Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 40-, 50- och 60-talet inte ha överlevt.
Våra barnsängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.
Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon faktiskt dog av det.
Vi ägnade timmar åt att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.
Vi hade inga Playstation, Nintendo eller X-boxar - på det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner. Vi gick ut och fann dem.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar så var det inte många ögon som blev utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.
Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, några av de bästa problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.
Så var det att ha den stora förmånen att växa upp som barn, innan lagstiftningsmakten och andra myndigheter reglerade sönder våra liv för vårt eget bästa. Det goda livet var vårt! Om du är en av oss — grattis!!!
Hur kan vi då ha låtit allt gå så fullständigt fel? Måste vi verkligen ha denna, den totala, säkerheten, eller kan det vara värt lite svinn och i stället chansa och vara lite mer äventyrliga och riskvilliga?
