FRA kommer att innebära katastrof för säkerheten

June 11th, 2008

När internet en gång i tiden skapades av USA:s militär, fast då under namnet arpanet, så var den viktigaste målsättningen att nätverket skulle kunna fungera även efter ett fullskaligt kärnvapenanfall. Även om stora delar av infrastrukturen blev utslagen, så skulle data, uppdelade i små 1500-byte paket, kunna leta sig fram genom hur många olika, överlevande grenar som än behövdes, och även om det betydde att skicka via avlägsna modem via vanliga telenätet.

Just att internet är så otroligt decentraliserat är dess otroliga styrka rent funktionsmässigt — men även säkerhetsmässigt. Det hjälper inte att hacka sig in på några valfria knutpunkter, oavsett hur stora och viktiga de än må vara, man kommer ändå aldrig att kunna se all trafik, bara en liten och oberäknelig delmängd, som just vid det tillfället passerar just den knutpunkten.

När nu FRA skall samla ihop ALL trafik som passerar ut och in över Sveriges gränser till en gemensam punkt, så motverkar man alltså fullständigt den ursprungliga tanken på internet som ett decentraliserat och därför säkert nätverk. I ett enda slag lägger man det mesta av den svenska (och stora delar av våra närliggande länders) internettrafiken i en enda stor korg. Den som klarar av att hacka sig in där, får allt ihopsamlat och klart, serverat på silverfat. Glöm inte att såväl NASA som Pentagon har blivit utsatta för intrång, vad får oss att tro att FRA skulle vara bättre på att täppa till alla säkerhetshål? Särskilt med tanke på att en massa andra myndigheter skall ha varierande grad av tillgång till FRA-datorerna.

En gammal internetregel säger, att den server som är uppkopplad mot internet alltid går att bereda sig otillbörligt tillträde till — det är bara det att i en del fall kräver det lite mera jobb…

Årets viktigaste bok — utredningen som gömdes undan

June 5th, 2008

Redan i slutet av januari 2007 utnämnde Oscar Swartz — med rätta — årets viktigaste bok år 2007. En 155 sidor tjock skrift, som uppenbarligen varken våra folkvalda eller den så kallade tredje statsmakten — alltså det som i verkligt demokratiska samhällen, där upprätthållarna av lag och ordning är skilt från de som stiftar lag och ordning, och där det alltså finns någon form av författningsdomstol, kallas fjärde statsmakten — har orkat att ens ögna igenom.

Till det här årets viktigaste bok vill jag utnämna en skrift med det tämligen intetsägande filnamnet 61a22251.pdf, men vars officiella namn är “Skyddet för den personliga integriteten, Bedömningar och förslag”, eller med andra ord “Slutbetänkande av Integritetsskyddskommittén”.

Den är betydligt tjockare än 2007 års vinnare, nämligen hela 350 sidor. Men vid en första genomläsning räcker det faktiskt alldeles utmärkt att läsa sammanfattningen på sidorna 13-26. Där staplas en veritabel nedsabling, av vad såväl tidigare som nuvarande administrationer har åstadkommit på lagstiftingens område när det gäller att ta hänsyn till svenska folkets grundläggande fri- och rättigheter, upp i stycke efter stycke. Jag skulle nästan vilja påstå att den här utredningen, på bara 13 sidor, sammanfattar det mesta av vad bloggosfären har försökt berätta under mer än ett år nu.

Bakgrunden till den här utredning är att våren 2004 började alltfler riksdagsmän (borgerliga får man förmoda?) uttrycka oro för hur dåvarande JuMin Bodström klampade omkring i vår grundlag likt en elefant i en porslinsaffär. Denna borgerliga(?) omsorg om svenska folkets hotade integritet resulterade i att

Regeringen bemyndigade den 7 april 2004 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté (Ju 2004:05) med högst elva ledamöter med uppdrag att bl.a. kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga integriteten samt överväga dels om 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen bör ändras, dels om det vid sidan av befintlig lagstiftning behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten.

Utredningen skulle enligt uppdraget slutredovisas den 30 mars 2007, men uppdraget förlängdes vid ett regeringssammanträde den 9 november 2006 till att slutredovisas den 20 december 2007 (Dir 2006:109) men med ett delbetänkande den 30 mars 2007. Notera gärna att den 30 mars var tre dagar efter att motionstiden för Lex Orwell gick ut.

Delbetänkandet presenterades rent av en dag innan slutdatum, närmare bestämt den 29 mars. Och snabbt som ögat var JuMin Beatrice Ask ute och utövade “damage control”. Likt exempelvis Stollige Staffan går hon ut och slår sig för bröstet och påstår att hon minsann “lärt sig av läxan” och nu alltså gjort allt rätt. Och för att ytterligare understryka att hon inte ens läst förstasidan på utredningen (där det står “förslag”) så spär hon på med “Integritetsskyddskommittén har inte haft i uppgift att betygssätta pågående lagstiftningsarbeten eller beslut, påpekar Ask. Bara befintlig lagstiftning.”

Att utredningen sedermera, i sitt slutbetänkande, har haft Asks vidare skrotning av de svenska grundlagarna, den som Stasi Bodström påbörjade, i åtanke, står utom allt tvivel för den som behagat läsa åtminstone sidorna 13-26 i den.

Nåväl, såväl delbetänkande som slutredovisning har varit perfekt tajmat här — ur forna såväl som sittande regeringars synpunkt. Av allt det 350-sidiga sprängstoff som den tvärpolitiska (alla riksdagspartier representerade) utredningen presenterade blev det bara en liten puff, och numera finns det inte längre någon som minns den. Den var unik i så motto att en tvärpolitisk utredning totalsågade två helt olika regeringars agerande. Jag vill hävda att denna 350-sidiga bok förtjänar ett bättre öde än att gömmas undan i riksdagsledamöternas skrivbordslådor.

Om du inte vill skriva ut den, så kan du säkert be din lokala riksdagsman om att få låna hans/hennes exemplar. Det är säkert oläst. Notabelt är att utredingen om och om igen refererar till Regeringsformens 2 Kap 23 § som klart och tydligt stipulerar:

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Betänk denna grundlagsparagraf innan du trycker på knappen den 17 juni 15:30, du riksdagsman. Är du helt säker på att du har alldeles rent mjöl i påsen vad gäller denna paragraf?

Marknadsföring på Radiotjänsts udda vis

June 2nd, 2008

Radiotjänst, eller Radiotjänst i Kiruna AB som det fullständiga namnet lyder, är ett verkligt udda aktiebolag. Ett flertal bloggare har redan berättat om en del anmärkningsvärda brev de erhållit via Posten AB (ett annat udda aktiebolag). Den uppmärksamme bloggaren har troligen redan noterat att det varit fråga om brev som inte alls företer det vanliga stensil-stuket, utan det verkar vara mer i form riktad “reklam”.

Radiotjänst i Kiruna AB är uppenbarligen inte nöjda med att bara ha sisådär 95% av marknaden, nej 100% är det outtalade målet. Men likt demokratiska val, där det, av flera olika skäl, är omöjligt att få mer än omkring 95% av rösterna (99,7% är en klar indikation på kvalificerat valfusk) så måste Radiotjänst fuska för att uppnå sin version av nolltolerans. Eller vad sägs om följande inledande lydelse i brevet från Radiotjänst i Kiruna AB, Företagsgruppen(!):

Hej

Ditt företag säljer datorer enligt företagsdatabasen. Vi kan inte hitta företaget i vårt register över tv-avgiftsbetalare. Kanske har du glömt att meddela oss?

Företag som säljer eller lagerför tv-kort ska betala en tv-avgift oavsett antal tv-mottagare.

Ridå, typ. Betala licens för lagerförda kort? Om ens det — en del företag har inte ens ett eget lager utan förmedlar enbart köp direkt mellan grossist och kund. Ouppackade, inplastade kort? Hur mycket mer av “klipp av nätsladden till TV:n för att göra den obrukbar” behöver man åstadkomma? Vad blir nästa steg? Skall kanske alla återvinningsstationer tvingas betala för “innehavet” av sina skrotade gamla TV-apparater?

En tystad röst — Federley ställer in sig i ledet

May 27th, 2008

Den ende borgerlige riksdagsman som motsatte sig det inom kort (17 juni) genomröstade FRA-förslaget när det förra gången låg på riksdagens bord, Fredrick Federley (c), har tydligen trakasserats till tystnad nu, enligt SR Ekot, konfirmerat av Fredrick själv på hans blogg. “Konsekvenserna av att inte följa partilinjen blev för jobbiga” var hans budskap till Ekot och därmed till svenska folket.

I och för sig röstade inte Fredrick emot förslaget förra året, utan lade ner sin röst, vilket i praktiken betyder en halv röst emot, men även det var han alltså helt ensam om bland de 178 borgerliga riksdagsledamöterna. Inte ens partikamraten Johan Linander, som innan valet 2006 försökte framställa sig som en motståndare till Bodströmssamhället, röstade annat än ja. I stället kastade han nästan omedelbart efter valet av sig sin kappa och avslöjade sig som en lika god bodströmmare som någonsin Mr. Stasi Himself.

Visst måste man förstå, att samregerande politiker måste vara pragmatiska, och ibland rent av dagtinga med sitt samvete på en punkt för att få igenom en annan, enligt deras uppfattning viktigare, punkt. Men kan det finnas någon viktigare omröstning den här mandatperioden än just den förestående FRA-diton? Jag anser faktiskt inte det. Här, alldeles innan riksdagens sommaruppehåll, kommer en av den svenska demokratins grundpelare att avskaffas. Denna vår demokrati, som redan vilar på lerfötter, kommer alltså att vila ännu rangligare och ostadigare än tidigare.

Nu sätts tydligen hela vår förhoppning till att ett tillräckligt stort antal riksdagsmän klantar till det när de kvittar ut sig inför den förestående semestern, men det lär förmodligen inte ske i de mer än sju fall åt rätt håll, vilket krävs. Att, som en del, sätta förhoppningen till folkpartiets stockholmsavdelning, är nog bara att glömma — ingen av de fyra undertecknarna av den beramade debattartikeln på SVT Opinion sitter i riksdagen. De kan troligen ägna sig åt att plocka billiga FRA-poäng utan att råka ut för några allvarligare trakasserier.

Finn fyra fel

May 26th, 2008

På Sydsvenskans hemsida kan man i ett pressmeddelande från regeringen(?) läsa följande:

Regeringen bjuder in till branschsamtal för att få ett grepp om fildelningsfrågan. Ett första möte hålls 12 juni. Inbjudna till samtalen är innehavare till upphovsrättsligt skyddat material, internetleverantörer med flera.

Här kan man snabbt finna fyra fel utan alltför ansträngande analys.

  • Prepositionen efter “innehavare” skall vara “av”, inte “till”. Vare sig det är någon av Sydsvenskans i övrigt duktiga journalister (mindre troligt) eller någon på regeringens presstjänst (mer troligt) som inte behärskar svenska språkets prepositioner, så tycker jag att det är uselt — på gränsen till patetiskt — att göra ett så elementärt, språkligt fel, på den nivån.
  • Det finns ingen innehavare av “upphovsrättsligt skyddat material”. Det finns människor som har upphovsrätt, men ingen som innehar något material i den stilen. Innehav innebär nämligen äganderätt, och det är det inte fråga om här, utan ett statligt påbjudet monopol.
  • Att bjuda in till “branschsamtal” där endast ena parten får komma till tals ger inte något grepp om fildelningsfrågan. Detta alldeles oavsett att fildelningen inte längre är en fråga, utan något som redan existerar sedan snart ett decennium tillbaka. Att bjuda in till “branschsamtal” på de premisserna är som att bjuda in enbart arbetsgivarparterna för att få ett grepp om LAS-frågan. Jag misstänker att fackföreningspamparna skulle gå i taket vid blotta misstanken om ett sådant “branschsamtal”.
  • Internetleverantörerna skall över huvud taget ge blanka tusan i vilket innehåll de förmedlar. De skall förse sina kunder med internet, alla deras nuvarande försök att utöka sina inkomster genom att leverera olika former av relaterad “service” borde enligt mitt förmenande vara helt förbjudet i svensk lag. Att detta inte fungerar pekar bara ännu tydligare på att svenska folket måste återerövra sin infrastruktur. Vi har dyrt betalat för såväl koppar som fiber, det är vår infrastruktur, att överlåta kontrollen över den till “marknaden” fungerar bevisligen inte alls.
  • Att våra politiker med dårars envishet fortsätter att ignorera svenska folkets, deras uppdragsgivare och arbetsgivare, egna synpunkter, och i stället envisas med att lyssna på ett antal parasitorganisationer betalda av ett fåtal gigantiska företag med bas i Det Stora Landet i Väster, och vilka aldrig skapat det allra minsta (anledningen till att vi har en upphovsrättslagstiftning), är förmodligen det värsta av ovanstående fel…

    Här ryker matmyterna

    May 23rd, 2008

    Lisa “känd från TV” FW anser att jag är okunnig när jag hävdar att honung inte skall utsättas för högre temperatur än 40 grader. Jag måste försöka komma ihåg att berätta det för Jan Boris-Möller, min mentor som gjorde mig medveten om just fysikens betydelse för matlagningen. Efter två veckors umgänge med Jan, under en matlagningskurs, så kunde jag konstatera att vi båda hade det gemensamt att vi var naturvetenskapare, och därför hade en gemensam syn på just matlagningens fysik och kemi.

    Alltnog och emedan, efter att Lisa ivrigt protesterat, och rent av hånat mig, för mitt påstående att kött är vattentätt och därför fullständigt oemottagligt vad gäller marinader, så tänkte jag att jag skulle ge henne “the benefit of a doubt” när hon presenterade ett recept som bygger på att redan tillagat kött skall marineras.

    Men, nej då. Trots att jag lät köttet marinera i tre dygn i stället för de 24 timmar som Lisa rekommenderade, så kunde jag inte känna tillstymmelsen till smak av någon enda av kryddorna i marinaden (rosmarin, vitlök, svartpeppar, lagerblad, fänkålsfrön). Ergo: Jan Boris-Möller har rätt och Lisa FW har fel. Sorry Lisa, tillbaka till fysik/kemi-böckerna för dig, det är vad som gäller nu.

    FRA-lagen som slank igenom — eller Odenbergs avskedsgåva till svenska folket

    May 23rd, 2008

    Signaturen Johan T gör, i en kommentar på Emmas blog opassande, oss uppmärksamma på FRA-lagen som redan röstats igenom. Den är ett beställningsverk från Försvarsdepartementet, vars minister på den tiden hette Mikael Odenberg, vilket kan vara på sin plats att hålla i minnet inför följande resonemang.

    När den “egentliga” FRA-lagen nu med största sannolikhet röstas igenom om några veckor, så måste naturligtvis PUL “justeras” på motsvarande sätt, annars kan ju inte den automatiska databehandling, som de tänker utföra med avseende på allas våra personuppgifter, genomföras fullt ut. Så därför var SFS (2007:259) absolut nödvändig att genomdrivas först. Och så skedde, tydligen helt utan märkbar debatt, den 10 maj 2007.

    Den här lagen är ett verkligt mästerverk när det gäller att producera ett enormt dimmoln av brus (AKA ordbajseri) för att dölja dess kärnpunkter. Lite grand i stil med Odenbergs alla icke-argument i diverse bloggkommentarer nyligen (bland annat hos Staffan Danielsson, Christian Engström och Rick Falkvinge). Men om man ser förbi all rök, så kan man hitta en hel del matnyttigt.

    Vad sägs till exempel om “6 § Försvarets radioanstalt skall se till att 1. personuppgifter behandlas bara om det är lagligt,”? Med andra ord, en lag som påpekar att man måste följa lagen, behöver vi verkligen det? Tja, MOD (Mikael Odenberg) vet uppenbarligen en hel del om FRA och dess verksamhet, som inte vi vanliga dödliga vet.

    Men sedan blir det värre och inte alls lika lustigt. I 1 Kap 11 § står det klart och tydligt att FRA får registrera och indexera (göra sökbart) personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv. Visserligen med förbehållet att det skall vara “absolut nödvändigt för syftet med behandlingen”, men hur kan det inte vara det? Notera alltså sökbegreppen:

  • ras eller etniskt ursprung
  • politiska åsikter
  • religiös eller filosofisk övertygelse
  • medlemskap i fackförening
  • hälsa
  • sexualliv
  • Vad dessa olika faktorer har för betydelse för rikets militära säkerhet är lite svårt att förstå. Hade det gällt SÄPO, så kanske man hade kunnat förstå det, men FRA? Vad säger LO-Vanja om att FRA skall kunna söka på medlemsskap i fackförening? Eller annars så stridbara Handels eller Byggnads?

    Hälsa och sexualliv? Nåja, det är ju bara den som inte har rent mjöl i påsen, som behöver oroa sig, eller hur?

    Lite längre ner i lagen (2 kap 1-4 §§) kan man läsa att vi medborgare minsann skall kunna kontrollera uppgifterna om oss och till och med få till stånd rättelser vid felaktigheter. Men uppgifterna lämnas inte ut om de sekretessbelagts och rättelser sker bara om det inte blir för dyrt och personalkrävande för FRA. Vad är oddsen för att det alltid kommer att vara på dessa vis varje gång någon svensson skriver till dem?

    Att 1 kap 15 § fastslår att andra myndigheter skall ha tillgång till FRA-registren var det väl ändå ingen som blev förvånad över? Och kom ihåg, denna lag är gällande sedan den 1 juli 2007! Det är alltså inte en del av den kommande FRA-lagen som ännu inte är beslutad om.

    Slutligen kan det inte påpekas starkt nog, att det över hela lagtexten ligger en matta av “Regeringen meddelar föreskrifter” vilket alltså betyder att hela lagen är reducerad till en enda stor förordning. För att förstå varför det är så viktigt, så måste man ha följande i åtanke:

    Våra lagar kan sägas ha tre nivåer. Överst ligger grundlagen. Den är så viktig, att inte ens riksdagen kan göra ändringar i den utan att det sker i två beslut med ett nyval emellan. Detta för att Sveriges väljare skall kunna förhindra att hela vår konstitution görs om. Tyvärr har jag aldrig sett någon enda grundlagsändring nämnas vid något av de riksdagsval jag följt under mer än 40 år, så uppenbarligen tycker inte våra politiker att valboskapen skall bry sina små hjärnor med så komplicerade frågor.

    Under grundlagen ligger de vanliga lagarna, dessa beslutar riksdagen om direkt, utan krav på omval emellan två beslut. Det finns vissa verktyg att tillgå här (såsom minoritetsbordläggning) för att förhindra vanvettiga beslut, men det är ytterst ovanligt att de tillgripes. Och när det, som i FRA-lagens fall, sker, så klarar inte riksdagsmännen av att hantera situationen korrekt ändå (såsom att ta upp till förnyad debatt), så de där mekanismerna kan vi bortse ifrån. Det viktiga är att man vanligen måste ha en riksdagsmajoritet för förslaget, och att det alltså rent teoretiskt (kräver riksdagsmän med integritet, vilket vi ju dessvärre saknar) går att stoppa en regering som löper amok.

    Under lagarna har vi förordningar. Dessa beslutas av regeringen och alltså inte av riksdagen, den organisation som enligt grundlagen skall vara vår lagstiftande. Man kan alltså fråga sig om det inte rent av är grundlagsvidrigt med förordningar, men det får bli en annan historia.

    För att nu knyta ihop ovanstående tre nivåer, så är det alltså så, att våra fiffiga politiker har kommit på den briljanta idén att de mycket enkelt kan smita ifrån väljarnas teoretiska möjlighet att stoppa en grundlagsändring. De lägger helt enkelt till en bisats till valfria paragrafer i grundlagen, där de refererar till en lag som medger undantag från grundlagen. Och, hey presto!, helt plötsligt räcker det att ändra lagen så har man ändrat grundlagen.

    Men när man väl gått så här långt, varför inte gå ett steg längre? Och det är här “Regeringen meddelar föreskrifter” kommer in — det vill säga förordningarna. Nu kan alltså regeringen, utan att behöva besvära riksdagen, göra ändringar i grundlagen! Fiffigt, eller hur?

    Nu fattas det bara ytterligare ett steg, låt oss kalla det statsministerpropåer, så har vi fått oss en trevlig liten diktatur, där statsministern inte ens behöver besvära resten av regeringen när han vill ändra grundlagen.

    EDIT: Tack vare Johan T kunde jag nu förse förordningen med en länk här ovan. Notera att den utfärdades samma dag som lagförslaget gick igenom, den var alltså redan utskriven och klar. Så säker var MOD på att hans PUL-undantag skulle röstas igenom i riksdagen…

    Jag repeterar: förordningen är ett kryphål i lagen, som i sin tur är ett kryphål i grundlagen. Regeringen har här, av okunniga riksdagsmän, getts fullständig kontroll över gällande grundlagsskydd av vår personliga integritet, och alla befintliga kontrollmekanismer har försatts ur spel.


    Trevlig service från SVT

    May 6th, 2008

    Utan att ha den blekaste aning om huruvida detta fungerar, så kan jag inte låta bli att testa Play Rapport. Klart mycket trevligare än suddiga Youtube-klipp i alla fall.

    Uppdatering: WOW, det fungerade ju! Släng er i väggen, TV4 med flera!

    Mer om den senaste rättskandalen, med massor av fler länkar, hos bland annat Christian Engström, opassande och Anna Troberg

    Frösådd sparris

    May 2nd, 2008

    Sparris tycker vi i vår familj är bland det godaste som finns. Dyrt (av förklarliga skäl) men oftast prisvärt just för att det är så otroligt gott. Således låg det nära till hands att försöka odla egen sparris här hemma. Sagt och gjort, förra året köpte vi en Weibulls-påse nummer 3208 med sparrisfrön. Påsen som kostade 30:- innehöll 16 frön. På påsen fanns en suddig stämpel som utlovade 75% grobarhet, men själva texten på påsen var lite mer modest, den utlovade sju plantor.

    Vi blötlade och förgrodde fröna enligt konstens alla regler, men efter de utlovade 10-15 dagarna hade bara tre frön visat några livstecken. Trådsmala stänglar, som efter bara några centimeter började böja sig i brist på styrsel, sköt i höjden. Nåja, de tre plantorna omplanterades i lite större krukor, och fick sedan utvecklas fritt. Vilken visade sig resultera i 20-30 centimeter långa, fortfarande lika trådsmala, stänglar som krävde uppbindning för att inte bli marktäckande. Och längst ut bildades ett fåtal glesa, dilliknande utskott. Långt ifrån vår sinnebild av sparris. Men vi gav inte upp utan lät dem växa på.

    Under tiden hade vi glömt bort miniväxthuset där förgrodden fick ske. När vi efter någon månad ytterligare fick syn på det, så visade det sig att tre frön till hade tagit sig. Tyvärr hade vårt negligerande av dessa plantor gjort att två av dem hade torkat ut bortom all räddning, men den fjärde plantan blev även den omplanterad till större kruka. Även den utvecklade sig till sytråd med dillplym i toppen, precis som de första tre. Och framåt hösten vissnade de ner helt och hållet.

    Nåja, vi är inte de som ger upp i första taget när det gäller växter. Åtskilliga gånger har till synes stendöda växter fått liv efter åratal av lindrigt, livsuppehållande underhåll. Och har man sett på 17! Häromdagen upptäckte vi att de där, till synes stendöda, sparrisplantorna hade överlevt vintern, undanskuffade i ett hörn av trädgården. Och nu påminde de faktiskt om sparris. Snabb omplantering i jättekruka, och glädjen när man då konstaterar att jordklumpen är full av små livskraftiga rottrådar är helt obeskrivlig. I alla fall de första tre plantorna hade en vit väv av rottrådar längs ytterkanterna, medans den fjärde (sladdbarnet) bara hade en liten grön spira som sköt upp — kan mycket väl vara ogräs, mer om det senare.

    Sparris

    Mjölksyrebakteriens evangelium

    April 25th, 2008

    Jag är fullkomligt medveten om hur nyfrälsta människor uppfattas av omvärlden. Vare sig det gäller att sluta röka, träffa Jesus eller inse att fri fildelning faktiskt är bäst för oss alla. Detta avhåller mig trots allt inte från att fortsätta att missionera för vad jag tror på. Så nu predikar jag alltså mjölksyrebakteriens evangelium.

    Tänk efter lite grand. När började antalet allergiska personer skena i höjden? Vissa siffror pekar på att det nu är upp emot 40% av alla ungdomar som företer mer eller mindre allergiska reaktioner. Men hallå, då…! Är det ingen som reagerar — mer än läkemedelsindustrin som producerar den ena allergimedicinen efter den andra? Något måste ju ha hänt det senaste halvseklet som förorsakat denna explosion av allergier.

    En sak som hänt är att vi fått kyl och frys, vilket gjort att vi inte längre behöver ägna oss åt konserveringsmetoder som kräver veckor på sig att verka. Den mest uppenbara av dessa metoder är mjölksyrekonserveringen. Nu när den inte längre används, så har vi inte längre samma mängd av dessa livsnödvändiga bakterier i våra tarmar. I och för sig så uppmanas vi nu att dricka “hälsodrycker” såsom Dofilus, men hur mycket sådant kan vi kolka i oss varje dag?

    Det bästa med den naturliga motreaktionen mot den urlakning av vårt immunförsvar, som dagens moderna livsmedelsindustri har mer eller mindre tvingat på oss, är att det är så otroligt lätt att åstadkomma den!

    När man väl har lyckats få till sina mjölksyrade morötter så har man en lag som är guld värd! Inte bara motsvarar ett par matskedar av lagen ett glas Dofilus, den är dessutom otroligt smaklig att använda i matlagningen. Syran är mindre påträngande än ättika eller vinäger och mer neutral än citron eller lime och sältan är fullkomligt perfekt.

    Sedan är det alltså “a walk in the park” att sno ihop hinkevis med mjölksyrade grönsaker. En halv deciliter av färdig kultur och sedan fylla upp med bräckt vatten (1 matsked per 1 liter vatten — 1,5%). Titta bara här:

    Mjölksyrat äventyr

    Från vänster till höger:

    Ingefära

    Andra satsen. Tunt skalad och skivad. Ultrafärsk ingefära, blankt skimrande — nästan silverblänkande — ingefärsrot ett måste. Varje tunn skiva fullkomligt exploderar i munnen med olika smaker. Stannar kvar flera minuter och gör att man blir sugen på en till. Ett måste att testa för alla ingefärsälskare.

    Morötter

    Tredje satsen. Går åt ungefär en morot om dagen här. Syran, sältan och sötman gör att man bara vill ha mer och mer.

    Frysta grönsaker — sommarblandning

    Varför jobba med att rensa, skala och hacka grönsaker när de finns att köpa färdigbehandlade? Ungefär ett kilo sommarblandning i den här burken.

    Gul lök

    Tre stora, gula lökar. Halverade, skalade och grovt skivade. Glöm inte att gul lök innehåller upp till 9% socker. Närmare en 1:2:3-inläggning än så här kommer man knappast med den här varianten av inläggning.