En tystad röst — Federley ställer in sig i ledet
Den ende borgerlige riksdagsman som motsatte sig det inom kort (17 juni) genomröstade FRA-förslaget när det förra gången låg på riksdagens bord, Fredrick Federley (c), har tydligen trakasserats till tystnad nu, enligt SR Ekot, konfirmerat av Fredrick själv på hans blogg. “Konsekvenserna av att inte följa partilinjen blev för jobbiga” var hans budskap till Ekot och därmed till svenska folket.
I och för sig röstade inte Fredrick emot förslaget förra året, utan lade ner sin röst, vilket i praktiken betyder en halv röst emot, men även det var han alltså helt ensam om bland de 178 borgerliga riksdagsledamöterna. Inte ens partikamraten Johan Linander, som innan valet 2006 försökte framställa sig som en motståndare till Bodströmssamhället, röstade annat än ja. I stället kastade han nästan omedelbart efter valet av sig sin kappa och avslöjade sig som en lika god bodströmmare som någonsin Mr. Stasi Himself.
Visst måste man förstå, att samregerande politiker måste vara pragmatiska, och ibland rent av dagtinga med sitt samvete på en punkt för att få igenom en annan, enligt deras uppfattning viktigare, punkt. Men kan det finnas någon viktigare omröstning den här mandatperioden än just den förestående FRA-diton? Jag anser faktiskt inte det. Här, alldeles innan riksdagens sommaruppehåll, kommer en av den svenska demokratins grundpelare att avskaffas. Denna vår demokrati, som redan vilar på lerfötter, kommer alltså att vila ännu rangligare och ostadigare än tidigare.
Nu sätts tydligen hela vår förhoppning till att ett tillräckligt stort antal riksdagsmän klantar till det när de kvittar ut sig inför den förestående semestern, men det lär förmodligen inte ske i de mer än sju fall åt rätt håll, vilket krävs. Att, som en del, sätta förhoppningen till folkpartiets stockholmsavdelning, är nog bara att glömma — ingen av de fyra undertecknarna av den beramade debattartikeln på SVT Opinion sitter i riksdagen. De kan troligen ägna sig åt att plocka billiga FRA-poäng utan att råka ut för några allvarligare trakasserier.
maj 27th, 2008 at 16:26
Ja man får väl hoppas att hans partikamrater avsätter honom så fort tillfälle ges. Tillfredställandet av de egna begären är uppenbarligen det högsta målet hos många idag, att få sitta med vid bordet och känna sig viktig har blivit viktigare än vad som beslutas. Det mest anmärkningsvärda är ju att de tror att de får inflytande. Tänk själv, skulle du ge något reellt inflytande till någon som köps så lätt?
maj 27th, 2008 at 17:30
Så sant som det är sagt, steelneck!
Det märkliga är ju att de inte kan sparkas ur riksdagen bara för att de blir utfrusna ur partiet, så det enda de riskerar är det eventuella omvalet. Men med tanke på vilka ekonomiska förmåner som väntar efter tre mandatperioder, så är kanske det tillräckligt motiv för att sälja ut sin själ.
Vi har sannerligen kommit långt bort från förhållandena f.Pa. (före Palme), då hela den här situationen med att politikerbroilers ersatte vanliga löntagare som tog tjänstledigt några år för att tjäna sitt land, fullkomligt exploderade.
maj 28th, 2008 at 8:33
[...] Fredrick proriterade maktens korridorer men sviker sina väljare och det som förefallit vara en av hans hjärtefrågor så måste frågan [...]