Det torde inte ha undgått någon av alla hundratusentals svenskar, som anser att deras grundlagsstadgade rätt till ett privatliv är viktigare än alla fagra löften (aka valfläsk med extremt kort datum) om halverad restaurantmoms, 150:- lägre skatt för den och den “särskilt utsatta gruppen” (oftast betalad med höjd skatt i andra änden), betyg i sexan i stället för sjuan, bröstpumpar, vegetarisk mat i skolan en gång i veckan och liknande “väldigt ultra extremt viktiga framtidsfrågor som inte går att ändra på om inte vi får väljarnas förtroende i fyra år”, att deras frågor helt har uteblivit från debatten.
De viktigaste frågorna över huvud taget, de som rör vår grundlag, som i sin tur bygger en del på den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, har fullständigt lyst med sin frånvaro i valrörelsen. Precis som i varje tidigare valrörelse, utom i det senaste valet till EU-parlamentet. Med känt resultat. Men gammelmedia och -partierna har lärt sin läxa, nu är det locket på som gäller.
Därför kan man förstå vilken oerhörd lättnad det blev över hela nätet när Dagens Nyheter i tre snabbt publicerade artiklar i onsdags — närmare bestämt klockan 13:00, klockan 13:00 och klockan 15:00 — skrev synnerligen välinformerade och läsvärda artiklar om åtminstone datalagringsdirektivet.
Internetgemenskapen jublade. Äntligen! Det twittrades och tweetades och twinglades för fullt, och snart låg DN uppe i toppen på de flesta nyhetsportaler. Det bloggades ut massor av lovord till DN.
Men ganska snart uppenbarades hela bedrägeriet. När pappers-DN kom ut på torsdagen, så visade det sig att det enda som skrevs om denna synnerligen angelägna fråga var en kortledare på förstasidan som hävdade att alla partier var negativa förutom S som var positivt, och eftersom vi måste införa DLD bör vi hellre låta Alliansen – som ser faran med det – göra det.
Tablå!
Det visade sig alltså att DN helt ogenerat gav sig till att rida på den inneboende sprängkraften i internetgemenskapen genom att helt cyniskt skriva tre artiklar som de visste skulle dra till sig massor av läsare och därmed höjda intäkter till sin webreklamavdelning. I pappers-upplagan fanns det uppenbarligen ingen plats för denna viktiga fråga.
Man måste i och för sig lyfta på hatten för valstrategerna hos de sju riksdagspartier, som skattebetalarna subventionerar med mellan en halv och en miljard kronor om året (det finns tyvärr inga säkra siffror vad gäller regionalt och kommunalt partistöd). De har av allt att döma lyckats väl med att förhindra ett upprepande av piratpartiets jordskredsseger förra året. Synd bara att ni förmodligen kommer att ha misslyckats med att oskadliggöra ett visst främlingsfientligt parti med samma strategi…