Felten Fabulerar

Det första IPRED-målet har nu gått in i en viktig, ny fas. Internetoperatören i fråga, Perfect Communication Sweden AB, även kallad ePhone har inkommit med en svarsinlaga till Solna tingsrätt. IDG tar upp det och så gör även DN.

Svarsinlagan är en fullkomligt formidabel sågning inte bara av stollen Danowsky, utan ännu mer av såväl FRA-lagen som IPRED-lagen. Nästan vällustigt lägger advokaten Peter Helle och jur. kand. Magnus Moström våra inkompetenta lagstiftare över knät och ger dem en risbastu som heter duga, och lämnar dem med illröda skinkor till allmänt beskådande.

På punkt efter punkt tar de upp nästan varenda invändning som vi inom bloggosfären har anfört i ett drygt år nu. Man skulle nästan kunna tro att Helle och/eller Moström själva har varit aktiva bloggare — eller rent av är piratpartister.

Själva svarsinlagan har alla förutsättningar att bilda skola för hur framtida försök att rida på IPRED-lagen skall bemötas. Dessbättre är den, som alla offentliga handlingar, fri från all upphovsrätt, så vem som helst kan byta ut några relevanta delar för att anpassa den till nya, aktuella fall.

För säkerhets skull bör så många av oss som möjligt göra en egen kopia och lägga på säkert ställe, för att förhindra att inlagan försvinner på grund av ändrade länkar. Den som orkar kan kanske rent av skriva av den, så att det blir ett textdokument i stället för den avbildning (ungefär fotostatkopia) som den nu verkar ha formen av. Man skulle ju rent av kunna lägga upp ett formulär på webben, där man matar in sina egna, aktuella data och så skickas en nykompilerad svarsinlaga automatiskt till rätt ställen?

Under alla omständigheter så förtjänar advokatfirman Wistrand, och framför allt då deras medarbetare Peter Helle och Magnus Moström, en stor eloge. Och naturligtvis förtjänar även ePhones vd Bo Wigstrand (lustigt sammanträffande där med ett efternamn som är så likt advokatfirmans?) ett stort hatten av i beundran för att han inte bara böjde sig utan verkligen tog striden. Jag undrar om de stora elefanterna Telia, Tele2, Comhem och så vidare, hade varit lika måna om sina kunder.

Blombävning kanske?

En nyligen genomförd opinionsundersökning, som Svenska Dagbladet har beställt av SIFO, har väckt viss uppmärksamhet såväl på nätet som bland gammelmedia. Enligt den allmänna tolkningen av undersökningen anses 48% av svenska folket vara emot IPRED, 32% för och 20% är osäkra.

Men är det verkligen på det viset? Visst är det trevligt att ungefär halva svenska folket skulle tycka att hyrsnutlagen är dålig, men kan verkligen en tredjedel tycka att det är en bra lag? Och en femtedel vet inte ens?

Nå, nu är det faktiskt så att en opinionsundersökning kan utformas så att den alltid får önskat utfall, enbart genom att ställa frågan rätt vinklad. Detta är något av det första man får lära sig när man studerar statistik och andra närliggande ämnen.

Så låt oss studera den exakta frågan, så som den ställdes till de tillfrågade:

Är det rätt att upphovsrättsinnehavare via domstol ska få begära ut information om misstänkta illegala fildelare från internetoperatörer?

Den som är något bevandrad i opinionsundersökningens ädla konst ser ju direkt ett stort antal synnerligen värdeladdade ord här, som omedvetet kommer att leda den tillfrågade i en viss (önskad) riktning.

1. upphovsrättsinnehavare
Jovisst alltså. Den stackars fattiga kreatören, som sitter i sin kammare och förtvivlat kämpar för att hålla kronofogden från dörren. Icke så, naturligtvis. Det är innehavarna av kopieringsrätten som kommer att utnyttja denna lag.

Att de stora bolagen lyckats få upphovsrätt och kopieringsrätt att betraktas som synonymer i svensk lagstiftning är ett av de stora problemen i den nuvarande, infekterade debatten. Men denna sammanblandning gynnar naturligtvis alla de enorma industrier som levt gott på att suga ut alla upphovsmän det senaste seklet, samtidigt som de skjuter samma upphovsmän framför sig som en sköld mot alla kritiska pilar.

2. domstol
Toppen! Detta måste naturligtvis vara rättssäkert eftersom det är en domstol som skall godkänna det hela. Med riktiga, ärliga, öppna förhandlingar där båda parter får lägga fram sin sak, och där sedan domstolen fattar ett salomoniskt beslut grundat därpå. Nu är det ju tyvärr inte på det viset.

En tingsrättsnotarie med gummistämpeln i högsta hugg räknas förvisso in under begreppet domstol, men det är nog inte riktigt den bilden gemene man frammanar när de läser ordet domstol.

3. misstänkta illegala
Usch och fy! Vem kan säga nej till att “misstänkta” och “illegala” aktiviteter stävjas? Tycker man att det är bra med “misstänkta” och “illegala” så måste man väl nästan själv vara lite “misstänkt” och “illegal”, eller hur?

4. fildelare
Nu är det ju inte information om fildelarna de kommer att begära ut och eventuellt få. Det är information om vem som står som innehavare av abonnemanget. Det kan vara McDonalds, Studentlägenheter, Volvo Cars eller helt enkelt bara en vanlig Svensson. Med andra ord den näst lägsta nivån på ISP-stegen.

Att det, trots denna skamlöst tendensiösa utformning av frågan, ändå blev 48% som svarade Nej på frågan om det är rätt att… och så vidare, är snarast ett gott betyg åt bloggosfären och dess förmåga att informera där gammelmedia misslyckats totalt och hela vägen spelat andrefiol.

Att nästan hälften av de tillfrågade lyckades genomskåda den felaktiga utformningen av frågan, och enbart en tredjedel föll för den, och en femtedel blev osäkra, ja se det ger verkligen en enorm framtidstro. Åtminstone för den här skribenten.

“We are Borg”
“Strength is irrelevant.”
“Resistance is futile.”
“You will be assimilated.”
“We wish to improve ourselves.”
“We will add your biological and technological distinctiveness to our own.”
“Your culture will adapt to service ours.”

Ovanstående citat känner förmodligen de flesta älskare av den gamla TV-serien STTNG igen. STTNG står alltså för Star Trek: The Next Generation, och var en väldigt populär sci-fi-serie som ursprungligen sändes 1987-1994, men som fortfarande repriseras i olika TV-kanaler.

Borg var en cybernetisk organism (ofta förkortat cyborg — därav namnet, ungefär som när ordet blogg 15 år senare bildades av weblog) som bestod av tusen sinom tusen olika individer av olika arter, uppsamlade från alla hörn av universum, och som alla var ihopkopplade till ett enda gigantiskt intellekt. Idén plagierades för övrigt ett decennium senare i filmen The Matrix, men det är en helt annan historia.

Man kan lätt förstå hur förkrossande överlägset detta clustrade intellekt var jämfört med enskilda individers dito. Nu var ju detta i och för sig en produkt från USA, så självklart lyckades, gång på gång, de rådiga hjältarna i serien att trots allt smiska Borg på fingrarna, men även det är en helt annan historia.

Men det som för 20 år sedan var science fiction är nu på väg att bli verklighet. Tack vare internet så kan hundratals miljoner individer samverka i ett enda gigantiskt, intellektuellt cluster. Som fantastiska skribenten Isobel Hadley-Kamptz (hon bloggar här) skriver i en krönika — som egentligen handlar om FRA — i Expressen för ett par dagar sedan:

… på nätet är det som om hjärnans själva synapser flyttat utanför huvudet. Mina tankar blir dina som blir någon annans.

Alla vi som gång på gång fastnat i en till synes ändlös kedja av länkar, och efter att vi exempelvis bara sökte på ett recept på kroppkakor grottat ner oss i en ingående beskrivning av hur man tillverkar en USB-sticka för att tända och släcka lamporna hemma, vi känner säkert igen oss.

Det är omöjligt att på förhand säga vilka nya impulser vi kommer att assimilera på våra irrfärder i det gigantiska, cybernetiska intellektet på internet. Det enda vi med säkerhet kan säga, är att varje resa berikar oss. Även om det inte alltid är positiva impulser vi hittar, så brukar nettoeffekten i alla fall bli lite som entropi — vad vi än gör så ökar summan hela tiden.

Även Christopher Kullenberg uttrycker lite grand av Isobels tankar i en, för övrigt, förödande nedsabling av författarförbundets, landets mest rabiata IPRED-försvarare, ordförande Mats Söderlunds häpnadsväckande egoistiska och verklighetsfrånvända artikel i DN häromdagen.

När tankar, idéer och ord smittar förlorar man inget. Det finns ingen sådan brist. Tvärtom lyser världen upp! Bristen uppstår först när vi primitivt approprierar, och säger “min, inte din”.

Det kan vara en ljus tid vi går till mötes. En tid som manusförfattarna till STTNG bara kunde drömma om för 20 år sedan. En tid då en intellektuell allemansrätt blir global, så att miljarder människor kan koppla ihop sig till en så formidabel tankemaskin, att mänskligheten på bara några år skulle kunna ta så enorma kliv framåt att alla de gångna, hundratusentals årens utveckling blir till obetydligheter i jämförelse.

Men allt detta underbara kan bara inträffa om vi lyckas byta ut alla de oförstående betonghäckarna som i dag befolkar alla beslutstaburetter. Därför behövs piratpartiet, för det är idag det enda parti som inser vad framtiden kan ha i sitt sköte om vi alla bara spelar våra kort rätt.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet den 7 juni i år och i riksdagsvalet den 19 september nästa år. I båda fallen är det DU som avgör hur framtiden skall se ut. Och framför allt: slösa inte bort den möjligheten genom att ligga på soffan. Om du ändå hade tänkt strunta i att rösta, så lägg istället din röst där den kan göra en stor skillnad vad gäller allas vår framtid. Då kan du i alla fall se dina barnbarn i ögonen om ett antal år, och stolt förklara att du minsann var en av dem som styrde utvecklingen rätt i början av seklet.

Envar sin egen ISP. Så skulle man kunna sammanfatta hur internet är uppbyggt på mikronivå.

Jag skulle gissa att så gott som alla med ett internetabonnemang har mer än en apparat uppkopplad mot nätet. Vanligen då två-tre datorer i familjen, som delar på uppkopplingen. Antingen sker det via en router som så att säga tar första smällen, eller så har man en förstadator som delar med sig av “sin” uppkoppling till resten av det lokala nätverket.

Det vanligaste torde i så fall vara att man använder default-inställningen vid de flesta installationer av operativsystem — vare sig det gäller Windows, Linux eller Mac OS-X — nämligen att den första apparaten kör en DHCP-server och därmed, bland annat, dynamiskt delar ut nummer ur en av de IP-serier som är reserverade just för lokala nätverk, som inte skall synas utåt på internet.

Detta gör det väldigt enkelt att koppla in nya datorer, trådlösa accesspunkter, nätverksdiskar m.m. på det lokala nätet, och omedelbart ge dessa tillgång till resten av nätet och dess resurser — inklusive internet.

Men det betyder också att man är sin egen ISP! Man förser ett antal datorer och andra apparater med tjänsten internet, man är alltså en Internet Service Provider.

När nu alltså våra kloka politiker ämnar besluta att skivmånglarna skall kunna ges möjlighet att stämma den enskilde internetabonnenten, så är det alltså helt enkelt så, att dessa stämmer en ISP (om än aldrig så liten), som sedan eventuellt får försöka utreda vad som hänt.

Men varför skall man lägga sig där nere på den näst lägsta nivån i ansvarskedjan om man nu ändå skall stämma en ISP? Det medför ju att det blir en Davids kamp mot Goliat, att en miljardindustri med en hel kader av heltidsanställda advokater från Fina (och dyra) Gatan ställs mot en förmodligen heltidsarbetande (med annat), resurssvag människa.

Alla är vi lika inför lagen var en gång i tiden ett lovvärt motto, men den principen kastas ju direkt på soptippen om IPRED genomförs.

Den uppenbara lösningen borde väl istället vara att den ena miljardindustrin stämmer den andra? Det vill säga att skivmånglarna får stämma internetleverantören, vars kontaktuppgifter är offentliga och lätt tillgängliga, utan att några grundlagsstridiga lagar behöver trumfas igenom.

Låt IFPI stämma Telia, Tele2, Tre, Bahnhof, och allt vad de heter. Då skulle det bli en jämbördigare kamp. Och leverantörerna skulle nog inte vika sig i första taget; aldrig att de skulle acceptera vare sig några skumma förlikningsförslag eller några fantasisummor. Och inte skulle de ha några problem med att plocka fram ett antal experter på vare sig det tekniska eller juridiska området.

Och även om de skulle förlora något enstaka mål, så är det ju småpengar för dessa företag, som gör miljardvinster varje år. Om sedan leverantören väljer att i sin tur vända sig mot sin kund vid en eventuell förlust, så står det ju dem fritt.

Fast själv skulle jag nog, i den situation, välja att bokföra förlusten på ett omkostnadskonto, och välja att ställa mig solidarisk med min kund. Goodwill får kosta pengar, och här rör det sig trots allt om relativt blygsamma belopp för operatörerna. Här borde finnas marknadsandelar att vinna — om vi nu någon gång i framtiden får ett internet som är så utbyggt att de flesta av oss faktiskt kan välja operatör…