Konsten att elda — och steka fläsk — på rätt sätt

November 4th, 2008

Om någon nu tror att jag tänker propagera för att steka fläsk över öppen eld, så kan jag direkt dementera alla sådana rykten. Visst är det trevligt att trä upp ett par fläskskivor på en pinne och grilla dem över en sakta lägereld, men den tillagningsmetoden blir alldeles för orepeterbar för min smak.

Nä, låt mig börja med konsten att göra upp eld. “Bah” tänker ni, “det är väl ingen konst” fortsätter ni. Och visst är det lätt att tutta eld på en hög med brännbart material med hjälp av dagens moderna uppfinningar — tändstickor, cigarettändare, med mera. Men att bara fjutta eld på en hög med pinnar är inte riktigt detsamma som att göra upp eld enligt konstens alla regler. Särskilt inte i tättbebyggda villaområden.

En felaktigt uppgjord eld kan förpesta en hel nejd. Det stinker och det svärtar ner allt inom flera hundra meters radie, om röken ifrån elden ges fritt fram att breda ut sig i den omgivande nejden. Något som grannar alltför ofta inte tar hänsyn till. “Hey! Min skorsten är så hög att den har fått godkänt av byggnadsnämnden! Då måste det ju vara fritt fram att elda som jag vill? Right?”

Wrong! Det sot som sprids från grannars skorstenar när de eldar felaktigt, lägger sig på bilar, vattbrädor, paraboler, tvätt som hänger ute, trädgårdsmöbler (ofta vita) och så vidare. För att inte tala om hur det påverkar all växtlighet i närheten.

Så hur bär de sig åt då, dessa grannar som lyckas spruta ut kolsvart rök från sina braskaminer, öppna spisar, vedeldade varmvattenpannor och liknande? Jo, de gör samma misstag som massor av folk som steker fläsk. I kid you not!

När man steker fläsk, så är det en dödssynd att fylla hela stekpannan med fläsk. Gör man det blir det stekta fläsket kokt, och det vill man normalt inte att det skall bli. De flesta stekpannor klarar helt enkelt inte av att hålla kvar tillräckligt med värme när man proppar hela stekpannan full med det som skall stekas.

Och här kommer avdelningen “steka fläsk på rätt sätt”. Fläsk steker man bäst i ugnen! Då kan man a) steka stora mänger på en gång, och b) få allt fläsk att bli exakt lika hårt stekt. Försök du det med en vanlig stekpanna!

Gör så här:

Sätt ugnen på 180 grader. När ugnen är uppe i temperatur lägger du allt fläsket på ett galler och sätter ugnens timer på 7-12 minuter (beroende på hur knaperstekt du vill ha ditt fläsk) och låter fläsket därefter eftersteka i ugnen så länge du vill. Experimentera gärna med tider och temperaturer, men detta är det enda sättet att steka fläsk på ett förutsägbart vis.

Nu åter till brasan.

Av samma anledning som att du inte fyller en stekpanna med fläsk, så skall du inte fylla braskaminen, eller vad du nu har, med ved när du tänder den. Börja med ett tiotal små (fingertjocka) pinnar eller späntade vedträn. Bäst är om du kan förbereda det hela redan när den förra brasan falnar. Skrapa ihop all glöd längst bak i eldstaden och ställ så många pinnar och spänt som du får plats med i närheten — men tillräckligt långt ifrån för att de inte skall fatta eld — av glöden.

När du sedan skall tända en ny brasa, se till att du bara lägger in så mycket tändved att du snabbt kan få en het glödbädd. Efter det gäller det att lägga in ett eller två vedträn när de gamla brunnit ut och bildat en vitglödgande glöd. Håll på så tills du byggt upp en kraftig glödbädd. Till slut klarar du inte av att lägga in nya vedträn utan att bränna dig — då är det dags att besluta sig för att stänga alla spjäll (nästan helt) och låta elden glöda ut.

Själva är min fru och jag lyckliga nog att ha en kakelugn. Kika gärna här för att se hur det gick till när den monterades. Här nedan kan du se hur den såg ut när den var nyuppsatt för ganska exakt fyra år sedan.

Kakelugnen


Ett större hot mot internet än okunniga politiker

November 3rd, 2008

Vi har under en lång tid nu kunnat bevittna hur, fullkomligt obegripligt okunniga, politiker utgör ett hot mot det, som IMHO borde vara inskrivet i vår grundlag som en mänsklig rättighet, nämligen fri och oreglerad tillgång till internet.

Men internetgurun — ja, näst intill svenska internets fader — Patrik Fältström varnar nu för ett ännu allvarligare hot, nämligen giriga företags grepp om det fria nätverket.

Och det hela bottnar i det simpla faktum att telefonnumren på internet (AKA IP-adresserna) börjar ta slut. Allteftersom fler och fler apparater tarvar eget IP-nummer för att kunna nås via det globala internet, så får de operatörer, som lyckats lägga rabarber på en enorm mängd nummer, alltmer makt.

Vi får aldrig glömma att våra politiker alltid kommer tvåa när det gäller vem som bestämmer. De stora bolagen, med sina aktiekursstyrda agendor, kommer alltid i första hand.

Den heliga myten om full sysselsättning kommer alltid att styra och ställa, hur märkligt det än kan te sig för den som funderar lite grand över varför vi måste ha full sysselsättning. Om allt jobb som måste utföras i vårt gemensamma samhälle kan klaras av på fyra timmar per dag, varför måste vi då jobba åtta timmar bara för att uppfylla en 40-timmarsvecka lagstiftad om i februari 1970? Hmmm… fast detta har kanske inte så mycket med den ursprungliga bloggposten att göra… 🙂

Finanskrisen och dess märkliga spelregler

October 9th, 2008

Ingen lär väl ha undgått att vi alla nu genomgår en så kallad finanskris.

Jag skall inte trötta ut mina läsare med lektioner om hur de “pengar” som vi tror cirkulerar i samhället inte ens existerar (till 90% i alla fall) eller hur bankirer, med lika häpnadsväckande inkompetens som obefogade löner, har fått leka kasino med allas våra sparade medel, bara det att till skillnad från på riktiga kasinon så har bankirerna kunnat skicka nitbongarna till skattebetalarna men kunnat behålla vinstbongarna.

I stället vill jag ta upp en liten detalj som det förvånar mig (nå ja, egentligen inte med tanke på deras kompetens) att ingen ekonomijournalist tagit upp. Nämligen det märkliga i att alla dessa “räddningsaktioner”, som det nu ropas högt efter, verkar ha målet att förhindra aktiebörserna från att falla. Och detta då tillräckligt länge för att de stora aktörerna skall hinna kratsa ut sina kastanjer ur elden innan börserna på nytt dyker neråt.

Men hur enkelt är det inte att stoppa börsfallet? Stäng börserna! Stäng dem i en vecka, en månad eller så länge som behövs för att “marknaden” skall lugna ner sig.

Att köpa och sälja aktier har ju inget egenvärde för samhället, så varför skall skattebetalarna världen över tvingas betala hundratals miljarder bara för att lugna aktiebörserna? Stäng ner kasinot nu! Total stiltje torde infinna sig omedelbart. Det kostar inte skattebetalarna ett öre, och det borde väl ändå vara vi som bestämmer? Hmmmm… Nåja… FRA…

Det är ju hit, till börserna, regleringsivern borde riktas in. Förbjud till exempel försäljning av aktier inom en månad efter inköpet. Eller varför inte ett år? Varför prioritera sekundsnabba förändringar i stället för långsiktiga dito? Har vi inte fått nog av slipsar som enbart ser till den momentana aktiekursen vid det här laget? Slipsar som vägrar att ens titta på långsiktiga investeringar, men som ändå ges makten att fatta beslut grundade på just denna kortsiktiga utveckling, och som då kan bli förödande för tusentals vanliga medborgare.

Kanelbullens dag — den 4 oktober

October 3rd, 2008

Kanelbulle. När du hör det ordet, vad tänker du då? Själv får jag associationer till friluftsdagar med skidåkning i Skatås (Göteborg), på 1960-talet, och sedan het choklad med kanelbulle i Bertilssons stuga. Och som alla andra nostalgiker så kommer jag såklart att påstå att inga kanelbullar smakar lika bra som de som jag åt som ung där? Fel!

Söker man i kokböcker eller på internet efter recept på kanelbullar, så kan man hitta de mest märkliga recept. Många av dem ger något som inte ens ytligt liknar det vi förväntar oss att få när vi köper kanelbullar i affären. Och de flesta av recepten har mängder med omotiverade exter (tm Gbg — ungefär konstigheter) för sig.

Men att baka riktiga, klassiska kanelbullar är egentligen otroligt enkelt, och kräver bara ett drygt halvdussin ingredienser. Förutsättningen för att det skall bli riktigt enkelt är att man har två apparater i köket: bakmaskin och elektronisk hushållsvåg. Har du det, så snor du ihop dina kanelbullar på näst intill nolltid, effektiv arbetstid.

Recept:

  • 500 g vetemjöl
  • 300 g mjölk
  • 100 g smör
  • 100 g socker
  • 30 g ml (2 msk) kanel
  • 1/2 påse torrjäst för söta degar
  • pärlsocker och ägg eller mjölk för “garneringen”
  • 1. Smält smöret i mikron. 30 sekunder på full effekt brukar vara nog.

    2. Mät upp mjölk, mjöl, 50 g av det smälta smöret, 50 g av sockret och jästen i bakmaskinens behållare.

    3. Sätt bakmaskinen på programmet Deg och kör igång den.

    4. Blanda resten av sockret i det smälta smöret (50 plus 50 g alltså) samt kanelen. Rör ihop ordentligt och ställ åt sidan.

    5. När bakmaskinen är klar kavla ut degen i en så exakt fyrkant som möjligt, ungefär 30×40 centimeter.

    6. Bred ut smör-socker-kanel-blandningen så jämt som möjligt på degen, men lämna ett par centimeter längs ena långsidan. Om blandningen stått för kallt och väntat, så underlättar det att köra den i mikron ett tiotal sekunder.

    7. Rulla ihop degen så att de “tomma” centimetrarna kommer ytterst. Nyp ihop skarven ordentligt och placera rullen med skarven nedåt.

    8. Med vass kniv, sköljd i kallt vatten, dela rullen på mitten fyra gånger så att du får 16 bitar, drygt två centimeter breda.

    9. Nu börjar det bli dags att sparka igång ugnen. Sätt den på 185 grader.

    10. Lägg de uppskurna bitarna på ett en bakplåt. Täck med handduk och ställ plåten på spisen så att bullarna kan utnyttja värmen från ugnen för att jäsa i en timme ungefär.

    11. Pensla bullarna med mjölk eller uppvispat ägg (valfrítt) och strö över rikligt med pärlsocker.

    12. In i ugnen med plåten. Timern på 10 minuter, tag ut efter ytterligare 20 minuter, låt svalna under handduk i 30 minuter.

    Frys in de bullar som du inte äter direkt. Efter 30 sekunder i mikron smakar de frysta bullarna nästan som nybakat!

    Inrätta en författningsdomstol!

    September 22nd, 2008

    Som jag skrivit om tidigare, så räknar vi i Sverige pressen som den tredje statsmakten. Detta eftersom våra domstolar (den dömande makten) och vår regering (den verkställande makten) är alltför intimt förknippade med varandra för att kunna betraktas som två olika. Detta då till skillnad från riktiga demokratier där media kommer som fjärde statsmakt.

    Att rätta till detta missförhållande är absolut nödvändigt för att förhindra så vidriga övertramp som skett nyligen då de så kallade FRA-lagarna röstades igenom. Och ett första steg mot att rätta till detta är att inrätta en författningsdomstol, helt fristående från alla politiker.

    Detta har flera gånger varit uppe på dagordningen men alltid förhindrats av sossarnas halsstarriga motstånd mot en sådan. Jag har aldrig sett någon vettig motivering till varför vi inte skulle ha en författningsdomstol, och frågan är hur många sossar som egentligen vet varför partipiskan ständigt viner över deras ryggar närhelst frågan kommer upp. Men så är det i alla fall.

    Nu finns det emellertid en chans att pusha för inrättandet av en författningsdomstol, i samband med den pågående grundlagsutredningen. Här finns det nu en namninsamling att skriva under (tipstack till den oförtröttlige HAX) om du liksom jag anser att vi borde arbeta bort en av de sista resterna från den hobbydemokrati som vi i Sverige inrättade för hundra år sedan, och i stället modernisera vår grundlag. Skriv under även du!

    Den Goda Staten tappar masken

    September 18th, 2008

    En anställd på Bayerns justitieministerium blev rätteligen upprörd när han upptäckte att ministeriet hade tagit fram en trojan, som bland annat var tänkt att göra det möjligt att avlyssna Skype-samtal på de datorer där trojanen installerats. Spridningen av trojanen skulle bland annat ske via e-mail.

    Eftersom Tyskland, som så ofta anförts som försvar för FRA-lagarna, redan har lagar som tillåter massavlyssning utan brottsmisstanke — om än i en betydligt restriktivare form än den luddiga svenska versionen, något som inte lika ofta anförs — så bedömde den anställde att det var alldeles för riskabelt att vända sig till massmedia med sitt sensationella avslöjande. Meddelarfriheten med efterforskningsskydd är ju som bekant bland det första som får stryka på foten när allmän avlyssning införs.

    I stället vände den anställde sig till de enda han i dagens samhälle litar på, det tyska piratpartiet.

    Precis som FRA-chefen, efter vissa avslöjanden om oegentligheter, så blev den bayerska delstatsregeringen mäkta förgrymmad över att de hade en intern läcka. Men till skillnad från FRA-chefen så kunde delstatsregeringen utnyttja statens våldsmonopol.

    Den 11 september (!) slog ett antal poliser till hemma hos talesmannen för tyska piratpartiet, och hotade med att tömma hela hans lägenhet om han inte avslöjade namnet på sin hemlige informatör. Samtidigt gjorde man husrannsakan hos en annan partiarbetare, där en server beslagtogs. En server som dessbättre påstås vara hårt krypterad, och att pressa ur någon ett lösenord med hjälp av tortyr är väl inte aktuellt. Ännu…

    Är det förresten någon som tror att en sådan här razzia hade varit möjlig mot något av de större, tyska partierna?

    Och så var det det där med rent mjöl i påsen… Men sådant här är vi ju tvungna att vänja oss vid i framtiden. Från att tidigare vara sådant som man bara trodde var möjligt i de vidrigaste av diktaturer så har det nu blivit vardagsmat. I USA har det sedan länge varit fullt lagligt. I Sverige har det ju förekommit minst en gång tidigare (när polisen den 31 maj 2006 rensade en hel serverhall — trots att den var skyddsklassad).

    Som pressmeddelandet från PiratenPartei så fint uttrycker det avslutningsvis:

    Kampen mot kriminalitet vinner man bara med hjälp av medborgarnas förtroende och samarbete.

    Läs mera på:

    TorrentFreak
    Slashdot
    Golem.de
    PiratenPartei

    I FRA-lagens spår — Anders Eriksson briljerar

    September 17th, 2008

    Efter ett tips från Anna Troberg, som också medverkar, hittade jag ett radioprogram som SR sände idag, nämligen Nordengren i P1.

    Efter att i mer än tre månaders tid genomlidit mängder med oinformerat skitsnack om den skandalösa FRA-lagen, så fann jag här helt plötsligt något fullständigt formidabelt i form av före detta SÄPO-chefen Anders Eriksson. Hans knivskarpa analys över hela fronten kan bara få allra högsta betyg, han har verkligen fattat exakt vad det hela är fråga om. Kudos i kubik!

    Missa för all del inte detta guldkorn i etern. För att komma till det för oss FRA-motståndare intressanta så får ni snabbspola fram till ungefär 14:40.

    Kantareller, kantareller och mer kantareller

    September 12th, 2008

    Om du aldrig, eller sällan, varit ute i skogen och letat efter kantareller, så föreslår jag att du tar en liten tur just i år. Åtminstone här i göteborgstrakten har vädret den senaste månaden varit idealiskt för detta skogens guld, så sannolikheten för att du skall hitta en hel del, även om du inte har ett välbekant favoritställe, är större än någonsin förr.

    Det viktigaste att tänka på är att kantareller behöver åtskilliga år på sig för att etablera sig. Man måste alltså söka reda på riktig “gammelskog”, eller över huvud taget marker som lämnats orörda i 50 år eller mer. För övrigt finns inga “regler”. Dikeskanter eller utkanten på en äng. Enebacken (likt herr Kantarell i visan), blandskog, buskage eller bäckraviner. Kantareller kan växa i stort sett överallt. Men bara i mark som varit orörd i åtskilliga decennier. Fast inte ens det är en hundraprocentig regel, förstås… 🙂

    Det här är skörden från ett enda favoritställe, ungefär tio gånger tio meter:

    Kantareller

    Om ett par veckor har det vuxit upp nya läckerbitar på samma ställe, och då blir det minst lika mycket till. Ungefär fyra-fem skördar brukar det bli under en säsong på varje ställe.

    Det mesta brukar gå åt tämligen omgående här hemma. Omelett, smörstekning och stuvning är vanligaste behandlingen följt av lätt förvällning och sedan infrysning. Jag har även testat torkning á là trattkantareller samt syltning, men ingendera metoden har, enligt mitt kräsna förmenande, tillräckligt väl lyckats tillvarata den där extra, skira smaken som är så typisk för kantareller.

    Så i år tillkommer, som en del av er förmodligen förstår, ett försök med mjölksyrekonservering. Med tanke på hur många kilo kantareller årets skörd förefaller att bli, så har jag bestämt mig för att riskera ett halvkilo för sagda experiment.

    Ärtsoppa samt konsten att hacka lök

    September 5th, 2008

    Ärtsoppa. Visst ligger det väl ett lumparskimmer över den maträtten? De som gjort lumpen vet det. De som känner någon av oss försvinnande få, ännu levande, som gjort lumpen kan inte ha undgått att få höra det. Ärtsoppan vi fick i lumpen smakade helt enkelt mycket bättre än någon av de varianter vi kan få på annat håll.

    Hur kan detta komma sig? Myt eller sanning? Många “försvarar” det med att ärtsoppa blir bättre i stora kok. Och visst smakar ärtsoppan på restauranger bättre än när man försöker göra den själv. En annan förklaring är att “hungern är bästa kryddan” och att det var därför ärtsoppan smakade bättre när vi låg ute i skogen och lekte pang-pang för att på så sätt upprätthålla myten om att Sveriges Beredskap Är God.

    Men, nä, en matlagningsnörd som jag, som inte ens tvekar att blotta halsen för stick ifrån auktoriter som Lisa “känd från TV” Förare m.m. kan aldrig acceptera så luddiga förklaringar.

    Turligt nog så intervjuade jag befälhavaren på koktrossen en av de sista gångerna jag gjorde repövning. Detta alltså på Hedenhös tid då vi svenske karlar förväntades göra 30 dagars repetitionsövning vart fjärde år, och vi befäl däremellan en särskild befälsövning om två veckor.

    Och som jag fick det förklarat för mig, så var den stora skillnaden att ute i fält så var koktrossen tvungen att släpa ihop allt sitt vatten i gamla mjölktunnor (25 liter tror jag) och att de naturligtvis inte slösade ut detta vatten på att först blötlägga ärtorna och sedan hälla ut detta vatten och fylla på nytt inför koket.

    Även en del andra moment offrades på altaret för Enklast Möjliga Procedur. Något som jag, som bekant(?), är en stark anhängare av. Således kommer här Feltens recept på ärtsoppa. Ett recept som bygger på minsta motståndets lag och som (empiriskt bevisat under cirka 20 år här hemma) ger en ärtsoppa som lätt kan utmana den gamla lumparsoppan.

    Recept
    1000g gula ärter
    1000g rimmat fläsklägg eller bogfläsk
    3000g vatten (tre liter)
    500g gul lök (ungefär tre lökar)
    30g salt (två matskedar)
    2 buljongtärningar (optional) (Uppdatering: var observant på sältan)

    Skala och hacka löken och slaska därefter ner rubb och stubb i en 10-liters kastrull. Låt stå i minst ett dygn, gärna två.

    Efter ett/två dygn, sätt ugnen på 140 grader. Koka upp på spisen och ställ därefter in i ugnen och låt koka i minst en timme. Två eller tre blir bättre. Jag brukar ställa timern på 1:30 och så får kastrullen stå kvar i eftervärmen och svalna i fyra-fem timmar.

    Plocka upp köttet och finfördela det efter önskemål (små eller stora bitar) och lägg tillbaka i soppan.

    Mät upp portionsförpackningar i fryspåsar för framtida bruk. Ärtsoppa ägnar sig väldigt väl åt att frysas in.

    Timjan och/eller mejram tillsättes, enligt önskemål, direkt på tallriken vid serveringen.

    Uppdatering: Ett annat tillbehör som måste finnas med är skånsk senap. Denna gör du naturligtvis också själv, receptet hittar du här.


    Vad gäller att hacka löken, så har vi väl alla sett hur TV-kockarna briljerar? De får naturligtvis färdigskalade (av någon praktikant) lökar. De halverar dem, och så snittar de snabbt ett antal vertikala snitt (notera gärna att snitten knappt går genom halva löken) och sedan skär de tre-fyra horisontella snitt. Återigen genom ungefär halva löken. Och så hackar de på för fullt. Resterande hälft av löken smusslas undan.

    Om ni undrar varför så många TV-kockar har plåster på fingrarna, så beror det ofta på att de missat just ett av de de horisontella snitten.

    Vi som inte vill kosta på oss att slänga halva löken utnyttjar i stället naturens eget snitt. Titta på hur en lök ser ut i genomskärning, så förstår ni.

    Halvera alltså den skalade löken — fel! skala den halverade löken; betydligt enklare — som vanligt, men kör med radiella snitt. Ett rakt uppifrån nästan hela vägen igenom, två i 45 graders vinkel ungefär 3/4 igenom, och slutligen fyra mellan varje som slutar ungefär halvvägs. För finhackad lök skär ytterligare åtta snitt, 1/4 djupa, däremellan.

    Nu är det bara till att skiva den snittade löken hela vägen till slutet och man har fått den finaste, hackade lök man kan tänka sig. Utan tårar dessutom.


    Gammal gratishoj från SIBA blir elcykel

    August 29th, 2008

    Finnes: En gammal cykel som “följde med” när vi köpte en flat-TV för ett antal år sedan, och som sedan dess stått ute och rostat.

    Sökes: Elcykel.

    Lösningen blev, efter tips från en kommentator på Lunkens blogg (rekommenderas verkligen för alla med intresse för teknik i allmänhet och grön dito i synnerhet), ett paket från Golden Motor i Kina. Beställning och betalning gick hur smidigt som helst. Bara några sekunder efter fullföljd transaktion, så plingade det till i inboxen och konfirmation först från PayPal och sedan från Golden Motor droppade in.

    Åtta dagar senare anlände paketen från Kina. De var båda utan några som helst skador (en del beställare har haft otur med detta) och alla delar fanns med. Dessvärre var den medskickade batteriladdaren en 110V-variant med USA-plugg. Nåja, som tur är har jag en 110V-trafo, med just sådana där USA-uttag på, sedan mina år med direktimporterade TRS-80, så det löste sig.

    Monteringen var inga problem, allt passade som det var tänkt. Batteripacken och regulatorn monterades med två 45 cm bitar av så kallat montageband (60:- för 10 meter på Biltema) och två skruvar med mutter. Skatboet av kablar stoppades in i tre bitar cykelslang — en för vardera kraft och signal, samt en bit för överflödiga längder av de två kraftkablarna.

    Elcykel

    Första provturen blev inte lång. Efter bara ett par sekunder gick säkringen. Närmare granskning visade att den var på 20A. Borde ju räcka, men säkringen på kabeln som följde med motorpaketet (avsedd för vanliga blyceller) var på 30A. Att säkringen var F (flink, dvs. snabb) kan ju ha varit en bidragande orsak till att den pajade.

    Nåja, vare sig 20 eller 30A glasrörssäkringar 5x20mm stod att finna i hyllorna här hemma, så det fick bli en bit kabel i stället. Sedan gick allt perfekt. I och för sig bara ett par korta repor på vägen utanför (kanske 200 m eller så) — den längre provturen får vänta några dagar.