Felten Fabulerar

Den som studerat teorierna bakom LCHF (Low Carb, High Fat) inser tämligen omgående hur rätt dessa är. Den diet som vi människor gått på i flera miljoner år, och som vi blivit genetiskt anpassade till, måste helt enkelt slå ut den som matindustrin har predikat i cirka 50 år. Att vi då, till yttermera visso, slipper en sjukdom, diabetes, som plötsligt uppstått från ingenstans är ju inte heller fy skam…

Men vissa dekret från de mest LCHF-trogna tror jag helt enkelt inte stämmer. Några av de råvaror som, enligt min ringa åsikt, felaktigt har pekats ut som något som skall undvikas är “grönsaker som växer under jord”. Och framför allt då potatis.

På något ställe läste jag att när Moder Natur tillverkar ett gift, skickar hon alltid med ett motgift. Då gällde det socker: ät gärna socker, men ät då hela sockerröret alternativt sockerbetan. Lite svårsmält, kanske…

Jag tror att detsamma kan sägas om olika rotfrukter. Potatis innehåller omkring 15% kolhydrater. Hur mycket av detta som är farligt för oss är svårt att veta. Det finns alltså olika typer av kolhydrater — sådana som är “tillverkade” och nästan alltid är direkt skadliga för oss, och sådana som är naturliga, harmlösa, som vi är genetiskt ägnade åt att äta.

Ett problem för de flesta av oss, som börjar med LCHF, är att vi blivit så tillvanda vid bröd att vi har svårt att klara oss utan vår kära ostmacka. Men om man väljer bort de stärkelse-, socker- och E-nummerspäckade produkterna i butikerna, och istället bakar själv, så behöver det inte vara något problem. Webben fullkomligt svämmar över av recept på LCHF-bröd. Många är riktigt bra, andra kanske lite mindre bra. Men smaken är ju, som bekant, som baken…

En ingrediens som ofta förekommer vid brödbakning i LCHF-sammanhang är pofiber. Pofiber är restprodukten som blir över när matvaruindustrin har gjort stärkelse och så småningom potatismjöl. Tidigare slängdes detta bort eller användes som djurfoder eller till och med jordförbättringsmedel. Numera, när LCHF blivit ett hett ämne, säljer man det till rena ockerpriserna. Som vanligt när det går att sätta en LCHF-stämpel på produkten, är jag böjd att säga.

Men pofiber gör man lätt själv. Särskilt nu, när man kan köpa potatis för en eller två kronor kilot, är det dags att starta tillverkningen! Av ett kilo potatis får man ungefär 50g pofiber. 20-40 kronor kilot för det färdiga pofibret alltså. Jämför med priset som Semper tar för sina 125-gramspåsar…

Vad du behöver göra är att riva potatisen på den fina skivan i en matberedare. Att göra det för hand på ett vanligt rivjärn går ju också, men blir ganska jobbigt (och ibland blodigt). Lägg sedan rivet i rikligt med kallt vatten. Stor kastrull eller rent av spann rekommenderas. Rör om med jämna mellanrum, och byt vatten några gånger.

Detta är precis vad som sker när fabrikerna tillverkar potatismjöl, med skillnaden att de tar tillvara sköljvattnet (för att utvinna stärkelsen) medan vi slänger bort det.

Efter några timmar i blöt är det dags att sila bort och pressa ur allt vatten. Bred sedan ut rivmassan så tunt som möjligt på bakplåtar, sätt in det i ugnen i 50 graders temperatur och låt det torka helt och hållet. Detta tar något dygn eller två, beroende på hur torrt pofiber du vill ha. Skall du använda det direkt, så behöver det inte torka helt, men vill du mala ner det till mjöl, så bör det vara helt torrt.