År 1907 planerade Telegrafstyrelsen att upprätta en station på västkusten och efter en tid anlades en station tillsammans av Marinen och Telegrafverket. Stationen vid Gnistängen i västra Göteborg öppnades för prov 1910. ”Nya Varfvets trådlösa telegrafstation” blev det första namnet som sedan ändras till ”Gnist Signalstationen Göteborg/ GSG”. Telegrafverket har då inte hunnit utbilda några egna telegrafister så Marinen lånade ut ”gnistmän”. 1911 öppnades ”Göteborgs Gnisttelegrafstation” för trafik med allmän korrespondens till fartyg. 1912 övertogs stationen helt av Telegrafverket och 1913 blev stationssignalen SAB samt 1916 ändrades namnet till Göteborg Radio.
Så börjar historien om Göteborg Radio på Radiomuseets hemsida, där det för övrigt finns en hel del godis för radiointresserade vad gäller kustradions utveckling.
Men för vårt vidare vidkommande räcker det att konstatera att Göteborg Radio så småningom växte ur lokalerna vid Gnistängen och via Kungsbacka så småningom (augusti 1948 — d.v.s. då den här bloggaren föddes 🙂 ) hamnade i nya hypermoderna lokaler i Rörvik på Onsalahalvöns västkust.
Här satt sedan ett antal personer och skötte trafiken med alla svenska fartyg. Från de största handelsfartyg ner till minsta fritidsbåt. Det senare i alla fall efter att VHF-passningen på kanal 16 infördes på 1960-talet. Men i takt med att radiokommunikationerna blev allt mer satellitburna, så blev behovet av att ha ett antal olika stationer utspridda över Sverige allt mindre. Den 31 december 1994 släckte Radio Göteborg ner sina radioapparater efter att verksamheten hade tagits över av Radio Stockholm, och Sveriges största kustradiostation var historia.
Historia var emellertid inte de numera övergivna lokalerna. De var inte ens övergivna. Tvärtom hade här rått febril aktivitet under flera år med enorma till- och utbyggnader av lokalerna. Och de gamla satellitantennerna, parabolerna, som tidigare hade tjänat sjöfarten i Televerkets regi fick nu raskt sällskap av nyare och större paraboler. I de luftkonditionerade källarlokalerna i nybyggnationerna installerades superdatorer i världsklass. FRA har flyttat in!

På såväl Eniro som Hitta.se kan man se denna superhemliga spionstation — än så länge i alla fall. Glöm inte vad som hände med Lovön utanför Stockholm.
Runt hela anläggningen löper ett högt staket med skyltar som påtalar förbud mot fotografering. Men det finns inte ett ord om att det är FRA som huserar här, tvärtom står det att det är Telia. Fast Telias verksamhet upphörde förstås strax efter att Göteborg Radios röst hade tystnat i etern, så det där är förmodligen bara ett sätt för FRA att slippa uppmärksamhet.
Man kan dessutom klart och tydligt se på flygfotona att alla paraboler är riktade mot geostationära satelliter — det vill säga kommunikationssatelliter. Här har alltså FRA, i direkt strid mot svensk lag, tjuvlyssnat på telefonsamtal. Troligen ända sedan 1995 — året då vi, som bekant, för övrigt fick vissa tillägg till vår grundlag. Och nej, etern är inte fri, telefonsamtal får man inte tjuvlyssna på utan domstols godkännande; detta alldeles oavsett vilken teknik som används — tråd eller etern.
Nåja, numera är det ytterst få av de rika länderna i världen som fortfarande använder satelliter för teletrafik. I Sverige använder vi det inte ens som back-up. Så våra telefonsamtal har hittills varit ganska säkra så länge det rört sig om nationella samtal. Men så fort vi ringt ifrån någon av många populära semesterorter, så…
Kanske skulle man chartra några bussar för att åka ner ett gäng och hälsa på FRA i Rörvik? Ett halvdussin av Sveriges bästa badplatser finns utspridda inom bara några minuters reseavstånd, och gott om tältvänliga ytor finns det också.
Uppdatering den 28/7:
Ovanstående anläggning är alltså INTE densamma som Chalmers gamla rymdobservatorium, som kan beskådas här. Rörvik är inte detsamma som Råö. Snälla, klicka åtminstone på länkarna (Eniro eller Hitta.se) här ovan för att se vilken anläggning det är fråga om innan ni erbjuder studiebesök med mera.



