Envar sin egen ISP. Så skulle man kunna sammanfatta hur internet är uppbyggt på mikronivå.
Jag skulle gissa att så gott som alla med ett internetabonnemang har mer än en apparat uppkopplad mot nätet. Vanligen då två-tre datorer i familjen, som delar på uppkopplingen. Antingen sker det via en router som så att säga tar första smällen, eller så har man en förstadator som delar med sig av “sin” uppkoppling till resten av det lokala nätverket.
Det vanligaste torde i så fall vara att man använder default-inställningen vid de flesta installationer av operativsystem — vare sig det gäller Windows, Linux eller Mac OS-X — nämligen att den första apparaten kör en DHCP-server och därmed, bland annat, dynamiskt delar ut nummer ur en av de IP-serier som är reserverade just för lokala nätverk, som inte skall synas utåt på internet.
Detta gör det väldigt enkelt att koppla in nya datorer, trådlösa accesspunkter, nätverksdiskar m.m. på det lokala nätet, och omedelbart ge dessa tillgång till resten av nätet och dess resurser — inklusive internet.
Men det betyder också att man är sin egen ISP! Man förser ett antal datorer och andra apparater med tjänsten internet, man är alltså en Internet Service Provider.
När nu alltså våra kloka politiker ämnar besluta att skivmånglarna skall kunna ges möjlighet att stämma den enskilde internetabonnenten, så är det alltså helt enkelt så, att dessa stämmer en ISP (om än aldrig så liten), som sedan eventuellt får försöka utreda vad som hänt.
Men varför skall man lägga sig där nere på den näst lägsta nivån i ansvarskedjan om man nu ändå skall stämma en ISP? Det medför ju att det blir en Davids kamp mot Goliat, att en miljardindustri med en hel kader av heltidsanställda advokater från Fina (och dyra) Gatan ställs mot en förmodligen heltidsarbetande (med annat), resurssvag människa.
Alla är vi lika inför lagen var en gång i tiden ett lovvärt motto, men den principen kastas ju direkt på soptippen om IPRED genomförs.
Den uppenbara lösningen borde väl istället vara att den ena miljardindustrin stämmer den andra? Det vill säga att skivmånglarna får stämma internetleverantören, vars kontaktuppgifter är offentliga och lätt tillgängliga, utan att några grundlagsstridiga lagar behöver trumfas igenom.
Låt IFPI stämma Telia, Tele2, Tre, Bahnhof, och allt vad de heter. Då skulle det bli en jämbördigare kamp. Och leverantörerna skulle nog inte vika sig i första taget; aldrig att de skulle acceptera vare sig några skumma förlikningsförslag eller några fantasisummor. Och inte skulle de ha några problem med att plocka fram ett antal experter på vare sig det tekniska eller juridiska området.
Och även om de skulle förlora något enstaka mål, så är det ju småpengar för dessa företag, som gör miljardvinster varje år. Om sedan leverantören väljer att i sin tur vända sig mot sin kund vid en eventuell förlust, så står det ju dem fritt.
Fast själv skulle jag nog, i den situation, välja att bokföra förlusten på ett omkostnadskonto, och välja att ställa mig solidarisk med min kund. Goodwill får kosta pengar, och här rör det sig trots allt om relativt blygsamma belopp för operatörerna. Här borde finnas marknadsandelar att vinna — om vi nu någon gång i framtiden får ett internet som är så utbyggt att de flesta av oss faktiskt kan välja operatör…
Tags: Fildelning, IPRED
Eller så tar alla ISP och gemensamt helt enkelt köper upp hela mediaindustrin. Det borde inte kosta så mycket mer än en upphandling av frekvensutrymmen och tänk vad mycket mer bredband folk kunde köpa om man fick fildela fritt. (Eller ja, de gör vi ju redan… men de slipper förlora kunder om lagarna fungerar, vilket de inte gör… attans tänkte inte på det!)
Efter att maffian förlorat ett antal dyrbara rättegångar, så återstår kanske bara att sälja ut till ett gemensamt, ISP-ägt bolag. 🙂
[…] är det som skapat internet. Centralisering av den minsta gemensamma nämnaren mellan datorer, överföringsprotokollens utformning och adressutgivning. Decentralisering av utformning av mänskliga gränssnitt och […]
[…] 4. fildelare Nu är det ju inte information om fildelarna de kommer att begära ut och eventuellt få. Det är information om vem som står som innehavare av abonnemanget. Det kan vara McDonalds, Studentlägenheter, Volvo Cars eller helt enkelt bara en vanlig Svensson. Med andra ord den näst lägsta nivån på ISP-stegen. […]