FRA-kramarnas val av nyspråk
Nyspråk är i och för sig också nyspråk. Nämligen en förskönande, ofta rent lögnaktig, omskrivning av någonting. I FRA-fallet är förmodligen det mest omhuldade exemplet på nyspråk ordet signalspaning som ersättning för massavlyssning. Men detta flagranta exempel har debunkats så många gånger, och på så stringent vis, på diverse bloggar, att jag inte skall spendera fler ord på det.
I stället vill jag nämna ordet integritet. Ett tämligen modernt modeord — och därmed nyspråk även enligt gammal definition — som politikerna lärt sig älska. Det är precis så luddigt som de vill ha det. Ingen klar definition av det (i den bemärkelse det används i den offentliga debatten i alla fall) föreligger, så därför är det perfekt, för mindre nogräknade politiker, att använda i lagtexter.
Söker man på ordet “integritet” i svensk lagtext (exempelvis på Notisum) så får man 107 träffar. Att det är direkt olämpligt att använda ord, som inte är kristallklart definierade, i lagtexter bekymrar som bekant föga när dagens riksdagsledamöter skall stifta lagar.
Och just att ordet integritet är så missbrukat, trots att det inte är exakt definierat, skulle jag tro är en av anledningarna till att FRA-debattörerna så ofta pratar förbi varandra. De lägger helt enkelt olika betydelser i ordet. Det är i alla fall min teori.
Om vi nu alla skulle sluta tjata om integritet — personlig, kränkt and/or whatever — och i stället fokuserar på vad det i grund och botten är som är så skamligt med den föreslagna FRA-lagen, så skulle jag tro att debatten skulle underlättas betydligt och ge upphov till färre missförstånd.
Vad det gäller är det som klart och tydligt stipuleras i bland annat FN:s förklaring om de mänsliga rättigheterna artikel 12, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8.1 samt vår egen grundlag RF 2 kapitlet 6 §. Här står det inget om någon jämrans integritet minsann, utan vad framför allt RF påkallar är allas vår rätt till förtrolig kommunikation.
I ett demokratiskt samhälle skall man alltid vara försäkrad möjligheten till förtrolig kommunikation, det är ett viktigt fundamentum i allt socialt umgänge. Ingen skall få tjuvlyssna på vad vi säger till någon eller några andra. Punkt slut. Det gäller även när vi kommunicerar via kabel — då brukar det ofta kallas telehemlighet. Och det är just denna som FRA-lagen gör ohemult våld på å det grövsta. Integritet schmintegritet. Jag personligen skiter högaktningsfullt i integritetsaspekten, men min rätt till förtrolighet tänker jag slåss för till sista blodsdroppe.
Så om vi nu alla slutar tjata om integritet hit eller dit, och i stället bara nämner rätten till förtrolig kommunikation, så faller alla FRA-kramarnas snömos om kontrollstationer, integritetsskyddande åtgärder, med mera, samman som ett korthus. För det spelar ingen roll hur många blåa sidenband, med texten integritet tryckt i guldbokstäver, som politrukerna kommer dragandes med, vår självklara rätt till förtrolighet (telehemlighet) är bruten redan när FRA:s samverkanspunkter kopplas in.
Avslutningsvis: Söker man på “förtrolig” på Notisum så får man 2 (två) träffar. Det säger det mesta om våra moderna lagstiftare, IMHO…
augusti 20th, 2008 at 19:21
Jag tror inte att det är ordet som är huvudproblemet utan att det finns en konflikt mellan kompromissvilliga pragmatiker och människor med principer som de inte tänker rucka på.
augusti 21st, 2008 at 5:13
“Rätten till förtrolig kommunikation”
Ja, Herr Feltén,
popularisera detta framförande i 2-3 kärnfulla meningar och “saken är biff”.
Det som påverkar politiker mer än något annat är faktiskt vad väljarna tycker. Vilka åsikter vi än må ha i frågan. Det handlar alltså om att nå ut i breda lager. Bloggosfären eller bara politikerna själva spelar inte så stor roll längre. Det som kan göras där är redan gjort.
Nu handlar det om Bilmekaniker, Pensionärer, Undersköterskor, Taxichafförer, Hemmafruar, Arbetslösa.
Dessa nås av flygblad nedstoppade i brevlådorna som Pizzareklam. Inslag på närradiosändare. Affischer. Insändare i lokaltidningar. Hur åstadkommer vi detta?
Vi behöver framförallt i det korta perspektivet 2-3 kärnfulla meningar om t ex “förtroligt meddelande” som kan skrivas i stora bokstäver på ett flygblad framställt i den egna skrivaren hemma. Kan du tänka ut någon kärnfull paroll att användas så?
I övrigt delar jag dina övriga åsikter här!
augusti 23rd, 2008 at 4:46
Kärnfull paroll? Släpp mitt SMS!
augusti 28th, 2008 at 13:15
Det ska träffa medelålders (i 40-60 årsåldern) rakt i hjärtat!
Den kategorin SMS:ar i mycket liten utsträckning..
…annars låter parollen kul.
november 27th, 2009 at 9:21
[...] Mitt förslag i augusti förra året var dessutom att vi alla skulle börja använda begreppet rätten till förtrolig kommunikation i stället för en massa annat ludd, såsom “integritet” och liknande trams. Det tycker jag är ett framtidssäkrat begrepp som vi gott kan få i oss med modersmjölken så att det sitter i ryggmärgen. [...]