Felten Fabulerar

Redan i slutet av januari 2007 utnämnde Oscar Swartz — med rätta — årets viktigaste bok år 2007. En 155 sidor tjock skrift, som uppenbarligen varken våra folkvalda eller den så kallade tredje statsmakten — alltså det som i verkligt demokratiska samhällen, där upprätthållarna av lag och ordning är skilt från de som stiftar lag och ordning, och där det alltså finns någon form av författningsdomstol, kallas fjärde statsmakten — har orkat att ens ögna igenom.

Till det här årets viktigaste bok vill jag utnämna en skrift med det tämligen intetsägande filnamnet 61a22251.pdf, men vars officiella namn är “Skyddet för den personliga integriteten, Bedömningar och förslag”, eller med andra ord “Slutbetänkande av Integritetsskyddskommittén”.

Den är betydligt tjockare än 2007 års vinnare, nämligen hela 350 sidor. Men vid en första genomläsning räcker det faktiskt alldeles utmärkt att läsa sammanfattningen på sidorna 13-26. Där staplas en veritabel nedsabling, av vad såväl tidigare som nuvarande administrationer har åstadkommit på lagstiftingens område när det gäller att ta hänsyn till svenska folkets grundläggande fri- och rättigheter, upp i stycke efter stycke. Jag skulle nästan vilja påstå att den här utredningen, på bara 13 sidor, sammanfattar det mesta av vad bloggosfären har försökt berätta under mer än ett år nu.

Bakgrunden till den här utredning är att våren 2004 började alltfler riksdagsmän (borgerliga får man förmoda?) uttrycka oro för hur dåvarande JuMin Bodström klampade omkring i vår grundlag likt en elefant i en porslinsaffär. Denna borgerliga(?) omsorg om svenska folkets hotade integritet resulterade i att

Regeringen bemyndigade den 7 april 2004 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté (Ju 2004:05) med högst elva ledamöter med uppdrag att bl.a. kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga integriteten samt överväga dels om 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen bör ändras, dels om det vid sidan av befintlig lagstiftning behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten.

Utredningen skulle enligt uppdraget slutredovisas den 30 mars 2007, men uppdraget förlängdes vid ett regeringssammanträde den 9 november 2006 till att slutredovisas den 20 december 2007 (Dir 2006:109) men med ett delbetänkande den 30 mars 2007. Notera gärna att den 30 mars var tre dagar efter att motionstiden för Lex Orwell gick ut.

Delbetänkandet presenterades rent av en dag innan slutdatum, närmare bestämt den 29 mars. Och snabbt som ögat var JuMin Beatrice Ask ute och utövade “damage control”. Likt exempelvis Stollige Staffan går hon ut och slår sig för bröstet och påstår att hon minsann “lärt sig av läxan” och nu alltså gjort allt rätt. Och för att ytterligare understryka att hon inte ens läst förstasidan på utredningen (där det står “förslag”) så spär hon på med “Integritetsskyddskommittén har inte haft i uppgift att betygssätta pågående lagstiftningsarbeten eller beslut, påpekar Ask. Bara befintlig lagstiftning.”

Att utredningen sedermera, i sitt slutbetänkande, har haft Asks vidare skrotning av de svenska grundlagarna, den som Stasi Bodström påbörjade, i åtanke, står utom allt tvivel för den som behagat läsa åtminstone sidorna 13-26 i den.

Nåväl, såväl delbetänkande som slutredovisning har varit perfekt tajmat här — ur forna såväl som sittande regeringars synpunkt. Av allt det 350-sidiga sprängstoff som den tvärpolitiska (alla riksdagspartier representerade) utredningen presenterade blev det bara en liten puff, och numera finns det inte längre någon som minns den. Den var unik i så motto att en tvärpolitisk utredning totalsågade två helt olika regeringars agerande. Jag vill hävda att denna 350-sidiga bok förtjänar ett bättre öde än att gömmas undan i riksdagsledamöternas skrivbordslådor.

Om du inte vill skriva ut den, så kan du säkert be din lokala riksdagsman om att få låna hans/hennes exemplar. Det är säkert oläst. Notabelt är att utredingen om och om igen refererar till Regeringsformens 2 Kap 23 § som klart och tydligt stipulerar:

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Betänk denna grundlagsparagraf innan du trycker på knappen den 17 juni 15:30, du riksdagsman. Är du helt säker på att du har alldeles rent mjöl i påsen vad gäller denna paragraf?

This entry was posted on torsdag, juni 5th, 2008 at 16:10 and is filed under FRA, Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.