Katafonteologen — a blast from the past.

November 29th, 2007

Oftast intressanta bloggen Högerkonspiration tar upp den sedan länge förlegade idiotin i att slösa bort 8500 ton papper på telefonkataloger varje år. Vad vi konsumenter får ut av dessa 8500 ton papper är alltså en katalog över vårt närområde — långt ifrån den övergripande (läs landsomfattande) service man erbjuds på Internet.

Handen på hjärtat, hur många gånger använder du den där tegelstenstjocka boken (eller böckerna om du bor i någon av våra storstäder och därför får mer än en “volym”) under dess/deras livslängd om ett år?

Redan för sisådär tio år sedan, och alltsedan dess, hade Eniro kunnat bespara svenska folket miljontals kronor per år genom att ge alla kunder valet att få en CD (och sedan några år tillbaka DVD) med all information på — inte bara för närområdet utan för hela Sverige — i stället för kilovis med papper. Men, nej då, såååå förutseende var man inte då, och dessvärre fortfarande inte.

Alla, förutom de giriga mediabolagen, som tror att de kostar 25 kronor styck att tillverka, vet ju att massproducerade plastskivor kostar bara någon krona att tillverka. Och att skicka dem med Posten kan inte kosta särskilt mycket: för några år sedan, när jag hade tre inkommande telefonlinjer, fick jag räkningarna från Telia i tre olika kuvert, så tydligen är portot inte något som får Telia/Eniro att överväga ens den minsta lilla synergieffekt.

Avslutningsvis håller jag med Högerkonspiration, gack omedelbart åstad och avbeställ dina kilovis av misshushållat papper på Eniros hemsida!

Surströmming

November 12th, 2007

Jag är “a sucker for coincidents”, det skall utan svep erkännas. Särskilt då matematiska sådana. Med en nästan fylld fil.kand. i ma+fy vad annat är att vänta? Men även andra, lustiga tillfälligheter uppskattas.

Således blev jag verkligt full i skratt när jag satt och slöläste Rick Falkvinges Åtta grejor jag dissar samtidigt som jag pratade i telefonen med min bror om surströmming. Han hade tänkt sig prova på, och eftersom han visste att jag hade gjort det tidigare, sökte han tips och erfarenheter.

Nu lyckades jag förhoppningsvis avstyra att även han köpte en burk rutten fisk, som, liksom mina två, hamnade i soptunnan eller ännu bättre nedspolad i toaletten.

Min personliga åsikt är att det borde vara förbjudet att förstöra fin fisk på detta vis. Som de flesta vet, så består det vi i dagligt tal kallar smaken av så mycket mer än det tungan förmedlar (sött, surt, salt, beskt och “mineral”). Våra smakupplevelser bygger mycket mer på lukten än av den egentliga smaken.

Hur kan man då påstå att något som nästan alla är överens om luktar något otroligt vedervärdigt, någonsin skulle kunna smaka gott? För mig förefaller det mer som något slags manbarhetsrit än smakupplevelse.

Nej, i stället för att låta den fina strömmingen ruttna, så testa att lägga in den på samma sätt som vi här på framsidan av Sverige plägar lägga in sill. Vanlig 1-2-3-lag — det vill säga 1 del 12% ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten — kokas upp tills sockret löst sig. Sedan lägger man i valfria komponenter, såsom skivad rödlök, morot och ingefära, svartpeppar- och senapskorn, m.fl. Till sist lägger man i skivade, ungefär 2cm, filéer av sill (eller strömming alltså), och så får det dra några dagar.

“Olaglig fildelningssajt”?

November 12th, 2007

I två artiklar i DN (här och här — tipstack till emma på opassande) upprepar journalisten Maria Ringborg att Oink var en olaglig fildelningssajt. Vad är nu detta? Har rättegången redan varit?

I en demokrati brukar det vara praxis att domstolen avgör ifall ett brott begåtts, inte journalister, eller som i detta fall troligen mediaindustrins lakejer genom pressmeddelande.

I själva verket är det ytterst sällan, om ens någonsin, som **AA ens i sin egen högborg, USA, försöker driva sina ärenden som brottsmål. Civilmål är ju så mycket enklare. Lägre, för att inte säga obefintliga, beviskrav plus betydligt frikostigare utdelning till bolagen. Så frågan är om det ens väckts åtal enligt lokal brottsbalk mot Oinks operatör, någon som vet?

Bängen trålar.

November 3rd, 2007

Våra hav blir mer och mer utfiskade. Torskar större än ett par kilo blir alltmer sällsynta. Och anledningen till detta vet de flesta: fiskarna (de som fiskar alltså) använder sig av trålar som fullkomligt dammsuger fiskevattnen, utan hänsyn till att man måste lämna kvar all småfisk som ännu inte hunnit reproducera sig. De (fiskarna — de som fiskar alltså) sågar helt enkelt av grenen de sitter på i sin girighet; till allas vårt förfång.

Nu verkar det som om Skatteverket också anammat detta skamlösa trålande. I stället för att som tidigare begära in uppgifter i enskilda fall (jämför fiske med spö och krok) så begär de nu in samtliga data från Sveriges största ISPs i ett enda stort svep — utan hänsyn till vilken småfisk som får sätta livet till under processens gång.

Alltmedan svenska folket av gammelmedia leds att tro, att den viktigaste händelsen för närvarande är den hämndaktion som några mindre noggräknade medarbetare på Aftonbladet dragit igång med anledning av en till synes oskyldig krogpuss, så seglar alltså här en rättsskandal av sällan skådat slag mer eller mindre obemärkt förbi.

Suck…

Mobiltelefonen PenMobil

November 3rd, 2007

Mobiltelefontillverkarna försöker överträffa varandra med alltmer avancerade produkter. Inte bara telefoner utan även kameror, MP3-spelare, surfplattor och numera TV-apparater skall de fungera som.

Men varför i Hela Fridens Namn ™ finns det ingen som kan gå emot strömmen och göra en telefon som inte är något annat än just en telefon? Vi förstår ju alla att varje extra funktion, som adderas, drar mer ström och därmed förkortar batteritiden.

Om jag finge bli produktchef på Nokia (Ericsson är ju uteslutet — de är ju fast i samma gamla börsstyrda kvartalspolicy som rått ända sedan de tackade nej till att köpa Nokia för en krona), så skulle jag beordra fram en mobiltelefon med följande specifikationer:

  1. Storlek som en kulspetspenna i skala 2:1 — närmare bestämt är det tre AA-celler som bestämmer storleken.
  2. Drivs alltså av tre AA-celler — vanliga eller uppladdningbara. Medföljande, uppladdningsbara celler är av 2,5Ah-typ vilket torde ge en batteritid om flera månader vid normal användning.
  3. Dockningsstationen ser ut som ett pennställ och ger induktiv laddning och trådlös USB-anslutning till dator.
  4. Har bara en knapp — upptill, precis som en kulspetspenna.
  5. Har bara en “display” — en flerfärgad lysdiod som indikerar olika status.
  6. Är helt röststyrd. Exempelvis “Ring mamma” har man tränat den att förstå, jämte de tio siffrorna 0-9.
  7. Vattentät ner till 10 meters djup.

Eventuella patentanspråk på ovanstående konstruktion avhändar jag mig härmed på stående fot.

En frisk fläkt i en annars unken lokal.

November 3rd, 2007

Just när politikerföraktet har nått oanade höjder, efter att det bland annat visat sig att Johan Linander, som före senaste valet gjorde sken av att vara en försvarare av förnyelse av den förlegade upphovsrättslagstiftning vi har idag, är precis lika ryggradslös och ovillig att utbilda sig som nästan alla andra politiker, så dyker som en blixt från en klar himmel Karl Sigfrid upp. Åtminstone för den här medborgaren.

Tillsammans med tre andra moderater och en centerpartist har han skrivit en motion — 2007/08:N388 — som på ett mästerligt vis belyser hela den problematik som våra nuvarande, av den amerikanska mediaindustrin framlobbade, lagar förorsakar.

Nu följer vi spänt denna motions vidare öde i Riksdagens snåriga labyrinter. Om jag förstått det hela rätt, så ligger motionen för närvarande på Näringsutskottets bord (för godkännande?). När (och om?) omröstning skall ske hittar jag för närvarande ingen information om. Men var förvissade om att vi är många som kommer att hålla uppsikt efter hur det går med motionen i fråga.

Vidare anordnade, för några dagar sedan, Karl Sigfrid debatt om samma frågeställning. Signifikativt är att ingen representant för monopolkramarna vågade ställa upp, men det förefaller ändå som om det blev en bra debatt, att döma av recensionerna från bland annat Christian Engström och Oscar Swartz.

Fotnot: Länken till motionen ovan är inte densamma som den som förekommer på ett flertal bloggar. Av någon märklig anledning så flyttas sidor omkring på Riksdagens hemsidor så att länkar plötsligt upphör att fungera. Uppenbarligen har de web-ansvariga inte riktigt förstått innebörden av hypertext…

Dags för strutsarna att titta upp.

November 3rd, 2007

Rapporterna om resultaten av den globala uppvärmningen på grund av växthuseffekten duggar allt tätare, samtidigt som förnekarna ivrigt förfäktar sina ståndpunkter bland annat genom att demonisera alla som inte delar deras uppfattning. Som jag berättat om tidigare här på bloggen, så kan det rent av gå så långt att en bloggare IP-bannade mig permanent från hans blogg bara för att jag försökte få honom att inse vad som är fakta och vad som är myt.

Fast numera är det nog bara de mest fanatiska Bush-kramarna som envist hävdar att vi kan fortsätta att släppa ut växthusgaser som om ingenting har hänt. Våldsamma skogsbränder, stormar och översvämningar — med en frekvens som inte längre kan förklaras med tillfälliga klimatologiska fluktuationer — talar sitt tydliga språk för alla som behärskar språket i fråga.

Från utmärkta bloggen Byxorna nere… knycker jag ogenerat följande länksamling:

DN
DN
SDS
SDS
SVD
SVD

Al Gore och Blogges bottennapp

October 13th, 2007

Al Gore, tillsammans med IPCC, har förärats Nobels fredspris för hans mångåriga kamp för att få världens länder att äntligen acceptera, och därefter vidtaga åtgärder för att förhindra, den globala katastrof vi alla är på väg att åstadkomma om vi inte omedelbart vidtar lämpliga åtgärder.

Att vi människor är ansvariga för alla de katastrofer, som vår ohämmade energikonsumtion resulterar i, är uppenbart för alla — utom för ett fåtal. Precis som när de första forskningsrapporterna om tobaksrökningens skadlighet presenterades för ett halvt sekel sedan, och alla de som publicerade dessa forskningsresultat blev förlöjligade av ett fåtal köpta forskare som “minsann visste bättre”, så försöker dagens energibolag att förlöjliga de som visar på vad vår nuvarande, ohämmade energiförbrukning åstadkommer.

Att miljökampen har avgörande betydelse för “Fred på Jorden” torde de flesta vara överens om. Bra val, norska nobelpriskommittén!

Märkligt var det att på Blogge Bloggelitos hemsida få uppleva först hur mina invändningar mot hans uppenbara sällande till anti-Kyoto-kramarnas sällskap dissades, men till yttermera visso att jag uppenbarligen blev IP-bannad från hans blogg när han inte längre ville bemöta mina argument. Klart märkligt agerande från en som rört upp himmel och jord för att DN vägrat länka till en viss blogg, och som länge påstått sig stå som den ovillkorliga yttrandefrihetens försvarare. Nåja, det är ju inte första gången någon upptäckt hur svårt det är att faktiskt försvara misshagliga yttranden — behagliga yttranden behöver ju som bekant inte försvaras.

Fackens maffiametoder fortsätter.

October 10th, 2007

På Sydsvenskan läser jag med stigande förvåning om hur Handels fortsätter med sina sedvanliga maffiametoder för att, genom utpressning, tvinga ovilliga företag att skriva på kollektivavtal.

I fallet salladsbaren i Göteborg gällde det att de anställda skulle garanteras 87:90 i timmen genom kollektivavtalet. Att de redan hade 95:- i timmen intresserade tydligen inte facket där. Eller kanske var det så enkelt som att ingen utan kollektivavtal minsann skulle ha mer betalt än de med?

Undrar hur mycket de 250 anställda på Videomix Syd kommer att förlora om de tvingas acceptera ett avtal de inte verkar vilja ha.

Mer än bara Raketost.

October 10th, 2007

När man talar om forna produkter som försvunnit från marknaden, så brukar ofta Raketost komma på tal. Det var en mjukost som var förpackad i en papptub, påminnande om de plasttuber med fogmassa och dylikt som vi har idag, med ett snöre som användes för att skära skivor efter att lämplig mängd ost trycktes ut. Väldigt praktiskt. Märkligt att dagens modeostar, såsom feta och mozarella, inte säljs i denna populära förpackning.

Men det finns så många fler av min barndoms produkter, som jag saknar.

  1. Sårpuder. Ett gult pulver som min mamma brukade strö på de skrubbsår jag så ofta kom hem med. På kort tid torkade såret ut och en sårskorpa bildades. Att döma av lukten var även kudden på plåstren indränkta med detta sårpuder.
  2. Gammaldags makaroner. Här talar jag alltså inte om det som idag kallas så, de som tar 7-9 minuter att koka, utan om rejält tjockväggiga dito, som tog 18-22 minuter att koka.
  3. Malaco. Små starka lakritskulor i gul tändsticksasksliknande förpackning. Görtufft att lägga under läppen.
  4. Grönsåpa. Inte dagens utspädda på flaska utan fast pasta i pappersförpackning. Varför skall jag släpa hem en massa vatten från affären? Vatten har jag hemma! (edit: min fru berättar just att ICA i Tuve, Göteborg faktiskt börjat sälja detta nu)
  5. Vick Inhalator. Påstås från obekräftade källor att det skall finnas, men var?