FRA:s superhemliga spionstation

June 28th, 2008

År 1907 planerade Telegrafstyrelsen att upprätta en station på västkusten och efter en tid anlades en station tillsammans av Marinen och Telegrafverket. Stationen vid Gnistängen i västra Göteborg öppnades för prov 1910. ”Nya Varfvets trådlösa telegrafstation” blev det första namnet som sedan ändras till ”Gnist Signalstationen Göteborg/ GSG”. Telegrafverket har då inte hunnit utbilda några egna telegrafister så Marinen lånade ut ”gnistmän”. 1911 öppnades ”Göteborgs Gnisttelegrafstation” för trafik med allmän korrespondens till fartyg. 1912 övertogs stationen helt av Telegrafverket och 1913 blev stationssignalen SAB samt 1916 ändrades namnet till Göteborg Radio.

Så börjar historien om Göteborg Radio på Radiomuseets hemsida, där det för övrigt finns en hel del godis för radiointresserade vad gäller kustradions utveckling.

Men för vårt vidare vidkommande räcker det att konstatera att Göteborg Radio så småningom växte ur lokalerna vid Gnistängen och via Kungsbacka så småningom (augusti 1948 — d.v.s. då den här bloggaren föddes 🙂 ) hamnade i nya hypermoderna lokaler i Rörvik på Onsalahalvöns västkust.

Här satt sedan ett antal personer och skötte trafiken med alla svenska fartyg. Från de största handelsfartyg ner till minsta fritidsbåt. Det senare i alla fall efter att VHF-passningen på kanal 16 infördes på 1960-talet. Men i takt med att radiokommunikationerna blev allt mer satellitburna, så blev behovet av att ha ett antal olika stationer utspridda över Sverige allt mindre. Den 31 december 1994 släckte Radio Göteborg ner sina radioapparater efter att verksamheten hade tagits över av Radio Stockholm, och Sveriges största kustradiostation var historia.

Historia var emellertid inte de numera övergivna lokalerna. De var inte ens övergivna. Tvärtom hade här rått febril aktivitet under flera år med enorma till- och utbyggnader av lokalerna. Och de gamla satellitantennerna, parabolerna, som tidigare hade tjänat sjöfarten i Televerkets regi fick nu raskt sällskap av nyare och större paraboler. I de luftkonditionerade källarlokalerna i nybyggnationerna installerades superdatorer i världsklass. FRA har flyttat in!
Göteborg Radio

På såväl Eniro som Hitta.se kan man se denna superhemliga spionstation — än så länge i alla fall. Glöm inte vad som hände med Lovön utanför Stockholm.

Runt hela anläggningen löper ett högt staket med skyltar som påtalar förbud mot fotografering. Men det finns inte ett ord om att det är FRA som huserar här, tvärtom står det att det är Telia. Fast Telias verksamhet upphörde förstås strax efter att Göteborg Radios röst hade tystnat i etern, så det där är förmodligen bara ett sätt för FRA att slippa uppmärksamhet.

Man kan dessutom klart och tydligt se på flygfotona att alla paraboler är riktade mot geostationära satelliter — det vill säga kommunikationssatelliter. Här har alltså FRA, i direkt strid mot svensk lag, tjuvlyssnat på telefonsamtal. Troligen ända sedan 1995 — året då vi, som bekant, för övrigt fick vissa tillägg till vår grundlag. Och nej, etern är inte fri, telefonsamtal får man inte tjuvlyssna på utan domstols godkännande; detta alldeles oavsett vilken teknik som används — tråd eller etern.

Nåja, numera är det ytterst få av de rika länderna i världen som fortfarande använder satelliter för teletrafik. I Sverige använder vi det inte ens som back-up. Så våra telefonsamtal har hittills varit ganska säkra så länge det rört sig om nationella samtal. Men så fort vi ringt ifrån någon av många populära semesterorter, så…

Kanske skulle man chartra några bussar för att åka ner ett gäng och hälsa på FRA i Rörvik? Ett halvdussin av Sveriges bästa badplatser finns utspridda inom bara några minuters reseavstånd, och gott om tältvänliga ytor finns det också.

Uppdatering den 28/7:

Ovanstående anläggning är alltså INTE densamma som Chalmers gamla rymdobservatorium, som kan beskådas här. Rörvik är inte detsamma som Råö. Snälla, klicka åtminstone på länkarna (Eniro eller Hitta.se) här ovan för att se vilken anläggning det är fråga om innan ni erbjuder studiebesök med mera.


Annorlunda form av “split personality”

June 28th, 2008

Det charmiga med Youtube tycker jag är, att bland all fenomenal smörja som folk postar där, så hittar man lite då och då små guldkorn. Själv brukar jag sällan sitta och leta på tuben, utan nästan alla guldkorn har jag hittat efter länktips på andra ställen, ofta på de mest oväntade ställen.

Som exempelvis nedanstående klipp, som jag hittade på en site som handlade om att odla tobak!

Förklara detta, den som kan:

Rätt skall vara rätt

June 23rd, 2008

För tillfället verkar vi ha en väldigt intressant situation i mediavärlden. Efter att ha hästesövit (tm Göteborg) på jobbet i månader, så börjar gammelmedia och deras journalister, understödda av driftstöd om 430 miljoner, distributionsstöd om 73 miljoner (båda siffrorna gäller för år 2006) såväl som befrielse från mervärdesskatt, lägre portoavgifter och sänkt reklamskatt, äntligen vakna till liv.

Men de verkar nästan alla ta den enkla vägen ut, och, i stället för att själva vaska fram nyheter och avslöjanden så förefaller de flesta av dem att surfa runt på de mest prominenta bloggarna för att få ihop bakgrundsmaterial. På annat sätt kan i alla fall inte jag förklara att gammelmedia upprepar ett flertal av de uppenbara felaktigheter som cirkulerar i bloggosfären.

Några exempel:

1. Fredick Federley blev inkryssad i riksdagen

Faktum: Summa summarum sju (7) riksdagsledamöter blev inkryssade. Annie Johansson var en av dem, Fredrick var inte en av dem. Eller för att ta det i detalj, för att över huvud taget räknas som “personvald” så måste man samla ihop ofattbara 8% av rösterna i sin valkrets. Annie fick 13,28% i Jönköping, Fredrick fick bara 5,10% i Stockholm.

Båda två stod som nummer två på sina respektive valsedlar, men Jönköping fick bara ett centermandat medan Stockholm fick två. Fredrick kom alltså in på grund av antalet centerröster i Stockholm medan Annie däremot puttade ut den som tidigare innehade Jönköpings centermandat, Margareta Andersson, som annars stod överst på listan.

Så de av er som tror att ni personkryssade in Fredrick i riksdagen kan alltså sova lugnt, det gjorde ni inte, det var er röst på centern som gav Fredrick sitt mandat. De av er som kryssade Annie däremot röstade faktiskt in er kandidat.

2. FRA-lagen återremitterades och ändrades lite

Faktum: Inte så mycket som ett kommatecken ändrades i själva lagtexten. Hade så skett, så hade det betraktats som en ny proposition, och hade kunnat exempelvis minoritetsbordläggas ännu en gång.

Nej, så dumma var inte kuppmakarna. Det enda som ändrades var allt det 155-sidiga, politiska snömos som omgav lagförslaget, och som förväntades förklara för riksdagen varför detta var ett så fantastiskt bra och viktigt förslag.

3. Belgien hotar med att anmäla Sverige till…

Faktum: Lite olika bud här. En del påstår Europadomstolen i Strasbourg, andra EG-domstolen i Luxemburg. Men det är ändå fel. Jag försökte höra själv, med mina synnerligen rostiga kunskaper i nederländska, och kunde inte höra att det sades något sådant i det videoklipp som cirkulerat i bloggosfären.

Nu har jag fått det bekräftat från två oberoende källor, så sades det inte alls. Vad den intervjuade de Beuckelaere säger, är att han tror att fallet oundvikligen kommer att sluta inför endera av de ovan nämnda domstolarna, och det var ju inte särskilt sensationellt, det har ju de flesta av oss redan räknat ut.

Sådär, alla journalister, som till äventyrs råkat förirra sig hit, nu bör ni i alla fall kunna få ovanstående tre fakta rätt. 🙂

Två skäl att inte rösta på piratpartiet

June 19th, 2008

1. Det är en bortkastad röst

Underförstått “… eftersom de ändå inte kommer in i riksdagen”. En klassisk moment-22-situation men också ett kapitalt feltänk. Tänk bara på modiga Camilla Lindberg som röstade nej i den slutgiltiga FRA-omröstningen. Var det en bortkastad röst bara för att det inte påverkade valutgången? Nej, naturligtvis inte, det var en kraftig markering av hennes ståndpunkt i frågan.

På samma sätt är en röst på piratpartiet en kraftfull markering, som sänder signaler ända upp till maktens boningar. Det finns förmodligen inte en enda riksdagsledamot eller journalist, som inte känner till piratpartiet — detta då till skillnad från de flesta andra partier som rör sig strax nedanför De Sju Systrarna.

2. Det är ett enfrågeparti

Det är möjligt att man kan påstå det. Men i så fall är den enda frågan så viktig, att den med råge uppväger alla andra frågor tillsammans. Eller rättare sagt, skillnaden i ståndpunkt från piratpartiets sida i den frågan jämfört med alla övriga partiers, uppväger med råge den minimala skillnaden i ståndpunkt i samtliga andra frågor mellan de etablerade partierna.

Denna enda fråga är allas våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Den är alltså så viktig för oss i piratpartiet att vi är beredda att vika oss i alla andra frågor så länge ingen tafsar på vår grundlag. Är detta ett “bara” i sammanhanget, ett fattigdomstecken som gör att man avstår från att stödja kampen för våra rättigheter? Själv tycker jag uppenbarligen inte det.

Det är lite grand som om ett byggföretag skulle få för sig att de inte längre behöver PEAB, experter på pålning och grundförstärkning “för skulle det behövas så kan alltid snickare Svensson slå ner några stolpar”. Grundlagen är själva fundamentet i vårt demokratiska samhälle. Att värna om den kräver experter och specialister av en helt annan kaliber än de lättlurade amatörerna i de etablerade partierna, det torde väl stå utom varje tvivel för alla som bevittnat hela FRA-spektaklet? Och vi i piratpartiet har just den expertisen — eftersom det är det enda vi sysslar med, vi är specialister på området.

Nu har vi just beskådat hur alla som röstade på något av allianspartierna har blivit våldtagna av de som ni gav förtroendet att representera er i vår lagstiftande församling, riksdagen. Hur känns det? Ni måste ju ändå lätt kunna föreställa er hur hela den här statskuppen hade avlöpt om piratpartiet hade haft (minimala) 14 ledamöter i riksdagen, alltså fått 4% av rösterna 2006.

Nej, piratpartiet är inte ett enfrågeparti. Det har alla de övriga partiernas ideologier (om de nu har några) i sin portfölj, och är beredda att plocka upp valfria delar av dem på begäran, och stödja de som är beredda att oförbehållsamt ställa upp på vår solklara linje:

Tafsa inte på våra grundlagsskyddade rättigheter!

Mullvadsarbete pågår

Av fyra hjältar blev det bara en och en halv

June 18th, 2008

Nu har resultatet från FRA-omröstningen publicerats. Av de fyra hjältar vi hade hoppats på (minst) blev det bara en och en halv, nämligen en “Nej” och en “Avstår”. Detta är hedervärt efter den avskyvärda mobbing som tydligen alla tveksamma borgerliga riksdagsledamöter blivit utsatta för.

Birgitta Ohlsson
foto Roland Karlsson

En stor eloge alltså till Birgitta Ohlsson (fp), som stod emot grupptrycket åtminstone halvvägs, även om det nu inte hjälpte den här gången heller (förra gången var det ju Fredrick Federley som avstod). Ett och annat uppskattande email har hon allt gjort sig förtjänt av.

Camilla Lindberg

Men framför allt en dubbel eloge till Camilla Lindberg (fp), som vågade rösta nej. Skicka gärna ett SMS till Camilla — 070-369 43 43.

Sedan är det bara till att sätta ihop listor över de 176 landsförrädarna — helst sorterade valkretsvis så att vi kan ställa våra respektive lokala riksdagsledamöter till ansvars.

FRA-övervakningen i praktiken

June 16th, 2008

Som gammal tekniker, med bland annat mer än 30 års erfarenhet av elektronisk kommunikation, så måste jag erkänna att jag är djupt fascinerad av den formidabla uppgift som FRA nu (av allt att döma) skall åläggas. Men först måste vi fastställa själva kärnpunkten i det 155-sidiga lagkomplexet, nämligen tillägget i lag (2003/389), 6 kap. 19a §, det tillägg som börjar med

För att inhämtning av signaler i
elektronisk form enligt lagen
(2006:000) om signalspaning skall
kunna ske, är operatörer som äger
tråd i vilka signaler förs över Sveriges
gräns skyldiga att överföra
dessa till samverkanspunkter.

Skalar man alltså bort allt juridiskt snömos i övrigt, allt trams om kontrollstationer och liknande, så är det ovanstående paragraf som skall tvinga alla nätverksoperatörer, som har kablar som passerar Sveriges gränser, att förse FRA med en skarvsladd till deras kablar. Men redan här ser det lite mystiskt ut, för lagen saknar så vitt jag kan se påföljd för den som bryter mot den (vägrar att ge FRA deras skarvsladd). Lagförfattarna har helt enkelt glömt att uppdatera 7 kap. 15 §.

Men bortsett från detta, och över till det rent tekniskt/praktiska, så låt oss först konstatera att internet inte är ett enda nätverk, det består av miljontals små och stora nätverk, som är ihopkopplade. Från det lilla hemmanätet med ett par apparater ihopkopplade, till de verkliga giganterna — de globala operatörerna.

I Sverige har vi ett nationellt stamnät (“backbone”) som är försett med fem knutpunkter. Dessa finns i “hemliga” bergrum i Stockholm (dubblerad), Göteborg, Malmö, Sundsvall och Luleå. Bergrummen sköts av PTS medan själva stamnätet sköts av Netnod, som ägs av Stiftelsen för Telematikens utveckling (TU-stiftelsen). Till detta stamnät är 51 olika nätverk anslutna. Av dessa 51 nätverk är drygt 80% utlandsbaserade.

Så här uppstår alltså ännu en fundering. Hur har regeringen tänkt sig tvinga giganter som exempelvis AT&T (USA), BT (UK), Verizon (USA — ett av världens största företag alla kategorier) eller Orange (Frankrike — Europas största operatör) att förse FRA med “samverkanspunkter”? Särskilt med tanke på att lagen alltså är helt tandlös eftersom den inte ens föreskriver vitesbelopp. Skall vi hota med att koppla bort dem från det svenska stamnätet, och därmed Sverige från större delen av internet, om de inte imponeras av Reinfeldts piska?

Och detta är alltså de 51 nätverk som är anslutna till stamnätet. Lägg till det ett okänt antal mindre operatörer som valt att i stället ansluta sig till en av dessa 51, och som mycket väl kan ha egna gränsöverskridande förbindelser. Vilka dessa är, är förmodligen väl förborgade företagshemligheter på de flesta håll; har Reinfeldt månne tänk ge FRA i uppdrag att utöva avancerat industrispionage för att avslöja dessa förbindelser?

Nåväl, låt oss säga att FRA verkligen (efter ett antal år med protester, hot, överklaganden med mera) lyckas få till stånd sina samverkanspunkter och att dessa är heltäckande. Då skall alla signaler skickas upp till Lovön utanför Stockholm. Hur skall detta gå till? Ja, antingen kan de ju propsa på att få använda stamnätet, men det betyder att detta då i ett slag får kapaciteten reducerad till en bråkdel. Allt som går ut skall skickas tillbaka och stamnätet är inte dimensionerat för att bära all trafik. Eller så måste FRA bygga ett parallellt nät, något som vi av erfarenhet vet tar åratal och kostar åtskilliga miljarder.

Och hela tiden bygger allt det ovanstående på att FRA verkligen lyckas samla upp 100% — inte 99,99999% utan 100,0%. När du exempelvis skickar en bild på 150kB via internet, så hackas den upp i ungefär 100 småbitar som sedan var och en kan gå precis vilken väg som helst mot målet. Några bitar kan ta vägen via Köpenhamn och Berlin, en del hittar en genväg via Helsingfors, Moskva, Warszawa och hem igen, inte ens genvägar över andra kontinenter är osannolikt — så fungerar internet.

Om nu FRA missar bara en enda av dessa 100 bitar, så kan de lika gärna kasta bort de 99 som de snappat upp, för de kan ändå inte återskapa den ursprungliga bilden. Ja, ni förstår säkert problematiken för FRA här?

Jojo, om denna lag går igenom, så skall det bli verkligt spännande att följa den tekniska utvecklingen. Även om så mycket som möjligt naturligtvis kommer att bli hemligstämplat, så lär det bli svårt att dölja allt fältarbete som kommer att krävas. Dessutom lär alla dessa fältarbeten kräva beväpnade vakter, och eftersom vi monterat ner hela vårt militära försvar, så kan man förmoda att aktieköp i företag som Securitas kan vara en god investering…

Tredje eller fjärde statsmakten?

June 14th, 2008

I vår lilla ankdamm här i Sverige, så refererar vi till pressen som Den Tredje Statsmakten. Tanken är att Den Första Statsmakten är den lagstiftande, det vill säga riksdagen, och Den Andra Statsmakten är den verkställande, det vill säga regeringen. Återstår då den Tredje Statsmakten, som alltså skall vara den granskande — pressen.

Men i de flesta demokratiska samhällen så har man en annan Den Tredje Statsmakten, nämligen den dömande, vilket förpassar pressen till att bli Den Fjärde Statsmakten (the fourth state power). Så vart har då denna den tredje, dömande statsmakten tagit vägen i Sverige? Ja, det kan man fråga sig. Till skillnad från de flesta andra förment demokratiska samhällen så har vi i Sverige till exempel ingen författningsdomstol. Alla försök att åstadkomma en sådan har fått veto från sossar och vänsterpartister. Nu när de borgerliga har majoritet i riksdagen skulle man kunna hoppas att de skulle lägga ett förslag åt det hållet, men uppenbarligen är massövervakning (FRA-lagen) viktigare för dem.

I stället har vi i Sverige en långvarig tradition av att alla domare och andra högt uppsatta jurister utnämns av regeringen. Den som inte har en långvarig praktik ifrån justitiedepartementet göre sig ingen förhoppning om att göra en karriär inom vårt domstolsväsen. Vad som skulle kunna vara vår Tredje Statsmakt är alltså inget annat än en gren av Den Andra Statsmakten.

Och just här ligger alltså anledningen till att en korrupt regering, såsom vår nuvarande, kan kuppa igenom en nedmontering av vår stolta grundlag, och detta utan att någon kan göra det minsta åt det, mer än att vädja till ett antal dästa, maktberusade riksdagsledamöter att de må lyssna till svenska folket och göra det enda rätta. Bara en sådan sak som att många med mig helt saknar tilltro till att något sådant oförutsett skulle kunna inträffa torde vara skäl nog att konstatera att Sverige numera är en värsta sortens bananrepublik: bra i fotboll men utan fungerande demokrati.

FRA-lagen — för och emot

June 14th, 2008

Det börjar bli dags att försöka summera argumenten för respektive emot den snart genomförda FRA-lagen. Sorry, men jag delar inte den optimism som framskymtar på olika håll, även om jag naturligtvis skulle bli överlycklig om jag har fel.

När det gäller all lagstiftning och övriga, statliga ingrepp i den personliga sfären, så finns det i de flesta demokratiska samhällen ett proportionalitetskrav. Det skall med andra ord hela tiden finnas en avvägning mellan vad samhällsnytta ett statligt övervåld på samhällsmedborgarna innebär jämfört med att de håller tassarna borta.

I många fall finns det ett konsensus när det gäller sagda inskränkningar. Om det är nödvändigt för att hävda äganderätt, rätten att vistas fritt i samhället utan att bli överfallna eller trakasserade, med mera, så är vi beredda att ge upp en del av våra fullständiga rättigheter att göra vad vi vill. Men hela tiden måste dessa begränsningar relateras till de “kostnader” i form av allmänt reducerade, mänskliga rättigheter det innebär.

Och allt detta har ett stort antal kloka tänkare, under flera sekel, tänkt ut åt oss. Dessa tankar har sedan gett upphov till mängder av internationella traktat — såsom FN:s och EU:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna, och därmed i viss mån även vår svenska grundlag.

Hur har då våra svenska politiker resonerat när de kommit fram till att FRA-lagen faktiskt klarar ovan nämnda proportionalitetskrav? Här ett försök att sammanfatta alla PLUS och MINUS som framskymtat i den offentliga debatten:

EMOT (aka rösta NEJ till förslaget)

MORALEN
Här finns det inte mycket att säga. Våra folkvalda har redan, med önskvärd tydlighet, redovisat att deras moraliska skyldighet inskränker sig enbart till att följa partilinjen. Eller, som Johan Pehrson vid upprepade tillfällen påpekade i en radiodebatt nyligen: “Jag representerar folkpartiet och ingenting annat”. Att han skulle representera de väljare, som han får furstligt betalt av, är uppenbarligen helt främmande för honom, och tydligen för resten av de 349 personer som vi betalar för att företräda OSS.

JURIDIKEN
Samtliga (som i ALLA, 100%) remissinstanser med åtminstone elementär juridisk kompetens har totalsågat detta lagförslag jäms med fotknölarna. Det finns inte ens rimligt tvivel om att detta är totalt förbjudet! Skulle lagen trots allt piskas igenom, så är det bara en tidsfråga innan EG-domstolen kommer att döma ut den och ge Fredrik R. & Co. en rejäl knäpp på näsan. Så vad i hela friden tror sig karlen kunna vinna med detta?

EKONOMIN
Redan har Google aviserat att de lagt alla planer på att öppna en server i Sverige på is. Hur länge vågar Volvo, Ericsson, SKF, ABB, IKEA med flera svenska multinationella företag ha kvar någon form av verksamhet inom landet, när de vet att all deras internettrafik kopieras till en myndighet, som i ett halvt sekel gjort sig skyldig till brott mot i stort sett alla lagar och förordningar som existerar?

Och naturligtvis kommer inget företag med minsta tanke på nätverkssäkerhet att ens överväga att etablera sig i ett Sverige med dess totala övervakning i en skala som det aldrig tidigare har skådats maken till.

Hur mycket kommer det för övrigt att kosta att bygga upp ett parallellt bredbandsnät för att slanga över all trafik, från alla kablar som passerar landets gränser från norr till syd, upp till FRA i Stockholm? Hade inte detta nya, kraftigt utbyggda nätverk kunnat tjäna svenska folket betydligt bättre än staten?

FÖR (aka rösta JA till förslaget)
Här har jag bara kunnat hitta en enda punkt: Att skydda Sverige från yttre hot. Märkligt nog får vi aldrig veta exakt — eller ens ungefär — vadi detta yttre hot består. Gång på gång reses frågan. VAD I HELA FRIDENS NAMN ÄR DET FÖR HOT NI PRATAR OM??? Svaren uteblir varje gång fullständigt, eller ersätts i bästa fall med rena sandlåderesonemanget “jag vet minsann något som inte du vet — men jag får inte berätta det”.

Om man nu väger ovanstående för och emot mot varandra, så skall vi alltså tro på att det där “yttre hotet” väger så mycket tyngre än alla moraliska, juridiska och ekonomiska invändningar, att vi måste acceptera denna massövervakning av landets samtliga medborgare. Och detta utan att ens få öppna den hemliga lådan som ligger i JA-skålen? Puleeezzz, gimme a fucking break will’ya!

Frösådd sparris — del 2

June 13th, 2008

Som jag berättade om här så blev sparrisodlandet med hjälp av Weibulls fröpåse ett fiasko. Av utlovade sju plantor blev det bara tre. I och för sig så växer dessa tre plantor nu så att det knakar, och det har redan kommit upp två “riktiga” sparrisskott. Lite i tunnaste laget för att kunna skördas, men nu ser vi i alla fall hur det fungerar, så att säga. Skotten kommer upp vid sidan om huvudstammen — tydligen skall det kunna bli ett 20-tal skott från varje planta när den är fullvuxen, vilket bland annat betyder upp till tre meter djupa rötter. Inget för krukodling med andra ord.

Men bara tre plantor gör ingen sparrisodling, så därför surfade jag runt lite grand för att hitta en bättre leverantör än usla Weibulls, och då hittade jag Impecta. Tyvärr. Inte för att de var dåliga utan tvärtom! Jag var som ett barn i en godisbutik. Så mycket spännande fröer, och till så låga priser! Jag lyckades med nöd och näppe stanna vid sex olika påsar. Förutom sparris blev det svartrot, trädgårdssmultron, citrongräs, fänkål och tobaksplanta.

Snabb leverans (via vanligt brev) hade det blivit om inte usla Posten AB hade varit inblandade. Men framför allt så var fröpåsarna verkligt generöst fyllda. Och nu, en dryg månad senare, så kan jag även konstatera att grobarheten var näst intill 100%. Påsen med sparrisfrön utlovade till exempel 40 plantor, men det har hittills blivit över 60! Rena urskogen…

Sparrisskog

Dessutom medföljde fylliga odlingsanvisningar; dels en generell med många tips, dels en separat för just sparrisen. Helt klart är att Impecta i mig har fått en återvändande kund, som dessutom vågar rekommendera dem till vänner och bekanta.

FRA-lagen äntligen på TV

June 13th, 2008

Sent skall syndaren vakna. Efter total tystnad, som nästan kan ge konspiratoriska misstankar, ägnar nu äntligen SVT hela 1 minut och 50 sekunder åt en litet snutt om denna den viktigaste politiska frågan den här mandatperioden.

Inte ens rejäla scoop, såsom att en före detta FRA-chef erkänner att man på FRA har bedrivit olaglig (“oreglerad” på politikerspråk) verksamhet i många år, har getts uppmärksamhet i media. Olaglig, som i det här faller är lika med grundlagsstridig verksamhet. IDG, som på många bloggar hyllas som den enda bland gammelmedia som uppmärksammade detta scoop, hade bara med det i internetutgåvan och inte i någon av sina papperstidningar — det verkar ha varit ett blogginlägg (?), som på internet maskerades så att det såg ut som en artikel. I pappersupplagan av Computer Sweden har jag i alla fall inte hittat artikeln.

Men nu, fem i tolv, vaknade äntligen Rapport på SVT:

UPPDATERING: Missa för all del inte inslaget ifrån TV-soffan, där underbara Frida Johansson Metso tvålar till ännu en borgerlig quisling — Fredrik Schulte. SVT verkar ha stora problem med att länka till rätt inslag, så det kan hända att du behöver klicka runt på deras sajt lite grand innan rätt inslag kommer upp. Förhoppningsvis kommer det att rättas till under dagens lopp.