All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Sålunda lyder den första paragrafen i det första kapitlet i vår regeringsform, en av fyra delar av vår grundlag. Hur lever våra folkvalda upp till denna och de övriga paragraferna i sagda kapitel? Här några spontana kommentarer, punkt för punkt.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.
Lika rösträtt har vi förvisso, men den fria åsiktsbildningen? Med ett mediaoligopol som ger sittande politruker och andra makthavare en gräddfil, och där Svenne Banan hänvisas till insändarsidorna i papperspressen (vilka ofta inte ens finns på nätet) eller till att agera statister i diverse snuttifierade debattprogram, kan det verkligen räknas som fri åsiktsbildning?
Naturligtvis kan man inte kräva att varenda människa med en egen åsikt om någonting skall beredas plats i våra media, men nog borde det — med hundratals TV- och radiokanaler finnas utrymmer för lite mer folkvilja?
Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Representativt? Är det verkligen ett representativt urval vi har i vår riksdag, när den övervägande majoriteten inte har haft ett riktigt jobb i hela sitt liv, och när de sitter där efter att ha blivit nominerade till en valsedel av en liten, sluten partitopp?
Kommunalt självstyre? Tja, om så hade varit fallet, så skulle kommunerna fritt få disponera kommunalskatten i stället för att allt samlas på hög av regeringskansliet i Stockholm, och sedan distribueras tillbaka ut till kommunerna — efter sedvanliga avdrag för utjämning och administration, naturligtvis.
Skola, vård och omsorg borde vara en riksangelägenhet och borde därför gå på den statliga budgeten. Polisen däremot fungerade bättre före 1965 (cirka, jag minns inte riktigt) då det fortfarande var en kommunal angelägenhet, än nu då 25% av landets samtliga poliser sitter i ett hus på Kungsholmen i Stockholm.
2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Lika värde? Tja, en del är tydligen mer lika värda än andra. De som lyckats armbåga sig fram till maktens smörgåsbord har uppenbarligen ett helt annat värde än de som kämpat en hel livstid för att bidraga till försörjningen av alla som valt arbetsfria inkomster. Skatten på arbete ligger omkring 50% medan skatten på spekulationsvinster fram tills för bara några år sedan låg på 20%, numera är det visst höjt till 30%.
Den enskilda människans frihet och värdighet verkar inte beröras nämnvärt av att den numera i stor utsträckning sker digitalt.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.
Suck. Det här behöver jag väl knappast ens kommentera, med tanke på de senaste dagarnas debatt om sjukförsäkringen till exempel?
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Yeah man! FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, ACTA (det vill säga FIDA). “Inom samhällets alla områden” inkluderar tydligen inte det stadigt växande området på webben…
Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället.
Och när man stängt av människorna från internet efter tvivelaktiga beskyllningar från mediamaffian, hur är det då tänkt att sagda människor skall kunna uppnå “delaktighet och jämlikhet i samhället”?
4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare.
No shit? Ibland verkar det som om den är de etablerade partiernas ledningars främsta företrädare och ett transportkompani för regeringen.
Och slutligen, min absoluta favorit:
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
Alltså… Var skall man börja? TPB? Black Internet?
Nä jag väljer att sluta här i stället, och låta den sista kommentaren hänga i luften som ett intellektuellt bete för alla läsare.
Jag blir mer och mer övertygad om att den övervägande majoriteten av alla i riksdagen behöver bytas ut i september 2010. Piratpartiet kan utgöra ett bra alternativ, givet att rätt personer hamnar på valbar plats naturligtvis.
Tags: Piratpartiet
december 4th, 2009 at 12:37
“Naturligtvis kan man inte kräva att varenda människa med en egen åsikt om någonting skall beredas plats i våra media”
Varför inte? Det låter lite som om du argumenterar för att vissa personers åsikter är viktigare eller högre värderade än andras. Av resten av artikeln att döma så låter det inte som om du menar det…
december 4th, 2009 at 13:11
Varför inte? Helt enkelt för att det inte är praktiskt genomförbart.
Frågan är väl snarast vem som i så fall skall avgöra vilka som skall få komma till tals.
Tack vare internet så kan alla som så önskar göra sin stämma hörd, men via andra media så är det ju faktiskt respektive medias rättighet att avgöra vilka de vill “släppa fram”, och den rätten vill jag definitivt inte beröva dem.
Vad jag skulle önska är en större diversifiering av befintliga mediakanaler. Zappar man igenom exempelvis alla kanaler i Viasats utbud en kväll, så är det ständigt samma gamla tjatiga program rakt över hela linjen. Samtidigt har exempelvis SVT ett 30-tal olika lokala kanaler via satellit som de nästan aldrig utnyttjar till annat än samsändningar med sina två största kanaler — SVT1 och SVT2.
Här finns ju gott om möjligheter att köra 24 timmar (minus ett fåtal kvartar av lokala nyheter) med lokala informations- och debattprogram.