Motion: Modernisering av upphovsrätten
Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)
Modernisering av upphovsrätten.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om modernisering av upphovsrätten genom att Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt Patentlag (1967:837) utgår och ersättes med följande lag.
Lag om upphovsrätt.
1 Kap. Upphovsrätt.
1 § Den som skapat ett verk har upphovsrätt till verket. Endast fysisk person kan få denna rätt. Denna rätt är oåterkallelig och må icke överlåtas.
2 Kap. Kopieringsrätt.
1 § Upphovsrättsinnehavare har exklusiv rätt att bestämma över försäljning av all form av kommers med kopior av sitt verk. Denna rätt må icke överlåtas.
2 § För att denna exklusiva rätt skall gälla måste verket registreras hos Patent- och Registreringsverket, PRV, varvid en avgift om ett basbelopp skall erläggas.
3 § För att registrering skall godkännas måste verket uppnå tillräcklig verkshöjd. Detta beslutas av PRV. Sådant beslut kan överklagas i domstol.
4 § Den exklusiva kopieringsrätten gäller i fem år efter PRV:s godkännande. Därefter kan förlängning ske vart femte år, dock högst tre gånger. Vid förlängning skall en avgift om två basbelopp erläggas.
3 Kap. Påföljd.
1 § Brott mot denna lag skall medföra böter eller fängelse i högst sex månader.
Bakgrund.
Upphovsrätten är ett monopol som samhället godkänner för att på så sätt underlätta för olika sorters skaparverksamhet att frodas utan att någon annan skall kunna parasitera på vederbörandes skapelse.
Motivering.
Detta monopol fungerar numera sämre och sämre för varje lappning av den gamla lagen som göres, och de enda som hela tiden får bättre förutsättningar är de, ofta storindustriella, olika företag som exploaterar de skapade verken.
Genom detta ständiga lappande av lagtexterna har det blivit allt svårare att tolka och förstå lagarna, och olika ändringar får ofta oöverskådliga samhällskonsekvenser genom alla korsvisa hänvisningar, luddiga skrivningar och så vidare. Dessutom förlorar samhället som helhet mer och mer på det utdelade monopolet, och då är det hög tid att ingripa.
Ett tecken på hur lagen ständigt lappats på utan eftertanke, är att paragraferna i båda de nämnda lagarna har paragrafnumreringar som sker löpande utan hänsyn till kapitelindelning, vilka succesivt har införts, såsom annars är brukligt. Således finns det alltså exempelvis ingen 2 Kap. 1 § i någon av lagarna utan 2 Kap. 11 § respektive 2 Kap. 7 §.
Det är således, som sagt, hög tid att modernisera detta oöverskådliga lappverk, och den enda gångbara vägen är då att fullständigt avskaffa båda lagarna och börja om från början, det vill säga med den föreslagna lagtexten. Den nya lagen bör utvärderas efter en försöksperiod om tre år, och eventuella, oförutsedda konsekvenser rättas till, dock utan att återigen börja detaljreglera såsom skett det senaste seklet.
Säve den 29 mars
2009
Björn Felten (pp)
Tags: Patent, Upphovsrätt
mars 29th, 2009 at 19:47
Från den följande riksdagsdebatten:
Q: Men hur skall artisterna få betaaaaalt?
A: Låt mig citera Kulturrådets senaste rapport:
Hushållen är de enskilt största finansiärerna av kulturen. Under 2007 uppgick hushållens kulturutgifter totalt till 45,1 miljarder kronor, inklusive investeringsutgifter. Exkluderas investeringsutgifterna uppgår utgifterna till cirka 34 miljarder kronor.
Investeringskostnaderna gäller alltsÃ¥ de apparater som krävs för att avnjuta det skapade — sÃ¥som TV-apparater, DVD-spelare och sÃ¥ vidare.
Men även om man bara räknar “mjukvaran”, det vill säga 34 miljarder, sÃ¥ finns här hur mycket pengar som helst att hämta för den som har nÃ¥got attraktivt att erbjuda konsumenterna. Betalningsviljan — omkring 10.000:- per hushÃ¥ll och Ã¥r — är det i alla fall inget fel pÃ¥.
Det är emellertid inte lagstiftarnas uppgift att styra detta! Planekonomin försöker vi ju överge på bred front, och det bör i allra högsta grad gälla denna sektor.
Q: Men blir det inte bara de rikaste artisterna som har råd att registrera sina verk?
A: Jo, just det. Det är alltså deras verk som kommer att kosta betydligt mer än det som de som inte har råd har skapat. Vem kan då tänkas ha den största fördelen på en fri marknad?
Q: Så en uppfinnare skall inte kunna sälja sin uppfinning längre?
A: Jodå, det kan han fortfarande. Men, återigen, det sker nu på marknadens villkor, inte genom ett lagstadgat monopol. De företag som är intresserade kan som vanligt betala för att få tillverka produkten, men de kan inte längre handla med rättigheterna.
Q: Men hur skall skivbolagen någonsin intressera sig för en artist om de inte äger alla rättigheterna?
A: Tja, om de vill överleva, så är det bara till att ta skeden i vacker hand och gilla läget. Musikerna lär i alla fall inte klaga när de nu får ett lagstadgat skydd mot de rena rama utpressningsmetoder som skivbolagen ägnat sig åt för att få artisterna att skriva på olika varianter av slavkontrakt.
Q: Ett filmbolag som står i begrepp att satsa 100 miljoner på en ny film, hur skall de våga göra det med denna nya lag i kraft?
A: Tja, ännu en gång, det är deras problem och inte lagstiftarnas. Vill de fortsätta att göra film, så lär i alla fall inte filmintresset minska den närmaste framtiden. Även de får alltså gilla läget och hitta på inkomstkällor som konsumenterna är beredda att betala för om de inte vill packa ihop och ge upp.
När TV:n började konkurrera utvecklade man widescreen och stereoljud. När VHS och DVD började konkurrera utvecklade man IMAX Dome och andra häftiga format. Hollywood & Co tjänar ungefär lika mycket som hela den svenska statsbudgeten, inte kommer de att ge upp så lätt?
mars 29th, 2009 at 22:32
Intressant.
…Inte för att sÃ¥sinlägget inte var intressant, men trevligt att se lite mer politik igen.
Återkommer när jag betat av allt jag missat de sista dagarna, på de femtioelva bloggar jag följer.
mars 30th, 2009 at 4:38
Tack! Jo, visst är politik roligt, men äta bör man annars dör man.
Â
mars 30th, 2009 at 7:00
Björn. jag älskar renheten i ditt förslag. Jag har nästan lyckats vända hjärnan för att också förstå det, men ändå inte.
* * *
Rent praktiskt föreligger ocksÃ¥ andra hinder. Mina partikamrater som skrev sin version av “Modernisera Upphovsrätten” som finns här;
skrev den i den goda intentionen att slippa IPRED1. Tyvärr införde de ändå två nya totala felaktigheter; a) en ny intgritetskränkande modell som gör att du måste betala upphovsrättsindustrin pengar för att slippa bli stämd, även om du inte spelar deras musik, samt att de talar om en korporativistisk på så sätt framtvingad generell nedladdningsavgift.
För att flytta mitt parti från denna gräsliga ståndpunkt, innan mitten av april i år, försökte jag skriva om deras motion. Jag laddade in alldeles för mycket text, men den lades där enkom för att för mina kamrater försöka förklara hur det ungefär ser ut idag. Mitt motionsförslag är förfärligt. På alla sätt. Men jag försöker hitta en politisk och pedagogisk framkomlig väg för att inom en djävligt snäv tidsram hinna få mitt parti att inför kongressen fatta att de inte ska införa ytterligare repressiva moment i lagstiftningen kring upphovsrätten.
Till nästa år hinner vi möjligen penetrera ditt kanske faktiskt helt utmärkta förslag.
Förstår du? Jag försöker hitta en pedagosikt framkomlig väg att få riksdagens ännu störtsa parti att svänga i frågan.
Mitt ställningstagande just nu blir därför tyvärr att jag fortsätter att brottas i mitt tankespår i min motion.
* * *
Måhända skulle jag, även SAP, även godhjärtade riksdagsmän i övrigt, bli hjälpta av om du kunde skapa en till paragraf i din Uhrl ovan: För in ett kort pedagogiskt momend som belyser hur små publikationer kan tryckas, kopieras och spridas utan att man behöver registrera och pröjsa hos PRV.
i 2 kap paragraferna 1 och 2 händer det stora. Jag tolkar det till och med som så att jag inte ens får kopiera och sälja mitt eget verk utan att registrera det hos PRV.
Ligger det då underförstått att man kan lägga upp sitt verk på nätet och det är fritt fram att använda det och remixa det och läsa det och avnjuta det i deltagarkulturen, eller vad?
Din lagtext är föredömligt kort och koncis.
Måhända bör den kompletteras med 1 eller 2 till punkter för att göra den enklare, mer direkt pedagogisk så att alla som läser den direkt blir genomlysta som stod de inför själva frälsaren.
mars 30th, 2009 at 8:52
NejdÃ¥ Anders, 2:1 och 2:2 innebär helt enkelt att du inte har exklusiv kopieringsrätt om du väljer att avstÃ¥ frÃ¥n att “beställa” denna rätt. Samt att du alltid blockerar alla andra frÃ¥n att försöka beställa den rätten pÃ¥ ditt verk.
Din enda fördel blir dÃ¥ att du är först ut pÃ¥ marknaden — i dagens snabba samhälle ofta en tillräckligt stor fördel. Samt att din produkt blir billigare än motsvarande produkt där upphovsmannen väljer att beställa sin exklusiva kopieringsrätt.
Jämför gärna med hur patenträtten ser ut idag. Det som inte är patenterat är fritt att använda av alla — inklusive uppfinnaren själv naturligtvis.
Och visst förstår jag att din motion gäller något betydligt mindre långtgående än min, men du kanske kan hitta ett och annat risgryn att plocka ur själva motionstexten, eller rent av ur min fingerade debatt?
mars 30th, 2009 at 9:57
Säg att jag är precis så fattig som jag är. Jag går inte till PRV.
Jag chansar. jag trycker upp min bok i print-on-demand 500ex.
Medan jag håller på o tragglar och säljer dessa exemplar köper en bulvan till Bonniers ett ex. Bonniers fattar att det här är bra. Tryckter upp 100.000 ex som de snabbdistribuerar till alla boklådor samt trycker ut genom 14 av sina 75 bokklubbar.
pÃ¥ tre veckor har de sÃ¥lt 70.000 ex…
Är scenariot möjligt eller inte? Jag ställer frågan eftersom jag vill ha ett klargörande.
2:1 säger att jag har exklusiv rätt till mitt eget verk.
men i 2:2 sägs det att jag för att få behålla min exklusiva rätt måste registrera till en kostnad av ett basbelopp hos PRV. Det motsätter jag mig. Tror jag. Om jag inte missuppfattat dig!
Â
Â
Â
mars 30th, 2009 at 10:19
En annan aspekt är att det i de bästa stunder faktiskt uppstår både energi och synergi mellan författare och förlag. Särskilt uppstår detta kring författare som redan sålt förskräckligt mycket.
Redan idag har branschen svårt att finansiera nya författarskap. Jag önskar faktiskt en lagstiftning som kunde underlätta att skapa mer synergi mellan kreatör och förlag/bransch.
Att ytterligare fördyra för förlagen att komma igång med tryckandet av särskilt debutanter tror jag är farligt.
Jag ser en risk att din modell ytterligare förstärker att det endast blir tio-i-topp-skit förlagen av snöd vinst vill befatta sig med.
Vi bör skapa så låg startfriktion som möjligt, med friktion menas kostnader.
Tekniken möjliggör e-böcker på bra läsplattor inom några år. Print-on-demand kommer att bli skitbra och lika god kvalitet samt prisbild som att trycka riktiga böcker idag.
Idag kostar det minst en kvarts miljon att börja trycka sådana böcker som jag skriver.
Om några år kommer det inte att kosta mer än några tusenlappar att starta en provserie som e-bok/print-on-demand.
Att i det läget tvingas säkra verket med en avgift till PRV om ett helt basbelopp blir helt galet. Jag ser inte hur det främjar mångfalden och säkrar kreatörens möda.
I övrigt gillar jag ditt tänk och din konstruktion.
Â
mars 30th, 2009 at 10:22
Det är ett fullt tänkbart scenarium, det du beskriver inledningsvis, ja. Skulle du bli mycket förtvivlad om din bok såldes i 70.000 ex. i stället för 500, även om det betyder att du inte får ett korvöre ifrån just den dealen?
Efter att alla köpt boken och älskat den så börjar de undra vem den här underbara författaren är. De letar på internet och hittar din hemsida. Behöver jag fortsätta?
Och tänk vilket förhandlingsläge du skulle ha när uppföljaren kommer ut…
JodÃ¥, jag förstÃ¥r att mÃ¥nga upphovsmän kan stÃ¥ med en fot i vardera lägret. Dels vill man bli uppskattad, dels vill man fÃ¥ betalt. I nÃ¥got hundratal Ã¥r har det varit en enkel matematik, de bÃ¥da “dels”en gick hand i hand.
Men innan dess var det inte så självklart (tänk bara på en av mina älsklingsförfattare, Gustaf Fröding, som levde och dog utfattig). Kanske dagens upphovsmän har blivit lite för bortskämda med att det nästan alltid går att krama ur några kronor ur den kulturkonsumerande allmänheten, med hjälp av drakoniska lagar tillsammans med skattesubventioner?
mars 30th, 2009 at 10:31
Jag förstår fullt och fast dina invändningar, Anders. Men å andra sidan måste ju inte förlaget registrera nya författares debutverk. De publiceras ju ändå mer eller mindre på vinst och förlust, så varför välja det extra kopieringsskyddet i onödan?
Om ett konkurrerande förlag kan göra en kopia på boken (det kostar väl en hel del?), komma in på marknaden efteråt, och sedan ändå kunna konkurrera ut det ursprungliga förlaget, så bör det väl gå att konkurrera med hjälp av priset? Och om inte det hjälper, så är det ju bara till att registrera verket i efterhand, så får konkurrent vackert upphöra med sin konkurrerande verksamhet.
mars 30th, 2009 at 11:08
“Efter att alla köpt boken och älskat den sÃ¥ börjar de undra vem den här underbara författaren är. De letar pÃ¥ internet och hittar din hemsida. Behöver jag fortsätta?
Och tänk vilket förhandlingsläge du skulle ha när uppföljaren kommer ut… ”
Grejen är att vi idag lever på en marknad av närmast oligopol karaktär.
Det stora flertalet kulturarbetare/författare musiker, är fattiga.
Vi är helt i händerna på branschen - och de skattesubventionerade byråkraternas plötsliga nycker att helt lotterimässigt ge den ena författaren en dussör men inte den andre.
I ditt exempel som jag citerat visar du mig att jag bör betrakta det som reklam att ett förlag har tjänat pengar på min bok istället för jag själv.
Tyvärr fungerar det inte så i praktiken. Inte för den stora bredden av författare.
Min debutbok, “MÃ¥nskensligisten” var lyckad. Den trycktes i flera upplagor, även mÃ¥npocket, samt flera av Bonniers bokklubbar tog den. Nu är den ute i nytryck.
Trots detta hade jag noll-komma-noll förhandlingsläge när jag kom med mina Djingisböcker till Bonniers. Trots att just Bonniers redan tjänat rätt mycket på mig, dom fick ju 73% av vinsten.
Jag bytte förlag. Min nuvarande förläggare är liten. Där jobbar bara anständiga människor.
Det hjälper inte. För oligopolet trycker ut mitt lilla förlag. Bonniers och några fler sitter på alla distributionskanaler - och kommer troligen även att knycka åt sig de nya e-bokskanalerna.
Jag har skrivit 5 böcker. Det har tagit mig 5 manår att skriva dem.
Jag har tjänat 1 årslön på dessa böcker. så ser min och de flesta författares ekvation ut. Mitt bokslut över min författarfirma är alltså att jag ligger back 4 årslöner.
* * *
Ditt/vårt skissade scenario är i mina ögon värre än den situation jag lever under idag.
Din lagtext tvingar verkligen varje liten poet att registrera sig hos PRV. Förlagen kommer aldrig att betala den pengen. Så dumma är dom inte. Oligopolen kommer att fortsätta att vara stenhårda i sina förhandlingar med nya författare.
Det är två parter vi måste stödja genom lagstiftningen; kreatören och kunden.
Jag är rädd att ditt hittillsvarande förslag kommer att få ödesdigra konsekenser och tvärt mot vad du vill enbart gynna de redan stora mediaföretagen.
* * *
(dagens lagstiftning med märkliga skattesubventioner både direkt till kulturarbetare, men också faktiskt till förlagen för att de överhuvudtaget ska förmås att trycka smala debutanter har ju inte kommit till av elakhet eller en vilja till idiotisk snedfördelning. Lagstiftaren har ju sett att på varje Liza Marklund som lyckas tjäna massor på sina böcker går det faktiskt tusentals författare som inte tjänar sitt uppehälle på att skriva. Trots att de kanske rent av skriver böcker som på något sätt hjälper mänskligheten framåt en aning mer än sagda Lizas böcker. Några av dessa tusentals försöker man (med idiotiskt trubbiga verktyg) peka ut och hjälpa med stipendier som vederbörande måste sitta och författa djävligt förnedrande bönebrev för att få).
Â
mars 30th, 2009 at 14:04
Njae…
Jag skulle inte vilja påstå att politik är roligt, direkt. Faktum är att den stör mig mer och mer.
Det ligger i sakens natur att ingen söker sanningen, utan parterna filtrerar fakta och lägger fram dem på ett sätt som stödjer deras egen, mycket subjektiva position.
Så funkar det väl överallt, vare sig det görs medvetet eller inte, vare sig de handlar om politik, vetenskap, media eller religion.
Kan leva med det. Det Hunter Thompson sa om journalistik gäller inom politiken lika mycket, om inte mer:
“Absolute truth is a very rare and dangerous commodity in the context of professional journalism.”
Men just nu känns det som att ju djupare man gräver sig inom just den politiska debatten, desto mer förbannad blir man på hur billiga knep som används, hur låg nivån på debatterna är, och hur låg kvaliteten på våra folkvaldas engagemang är.
Det är lite som min inställning till reklam - en smart, rolig och underhÃ¥llande reklamsnutt kan jag uppskatta, men de oräkneliga dumreklamerna för L’oreal eller Colgate fÃ¥r mig att känna mig personligen förolämpad.
Jag menar, hur jävla dumma tror de att vi är?
SÃ¥ nej… Att ägna sig Ã¥t politik i dagsläget är som att tömma en septisk tank. Det är ett skitjobb, men om du inte gör det kommer stanken förr eller senare att driva dig frÃ¥n vettet.
Så till ämnet:
Jag gillar grundtanken i motionen. Gillar hela upplägget, samtidigt som jag ser en hel del poänger i Widéns invändningar… Det där med att ligga back fyra Ã¥rslöner känns igen, alltför väl.
Det behövs nÃ¥got mer. Kan inte sätta fingret pÃ¥ vad… Bonnier, EMI, Disney… Det har växt fram omättliga jättar under det förra seklet. De vars lobbyister nu använder kreatörernas behov som alibi för att driva sitt krig mot informationsfriheten, som om de var en altruistisk fackförening för kulturarbetare, istället för de kulturhalickar de är. De där jättarna kommer att tugga sig igenom nya lagar av det här slaget, rapa och ropa efter backning.
Det är inte så att t ex skivindustrin inte KAN återuppfinna sig själva, och anpassa sig till den nya tekniken. Tvingas de så kommer de att göra det, på ett sådant sätt att konsumenter och kreatörer får bära kostnaderna. Troligen kommer den enda skillnaden vara att jättarna kommer att ta en STÖRRE del av artisternas inkomster, för att marknadsföra dem. Kreatörerna blir till slut lidande i vilket fall, för företagen kommer i ALLA lägen att se till sina inkomster först, och har hundra års försprång när det gäller att mjölka
Jag är HELT för en omstrukturering av synen på intellektuellt ägande, och HELT emot inskränkande lagar för att skydda skivbolagen och förlagen.
Men…
Machiavelli fick det tveksamma nöjet att sponsras av Borgia när han skrev Il Principe, Widén med flera fick Bonnier. Frågan är vem som hade det värst?
mars 30th, 2009 at 14:34
@ Beelzebjörn, bra replik.
@Björn. Så nu är vi minst två som otåligt väntar på att din tankekraft ska bära oss alla vidare. Du har hittat ett anslag att attackera upphovsrätten som är bra.
Jag kan givetvis nu kasta in en massa egna förslag. Men jag väntar hellre för att se om du hittar någon vettig ompositionering av din lagtext.
mars 30th, 2009 at 14:34
Addendum till inlägg ovan:
Efter ‘mjölka’, mot slutet av inlägget, gÃ¥r det bra att lägga till nÃ¥gon smart formulering som jag tänkte pÃ¥ just dÃ¥, men glömde bort att inkludera i inlägget.
mars 30th, 2009 at 14:53
… Och tack Anders.
Grejen är, som jag upplever den, att vi får en polarisering i debatten med musiker och andra kreatörer på ena sidan, och oss på den andra.
Något stämmer inte i uppdelningen.
Jag menar, vem tror att Antipiratbyrån står på artisternas sida, och att vi är emot dem? Ändå blir det ofta just så.
Vår hjärtefråga är den personliga integriteten och informationsfrihet. Right? Kultur, idéer och information är för alla, snarare än intellektuell olja för ett fåtal koncerner att fördela och sätta prislapp på.
Rick har pÃ¥pekat att det självklara svaret för PP pÃ¥ frÃ¥gan “hur ska artisterna fÃ¥ betalt?” är: Det är inte vÃ¥rt problem.
Â
Det må vara sant i sak, men jag anser fortfarande att det egentligen borde vara kreatörer OCH PP i gemensam sak mot mediajättarna, och för att komma dit ligger det i vårt intresse att slå vakt om den lilla kreatörens möjligheter att leva på sitt skapande.
Patentavgiften kunde t ex vara baserad på den ansökandes årsinkomst föregående år?
(Dyrt för Gessle och Liza, billigare för mig och Anders.)
Ett slags informationssocialismÂ
(…Och jag anar hur en del liberaler ryser när jag använder s-ordet)
Â
mars 30th, 2009 at 15:21
Mmmhmmm…
Jag är rädd att jag inte direkt kan se vad invändningen gäller. Det är alltså frågan om huruvida en liten poet (eller motsvarande) skall tvingas regga sig hos PRV, right?
Men det tvingas han ju aldrig att göra. Och så vitt jag kan förstå så är scenariet att en förläggare får syn på boken och trycker upp en egen, konkurrerande upplaga, tämligen osannolik, eller hur?
Och skulle det mot förmodan ändÃ¥ ske, sÃ¥ visar ju det dels att vÃ¥r nya lag revolutionerat bokbranschen — för just nu är det väl inte särskilt vanligt att det gÃ¥r i den riktningen sÃ¥ att säga, det är väl författaren som fÃ¥r böna och be om att fÃ¥ bli utgiven?
Dels kan alltsÃ¥ författaren registrera boken när som helst, och dÃ¥ stÃ¥r ju konkurrenten där med ett lager som han inte fÃ¥r fortsätta att sälja, sÃ¥ därför lär väl förlagen vara försiktiga med att “sno” en oreggad bok?
När min egen bok blir klar om ett antal Ã¥r — jag har hÃ¥llit pÃ¥ i tre nu, men har vävt in mig sÃ¥ mÃ¥nga olika person-öden att jag förmodligen aldrig kommer att lyckas ta mig ut — sÃ¥ vet jag i alla fall att jag inte kommer att ha en tanke pÃ¥ att tjäna nÃ¥gra pengar pÃ¥ den; jag skulle bli överlycklig om nÃ¥gon ens vill läsa den.
Â
mars 30th, 2009 at 15:37
@Björn:
Du sådde just ett frö av nyfikenhet.
Inte en kokbok då? Kan bidra med ett kapitel eller två om chili.
mars 30th, 2009 at 16:12
Hehe… En sÃ¥dan där som ges ut en om dagen bara i Sverige? NärÃ¥, det är skönlitteratur. Handlar i huvudsak om hur olika människor reagerar pÃ¥ ett tre veckor lÃ¥ngt, seminationellt strömavbrott.
Â
mars 30th, 2009 at 16:20
Okej.
Det där lät faktiskt jävligt intressant.
Återkommer när jag smält motionen lite mer. Dags för mig att leka kock nu.
mars 30th, 2009 at 22:50
@ Björn.
Intressant att författaren/kreatören kan registrera när som helst.
Dock. Scenariot kvarstÃ¥r. Min lilla förläggare och jag kan ta risken att trycka upp a’ mina 1900 arbetstimmar (jag försöker leva pÃ¥ att skriva) och min förläggare kastar in 250.000 kronor i tryck plus distribution och marknadsföring (som jag inte har grepp om).
Vi knagglar fram sÃ¥ ett halvÃ¥r, ett Ã¥r. Plötsligt slÃ¥r Bonniers till med sin 100.000 exemplarsupplaga med samma bok. De har kanalerna, de äger dessutom tidningarna som kan skriva om boken. De äger ocksÃ¥ alla bokklubbar + mÃ¥npocket….
Din idé om att den lilla skiten måste betala till PRV ett helt basbelopp är i mina ögon helt galen.
Vi små, som kanske äntligen skulle kunna få näsan över vattenytan skyddas inte av ditt förslag.
Punkt.
Â
Â
Â
mars 30th, 2009 at 23:10
Tillägg. Och i denna gamla värld som jag speglar ovan, att räkna exemplar och vem som tjänar på dem, lär helt och hållet speglas i den nya världen, möjligen med ytterligare vinst till de starka, oavsett om vi då beräknar samma sak i bandbredd eller nedladdningsekvivalenter, eller vad det kan bli.
Vi är på många sätt här och nu i en brytningstid. Det är av yttersta vikt att vi tänker till.
Ditt lagförslag har en tendens som jag gillar. Första ansatsen är bra. Men det förstörs helt av att en fullständigt obemedlad part mÃ¥ste betala mer än jag brukar tjäna efter skatt per halvÃ¥r för att skydda sig….
Min lilla förläggare som kämpar och publicerar regeringprotokoll och trycksaker han hatar över allt du kan föreställa dig, för att överleva och de skärvor han får över satsar han på att ge ut bla mina böcker. Vi dör under din lagkonstruktion. Vi sopas bort än mer.
…. Om man bara gjorde världen nÃ¥gra smÃ¥, nÃ¥gra pyttesmÃ¥, grand mer rättvis, skulle vi kunna ordna en sÃ¥ vacker mÃ¥ngfald.
Mitt förlag är anständigt. De vill med kärlek ge ut bra och vackra böcker.
Det är inte så enkelt att man sätter sig och skriver en bok. en kompis kollar stavfel. Så trycker man grejen.
Från det att jag lämnar ifrån mig mitt manus och manuset förvandlas från manus till tryckbar text; har du en enda aning vad det kostar förläggaren? I arbetstid? Hur många människor som är inblandade?
Är allt detta arbete värt att skydda eller inte? Eller ska de med störst distributionsapparat få ta hand om hela vinsten för att de små skitarna inte ens har råd att fixa fram ett basbelopp?
Vad är det du vill?
mars 31st, 2009 at 2:20
Anders, jag förstår fortfarande inte varför du är så låst vid just det där att förlagen måste beställa exklusiv kopieringsrätt för att överleva.
Om du på allvar räknar med en reell risk att Bonniers skall köpa ett av ditt förlags utgivna exemplar, skanna av boken, sätta upp i eget tryckeri, kopiera upp ett antal tusen kopior, dra igång en storskalig reklamkampanj för den och sedan börja sälja den, vore det då inte ganska enkelt att slå en signal till Bonniers och lite stillsamt fråga:
– Nu när ni lagt ner sÃ¥ här mÃ¥nga miljoner pÃ¥ min bok, hur mycket är ni beredda att betala mig för varje kopia i utbyte mot att jag inte raggar upp ett basbelopp och registrerar den?
Tackar de dÃ¥ nej, sÃ¥ har de ju kammat manegen för din bok, alldeles utan kostnad för dig — annat än det där basbeloppet, men hur mycket marknadsföring fÃ¥r du för ett ynka basbelopp?
Om du tänker efter lite grand, och glömmer det (väl?) totalt osannolika Bonnier-scenariet, sÃ¥ hoppas jag att du kan komma till insikt om att med mitt lagförslag sÃ¥ gynnas den lilla lilla författaren pÃ¥ det lilla lilla förlaget, som väljer att köra utan reggning (lägre omkostnad), medan de stora giganterna förmodligen per default kommer att regga alla sina slavars verk — och därigenom behöva kräva högre priser för sina produkter.
mars 31st, 2009 at 2:48
Aj 17! Nu börjar jag förstå var du hamnat snett, Anders! Att jag inte såg det redan från början.
/me *bankar huvudet i tangentbordet och utstöter gutturala skrin*
Kan det vara sÃ¥ att du känner en sÃ¥dan tacksamhetsskuld till ditt nya förlag, att du mer eller mindre omedvetet argumenterar för mediaindustrins fortsatta skydd — även om det nu rÃ¥kar vara ett litet hederligt bolag som inte ens med värsta vilja i världen kan räknas in bland de giriga slipsarnas skara?
Min enda tanke är naturligtvis att min nya lag enbart, ENBART, skall skydda upphovsmännen och deras intressen.
Det är ju inte du som skall känna tacksamhet över att ett förlag har “förbarmat sig” över din skapelse. Det är förlaget som skall vara tacksamt för att du har gett dem ett verk att tjäna pengar pÃ¥. Utan din skapelse sÃ¥ hade de ju trots allt inte haft mycket att tjäna pengar pÃ¥. Sedan har ju inte storleken nÃ¥gon betydelse (som bekant?) utan det är hastigheten som är viktig.
Jag kan bara upprepa det ännu en gång: det viktiga är att flytta fokus så att det är upphovsmännen som bestämmer och att distributörerna tvingas gå i deras ledband. Inte tvärtom som det varit det senaste seklet.
Idag:
1. Jag skriver en bok.
2. Jag gör 15 kopior som jag skickar till lika många förläggare.
3. Jag får fem svar varav ett är positivt (i bästa fall).
4. Jag tvingas skriva på ett avtal som ger mig 10% av nettoinkomsterna från boken.
5. Boken går i tryck. Förlaget lägger inte ner särskilt mycket pengar på att marknadsföra boken, så den floppar naturligtvis.
I morgon:
1. Jag skriver en bok.
2. Jag lägger ut den på internet. Jag får massor av synpunkter med bland annat påpekande om stav- och språkfel som jag rättar till.
3. Ett bokförlag, som inte längre har en uppsjö av tiggande författare i inkorgen, konstaterar att min bok laddats ner 68.000 gånger, och att den därför kanske har en viss potential, särskilt med tanke på att de annars inte har en enda bok att ge ut de närmaste månaderna.
4. Jag erbjuds ett avtal där jag bestämmer att 50% kan vara en rimlig andel med tanke på att jag och mina läsare gjort större delen av jobbet.
5. Boken går i tryck och på bara några dagar väljer 10% av de som laddat ner den att köpa en papperskopia av den. Så sakteliga segar den sig upp på topplistorna.
mars 31st, 2009 at 9:12
@ Björn. Då så. Vi har samma mål i sikte.
Har du lust att för tydlighets skull sabba din korta klara lagtext?
Har du lust att lägga lite pedagogiskt lull-lull runt omkring? Eller rent av utvidga den?
Jag är för icke komersiell spridning. jag är för remix.
Jag är också för att jobba ihop med proffs. Den delen är underbar med att träffa bra människor på bra förlag.
Där finns redaktörer, man tar in rätt bildkonstnär att göra omslag, även duktiga säljare. Säljare är en viktig kategori människor. Folk som orkar hÃ¥lla pÃ¥ med det trÃ¥kigaste jag vet, att träffa folk och prata för en vara…
Jag vill alltså även i framtiden göda förlagen, gärna även Bonniers, bara de inte snor större delen av kakan. Bara det blir någorlunda rättvist.
Som författare stoppar jag in 1900 arbetstimmar i en bok. Förlagets folk: redaktör/bildlayaotare/säljare stoppar också in arbetstimmar, men aldrig lika mycket. Ändå går det idag inte att avtala bättre än 27-73% till de stora drakarnas fördel. Författarförbund, förläggarförening osv har stadgat att 27 % fan är max en författare kan få.
(Mitt lilla förlag och jag har 50-50%)
Du skriver i morgon. Att jag lägger upp en ofärdig bok på Internet, som vi grupparbetar fram.
Det scenariot kan säker hända. Men jag tror mer på att jag själv vill köpa helt färdiga böcker att bara njuta av i rätt många fall. Jag vill att ett sunt förlag stoppat in sin totala yrkesskicklighet och samlat rätt sorts människor med rätt sorts kompetens runt en författare eller låtskrivare eller filmmakare, eller vad det nu rör sig om för kreation.
Man kan se förlaget/branschen som en professionell mötesplats för dessa yrkeskategorier.
Vi köper idag kultur för 35 miljarder kronor per år.
Idag är det förlagen/underhållsindustrin som göder sina ägare. Kulturarbetarna kammar noll, trots att det är precis som du säger, utan oss hade de inte tjänat en spänn.
Vi har en upphovsrätt idag. Ändå ser det ut så här. Det spiller de facto över i att förlagen/underhållsindustrin med hjälp av slipade affärsjurister numer standardmässigt vet hur de rent civilrättsligt ska avtala bort skjortan på oss kreatörer.
Det är egentligen där vi är hjälplösa. Men även kunderna och medborgarna, som tvingas göda en orättfärdig industri när de köper kultur, eller försöker behålla sin integritet.
* * *
Kan du med din föredömligt avskalade lagtexttanke lösa dessa problem?
1) Upphovsmannen måste skyddas. (Upphovsrätt)
2) Icke kommersiell spridning är legal.
3) Kommersiell spridning som skadar upphovsman/förlag/medhjälpare skall beivras.
4) Civilrättsligt eller avtalsskydd till upphovsmän så att förlag/distributörer ej kan kapa åt sig ohemula andelar av vinsten från kreatörernas verk.
5) Samtidigt måste goda ekonomiska incitament finnas kvar eller öppnas även för de som vill driva förlag/distribution/underhållsbransch.
6) Kundskydd. Det får inte vara som det varit, att när en bransch exv teknikväxlar från vinyl till CD, som gör det billigare för branschen, att man då passar på att höja priset mot kund genom att påstå att kvaliteten blivit bättre.
7) Medborgarskydd. För att skydda kreatörers rätt må ej medborgares integritet kränkas.
* * *
Så här komplex är verkligheten. Felet riksdagen gör idag är att man inte följer sin egen regeringsform av 1971 och de intentioner som finns i förarbetena.
Där stadgas att i komplicerade fall skall flera utskott höras. IPRED exempelvis skall icke endast dras i näringsutskottet. Utan även i KU och Justitie, kanske även i utrikes eftersom frågor kring upphov ofta även rör globala avtal.
mars 31st, 2009 at 13:23
Det var ingen dålig lista du kommer med, Anders. Men låt mig försöka:
1. Kan rätten bli mer stärkt än den är i 1 Kap. 1 §?
2. Det som inte är förbjudet är per definition tillÃ¥tet. Avsaknaden av olika relaterade förbud i lagtexten borde vara tillfyllest. Dock kom jag att tänka pÃ¥ att “försäljning” inte är tillfyllest, det kan ju även förekomma byteshandel och annan form av kommers. Fixat.
3. Det är helt och hållet upp till kopieringsrättsinnehavaren att se till att detta uppfylls.
4. Avtalsrätten är en annan lag. Om du anser att den inte ger tillräckligt skydd i nuvarande utformning, så får vi titta på det vid ett senare tillfälle
5. Planekonomi! Sorry, no can do. Det där mÃ¥ste vara upp till respektive parter själva att ordna, det är inte lagstiftarnas uppgift — bland annat eftersom det oundvikligen leder till en snedfördelning av marknaden.
6. Inte heller något som har med upphovsrätten att göra. Konsumenterna brukar vara rätt duktiga på att rätta till sådant, bara lagstiftarna håller sina monopol borta från lagtexterna.
7. Det där är något som bara blir ett problem när man börjar peta in en massa detaljstyrning i lagtexterna. För övrigt se 6. beträffande monopol.
Sådär, det var ganska lätt avklarat, rent motionsmässigt.
mars 31st, 2009 at 13:38
som du kanske ser på min blogg lider jag av svår tidsnöd.
vi får återkomma till denna intressanta diskussion framöver! (detta kan du moderera bort)
april 1st, 2009 at 3:48
Har inte juridisk sakkunskap att vara Djävulens advokat mer… Jag tycker det ser bra ut, men jag tycker fortfarande att avgiten för att registrera ett verk ska vara baserat pÃ¥ upphovsmannens Ã¥rsinkomst.
april 1st, 2009 at 3:53
Tror du inte att det blir lite för mycket byrÃ¥krati dÃ¥? Och varför skall skatteplanerande, nolltaxerande artister gynnas– för det mÃ¥ste väl bli den taxerade inkomsten man fÃ¥r gÃ¥ efter dÃ¥?
Â
april 1st, 2009 at 20:29
Skattefusk har sina egna lagar och regler, som väl får förbättras om det fuskas så förbannat.
Jag tänker först och främst på de som inte ännu är etablerade.
Dyrt för Gessle - billigt för små artister.
Ser ingen orättvisa i det.
april 2nd, 2009 at 3:21
Jag förstÃ¥r din tanke, men jag är nog fortfarande inte övertygad om att fördelningspolitiken skall finnas med i UhRL — den passar väl bättre i skattelagstiftningen?
april 2nd, 2009 at 17:31
Som sagt - juridik är inte min grej.
Bara spånar kring förslaget.
april 3rd, 2009 at 3:18
Kan ju vara en idé att formulera något slags mall för vad skälig avgift för att registrera ett verk skulle vara.
För övrigt anser jag att Johan Hakelius borde få ett diplom av PP för sina insatser i IPRED-debatten. Han lyckas på ett berömvärt sätt illustrera de enorma hålen i lobbyns argumentation.
april 19th, 2009 at 19:50
Hej igen!
Jag har fortfarande detta ditt förslag i tankarna och nu har min “sossekompis” Johan W ocksÃ¥ börjat tänka i egna liknande banor, men helt fritt frÃ¥n sitt hÃ¥ll.
BÃ¥de han och jag kommer kika pÃ¥ ditt förslag här Björn, som jag inte har lyckats sticka hÃ¥l pÃ¥. Det enda jag haft emot det är att avgiften känts för dyr för smÃ¥ttingar som mig, men även den knuten har du egentligen löst…
Som jag ser det måste SAP komma upp med bra lösningar på detta eftersom det borgerliga blocket inte går att lita på alls längre i dessa frågor. V och MP har faktiskt fattat galoppen någorlunda.
Bromsklotsen i opposition är SAP. Det måste vi ändra på, oavsett om ni Pirater kommer in i Riksdagen eller inte.
Eller säg sÃ¥ här - om PP kommer in, dÃ¥ mÃ¥ste ni ha tunga kompisar. SAP borde vara den kompisen. M är ultralÃ¥ngt ute och cyklar…
Â
april 19th, 2009 at 22:04
Det hela är helt världsfrånvänt. Avskaffa upphovsrätten. Inför work for hire. Det är möjligt att vi hamnar i Liza Marklunds amatörträsk. Vi bör inte vara rädda för en sådan utveckling, den är redan under uppsegling. Youtube stavas det, och det är underbart med alla dessa verk som skapas ut ur hjärndödhet. Det är vår tids nya punk.
april 20th, 2009 at 2:36
Bra grundkoncept. Men jag ser två problem.
1) Anmälan måste rellateras till första publicering på något vis. Om jag t ex använder en 10 år gammal låt som inte registrerats så blir det absurt om upphovsmanen kan regestrera den sen och stoppa distrubutionen av min film i upp till 15 år.
2) Registrering bör vara fri, eller inte krävas alls för kopieringsrätt de första 5 Ã¥ren. Tänk GPL-mjukvara, där kopieringsskydd krävs för att uppräthÃ¥lla ’share alike’ principen och krav pÃ¥ tillgängliggörande av källkoden av deriverade verk, samtidigt som nya versioner publiseras kanske 20 gÃ¥nger per dag… gÃ¥r inte att pröjsa ett basbelopp per version direkt….
Det skulle faktiskt lösa båda problemen om kopieringsrätten uppstår automatiskt 5 år från första publicering. Däremot kan man kräva ett daterat kopierinsrättsdeklaration för att rätten ska gälla. Så alla lätt kan veta vad som gäller.
april 20th, 2009 at 10:44
@Anders:
Väldigt intressant att din kompis Johan kommit fram till ungefär samma tankegÃ¥ngar pÃ¥ sitt hÃ¥ll — även om han är betydligt billigare vad beträffar avgiften. Och tack för all länkkärlek!
@Robert:
Om du studerar mitt lagförslag lite närmare, så skall du säkert upptäcka att det i praktiken innebär ett avskaffande av den kommersiella upphovsrätten (AKA kopieringsrätten).
Vad gäller den ideella — “äras den som äras bör” — rätten sÃ¥ är vi i piratpartiet väldigt noga med att alltid poängtera att den ger vi aldrig avkall pÃ¥. Tvärtom skall den stärkas, vilket jag Ã¥stadkommer genom att göra det otillÃ¥tet att överlÃ¥ta denna rätt.
@RedLib:
Bra invändningar, men jag tror nog ändå inte att det föranleder mig att ändra i den föreslagna lagtexten.
1) En viktig målsättning för en lagstiftare är, IMHO, att lagen aldrig skall kräva en massa onödiga definitioner (vad innebär till exempel första publiceringsdatum?).
I ditt hypotetiska fall så skulle jag rekommendera filmmakaren att kontakta upphovsmannen och klara ut alla mellanhavanden innan filmen släpps. Kommer man inte överens så finns det säkert en massa annan musik som går att använda istället.
I själva verket är en av de viktigaste anledningarna till att ha en ideell upphovsrätt just att en upphovsman skall kunna förhindra att hans verk används på ett sätt som han inte godkänner.
Ponera till exempel att du är ett rasse-svin som gör en film i sann rasse-anda, och du där använder min musik (jag är rabiat rasse-hatare, på riktigt). Skall jag då inte ha något att sätta emot bara för att exempelvis fem år förflutit efter första publicering?
2. Anledningen till att jag medvetet sätter ett högt belopp för att registrera något är för att inte, som nu, varenda liten skitlåt skall registreras/skyddas. På en musik-CD med 20 låtar, så skall det svida ordentligt i pengapungen att skydda alla låtarna. Kanske räcker det att skydda en eller två för att skivbolaget skall kunna skära ut sitt skålpund ur den lyssnande allmänheten?
 Och om exempelvis Microsoft vill släppa ut halvfärdiga produkter för att sedan förlita sig på uppdateringar varje månad, så skall det även där svida rejält. Det kan kanske lära dem att försöka få mjukvaran att fungera innan de släpper ut den.
april 20th, 2009 at 11:28
Hmm…. SÃ¥ det är alltsÃ¥ i praktiken livstid kopieringsrätt - bara man aldrig registrerar sÃ¥ kan man alltid kontrollera kopiering genom att hota med att registrera.
Definitioner kommer man aldrig ifrån - antingen ligger de i lagtexten eller så växer de fram via praxis och prejudikat.
Vad betyder det att kopieringsrätten inte kan överlåtas?
Kan man licensera rätten att kopiera till andra? Det är ju livsviktigt för saker som linux - att inte en ensam hacker helt plöttsligt kan stoppa allt tills man lyckats identifiera och byta ut varenda kodrad de skrivit (för ett operativsystem som inte kan användas kommersiellt är ganska kasst).
Kan man licensera en exklusiv rätt att bruka ett verk kommersiellt? Det skulle i allt väsentligt gå runt överlåtanderegeln totalt.
Jag hatar ocksÃ¥ rassar…. Det är lite av det jobbigaste med att släppa fri mjukvara…. man har inget att sätta imot om rassar använder det. Jag har lärt mig leva med det :-/
Det är som internet eller alll bra komunikation. Är det bra för alla sÃ¥ är det ocksÃ¥ bra för svin… men de flesta av ‘alla’ är inte svin.
april 20th, 2009 at 11:48
För övrigt ser jag inget i ditt lagförslag som förhindra att ett rassesvin tar din låt, ändrar på texten lite så den blir rasse-svinig och sedan sprider den - eller använder den som soundtrack i en rassefilm - bara så länge de inte sprider eller använder sina rasseverk kommersiellt.
Men jag kan faktiskt leva med det.
På ett individuellt plan väger friheten att kunna använda alla andras verk upp nesan att se sina egna skändade.
PÃ¥ ett samhälleligt plan väger nyttan av att alla kan göra det för ett gott syfte upp att nÃ¥gra fÃ¥ gör det för ‘onda’ syften.
Att det gÃ¥r att stoppa kommersiellt bruk gör att de ‘onda’ i alla fall inte kan finnasera sin verksamhet med andras verk utan deras medgivande - gott nog.
Piratversioner av div lÃ¥tar är ju exempel pÃ¥ det här - det är inte säkert upphovsmännen alltid är roade… En ‘thank You for the sharing’ version av abbas ‘thank You for the music’ vore ju skoj men knappast omtyckt av upphovsmännen.
april 20th, 2009 at 14:17
På ett individuellt plan väger friheten att kunna använda alla andras verk upp nesan att se sina egna skändade.
Precis så är det!
Jag var inne i en lång utläggning om hur lagstiftare aldrig kan förutsäga alla olika scenarier och därför bör avstå från att öppna upp för några sådana med de kryhål de oundvikligen medför. Men det blev så långrandigt att jag beslöt mig för att radera det och ersätta det med min kommentar beträffande definitioner.
Och jo, livstids kopieringsrätt lurar hela tiden i bakgrunden, bara man är beredd att hosta upp ett basbelopp. Jag tycker att det är den minsta garantin en upphovsman bör kunna räkna med.
Â
april 22nd, 2009 at 12:32
Hej. ^^ Intressant diskussion. Med risk för att tala i nattmössan, då jag inget vet om juridik, skulle jag gärna vilja lägga mig i litet.
Dels undrar jag vad ett verk är, och hur man avgör vem som skapat det. Vad jag kan utläsa av den föreslagna lagtexten så är det PRV som beslutar om det, men vad ska de ha för riktlinjer? Jag tänker särskilt på linuxexemplet ovan. Är enstaka rader kod, som för sig själva kanske inte gör något intressant, men är en viktig del i ett program, ett verk i sig för att de skapats av en enda person? Alltså: om massa brottstycken, som var för sig inte kan antas nå verkshöjd, tillsammans gör det, vad händer då?
Sedan får jag litet dåliga vibbar av möjligheten att sitta och hålla på kopieringsrätten. Det hela verkar bli ett strategiskt spel, ett slags chicken race där upphovsmannen ska försöka avgöra när det är mest förmånligt att hävda rätten för att maximera sin profit (vilket nog många kommer vilja göra, tros allt). Är inte risken stor att de överlåter det arbetet till andra och att det bara kommer byggas en ny marknad för handel med kopieringsrätter (även om det i det här fallet kommer vara handel med potentiella koperingsrätter)?
april 22nd, 2009 at 12:50
@myon:
Något talande i nattmössan vill jag inte veta av här på min blogg! Turligt nog så ser jag inga tendenser till det i din kommentar, så du klarar dig.
Jo, du har helt rätt i att just definitionen av ett verk — eller fastmer verkshöjden av ett dito — är en väsentlig detalj i sammanhanget.
Och jo, jag hade tänkt mig att PRV skulle bedöma detta. Precis som de har gjort, när det gäller patent, i många decennier, innan de tvingades bli ett självförsörjande verk, som tjänar pengar på varje godkänd registrering.
Precis som att vi som sökt patent (jag har tvÃ¥ gamla utgÃ¥ngna i bagaget) var tvungna att presentera vÃ¥rt ärende där vi “bevisar” att vÃ¥r uppfinning har verkshöjd, sÃ¥ mÃ¥ste alltsÃ¥ även musiker, filmmakare och författare “bevisa” att deras verk verkligen har verkshöjd för att de skall fÃ¥ förmÃ¥nen att betala ett basbelopp för att registrera sitt verk.
Och jovisst kan det uppstå förhållanden där det blir ett chicken race där någon sitter och håller på sin upphovsrätt och väntar på möjligheten att ragga upp ett basbelopp för att sänka en oönskad konkurrent som vill använda sig av mitt verk. Men tycker du verkligen att det är dåligt?
Att det skulle uppstå en bransch med enda affärsidé att bevaka personers upphovsrätt? Tja, hur mycket värre än dagens situation skulle det vara? Det blir ju trots allt då, i alla fall, på upphovsrättshavarens villkor det hela sker.
95% till skivbolagen och 5% till artisterna vs. 5% till UHR-mäklarna och 95% till artisterna. Vilket är bäst — för samhället sÃ¥väl som för artisterna?
Â
april 22nd, 2009 at 13:42
Okej, PRV bedömer. Men de måste väl ha riktlinjer? De är väl inte helt frikopplade? Jag menar, ingen skulle påstå att jag kan få upphovsrätt på en bukett blommor eller en rap, så någon form av konsensus om vad som är ett verk existerar uppenbarligen. Är det inte önskvärt att den då görs någorlunda explicit? Framför allt att den görs är explicit från början, så att folk får en rimlig chans att ta ställning till den, vilket de inte får om det sakta växer fram en definition genom praxis.
Â
Och givet att de har en definition, eller Ã¥tminstone att vi har definitionen “det som PRV säger”, vad händer dÃ¥ med verk där delarna skapade av olika personer inte kan anses ha verkshöjd men det hela har det?
Â
Jag menar inte alls att dagens system skulle vara bättre. Långt ifrån. Jag undrar bara om det inte är möjligt att utforma det nya systemet så att man än mer slipper undan otrevligheterna i dagens. För just den där handeln med upphovsrätt är i mitt tycke en av de obehagligare sakerna med dagens bestämmelser. Det vore gräsligt om en omvälvning oavsiktligt gav ens litet utrymme för att bygga upp något liknande igen. För om utrymmet finns kommer det inmutas och utvidgas. Åtminstone så länge vi har kapitalism som samhällsmodell, och det kommer vi väl ha till dess vi lyckas bygga replikatorer à la Star Trek.
april 23rd, 2009 at 19:11
Fasen Felten… vi mÃ¥ste sitta ned och snacka över ett par öl nÃ¥gon dag…
april 23rd, 2009 at 19:16
Det låter som en bra plan. Jag kan stanna till någon gång på väg ner till Brüssel.
Kanske vi kan jämföra egna öl. Ifall du står ut med Best Bitter, som numera är nästan det enda jag brygger.
Â
april 27th, 2009 at 10:17
Ni gör det alldeles för krångligt genom att förska stifta lagar som ska stödja ägande av idéer efter att de blivit publicerade. Till och med i den fjolliga pirat-parti-politiken finns detta krångel med. Nej vanlig fysisk äganderätt räcker, idéer kan inte ägas. Vi i  PPBL(r) - Pitatpartiet Boldrninst-Levinisterna (revolutionärerna) vet att de stora tänkarna redan föreskrivit lösningen på dessa problem, se:
 http://ppblr.wordpress.com/
Har du en kopia på dina idéer (t.ex. ett bokmanus) äger du det exklusuivt tills du säljer det till någon, sedan har du förlorat kontrollen på den kopian. Precis som om när säljer en tapir. (Tapiren kan ju säljas vidare, föröka sig, fotograferas m.m. varför skulle ett bokmanus eller en runsten vara annorlunda?)
april 29th, 2009 at 19:45
Jag har de senaste dagarna “fastnat” i en gratis, laglig E-bok om ämnet. Den finns pÃ¥ http://www.micheleboldrin.com/ och heter “Against Intellectual Monopoly”. Om inte läsningen av den är tillräckligt för att förmÃ¥ en att rösta PP sÃ¥ vet jag inte vad som krävs. Man fÃ¥r förklarat för sig hur patent och copyright gör mer skada än nytta. T.ex lyckadees James Watt med sitt Ã¥ngmaskins patent fördröja den inustriella revulisonen i mÃ¥nga Ã¥r. Riktig fart pÃ¥ den industiella utvecklingen blev det tydligen när uppfinnare anställdes för att förbättra maskiner under villkor att de INTE patenterade sina ideer.
juni 11th, 2009 at 14:26
En möjlig oklarhet i den 4:e paragrafen: 5 år + maximalt 3*5 i förlängning = max 20 år totalt eller är det max 3 5årsperioder = totalt 15 år max?
Och vad ingÃ¥r i “all form av kommers”? Om ett företag släpper ut gratiskopior av ett verk för att sabba nÃ¥got annat företags möjlighet att sälja det, är det kommers?
juni 11th, 2009 at 15:33
Bra invändningar Joakim.
Den första är lätt avfärdad, max tre förlängningar betyder 1 + 3 perioder, alltså 20 år som mest.
Den senare, att definiera “kommers” är lite svÃ¥rare, men det är inget som vi behöver bekymra oss om när det gäller just den här lagen. När väl vi fÃ¥tt den att gälla, sÃ¥ fÃ¥r vi göra en rejäl överyn av alla andra lagar som kan bli pÃ¥verkade pÃ¥ nÃ¥got sätt.
juni 13th, 2009 at 12:47
@Björn.
FYI.
Jag för nu in detta ditt utmärkta förslag i ett nytt sammanhang, nämligen kring den diskussion jag och Erik Laakso för om upphovsrätt.
Ha det!
Anders
juni 13th, 2009 at 12:48
Och länk till diskussionen, där finns även länkar till arvidfalk osv, o jag tror Erik vill spinna vidare i spåret: http://djingis.blogspot.com/2009/06/upphovsratten-ar-den-stora-feta-boven.html
juni 14th, 2009 at 2:02
[...] länkar på temat Se ett mycket intressant blogginlägg med efterföljande diskussion mellan Björn Felten och Anders Widén på Felten Fabulerar. Titta också på Piratpartiets ståndpunkter på upphovsrätten samt Henrik Alexandersson text som [...]
september 11th, 2009 at 16:04
hejsan!! vanner
tankte bara checka
en helt ny produkt om viktminskning
http://www.youtube.com/watch?v=GfjCYH0J6Sw
och vet nagan om den ar bra?
Mvh
Eivor
september 23rd, 2009 at 15:07
Suck! Så här (se ovan) ser alltså det moderna bloggspammet ut. Inga svenska tecken, en urusel svenska och en människa som inte ens vet om hon/han heter Agneta eller Eivor. Och naturligtvis fullständigt Off Topic.
Och YouTube är inblandat också?
Naturligtvis skulle jag egentligen ha raderat ovanstående skit omedelbums, men jag tänkte att det kunde vara intressant för de som inte har en egen blogg, att få se vad för allsköns skit vi bloggare är tvungna att stå ut med.
Är det inte för j*vligt hur vissa parasiter försöker utnyttja andra människors vedermödor på det här viset?
STARTA DIN EGEN JÄVLA BLOGG DITT FÖRBANNADE VIKTMINSKNINGSTROLL, OCH SLUTA UPP MED ATT ÅKA SNÅLSKJUTS PÅ ANDRA MÄNNISKORS ARBETE!
Â
november 5th, 2009 at 20:39
[...] måste piratfrågorna alltid ha högsta prioritet för varje PP-ledamot. Således har jag redan gjort färdigt en motion för att radikalt modernisera vår nuvarande [...]
november 21st, 2009 at 14:47
Alldeles utmärkt bra. Piratpartiet saknar konkretiseringar i form av motioner typ denna, som också kan användas i valrörelsen.
november 21st, 2009 at 15:01
Tack Anders! En gör så gött en kan, vet la du?
Annars, om det är något vi saknar, så är det politisk erfarenhet, och där passar ju du in som hand i handske.
För den som inte redan vet det, så är alltså Anders en av grundarna av miljöpartiet, och var dess språkrör under två år, och även riksdagsledamot under en mandatperiod. Hur mycket mer kan man begära av en piratpartistisk riksdagskandidat?
Och jag vill verkligen uppmana alla att klicka på Anders namn för att läsa vad han skriver på sin blogg. Maken till skräckisar vad gäller politiken i allmänhet och EU-politiken i synnerhet är nog svårt att hitta.
Att han är (ganska exakt, vi är båda Lejon) ett år yngre än jag skall inte ligga honom i fatet, tvärtom: det innebär ju att han, i likhet med mig, är klar med alla sina sociala åtaganden gentemot samhället, och kan fokusera på att ställa sin mångåriga erfarenhet till förfogande i vårt högsta beslutande organ, Riksdagen.
november 28th, 2009 at 16:26
[...] som i mina tidigare förslag när det gäller vår upphovsrättslagstiftning och Regeringsformen Kapitel 2, så anser jag att den bästa vägen är att plugga igen alla [...]
januari 4th, 2010 at 20:22
Hahaha…har läst om det här (bra) inlägget och (bra) kommentarstrÃ¥den och noterade just Agneta/Eivor och den pÃ¥följande avhyvlingen.
Tack för skrattet!
januari 9th, 2010 at 21:35
Idioti att ens föreslå ett basbelopp som avgift till PRV, haha Björn vet du ens hur mycket ett basbelopp är?
januari 11th, 2010 at 7:16
Naturligtvis vet jag hur högt ett basbelopp är.
Vet du hur mycket det kostar att ansöka om, och sedan att vidmakthålla ett patent?
februari 7th, 2010 at 15:26
[...] Den minnesgode läsaren av den här bloggen vet till exempel, förhoppningsvis, att jag rent av skrivit en färdig motion om hur lagen kan fixas till. Kan det bli ett mycket mer juridiskt perspektiv på [...]