Felten Fabulerar

Motion till riksdagen
av Björn Felten (pp)

Modernisering av upphovsrätten.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om modernisering av upphovsrätten genom att Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt Patentlag (1967:837) utgår och ersättes med följande lag.

Lag om upphovsrätt.

1 Kap. Upphovsrätt.

1 § Den som skapat ett verk har upphovsrätt till verket. Endast fysisk person kan få denna rätt. Denna rätt är oåterkallelig och må icke överlåtas.

2 Kap. Kopieringsrätt.

1 § Upphovsrättsinnehavare har exklusiv rätt att bestämma över försäljning av all form av kommers med kopior av sitt verk. Denna rätt må icke överlåtas.

2 § För att denna exklusiva rätt skall gälla måste verket registreras hos Patent- och Registreringsverket, PRV, varvid en avgift om ett basbelopp skall erläggas.

3 § För att registrering skall godkännas måste verket uppnå tillräcklig verkshöjd. Detta beslutas av PRV. Sådant beslut kan överklagas i domstol.

4 § Den exklusiva kopieringsrätten gäller i fem år efter PRV:s godkännande. Därefter kan förlängning ske vart femte år, dock högst tre gånger. Vid förlängning skall en avgift om två basbelopp erläggas.

3 Kap. Påföljd.

1 § Brott mot denna lag skall medföra böter eller fängelse i högst sex månader.

Bakgrund.

Upphovsrätten är ett monopol som samhället godkänner för att på så sätt underlätta för olika sorters skaparverksamhet att frodas utan att någon annan skall kunna parasitera på vederbörandes skapelse.

Motivering.

Detta monopol fungerar numera sämre och sämre för varje lappning av den gamla lagen som göres, och de enda som hela tiden får bättre förutsättningar är de, ofta storindustriella, olika företag som exploaterar de skapade verken.

Genom detta ständiga lappande av lagtexterna har det blivit allt svårare att tolka och förstå lagarna, och olika ändringar får ofta oöverskådliga samhällskonsekvenser genom alla korsvisa hänvisningar, luddiga skrivningar och så vidare. Dessutom förlorar samhället som helhet mer och mer på det utdelade monopolet, och då är det hög tid att ingripa.

Ett tecken på hur lagen ständigt lappats på utan eftertanke, är att paragraferna i båda de nämnda lagarna har paragrafnumreringar som sker löpande utan hänsyn till kapitelindelning, vilka succesivt har införts, såsom annars är brukligt. Således finns det alltså exempelvis ingen 2 Kap. 1 § i någon av lagarna utan 2 Kap. 11 § respektive 2 Kap. 7 §.

Det är således, som sagt, hög tid att modernisera detta oöverskådliga lappverk, och den enda gångbara vägen är då att fullständigt avskaffa båda lagarna och börja om från början, det vill säga med den föreslagna lagtexten. Den nya lagen bör utvärderas efter en försöksperiod om tre år, och eventuella, oförutsedda konsekvenser rättas till, dock utan att återigen börja detaljreglera såsom skett det senaste seklet.

Säve den 29 mars
2009

Björn Felten (pp)