Posts Tagged ‘Politik’

För fan Mona, fatta nu då!

Monday, December 15th, 2008

Läsarna av den här bloggen har nog lite till mans uppfattat att jag inte har mycket till övers för riksdagsledamöter i allmänhet. Kanske det inte framgått lika tydligt att detta gäller S-märkta dito i synnerhet?

Jag har röstat i varje riksdagsval där jag haft rösträtt. Första gången 1968, och efter det har det hunnit bli ytterligare tolv val. Och ingen gång har jag röstat på sossarna. Nästan alla andra partier, men aldrig sossarna. Och just nu verkar det som om mina förutfattade meningar om sossarna hela tiden varit rätt. Hur kan man annars förklara deras nuvarande agerande — eller rättare sagt icke-agerande?

Nog måste man vara mer än lovligt dum, om man får — för att ta till hockey-termer — spela 2 x 5 minuter 5 mot 3 när det är 10:30 kvar av matchen och man leder 5-3, och ändå fortsätter att spela som om båda lagen hade fullt manskap?

För fan Mona, ta ut målvakten och satsa järnet! Det finns ju inget att förlora! Även om ni leder 5-3, så finns det ingen anledning att inte ösa in ännu fler mål för att säkra segern. Även 3-5 går ju faktiskt att hämta upp, även om man är två man kort.

Sossarna befinner sig i opposition, de kan lova precis vad som helst utan att behöva hålla det de lovat (precis som alliansen gjorde innan valet 2006), så vad 17 tvekar de om? Gå ut med stora, breda informationskampanjer där ni påpekar att ni minsann nu fattat att allt detta FRA-IPRED-Datalagring-ACTA-skit är helt fel väg att gå, och att ni nu bestämt er för att aktivt motarbeta alla försök att begränsa den fria tillgången till information och frånta medborgarna deras rätt till förtrolig kommunikation.

Gå ut och erkänn att ni tidigare glömt bort era rötter i de djupa arbetarleden, och den kamp som era gamla kämpar förde för medborgarrätten, och att ni nu skall bli ett nygammalt medborgarrättsparti. Jag skulle nästan kunna garantera en jordskredsseger 2010. Om inte annat så skulle ni därvidlag nästan garanterat ha piratpartiets vågmästarmandat som i en lite ask efter valet då. 🙂

Dags att överge blockpolitiken!

Monday, December 8th, 2008

Så har då Mona släppt bomben. S, V och MP skall försöka skapa samma enighet som Alliansen lyckades med före valet 2006. Kritikerna är många, och visst finns det fog för skepsis, men kanske än större anledning att ifrågasätta denna märkliga fixering vid blockpolitiken.

Under de senaste årtiondena har blockgränsen cementerats fastare än någonsin Berlinmuren. Varje tal om att regera över denna besynnerliga gräns avfärdas tämligen reflexmässigt av alla berörda parter.

Frågan jag nu ställer mig är: hur gynnar detta svensk politik? Nog för att vi lite till mans har förstått att det viktigaste för politikerna numera är det egna jobbet. Väljarna och riket kommer långt längre ner på listan över vad som är viktigt.

Men behöver vi verkligen denna förbankade blockgräns längre? Fyller den verkligen någon funktion? Mitt svar på båda dessa frågor är ett rungande nej. Snarare tvärtom, den skapar bara en massa onödiga konflikter och problem.

Ponera istället att samtliga riksdagsledamöter gjorde som vi i piratpartiet. Vi har lagt alla våra olika ideologiska olikheter åt sidan för att kunna arbeta mot ett gemensamt mål — att säkerställa medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter.

Riksdagens gemensamma mål är att på bästa sätt förvalta och utveckla vårt samhälle. Varför skall då skiljaktigheter vad gäller några enstaka procent hit och dit — vilket verkar vara enda skillnaden mellan de olika partierna; någon ideologi har inget av dem — förorsaka att man sitter i riksdagen och slentrianmässigt försöker att sabotera varje förslag från andra sidan muren? Oavsett hur bra man själv tycker att det är!

Varför inte i stället låta samtliga riksdagspartier vara med i regeringen? Vi har ju redan den etablerade uddatalsmetoden för att fördela mandat, den går utmärkt väl att använda för att fördela ministerposter. Största partiet får välja först (troligen statsministerposten), det näst största därefter (finans?) och så vidare.

Sedan får samtliga 349 ledamöter vara så förbannat vänliga att sträva mot samma mål. Visst skulle det krävas en hel del jämkande och kompromissande, men hellre konstruktivt sådant än den rena sabotageverksamhet som pågår idag, och som inte gagnar någon — bara skadar samhället i stort.