Felten Fabulerar

När det råder fri debatt så är det det bästa alternativet som har störst chans att vinna. Detta eftersom det tilltalar fler och eftersom fler huvuden tänker bättre än ett fåtal.

När det istället är svågerpolitik och lojalitet uppåt som är kriteria för makt, så blir kvaliteten genast lidande. Att vara kvick i huvudet kan till och med vara en till nackdel, då ses man som ett hot. För det är förstås en hel del som står på spel: positioner i partiet, som i sin tur ger tillgång till riksdagsplatser, statliga byråkratjobb och allt annat som hör politikens goda sidor till.

Nu är det inte unikt med tendenser till toppstyre enbart för XXXXX. Alla politiska partier lider mer eller mindre av det. Även den mest demokratiska organisation avlar fram en ledande stab med tjänstemän och politruker eller byråkrater som på heltid arbetar med partiets maskineri.

Därmed får dessa tillgång till en maktposition som väger tungt gentemot oinsatta vanliga medlemmar och kan stärka sitt grepp över organisationen genom att tillsätta sig själva och sina nära till förtroendepositioner. Väl där kan de styra propositionsordningen och skriva dagordningar och ställa sina egna förslag mot förkastanden i sin helhet – vilket ingen vill ha, inte ens de som ogillar elitens förslag.

Demokratin finns kvar som en fasad och ett kosmetiskt utanförskap, men har tömts på sitt innehåll.

---

Ovanstående text är ett direkt citat från en bok jag nyligen läst. En mycket angelägen bok för övrigt. Jag har censurerat partinamnet här ovan för att ni inte skall ha några förutfattade meningar. Tänk i stället efter hur väl ovanstående beskrivning stämmer in på just ditt parti. Eller för den delen just din förening eller annan organisation, som du må tillhöra.

Att det stämmer alltför väl in på alla de gamla partierna, det vet vi ju dessvärre alltför väl. De har för länge sedan fjärmat sig ifrån sina medlemmar, och lever nu sitt eget politrukiska liv. Men hur är det med de nyare partierna? Hur är det med andra nybildade organisationer?

Kan man direkt se hur och när denna transformation sker? Sker den med automatik, och är den i så fall beroende av medlemstillströmning, växtverk, eller är den enbart tidsbetingad? För att den tydligen obevekligen inträffar torde vara ställt utom allt tvivel.

Fundera gärna över alla dessa frågor, och försök gärna komma på om det finns något sätt att hejda denna utveckling, tills i morgon, så skall jag avslöja vilken bok jag hämtat texten från, och därmed vilket specifikt parti, parti XXXXX är — även om det är tämligen ointressant för diskussionen i sig.

Och ni som lytt det lästips jag spridit i olika sociala media de senaste dagarna, vänligen avhåll er ifrån att i kommentarerna avslöja något. Och nej, att det står en specifik “Tag” här nedanför avslöjar denna gång inte svaret på gåtan.

De flesta känner säkert till att vi i Sverige har en 4%-spärr för att man skall få vara med i vår lagstiftande församling, Riksdagen. I EUP-valet gäller också ungefär 4%, men då av fullt naturliga skäl — så många röster krävs helt enkelt för att få ett enda mandat.

Vår 4%-spärr är ganska hög vid en internationell jämförelse. Inte extremt hög, men hög. Nederländerna till exempel har ingen spärr alls, mer än den naturliga, den som motsvarar ett mandat. Med samma regler i Sverige, så hade piratpartiet haft två riksdagsledamöter under den innevarande mandatperioden.

Men 4%-spärren är inte den enda diskrimineringen av nya partier. En annan sådan är partistödet. Men allra mest orättvisa och obefogade är nog ändå reglerna för valsedelsdistributionen. Ett parti som inte tidigare har nått 1% av rösterna måste både betala och distribuera sina egna valsedlar, och detta trots att de måste beställas från en och samma myndighet.

Att de skall kosta pengar är väl egentligen inget att säga om. 36:- per tusen valsedlar är heller inte särskilt dyrt. Men det borde faktiskt vara lika för alla. De etablerade partierna har redan allsköns miljoner droppande in från våra skattepengar, de har verkligen råd att själva göra rätt för sig.

När det däremot gäller att distribuera valsedlarna till de olika röstnings- och vallokalerna så är det lite märkligare att det skall vara näst intill omöjligt att få hänga på de etablerade partiernas valsedelsdistribution. Inte nog med att de på skattebetalarns bekostnad får ofattbara fem valsedlar var per väljare, de får dem dessutom distribuerade till samtliga närmare 7.000 lokaler fritt och franco. Men piratpartiets valsedlar går inte tillsammans med de övriga från tryckerierna, de skickas direkt till uppgivna adresser.

Vi i piratpartiet har inför EUP-valet lyckats skrapa ihop 180.000:- till valsedlar, det räckte till fem miljoner stycken. Vart och ett av våra fem distrikt får alltså en miljon valsedlar släppta utanför dörren och sedan får vi fixa resten själva. Och för den som aldrig har sett en miljon valsedlar förut, så kan ni få se här hur det ser ut. Det är två standard EU-pallar om totalt 1,3 ton.