Äganderätt, upphovsrätt, kopieringsrätt.

Sydsvenskan har som vanligt en insiktsfull artikel i dagens nummer. Jag måste säga att jag blir mer och mer förtjust i den tidningen. Stor kontrast mot den otroligt taffliga publikation, Göteborgs-Posten, som jag vuxit upp med. Vi här på västkusten minns ju alla hur exempelvis G-P placerade artiklarna om TPB-skandalen 2006 på nöjessidan. Tablå!

Vad gäller rubrikens olika rättigheter, så tycker jag att de flesta, som den senaste tiden skrivit om det, missat några väsentliga saker. För det första blandar framför allt antipiraterna ihop upphovsrätt med kopieringsrätt (eng. copyright). I svensk lag har vi ju som bekant inte ordet kopieringsrätt nämnt någonstans. Sedan att vår UHR-lag, efter åratal av påtryckningar från mediaindustrin, har utökats med ständigt fler och fler paragrafer som enbart handlar om just kopieringsrätt är en annan sak, men egentligen är det rätten att få bli betraktad som upphovet till en skapelse som avsågs med den ursprungliga lagtexten — helt enkelt “äras den som äras bör”.

Men allteftersom vår svenska lag dragit mer och mer över från upphovsrätt till kopieringsrätt, så har naturligtvis allt starkare ekonomiska krafter kommit in i bilden. Krafter som insett värdet av kopieringsrätten och börjat handla med den. Och det är här äganderätten kommer in. Eftersom det alltså går att handla med sagda kopieringsrättigheter, på samma sätt som exempelvis med aktieoptioner, så är det vettigt och logiskt att tala om äganderätt, men den gäller alltså just kopieringsrätten och inte upphovsrätten. Något som antipiraterna naturligtvis nogsamt undviker att nämna, det blir ju så mycket finare att låtsas stå på kulturskaparnas sida än på de giriga copyrightmånglarnas.

5 Responses to “Äganderätt, upphovsrätt, kopieringsrätt.”

  1. Odin says:

    Tja ensamrätten till kopiering = exemplarframställning har fått allt mer monstruösa former. Alstren skyddas i upp till 70 år efter upphovsmannens död, något som klart inte gagnar skaparen av ett verk. Att nynna en skyddad låt i badkaret jämställs snart med ett offentligt framförande där man drar in vinst på entrébiljetterna. Allt detta är orimligt. Därför har upphovsrätten i sin nuvarande form – som främst stryper de flesta former av exemplarframställning – så gott som ingen förankring i befolkningen. Därmed är den illegitim och måste ändras tills den stämmer bättre med vad folk tycker är rätt eller fel. Därför vore det bättre att seriöst diskutera upphovsrättens och där särskilt kopieringsmonopolets utformning, innan man drar ut i inbördeskrig för att nedkämpa de “nätpirater” som snart blir majoriteten i samhället.

  2. Björn Felten says:

    Naturligtvis är Liv+70 fullständigt horribelt.

    Låt oss samtidigt inte peka finger åt jänkarna för att vi har denna groteska regel, som så ofta sker. Redan 1905 — genom det så kallade Berlinfördraget — utökades Bernfördraget (1880) till Liv+50 för de europeiska länder som hade skrivit under Bern. På den tiden hade USA 28 med möjlighet att utöka med ytterligare 14.

    Liv+50 gällde sedan ända fram till 1993, då EU skulle harmonisera sina regler och då valde att harmonisera dem med det land som hade längsta skyddstiden (surprise!), det vill säga Tyskland som då hade Liv+70.

    Nej, USA:s ursprungliga 14+14 från publicering är betydligt vettigare, kanske rent av utan möjligheten till utvidgning, det vill säga enbart 14 år. Har man inte tjänat in sina pengar på den tiden så lär man inte göra det efter ytterligare 100-150 år, så därför bör samhället säga upp monopolet då, med omedelbar verkan, IMHO…

  3. Martin says:

    Jag ser inte riktigt poängen med att ha rätten till en låt efter att man dött överhuvudtaget. I vilket annat yrke får ens familj betalt i flera år efter ens död, trots att de inte nödvändigtvis haft med minsta med verken i fråga att göra?

  4. […] Som jag nämnt tidigare, så är det en himmelsvid skillnad mellan upphovsrätt och kopieringsrätt. […]

  5. […] Som jag nämnt tidigare, så är det en himmelsvid skillnad mellan upphovsrätt och kopieringsrätt. […]

Leave a Reply