Läsarna av den här bloggen har nog lite till mans uppfattat att jag inte har mycket till övers för riksdagsledamöter i allmänhet. Kanske det inte framgått lika tydligt att detta gäller S-märkta dito i synnerhet?
Jag har röstat i varje riksdagsval där jag haft rösträtt. Första gången 1968, och efter det har det hunnit bli ytterligare tolv val. Och ingen gång har jag röstat på sossarna. Nästan alla andra partier, men aldrig sossarna. Och just nu verkar det som om mina förutfattade meningar om sossarna hela tiden varit rätt. Hur kan man annars förklara deras nuvarande agerande — eller rättare sagt icke-agerande?
Nog måste man vara mer än lovligt dum, om man får — för att ta till hockey-termer — spela 2 x 5 minuter 5 mot 3 när det är 10:30 kvar av matchen och man leder 5-3, och ändå fortsätter att spela som om båda lagen hade fullt manskap?
För fan Mona, ta ut målvakten och satsa järnet! Det finns ju inget att förlora! Även om ni leder 5-3, så finns det ingen anledning att inte ösa in ännu fler mål för att säkra segern. Även 3-5 går ju faktiskt att hämta upp, även om man är två man kort.
Sossarna befinner sig i opposition, de kan lova precis vad som helst utan att behöva hålla det de lovat (precis som alliansen gjorde innan valet 2006), så vad 17 tvekar de om? Gå ut med stora, breda informationskampanjer där ni påpekar att ni minsann nu fattat att allt detta FRA-IPRED-Datalagring-ACTA-skit är helt fel väg att gå, och att ni nu bestämt er för att aktivt motarbeta alla försök att begränsa den fria tillgången till information och frånta medborgarna deras rätt till förtrolig kommunikation.
Gå ut och erkänn att ni tidigare glömt bort era rötter i de djupa arbetarleden, och den kamp som era gamla kämpar förde för medborgarrätten, och att ni nu skall bli ett nygammalt medborgarrättsparti. Jag skulle nästan kunna garantera en jordskredsseger 2010. Om inte annat så skulle ni därvidlag nästan garanterat ha piratpartiets vågmästarmandat som i en lite ask efter valet då. 🙂