Extra hum-hum bråttom

March 10th, 2009

De sista åren då jag var en vanlig anställd — som konstruktionschef på ett av Göteborgs största elinstallationsföretag — i mitten av 1970-talet (sedan dess har jag varit egenföretagare), så hade vi en speciell akronym för att berätta att något var speciellt bråttom. EDB. Första och sista bokstaven står för det som syns i rubriken, det mittersta D:et står för en svordom avsedd att ytterligare förstärka epitetet.

Numera uppfattar nog de flesta internetvana människor akronymen som en symbol för när det är extra hum-hum bråttom att avskeda någon med misshagliga, ur företagsledningens synpunkt, åsikter. Skandalen med piratpartiets Jonas Bergling och hans “terminerade” uppdrag för EDB Business Partner har väckt stor medial uppmärksamhet, även internationellt.

Och detta med all rätt. Inte minst det faktum att EDB Business Partner faktiskt inte ens bryter mot svensk anställningslag. Om inte annat så visar det inträffade att de anställningslagar vi har idag är totalt omoderna — som så många andra lagar vi dras med — och alltså skadar mer än de skyddar. Detta då alltså eftersom de inte fungerar när de som bäst behövs, men däremot kan utgöra ett stort hinder för företag att anställa nya medarbetare när behovet uppstår.

Precis som när det gäller exempelvis alla förlegade lagar rörande internet, idé-monopol, etc. så är det hög tid att se över även LAS och andra regelverk. Tyvärr lär det inte finnas något hopp om att våra befintliga riksdagsledamöter skall ta något initiativ i den riktningen. Om det är något man inte kan beskylla dem för, så är det att vara i takt med tiden.

Således återstår bara att byta ut hela rasket. Piratpartiet ställer upp i EU-valet den 7 juni i år och i riksdagsvalet den 19 september nästa år. Det är då du har chansen att hjälpa till att leda skutan Sverige på rätt kurs igen.

Och du, det är faktiskt extra hum-hum bråttom! Det är några riktigt otäcka blindskär vi har rakt föröver. Kapten ligger aspackad i sin hytt och vill inte höra talas om några problem, och resten av besättningen sitter i filmsalen och firar senaste Hollywood-filmen tillsammans med ett antal mediamoguler och deras advokater.

Vid rodret står ett gäng grå eminenser som inte ens vet hur man hanterar en sextant eller slår en pålstek — och GPS-navigatorn har de ingen aning om hur den fungerar — och som rederiet inte har godkänt, de bara följde med skutan när den nya besättningen mönstrade på.

Staten, det är jag

February 28th, 2009

L’état c’est moi. Det berättas att Ludvig XIV av Frankrike (solkungen) ska ha uttryckt sig på det sättet. För detta saknas emellertid historiska belägg.

Men en av de mest rabiata FRA-kramarna, Karin Enström, anser tydligen i alla fall att “Staten, det är vi”. Det vill säga regeringen. Via eminenta bloggen Tankar från rooten — undrar hur många utan erfarenhet av unix eller liknande operativsystem som förstår hur fyndigt det bloggnamnet är? — hittar jag en artikel undanskymd i lokalblaskan Nerikes Allehanda, en av de där gammel-gammel-media, som tydligen ännu inte hittat blogglänkningsfunktionen, av sagda Karin.

Redan i första meningen hävdar hon att En av statens absolut viktigaste uppgifter är att skydda medborgarna från yttre hot.

Staten är faktiskt ett helt och hållet virtuellt begrepp, ett begrepp som kan definieras på en mängd olika sätt. Men alla har alltså det gemensamt att staten inte är något som kan uppfattas av våra fem sinnen, och alltså därför, per definition, inte existerar i sinnevärlden. Det är en virtuell entitet. Således kan den varken ha tankar eller ambitioner, och definitivt inte ha någon uppgift. Staten kan som mest existera, inget annat.

Sedan fortsätter Karin och misshandlar det svenska språket. Nixon på Tfr kallar det nyspråk, jag vet inte om man kan kalla hennes förvirrade begrepp något sådant fint. Hon har helt enkelt “haft otur när hon tänkte”.

Vi arma samhällsmedborgare skall enligt Karin, av vår kloka regering, skyddas från förutom militära hot, (…) terrorgrupper som inte drar sig för att slå mot civila mål, hot mot den svenska IT-infrastrukturen samt grov organiserad brottslighet. Jovars, visst har vi hört den mantran förut?

Men snälla Karin, när du sedan säger att När regeringen gör säkerhetspolitiska bedömningar är man beroende av att ha en bra bild över hur det globala säkerhetsläget ser ut. hur tänker du då? Ni bryr er ju uppenbarligen inte om att tillgodogöra er all den information som finns helt öppet överallt. Exempelvis en brottsstatistik som visar att, om man skalar bort diverse förvirrade rasister som försöker kasta brandbomber, Lasermannen, olika utländska attentat mot utländska beskickningar och så vidare, så får man gå ända tillbaka till Amaltheadådet för 90 100 år sedan (tack för rättelsen, Rick!) för att hitta något som åtminstone liknar ett svenskt terrordåd.

Vi svenska medborgare löper alltså mindre än en tiotusendel så stor risk att skadas eller dödas i en terroristattack än i exempelvis en drunkningsolycka. Om du verkligen vill värna om vår säkerhet, så vore det väl bättre att satsa åtminstone en liten bråkdel av den (snart) en miljard kronor om året som ni slösar ut på FRA, på att ge simskolorna de resurser de hade för bara något decennium sedan, så att vi återigen kan uppnå högst simkunnighet i världen?

Sedan var det ju inte direkt oväntat att du skulle komma dragandes med Afghanistanargumentet igen. En annan viktig anledning till att vi bedriver signalspaning är att vi vill ge de svenska män och kvinnor som är ute på olika internationella insatser ett så gott skydd som möjligt. Snälla Karin, tror du verkligen, på fullt allvar, att FRA genom att övervaka alla svenska medborgares internettrafik verkligen kan skydda de människor du skickar ut att kriga vid sidan av USA?

Har du någonsin lyssnat på vad Kungen säger vid riksdagens högtidliga öppnande? För det gör han väl fortfarande — jag har inte hängt med i nedmonteringen av denna öppning? Tidigare brukade han i alla fall alltid påpeka att “Sveriges förhållande till främmande makt är gott”. Och, vet du vad, anledningen till att det kunde vara så var att vi i de tidigare generationerna offrade enorma resurser för att Sverige skulle förbli alliansfritt, och därmed kunde stå neutrala vid olika konflikter.

Detta, min kära Karin, är det i särklass bästa skyddet mot terrordåd. Ju snabbare du och dina kollegor fattar detta, desto säkrare kommer vi att känna oss. Alldeles utan politiskt sanktionerad och bekostad massövervakning av hela svenska folket.

Och nu får du ursäkta mig, Karin, men jag orkar faktiskt inte läsa längre i din gallimattias. Jag tror för övrigt att du, i likhet med nästan alla dina 348 kollegor, är bortom all rim och reson, och aldrig kommer att fatta vad alla vi utanför ert lilla kotteri har att säga, så det är bara bortkastad tid att ens försöka. Det enda som kan hjälpa Konungariket Sverige ut ur den misär du och dina kollegor har förorsakat, är att byta ut er allihop.

Piratpartiet ställer upp i såväl EU-valet om 100 dagar som riksdagsvalet 2010.

Vad är kultur egentligen?

February 21st, 2009

Ställer man rubr. fråga, så får man förmodligen olika svar från var och en man ställer frågan till. Att definiera kultur är ungefär som att definiera pornografi: “jag kan inte definiera det, men jag känner igen det när jag ser det”.

Men för mig är det här verklig kultur. Högerklicka på länken, lägg det i en ny flik eller fönster, läs igenom det som står där och ha det sedan i beredskap inför följande:

Texten börjar tämligen konventionellt med Versal begynnelsebokstav och allt. Man förväntar sig alltså en vanlig text där man genom komma, semikolon, punkt och ny versal begynnelsebokstav får olika hållpunkter i texten där man kan samla ihop informationen man fått så långt, och sedan ge sig på nästa stycke.

Men efter ett par stycken inser man att man inte ges någon paus i strömmen av information, det närmaste interpunktion man kommer är enkla eller dubbla radmatningar. Informationen flödar fram i en sakta ström, liksom ett varmt sommarregn, utan uppehåll. Nästan påträngande — men ändå inte i sin saktmäldhet — strömmar orden över oss; överväldigande. Orden är ömsom väldigt värdeladdade ömsom triviala, men varje rad utgör en komplett tanke.

Precis som våra egna tankar — visst känner vi igen oss? — formas rad efter rad till ett naket utlämnande av författarens inneboende tankar. Tankar som liksom förefaller att ha samlats i en stor klump, som bara väntar på att få släppas fritt. Inte fritt rakt ut i luften utan de propsar på att sättas på pränt för att de skall känna sig riktigt frigjorda, så att författaren äntligen kan lägga sig till ro och sova ut.

Notera gärna den språkliga briljansen i texten. Minsta lilla stavfel, särskrivning, förväxling av objekt- och subjektform, så hade det uppstått liksom ett skrapande av naglar på en griffeltavla, förtrollningen hade brutits. Men här har vi ett nästan hypnotiskt flöde av perfekt formulerade tankar.

Ungefär mitt i texten inser jag att mina egna tankar börjat löpa parallellt med författarens. Och när jag kommer till slutet av texten, så… Men vad nu? Det saknas en punkt!?! I det vakuum som plötsligt uppstår, så tvingas mina egna tankar att gå vidare på det inbyggda momentat och fylla ut tomrummet.

Med tom blick sitter jag och tänker mina egna tankar. Ostrukturerat — inte alls samma stringens, trots den egentliga bristen på struktur, som i den text jag nyss läst — men de snurrar ändå vidare. Efter tio, kanske tjugo, jag tittar inte på klockan, minuter känner jag att jag vill ha mer. Jag börjar om från början igen.

Och denna gång är jag bättre beredd. Denna gång går mina egna tankar hand i hand med författarens nästan hela vägen. Samma nästan sexuella känsla av ett poesins coitus interuptus uppstår när jag kommer till det punktfria slutet, jag känner återigen att jag måste dra min egen mentala handtralla för att komma till avslut.

Tankar på “Midvinternattens köld är hård…”, Gustav Frödings utelämnande dikter, Tage Danielsson och Ulf Lundell. Tankarna bara virrar omkring. Värdeladdade ord i texten får mig att tänka på hur vissa melodier från 1960-talet kan få mig att minnas svettiga handflator, doften av hårspray från tuperade frisyrer, toppiga jungfrukullar som trycker mot mitt bröst och allt annat som kom sig av skoldanser på Bräckeskolan och Jättestens ungdomsgård och sena lördagkvällar på Globe, Cue Club och Unghögern på Stora Nygatan i Göteborg.

Allt ovanstående alltså enbart genom att läsa en opretentiös text av en författare som generöst delar med sig utan minsta tanke på upphovsrätt, kopieringsskydd, betalning, “tjäna pengar på sitt arbete” och så vidare, utan enbart drivs av driften att få dela med sig av sina innersta tankar en mörk och kall februarikväll.

DET är vad JAG kallar RIKTIG kultur! Ljusår ifrån den pretentiösa smörja som trycks på var fjärde sida i påkostade inbundna 120-sidiga verk, distribuerade i några tusen ex. till biblioteken och Kungens Arkiv och därutöver intet, med kulturstipendium och i förlängningen nobelpriset i blick.

Rättegången

February 19th, 2009

Jag hade ursprungligen tänkt mig att låta bli att blogga om Rättegången (med versal begynnelsebokstav) men kan ändå inte avhålla mig.

Efter att ha genomlidit de första dagarnas spektakel så kan jag inte annat än skämmas över hur svenska rättegångar går till. Nog för att jag varit med om ett antal tingsrätts- och även hovrättsförhandlingar i mina dagar, men att det kunde gå så här Kalle-Anka-mässigt till i en svensk rättegång hade jag faktiskt ingen aning om; det har jag aldrig tidigare upplevt.

För det första:
Att integrera brottsmålet och det eventuella, därpå följande, civilmålet till samma förhandling är ju fullkomligt horribelt. Om man har skadeståndsanspråk som följd av en brottslig handling, så måste man väl först fastställa att en brottslig handling har skett, annars faller ju hela skadeståndsanspråket platt till marken.

Tydligen har de anklagades advokater försökt att separera de två delarna, men fått nobben av tingsrätten. Varför har jag inte sett någon motivering till. Tror man att det går att spara pengar genom någon slags synergieffekt?

För det andra:
Och åklagarens sakframställan skall vi ju bara inte prata om. Inte ens de mest insatta juristerna som kommenterat den fattar vad alla de monotont anförda bevisen var avsedda att bevisa.

För det tredje:
Vi som (ofta tack vare TPB) kunnat följa rättegångar från Det Stora Landet i Väst har ofta hört diverse protester i stil med “argumentative”, “calls for speculation”, “where’s this leading?”, “badgering the witness”, “leading the witness” och så vidare. I en svensk rättegång är det tydligen bara rättens ordförande som tillåts att ha slika invändningar?

Hur kan annars åklagaren tillåtas att föregå varje fråga till vittnet med tre-fyra minuters argumenterande, påståenden, ledande halvfrågor, m.m. ibland inte ens mynnande ut i en klar fråga?

Nä, det är helt klart att vi i Sverige behöver ordna till vårt rättsväsende. Det är inte längre hållbart att massmedia räknas som Tredje Statsmakten bara för att vi saknar rättsväsendet som en egen statsmakt. Domstolsordningen måste moderniseras bortom den 1700-talsordning som nu råder, så att vi får en rättsordning värd namnet i vårt land.

.

Från XP Home till XP Pro på en sekund (plus ombootning)

February 6th, 2009

Avdelningen veckans hack får bli ett litet projekt för att uppgradera från Windows XP Home Edition — snikversionen som sitter på så många av dagens hemdatorer — till Windows XP Professional.

Som de flesta vet har den versionen massor av begränsningar jämfört med XP Pro. Mest irriterande är måhända att man inte kan uppgradera till XP Pro, utan att man måste göra en nyinstallation i så fall. Det hjälps inte att man har en fullt lagligt införskaffad nyckel.

Dessbättre är man bara ett nyckelvärde i registerfilen ifrån att ens Home Edition blir förvandlad till Pro. Och att ändra på detta är inte så svårt om man bara kan hantera regedit och vet hur man navigerar i registret.

Men för att förenkla för mig när jag “uppgraderade” ett antal datorer här hemma, så snodde jag ihop ett litet hack, som kunde göra det automatiskt.

Efter att värdet i registret ändrats måste man som vanligt boota om. Men dessutom måsta man gå via F8 och till “senast fungerande uppsättning…”. Detta eftersom det aktuella värdet i registret är “skrivskyddat” av “licensskäl”. Men märkligt nog går det att ändra i kontrolluppsättningen för den senast fungerande uppsättningen.

Efter denna ombootning kan man kika på System (snabbtangent Win+Pause/Break) och där finna att det nu står Professional i stället för Home Edition på framsidan. Förvisso fattas det en del program som följer med Pro, och en del skiljer sig, men nu går det i alla fall att installera de speciella Pro-programmen utan att Windows protesterar.

För övrigt påstås det att Windows Update inte fungerar efter hacket, men i så fall är det lika lätt att tillfälligt ändra tillbaka om man så önskar.

Azureus har blivit Python, nu ger jag upp

February 2nd, 2009

I mer än fyra år har jag troget använt det som förut kallades Azureus, men som nu döpts om till Vuze efter att grabbarna i utvecklingsgänget “went corporate” så att säga.

Vuze är nu så nedlusad med en massa tingel-tangel att det mer liknar ett försök från mediamaffian att skapa en BitTorrent-klient. Vilket det väl troligen är, för övrigt.

Tyvärr innebär detta att själva kärnan i Azureus/Vuze blivit lidande. Utvecklingsarbetet fokuseras nästan helt och hållet på allt glitter, och själva kärnan — BT-funktionen — har blivit hopplöst eftersatt. Buggar som rapporterats för flera år sedan har ännu inte fixats, och att hitta på förbättringar i protokollet (sådana finns det många idéer om) är det bara inte tal om.

Således är det med största sorg i hjärtat, som jag nu inser att det är dags att ta farväl av Azureus. Detta makalösa program, som lärt så många människor hur BT-transporten fungerar ner i minsta detalj, tack vare sitt enorma utbud av olika grafiska presentationer, men numera tuggar det i sig mer datorresurser än vad det är värt.

Droppen som fick bägaren att rinna över var det usla, näst intill obefintliga, IPv6-stödet i Vuze. Nu när jag byggt om hela mitt lokala nätverk till IPv6, så irriterar det att program som påstås vara IPv6-kompatibla inte är det. Bort, bort!

Jag har i och för sig länge haft planer på att byta till uTorrent, som jag provat på ett flertal gånger, men tanken på att flytta över drygt hundratalet torrents, med källor utspridda över massor av volymer och bibliotek, har gjort att jag tvekat.

Men så äntligen fick jag lite programmeringstid över, och slängde ihop ett snabbhack som fixade det hela på några sekunder. Allt jag kan säga om hacket (ett Python-script — därav rubriken) är att det fungerade för mig. Kanske det fungerar för någon annan också? Således delar jag såklart med mig av denna min “intellektuella egendom” (som ursprungligen bygger på en annan persons dito — se ingressen i scriptet).

Sex & Drugs & Rock & Roll

January 20th, 2009

Tack vare en vänlig blogg-kollega har nu även jag fått möjlighet att prova på Svaret På Musikens Problem Tack Vare Fildelningen — AKA Spotify.

Och visst känns det betydligt bättre än alla andra försök att marknadsföra musik på nätet utan att involvera fildelning. Och visst är det en imponerande katalog de lyckats skrapa ihop. Men fortfarande gapar där stora hål, naturligtvis helt och hållet beroende på den fullkomligt vansinniga rättighetsdjungel som skivindustrin har skapat.

Inte ens samma artist kan de erbjuda fullt ut, detta då eftersom många artister valt att byta utsugarbolag lite då och då. Ett typiskt exempel på detta är ett av världens äldsta band, The Spotnicks.

Visst, Spotify har lyckats skrapa ihop 82 av Spotnicks låtar. Men det är ändå långt ifrån de mer än 200 som jag kan hitta på en enda torrent på The Pirate Bay.

En annan av mina favoriter är Ian Dury, en av megastjärnorna från musikens guldålder på 60- och 70-talet. Tiden då kasettkopieringen låg på max samtidigt som musikerna fortfarande spelade riktiga instrument och sångarna blev kända för att de var duktiga och inte för att de såg vackra ut.

På Spotify får jag ett enda napp på Ian Dury, och det är ingen av klassikerna Sex & Drugs & Rock & Roll eller Hit Me With Your Rythm Stick. Till och med YouTube ger flera napp. Dra upp volymen och gunga med, så här kunde det låta på den tiden då skaparglädje var viktigare än dagens krämarmentalitet för alla kulturskapare:

Nåja, vad gäller urvalet på Spotify, så lär de jobba för högtryck på det, men nog hade de haft det betydligt enklare om vi hade haft en vettigare UhR-lagstiftning. En som åtminstone släpper musiken fri efter tio år. För inget av det som spelats in det senaste decenniet intresserar mig ändå…

The Mentalist — min nya favoritshow

January 13th, 2009

Som ni kanske har märkt, så har det varit lite glest mellan postningarna här på bloggen på senaste tiden. De flesta bloggare känner säkert igen situationen: inspirationen kommer och går.

Nu tänkte jag börja lite mjukt genom att göra något som jag normalt inte gör, nämligen skriva en recension.

En ny TV-show har seglat upp på listan över de mest fildelade, nämligen The Mentalist. Och jag kan bara fylla i med att den, sedan några veckor tillbaka, även seglat upp på min lista över alla tiders bästa TV-serier.

Inte bara är manuset otroligt välskrivet, med massor av subtila skämt — långt bättre än de banala och prepubertalt tramsiga, som den liknande serien Psych serverade — utan dessutom märks det att personkemin mellan skådespelarna är på topp.

Har du inte sett den ännu, så rekommenderar jag verkligen ett besök på närmsta torrent site, för i svensk TV lär den inte komma på ett tag, så vitt jag kunnat se. De första elva avsnitten finns redan att tillgå, och det tolfte kommer nu i veckan. Engelska undertexter, till versionerna som släppts via EZTV, kan du hitta här, ifall du liksom jag ibland har svårt att uppfatta vad skådespelarna säger.

För fan Mona, fatta nu då!

December 15th, 2008

Läsarna av den här bloggen har nog lite till mans uppfattat att jag inte har mycket till övers för riksdagsledamöter i allmänhet. Kanske det inte framgått lika tydligt att detta gäller S-märkta dito i synnerhet?

Jag har röstat i varje riksdagsval där jag haft rösträtt. Första gången 1968, och efter det har det hunnit bli ytterligare tolv val. Och ingen gång har jag röstat på sossarna. Nästan alla andra partier, men aldrig sossarna. Och just nu verkar det som om mina förutfattade meningar om sossarna hela tiden varit rätt. Hur kan man annars förklara deras nuvarande agerande — eller rättare sagt icke-agerande?

Nog måste man vara mer än lovligt dum, om man får — för att ta till hockey-termer — spela 2 x 5 minuter 5 mot 3 när det är 10:30 kvar av matchen och man leder 5-3, och ändå fortsätter att spela som om båda lagen hade fullt manskap?

För fan Mona, ta ut målvakten och satsa järnet! Det finns ju inget att förlora! Även om ni leder 5-3, så finns det ingen anledning att inte ösa in ännu fler mål för att säkra segern. Även 3-5 går ju faktiskt att hämta upp, även om man är två man kort.

Sossarna befinner sig i opposition, de kan lova precis vad som helst utan att behöva hålla det de lovat (precis som alliansen gjorde innan valet 2006), så vad 17 tvekar de om? Gå ut med stora, breda informationskampanjer där ni påpekar att ni minsann nu fattat att allt detta FRA-IPRED-Datalagring-ACTA-skit är helt fel väg att gå, och att ni nu bestämt er för att aktivt motarbeta alla försök att begränsa den fria tillgången till information och frånta medborgarna deras rätt till förtrolig kommunikation.

Gå ut och erkänn att ni tidigare glömt bort era rötter i de djupa arbetarleden, och den kamp som era gamla kämpar förde för medborgarrätten, och att ni nu skall bli ett nygammalt medborgarrättsparti. Jag skulle nästan kunna garantera en jordskredsseger 2010. Om inte annat så skulle ni därvidlag nästan garanterat ha piratpartiets vågmästarmandat som i en lite ask efter valet då. 🙂

Swebits makes a statement

December 8th, 2008

Jag blev lite full i skratt när jag läste senaste PM:et från administratörerna på den privata torrentsiten Swebits.org.

Fri leech! – 05 December 13:34

För att hedra vår stora idol Stefan Sauk, som älskar att göra s​m​a​r​t​a uttalanden, är det nu fri leech på alla filmer som Stefan Sauk medverkar i! Filmerna hittar ni på temasidan. Tyvärr har vi ingen speciell logga för det nu, ni får hålla till godo med den fina julloggan.

Tänka vad man vill om privata torrentsajter, och deras ibland hårdhänta, omnipotenta hanterande av användarna (och här hade jag tänkt lägga en länk till en bloggpost om just detta, som jag läste för någon vecka sedan, men inte kan hitta nu — om du känner igen dig så hör av dig), men visst är väl detta humor?

EDIT: Fixat länken till Hannes (som det visade sig) bloggpost.

EDIT2: Jag noterar nu att Aftonbladet uppmärksammat Swebits ploj.