innan den här lilla skivan når slutkonsumenten så har den kostat i tillverkning, transport, lagring, transport igen, utrymme i en skivaffär och, inte minst löner till alla inblandade personer. Kostnader som en nedladdad fil fullständigt saknar.

Låt mig även påminna om att när CD:n introducerades, så var det en ny teknologi, och sådana kostar alltid ganska mycket. När platta TV-apparater först introducerades så kostade de över 100.000 kronor. Idag, mindre än tio år senare, får man en betydligt bättre platt-TV för några tusenlappar.

Men den här CD:n, den kostar fortfarande lika mycket som när den introducerades. Och den kostar lika mycket oavsett från vilket skivbolag den kommer. Kartellbildning är olagligt i de flesta länder, men här är det tydligen helt OK.

Om man räknar vidare, enligt den här presenterade fantasimatematiken, på alla filer som användare har delat med sig av genom att hitta varandra på sökmotorn TPB, så kommer man fram till att mediaindustrin har förlorat 500 miljarder kronor om året. 500 miljarder kronor om året!

Det är tio gånger mer än vad hela svenska folket spenderar på kultur varje år. Således påstår motsidan (och åklagaren) alltså, att om inte TPB hade funnits, så hade varje vuxen svensk spenderat 10.000 kronor i månaden i stället för, som idag, 1.000 kronor.

Inte kan väl rätten ändå tro på detta? 10.000 kronor i månaden? Om inte annat, så vad säger det om trovärdigheten här?

Svenska kulturkonsumenter är alltså beredda att spendera i genomsnitt 1.000 kronor i månaden, per capita, på kultur. Om nu de här plastskivemånglarna inte klarar av att ta del av denna enorma pott, så är det bara så enkelt som att de får lägga ner verksamheten. Precis som vaxrulletillverkarna fick göra i början av förra seklet.

Att försöka använda det svenska rättssystemet på det här skändliga sättet, bara för att försöka klamra sig fast vid en produkt, som började bli omodern redan för tio år sedan (håller åter igen upp CD:n), det är skamligt. Det borde rendera att motparten åtalas för falsk tillgivelse och missbruk av det svenska rättssystemet — även om nu den senare åtalspunkten inte håller rent juridiskt, så borde den hålla rent moraliskt.

För att travestera texten som brukar förekomma i slutet av filmer: “Inga kulturarbetare eller andra skapare av sådant som kulturälskare suktar efter har kommit till skada under inspelningen av TPB.”

Jag yrkar således på frikännande på samtliga punkter.

Tags: , ,

11 Responses to “Ett försvarstal i #spectrial”

  1. Yesper Says:

    “Det här är alltså en CD. Det är slutparentesen i en snart hundraårig historia om att distribuera inspelad musik till alla de som inte har möjlighet att själva bevista en konsert.
    ¨Nu tänker du väl lite fel eller menar du att man köper en tavla för att man inte kunnat bevista målningen av densamma också?
    Ni pirater kör med så fåniga analogier för att få fortsätta piratkopiera gratis att man baxnar ibland.

    “Men den här CD:n, den kostar fortfarande lika mycket som när den introducerades. Och den kostar lika mycket oavsett från vilket skivbolag den kommer.
    Du har fel om detta också priserna på CD skiljer faktiskt rätt mycket och justeras om efter popularitet och tid.
    Vad gäller skadeståndsnivåerna så pratade ju en advokat dessutom om att summan de krävde sattes efter nedladdningspriset inte CD priset.

  2. Hans Says:

    Snyggt! :-)
    Men resonemanget om att alla svenskar skulle spendera 10k håller väl inte om man räknar med att de 500Gkr är utslaget på hela världen snarare än på alla svenskar.
    För övrigt så känns 500Gkr rätt lågt. Blir det verkligen inte mer om man räknar med 10kr på alla nerladdningar på alla låtar? Eller räknade vi in filmer och spel osv där också?
    En sak till, danowsky sa någonting om att man inte baserade utebliven vinst på CD-försäljning utan på någon sorts laglig nerladdningstjänst som fanns då.

  3. Björn Felten Says:

    @Yesper:

    Jag tycker att din tavelanalogi är betydligt löjligare än min analogi. Att köpa en tavla i original är något helt annat än att köpa en reproduktion att sätta upp hemma för att man inte har råd med en äkta Zorn.

    @Hans:

    500GKr är faktiskt baserat på den uppskattade andelen svenska användare på TPB. Räknar man globalt så hamnar man på ungefär femtio gånger världens samlade BNP.

  4. Hans Says:

    Och du Yesper du har helt fel. Vi säger inte de sakerna vi säger på grund av att vi vill få fortsätta dela vilken information vi vill med våra vänner. Vi delar information (och även filer, och även filer som är digitala representationer av vissa upphovsrättsskyddade “verk”) i alla fal. Det är en mänsklig rättighet.

    Vår kamp har ingenting att göra med att vi vill “kunna” ladda ner. Det kommer vi alltid att kunna. Ingenting kan någonsin hindra det. Kampen handlar bara om att motverka idioti och stå upp för vad som är rätt och riktigt.

  5. Hans Says:

    Okej Björn, men då sabbar du resonemanget genom att du inte nämner att det är den svenska andelen som är 500G. Dock så tycker jag att det är ännu mer övertygande att köra räkneexemplet på hela världen istället. 50 gånger alla länders bnp smäller väl högre än 10kkr per svensk i kulturbudget :)

  6. Twitter Trackbacks for Felten Fabulerar » Blog Archive » Ett försvarstal i #spectrial [yi.org] on Topsy.com Says:

    [...] Felten Fabulerar » Blog Archive » Ett försvarstal i #spectrial felten.yi.org/blog/?p=207 – view page – cached Så här önskar jag att min försvarsadvokat hade agerat om jag var en av de fyra anklagade i #spectrial. Eller så hade jag kunnat tänka mig att ställa mig upp och hålla det själv. Tweets about this link [...]

  7. Caspian Rehbinder Says:

    Snyggt skrivet! Eloge!

  8. HQ Says:

    Vackert Björn!
    Jag undrar var Gäsper hittar skivor som inte har kartellpriser? För de av oss som inte har tillgång till Magiska Plastbutiken så har den stela prissättningen på skivor (både CD och vinyl före detta) varit misstänkt jämn åtminstone sedan 70-talet. Fast att följa lagarna mot riggad prissättning är ju inget ni antipirater vill syssla med, “ni vill bara kunna klämma pengar ur kunderna utan att göra rätt för er”. För att låna ett gnälligt tonfall.

  9. Peter Andersson Says:

    Så här tycker jag att en försvarsadvokat skulle kunna göra:
    1. Visa tingsrätten en USB-pinne på 8GB i obruten förpackning.
    2. Visa kvittot från… tja, Elgiganten eller var som helst… som visar att den är inköpt samma dag för cirka 100:-
    3. Förklara vad en USB-pinne är och att just denna, som är av en liten modell, ända rymmer över 1000 poplåtar.
    4. Bryt förpackningen och koppla in den någon musikladdad dator som medförts till domstolen för detta syfte.
    5. Kopiera över 1000 låtar, vänta de 30-45 sekunder detta tar.
    6. Låt domstolen verifiera att USB-stickan nu är tankad med 1000 låtar musik.
    7. Förklara sedan det som vi pirater redan känner till, att kopiering över internet går mycket, mycket långsammare än den kopiering som de just har fått bevittnat och som minsta ettagluttare kan utföra hemma hos sina kompisar om bara hans föräldrar ger honom en sketen hundralapp till USB.

  10. Yesper Says:

    HiQ, du kan inte ha varit i många skivbutiker (antar att du aldrig satt din fot hos Bengans,Skivfabriken,Pickup eller någon av otaliga billiga skivbörsar fyllda med obeggade nysläpp för under hundringen) eller ens kollat in Ginza eller Boxman t.ex. om du tycker att skivpriserna har varit för jämna genom åren….Du kanske bara handlade på Åhlens? Fast även dom var ju billiga en gång i tiden…
    Hans det äe inte en mänsklig rättighet att få ladda ned upphovsrättsskyddat material utan tillstånd, däremot så är det en mänsklig rättighet för upphovsmannen att hans verk ska skyddas…

  11. Björn Felten Says:

    @Yesper:

    Frågan är snarast när du själv senast var hos Bengans.

    Javisst, de flesta butiker rear ut gamla hyllvärmare till lägre priser, och javisst, en del butiker har lägre lokalkostnader och kan därför fila bort en tia på priset.

    Men leta du reda på en fullprisskiva från ett av kartellens bolag, så skall du se att det är samma höga pris även hos Bengans med flera. Samma höga pris som när CD:n först introducerades.

    Det intressanta är att för en dubbel-CD blir priset oftast bara några tior högre. Det kan kanske ge en fingervisning om var det rätta priset borde ligga?

Leave a Reply