Inkompetens och demokratiskt underskott hör ihop.
När det råder fri debatt så är det det bästa alternativet som har störst chans att vinna. Detta eftersom det tilltalar fler och eftersom fler huvuden tänker bättre än ett fåtal.
När det istället är svågerpolitik och lojalitet uppåt som är kriteria för makt, så blir kvaliteten genast lidande. Att vara kvick i huvudet kan till och med vara en till nackdel, då ses man som ett hot. För det är förstås en hel del som står på spel: positioner i partiet, som i sin tur ger tillgång till riksdagsplatser, statliga byråkratjobb och allt annat som hör politikens goda sidor till.
Nu är det inte unikt med tendenser till toppstyre enbart för XXXXX. Alla politiska partier lider mer eller mindre av det. Även den mest demokratiska organisation avlar fram en ledande stab med tjänstemän och politruker eller byråkrater som på heltid arbetar med partiets maskineri.
Därmed får dessa tillgång till en maktposition som väger tungt gentemot oinsatta vanliga medlemmar och kan stärka sitt grepp över organisationen genom att tillsätta sig själva och sina nära till förtroendepositioner. Väl där kan de styra propositionsordningen och skriva dagordningar och ställa sina egna förslag mot förkastanden i sin helhet – vilket ingen vill ha, inte ens de som ogillar elitens förslag.
Demokratin finns kvar som en fasad och ett kosmetiskt utanförskap, men har tömts på sitt innehåll.
Ovanstående text är ett direkt citat från en bok jag nyligen läst. En mycket angelägen bok för övrigt. Jag har censurerat partinamnet här ovan för att ni inte skall ha några förutfattade meningar. Tänk i stället efter hur väl ovanstående beskrivning stämmer in på just ditt parti. Eller för den delen just din förening eller annan organisation, som du må tillhöra.
Att det stämmer alltför väl in på alla de gamla partierna, det vet vi ju dessvärre alltför väl. De har för länge sedan fjärmat sig ifrån sina medlemmar, och lever nu sitt eget politrukiska liv. Men hur är det med de nyare partierna? Hur är det med andra nybildade organisationer?
Kan man direkt se hur och när denna transformation sker? Sker den med automatik, och är den i så fall beroende av medlemstillströmning, växtverk, eller är den enbart tidsbetingad? För att den tydligen obevekligen inträffar torde vara ställt utom allt tvivel.
Fundera gärna över alla dessa frågor, och försök gärna komma på om det finns något sätt att hejda denna utveckling, tills i morgon, så skall jag avslöja vilken bok jag hämtat texten från, och därmed vilket specifikt parti, parti XXXXX är — även om det är tämligen ointressant för diskussionen i sig.
Och ni som lytt det lästips jag spridit i olika sociala media de senaste dagarna, vänligen avhåll er ifrån att i kommentarerna avslöja något. Och nej, att det står en specifik “Tag” här nedanför avslöjar denna gång inte svaret på gåtan. 
Tags: Demokrati, Organisation, Piratpartiet
september 9th, 2010 at 22:28
[...] Felten Fabulerar » Blog Archive » Inkompetens och demokratiskt underskott hör ihop. felten.yi.org/blog/?p=193 – view page – cached När det råder fri debatt så är det det bästa alternativet som har störst chans att vinna. Detta eftersom det tilltalar fler och eftersom fler huvuden tänker bättre än ett fåtal. Tweets about this link [...]
september 10th, 2010 at 3:25
Det där skrev redan Platon om för 2½ tusen år sedan i Staten, hur den extrema toppstyrningen föds ur demokratin (som en beskyddare). I hans fall valdes dock ordet tyranneri för toppstyrningen. Genom detta benämnde han också de lydigt inställsamma utan eget ansvar, de som gör vad som helst för att visa sin förtrolighet, för den tyranniska naturen. Inte då för att de önskar tyranneri, utan för att deras fjäsk för överheten leder till det. Det är ett flertusenårigt mönster vi ser upprepas gång på gång.
Finns det då sätt att hejda det? Ja det finns det. Lösningen? Så långt vi idag vet genom årtusenden av utveckling, ligger den i klassisk maktdelning och i precis de sakerna som räknas upp i UDHR. Givetvis också i det som kortfattat brukar upprepas inom PP, det är makten som skall vara transparent, inte medborgaren. Men det är ingen gör-så-här-lösning, demokrati är nämligen inget perfekt, det är bara det minst onda mänskligheten har kunnat utveckla, egentligen en enda stor djävla kompromiss som sysselstt filosofer i årtusenden. Vad man alltid också måste ha i huvudet är att människor är olika och drivs av olika begär, de där begären är ofta livsfarliga eftersom folk kan bli ganska lättkontrollerade av de som har makt att tillfredställa just desa begär. Det är därför som den som vill leda, ofta är den minst lämpade att göra det.
Jag skrev en lång sak om det här hos Klara och utvecklade det vidare i kommentarerna, pladdrade vidare om saken i en annan postning också.