Först kom de för att hämta…

February 5th, 2010

En vis man sade en gång att man lär sig förvisso av sina misstag, men är man smart så låter man andra begå misstagen först. Att lära av tidigare begångna misstag är nästan alltid bättre än att upprepa dem själv.

Under 1930-talet använde Hitler och hans anhang judarna och hotet från dessa som ursäkt för att förvandla Tyskland från demokrati till diktatur på bara några år. Han lyckades övertyga det tyska folket om att de behövde skyddas från den internationella judendomen, och att det var judarnas fel att de hade det så miserabelt.

En generation senare var det inte längre politiskt korrekt att vara antisemit, men då hade kommunisthotet, Den Röda Faran, lämpligt nog dykt upp som syndabock. Västvärldens befolkning behövde tyvärr göra stora uppoffringar både vad gäller de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna, såväl som ekonomiska uppoffringar till det militär-industriella komplexet, för att vi skulle kunna skyddas från de hemska kommunisterna i öst.

Nu, ytterligare en generation senare, är det muslimerna, det vill säga “terroristerna” på politikerspråket, som används som ursäkt för att montera ner de så mödosamt uppbyggda systemen i så gott som alla, tidigare demokratiska, stater. Alltmer drakoniska lagar och undantag kan genomföras med befolkningens tysta samtycke eftersom “det är nödvändigt för att skydda er”. Alla våra förfäders blod, svett och tårar för att bygga upp våra demokratier väger lätt när ansvarslösa politiker ges fria händer.

Är det inte märkligt att vi har så förtvivlat svårt att lära av tidigare begångna misstag? Särskilt då kollektivt begångna sådana.

  • Först genomförde de FRA-lagarna, men jag protesterade inte för jag kommunicerade inte med utländska mottagare.
  • Sedan genomförde de IPRED, men jag protesterade inte för jag fildelade inte.
  • Sedan genomförde de datalagringsdirektivet, men jag protesterade inte för jag hade kontantkort till min mobiltelefon.
  • Sedan genomförde de ACTA, men jag protesterade inte för jag åkte aldrig utomlands.
  • Sedan genomförde de SWIFT, men jag protesterade inte för jag hade inte ens ett bankkonto.
  • Sedan kom de och hämtade mig, men då hade jag inte längre något sätt att kommunicera med omvärlden på, så ingen hörde mig.
  • Endast ett parti har genomskådat denna charad, avslöjat den nakne kejsaren, och är berett att gå till val på att hejda denna skrämmande utveckling. Endast ett parti har tagit lärdom av tidigare misstag. Piratpartiet. Och det är du och ingen annan, som vid höstens val kan avgöra om piratpartiet skall få en chans att vända den svenska skutan rätt innan den skenar rätt upp på klipporna som tornar upp sig föröver.

    Gammelmedias kritiska granskning

    February 3rd, 2010

    I morse var det nog en och annan som satte kaffet i vrångstrupen, när de på SvD:s hemsida kunde läsa, i en artikel med rubriken Medlemsökning i flera partier, att

    “Allra mest ökar dock ett parti utanför riksdagen – Sverigedemokraterna. Förra året hade Sverigedemokraterna en medlemsökning på 23 procent.”

    De som följt med i samhällsdebatten vet säkert att det finns ett parti utanför riksdagen som ökade betydligt mer än så, nämligen piratpartiet.

    I ett snabbt improviserat svärmarbete startade nu, i en Skypekanal, en liten bakgrundskontroll av hur SvD kunde få till det så fel.

    Först av allt letade Staffan ‘saffecool’ Jonsson fram de exakta siffrorna för piratpartiet:

    2009-01-01 00:00 9153
    2010-01-01 00:00 48523

    430% alltså, och än viktigare, 39370 i absoluta tal. Ett parti som går från exempelvis 100 till 200 medlemmar växer förvisso med 100%, men det är nog trots allt inte så intressant.

    Efter detta var det främst Hans Johansson som kämpade mest. Han ringde helt enkelt upp först SvD och undrade hur de tänkte. Svaret blev att artikeln kom från TT, SvD har bara släppt igenom den direkt. De lovade att kolla och dessutom att skicka ett mail till TT direkt.

    Därefter var det TT som fick en påringning från Hans. Närmare bestämt Peter Brandelius. Han säger att

    ursprunget till nyheten kommer från tidningen “Dagens Samhälle” därför “bör du tala med dem”.

    Men där ljuger Peter Brandelius! För läser man artikeln på Dagens Samhälle, så står där

    “Snabbare tillväxt än något av riksdagspartierna har Sverigedemokraterna. Förra året blev det en 23-procentig ökning. “

    Detta är ju något helt annat än vad TT, och därmed SvD, skriver. Ovanstående påstående är ju helt korrekt. Läser man sedan igenom hela artikeln på ser man ju ganska tydligt att hela artikeln handlar om partier som finns representerade i kommuner och landsting, så att de inte nämnde piratpartiet i sin artikel är inget att undra över.

    Men att TT kan vinkla en uppsnappad artikel på det vis som de gjort, och att SvD sedan utan att ens kontrollera (eller länka till) den angivna källan, Dagens Samhälle, är det riktig journalistik det? Bland annat Jan Guillou hävdar ju att gammelmedias journalister är de riktiga journalisterna, till skillnad från oss usla bloggare.

    Avslutningsvis kan jag kanske nämna att den ökning som TT fann så uppseendeväckande, att de ägnade ett av de två styckena i telegrammet åt det, nämligen SD:s, var på hela cirka(!) 790 stycken; ifrån 4094, något som också framgår om man läser den ursprungliga artikeln på DS.

    Motion: Otillbörlig påverkan av riksdagsledamot

    February 1st, 2010

    Motion till riksdagen
    av Björn Felten (pp)

    Förhindra otillbörlig påverkan av riksdagsledamot.

    Förslag till riksdagsbeslut

    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förhindra otillbörlig påverkan av riksdagsledamot genom att Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 4 Kap. 4 § samt dito 4 Kap. 8 § kompletteras på följande vis.


    4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

    Ersättes av:

    4 § När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot och varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

    Otillbörlig påverkan av riksdagsledamot är icke tillåten, och skall betraktas som högmålsbrott (Brottsbalk (1962:700) 18 Kap.).

    Samt:

    8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

    Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

    Ersättes av:

    8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

    Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

    Misstänkes riksdagsledamot för brott mot 4 § andra stycket i denna regeringsform må dock talan väckas oaktat vad som i övrigt säges i denna regeringsform.


    Bakgrund.

    Att på ett otillbörligt vis försöka påverka riksdagsledamöter inför omröstningar är ett oerhört allvarlig angrepp på vårt lands demokratiska system, och blotta misstanken att något sådan kan ske ostraffat måste omedelbart stävjas för att inga oegentligheter skall kunna inträffa.

    Motivering.

    Det har vid ett flertal tillfällen, särskilt under innevarande mandatperiod, framkommit bevis på att otillbörlig påverkan av riksdagsledamöter har förekommit för att tvinga dem att rösta mot sin egen övertygelse, och — vad som är än värre — att rösta mot vad de väljare de representerar önskar.

    Sådana exempel är till exempel hur en enskild moderat ledamot tvingades att kvittera ut sig under mobbliknande omständigheter samt nu senast hur centerpartister under nästan lika uppseendeväckande former “förmåddes” att gå emot sitt eget partis vallöften.

    Detta är ju naturligtvis fullständigt oacceptabelt i en representativ demokrati som vårt land. Det är illa nog att försöka otillbörligt påverka landets demokratiska val, något som är straffbart med upp till två års fängelse, men 15.000 gånger allvarligare när de som representerar ungefär 15.000 medborgare vardera påverkas på något som helst otillbörligt vis.

    Säve den 1 februari
    2010

    Björn Felten (pp)

    80 + 64 + 4 = 0 — en välbehövlig push

    January 26th, 2010

    Allas vår alskade och beundrade Thomas Tvivlaren har skrivit en lång och mycket läsvärd artikel med ännu ett upprörande exempel på hur giriga skivbolag inte skyr några medel när det gäller att tjäna pengar till sig själva.

    Läs och förfäras!

    Månens inverkan på vädret

    January 25th, 2010

    Det finns ju som bekant en hel del metoder att spå väder — inte bara SMHI-metoden som går ut på att införskaffa superdatorer för tiotals miljoner, och som ändå bara ger några procent större träffsäkerhet än att lämna prognosen “det blir samma väder i morgon som i dag” (87-88% jämfört med 83-84%).

    En av de mer kända metoderna torde vara att “läsa” abborrens fenor. En annan att “läsa” inälvorna i valfritt djur. En tredje att spå i kaffesump.

    Men en metod som jag har funnit vara tämligen tillförlitlig för en prognos upp till 30 dagar framåt är att observera månens faser. Till skillnad från de tre exemplen ovan, så går det faktiskt att lämna en hjälpligt trovärdig, vetenskaplig förklaring till att månen påverkar vårt väder.

    Eftersom vi vet att månen i väldigt hög grad påverkar havsnivån (ebb och flod), så ligger det ganska nära till hands att den påverkar lufthavet ovanför i minst lika hög grad. Kanske rent av 1600 gånger mer, med tanke på förhållandet i densitet mellan vatten och luft. Eller kanske 1600 gånger mindre? Jag överlåter med varm hand de vetenskapliga analyserna till närmaste högskola.

    Vårt väder påverkas ju som bekant av de vågor av fronter som passerar från väst till öst mellan vändkretsen och polcirkeln. Överlagrat över dessa vågor ligger jetströmmen som slingrar sig ännu mer än lågtrycken med tillhörande fronter, och framför allt betydligt nyckfullare.

    Således har jag observerat mer än en gång att större väderomslag oftast sker vid fullmåne, och det är alltså grunden för Feltenmetoden att spå väder 30 dagar framåt.

    Men varför skulle månens faser över just Sverige påverka vädret i resten av vår omgivning, frågar sig den skeptiske naturligtvis. Jo, för att Skandinavien är första landningsstället för frontsystemen när de drar in från väster och sedan passerar över kontinenten som sträcker sig bort förbi Sibirien och till den Nordamerikanska kontinenten. Där vidtar naturligtvis en ny vädersituation som i sin tur sträcker sig över den kontinenten tills vi kommit runt klotet och tillbaka till Skandinavien.

    Vårt nuvarande, extremt kalla, väderläge började omkring nyår (fullmåne den 31 december 20:13). Således spår jag att vädret kommer att slå om till ungefär lika extrem värme nästa fullmåne, som inträffar den 30 januari klockan 7:18. Eller någonstans däromkring (överdelen på en sinuskurva är ju som bekant ganska platt).

    Sådär, nu har ni alla, i förväg, fått en chans att kontrollera om Feltenmetoden fungerar. Kolla helt enkelt vad som händer med vädret den kommande helgen. Och kom ihåg: Om jag får rätt, berätta det för era vänner — om jag får fel så glöm hela den här bloggposten.

    Min fru och jag kommer under alla omständigheter att fortsätta att förlägga semestrarna efter månens faser. Det har fungerat så bra, under så många år, att frugans jobbarkompisar rent av har börjat rådfråga henne innan de själva skriver upp sig på semesterlistorna.

    Motion: Revidering av Rättegångsbalken

    January 22nd, 2010

    Motion till riksdagen
    av Björn Felten (pp)

    Revidering av Rättegångsbalken med avseende på husrannsakan.

    Förslag till riksdagsbeslut

    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Revidering av Rättegångsbalken med avseende på husrannsakan genom att Rättegångsbalk (1942:740) 28 Kap. 1 § första stycket kompletteras på följande vis:


    1 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

    Ersätts av:

    1 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller försök till sådant brott, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

    Vidare genom att samma lag, 28 Kap. 8 § kompletteras på följande vis:

    8 § Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

    Ersätts av:

    8 § Dator eller digitalt lagringsmedium, post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, må icke närmare undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas i annan ordning än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.


    Bakgrund.

    En husrannsakan är ett oerhört ingrepp i en medborgares liv, och får därför endast genomföras om det är av synnerlig vikt för att utreda riktigt grova brott.

    Vidare utgör datorer numera en oerhört viktig del av medborgarnas liv. Datorer kan inte jämställas med några andra ting som kan tänkas beslagtagas, och måste få ett stärkt skydd mot övergrepp från rättsmyndigheterna.

    Motivering.

    Redan vid det katastrofala tillslaget mot The Pirate Bay i maj 2006 blev det uppenbart att det saknas all rimlig relation mellan den olägenhet som den eller de drabbade utsätts för och brottets allvar. Det vill säga, tillslaget var ett tämligen klart brott mot bland annat:

    27 kap. 3 a § Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Lag (1989:650).

    Hundratals seriösa och fullständigt oskyldiga personer, juridiska så väl som fysiska, drabbades av detta urskiljningslösa beslagtagande av datorer. Att det hela skedde i en skyddsklassad serverhall gör det hela så mycket allvarligare.

    Och exemplen på slika rättsövergrepp är mångfaldiga. Nu senast har en riksdagskandidat fått sina datorer beslagtagna, något som, som vanligt, drabbat ett flertal fullständigt oskyldiga personer, och detta tydligen utan att det från början ens fanns en formulerad brottsmisstanke — den verkar att ha konstruerats i efterhand.

    Så här får det naturligtvis inte gå till i en rättsstat. Datorerna är för de flesta människor minst lika viktiga ur integritetssynpunkt som någonsin någon “Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling […] brev eller annan sluten handling” som sedan tidigare är fredade. Endast vid riktigt grova brott, sådana som kan ge minst två års fängelse skall myndigheterna över huvud taget kunna ha en husrannsakan som redskap.

    Säve den 22 januari
    2010

    Björn Felten (pp)


    Uppdatering: Efter flera bra förslag och påpekanden i kommentarsfältet här nedan har jag reviderat motionen. För att inte göra resultatet oöverskådligt, så har jag inte med de gamla skrivningarna. Jag hoppas att nytillkomna läsare ändå kan förstå hur texten har utvecklats. Fortsätt gärna komma med synpunkter!

    (senast uppdaterad 23 januari 16:10)

    Ny konfliktunge i piratpartiet.

    January 14th, 2010

    Det har blossat upp en smärre konfliktunge i piratpartiet, via ett gästinlägg på Beelzebjörns blogg. Det gäller en aktion för att ordna mer representativa fotografier av våra kandidater, tydligen först och främst inför den pressrelease som kommer att gå ut när primärvalet är klart. Och de som sett de foton som idag finns på kandidaterna är säkert på det klara med att det kan finnas ett behov av detta.

    Men tydligen har ett rykte uppstått; ett rykte som gör gällande att det bara är vissa kandidater som skall fotograferas (underförstått att organisatörerna av fotosejouren redan vet hur primärvalet skall sluta). Och ett rykte gör rentav gällande att det är 30 toppkandidater som blivit ombedda att resa till Stockholm för att bli fotograferade.

    Även jag har blivit uppringd och fått erbjudandet om fotografering. Men jag fick då ingen känsla av att det skulle vara några få utvalda förunnat, snarare tvärtom eftersom den mobila fotostugan kommer, med tåg, till Göteborg efter att dessförinnan ha varit i Malmö (om jag minns rätt).

    Sedan undrar jag vad Da Big Fuzz is all about. OM det nu hade varit så att Rick och Anna hade känt till ställningen i primärvalet i förtid, på vad sätt skulle de då kunna påverka den slutliga utgången? Genom att uppmana fler personer att rösta är väl i så fall det enda jag kan tänka mig att de kan göra, och det är väl bara bra? Att Rick och Anna blivit något slags valkontrollanter är naturligtvis synnerligen olyckligt (det har jag bloggat om tidigare), men att för den sakens skull ta på sig foliehatten och anklaga dem för otillbörlig påverkan av valet är väl ändå lite väl magstarkt?

    Jag trodde att vår viktigaste målsättning var att komma in i Riksdagen, inte vilka enskilda pirater som kommer in där — under förutsättning naturligtvis att partiets medlemmar förmått sålla agnarna från vetet, men det är jag övertygad om att majoriteten av dem har — så pass måste vi väl ändå kunna lita på alla våra partivänner? Förvisso är det många som röstar enbart på kompisar och vänner, och sådana som de gillar privat, men med 50.000 medlemmar finns det gott hopp om att tillräckligt många vet vad som verkligen krävs av en riksdagsledamot, och röstar därefter.

    Rednex gör en omvänd U2

    January 8th, 2010

    Det ursprungligen helsvenska, numera halvsvenska, bandet — eller projektet som de föredrar att kalla sig — Rednex gör precis tvärtemot vad Bono just gjort å U2:s vägnar. I stället för att ställa sig på den döende skivindustrins sida, så väljer Rednex musikkonsumenternas sida. Och sin egen, skall kanske tilläggas.

    De går öppet ut och proklamerar att de numera samarbetar med The Pirate Bay för att få ut sin senaste skiva, och sedermera sitt senaste album, och att de från och med nu ger De Fyra (skivbolagsoligopolet) fingret.

    Men bäst av allt är att de författat en 28-sidig pamflett (PDF), som verkligen är läsvärd, och som visar att de inte bara försöker rida på TPB-vågen, utan att de faktiskt förstått precis vad hela det här så kallade piratköret är fråga om.

    Nästan varje mening i den (i alla fall sidorna 5-13) är så bra skriven, att man nästan skulle vilja citera och kommentera den. Men i stället ber jag er alla att läsa själva. Bättre kan inte piratideologin uttryckas, än vad det göres där. Enbart den där pamfletten är värd en femtiolapp i donation IMHO…

    Primärvalet — min ouppnåeliga 10-i-topplista

    January 3rd, 2010

    I stället för att lista mina favoriter bland befintliga kandidater, så tänkte jag här i stället lista de kandidater som jag aldrig kan få se på tio-i-topplistan.

    1. Christian Engström.

    Redan hans fingertoppskänsla vad gäller valet av assistenter visade från dag ett vilken skicklig politiker han är. Och från allra första början har hans enträgna arbete nere i Brüssel visat vilken ovärderlig ambassadör för piratpartiet han är. Tyvärr kan vi inte klona vare sig Christian eller hans två assistenter, så vi tvingas acceptera att han inte kommer att hamna i riksdagen efter det här årets val.

    2. Marie “emma” Andersson.

    Om det är något en piratpartistisk riksdagsgrupp kommer att behöva, så är det en sammankallande kraft som kan hålla ihop alla människor med starka, egna viljor. Och jag tror att de flesta som följt piratpartiet mer än några år, är medvetna om att om det finns någon som klarar av detta, så är det Emma. Ända sedan partiets grundande har hon kämpat med att gjuta olja på stormiga vågor — och nästan alltid lyckats. Utan någon av Emmas kaliber i riksdagsgruppen finns det stor risk att vi går samma väg som tidigare NyD och JL på politikens himmel.

    3. Oscar Swartz.

    Innan piratpartiet ens existerade, så hade Oscar bloggat om piratfrågorna i flera år. En av grundarna av Bahnhof, och en regelbunden kolumnist på sista sidan av Computer Sweden, och dessutom dokumenterat skicklig på att rota fram relevanta dokument. Vad mer kan man begära av sin riksdagsman?

    4. Karl Sigfrid.

    Den moderate riksdagsledamoten som lyckades bli utnämnd till hederspirat av piratpartiet (år 2007 om jag minns rätt). Förutom hans värdefulla erfarenheter av riksdagsarbete, så har han ständigt visat att han befinner sig i total harmoni med piratpartiet och våra värderingar.

    5. Marcus Fridholm.

    Egentligen skulle jag här vilja ha ett teamwork mellan Marcus och Göran Widham, men eftersom jag måste välja en enskild person så väljer jag Marcus, eftersom det — så vitt jag minns — var han som började med bloggen “Sagor från livbåten”, en av de mest läsvärda och prominenta bloggarna, som avhandlar PP-frågor, som står att finna på webben.

    6. Lars-Erick Forsgren.

    CenterFolkpartisten som samtidigt valde att bli Guldpirat. Enligt gängse pensionsregler, så har han redan passerat bäst-före-datum för flera år sedan, men han bevisar om och om igen, såväl på sin egen blogg som i diverse kommentarer på andras bloggar, att han har mycket kvar att tillföra vår “rörelse”.

    7. Isobel Hadley-Kamptz.

    Oförtröttlig ledarskribent på Expressen, och flitig bloggare. Naturligtvis ännu en person som i varje skrivet ord visar att hon är helt och hållet i harmoni med piratpartiets ideologi. Huruvida hon klarar av att fylla en riksdagsledamots taburett är kanske okänt, men hon har i alla fall gång på gång visat att hon har den elefanthud och den orädsla som krävs för att representera PP.

    8. Leif Nixon.

    Bloggar inte, och kommenterar inte heller på andras bloggar, riktigt lika flitigt numera som tidigare, då han var en ständig källa till eftertänksamhet med alla sina faktagrundade artiklar och kommentarer. Besitter en formidabel kunskap om internet, som en piratpartistisk riksdagsgrupp skulle ha ett stort behov av och därför borde värdesätta enormt.

    9. Anders Mildner.

    Journalisten från Malmö, som skriver för bland annat Expressen, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Alltid uppvisande formidabel förståelse för informationspolitiken i allmänhet, och de delar av den, som vi i piratpartiet anser vara viktigast, i synnerhet.

    10. Henry Rouhivuori.

    Min Dark Horse och något av en ouppskattad doldis i PP-organisationen. Ingen blogg att hänvisa till, men mängder av inlägg på vårt forum, och likaså mängder av kommentarer på massor av bloggar. Har för länge sedan hunnit fylla 40 år, och kan alltså uppvisa just den mängd livserfarenhet som man, enligt mitt förmenande, bör kunna kräva av sin riksdagskandidat. Om Emma är den sammanhållande kraften i ovanstående riksdagsgrupp, så är Henry den oförtröttliga blåslampan som aldrig låter kandidaterna slå sig till ro och anse att de gjort sitt för tillfället.

    En annorlunda FRA-omröstning

    December 31st, 2009

    I ett parallellt universum, många maskhål bort ifrån vårt, existerar en parallell värld, som är nästan identiskt lik vår egen. Detta beror på att det bara är drygt 20 år sedan denna värld divergerade ifrån vår egen, och det i sin tur berodde på en så obetydlig detalj som att någon hejdade sig i sista sekunden innan han trampade ihjäl en myra. Revan i tidsdimensionen gjorde resten.

    I denna parallella värld höll man också en FRA-omröstning i juni 2008, men den gick till på ett annat sätt.

    I stället för att alla 349 riksdagsledamöter satte sig samtidigt och tryckte på sina knappar, så skedde omröstningen under sex veckor, en tid då alla 349 ledamöter kunde gå in när som helst och trycka på sin knapp.

    För att inte påverka omröstningen, så var den stora ljustavlan, som visade resultatet, avstängd under hela tiden. Men för att, som det hette, man skulle kunna “kontrollera att tekniken fungerade” så gavs tvenne särskilt betrodda personer möjlighet att gå in och kolla resultatet fortlöpande.

    Dessa tvenne personer utsågs av regeringen, och regeringen beslöt att de enda som var tillräckligt betrodda var Fredrik och Maud, statsministern och vice dito. Egentligen skulle riksdagens talman plus vice också få förtroendet, men eftersom även dessa — i vår parallella värld — hade utnämnts av regeringen, så råkade det slumpa sig så att det var Fredrik som var talman och Maud som var vice talman.

    Dessa två betrodda personer kunde alltså närhelst de önskade starta upp ljustavlan, och via en speciell intern-TV-kanal se den aktuella ställningen.

    Att personalen inom säkerhetsdetaljen också kunde se allt som visades på intern-TV var inga problem, eftersom även de hade utnämnts av regeringen, och därför naturligtvis förväntades att blunda när den aktuella TV-bilden visades på en av deras monitorer.

    Under omröstningen så kallade moderaterna alla 349 riksdagsmän, plus hela pressen, till ett cocktail-mingel, där de alla informerades om hur suveränt just moderaternas förslag var och varför det var viktigt att alla 349 ledamöter röstade just på moderaternas förslag.

    Centern körde med ett antal lokala möten nere i Skåne, där de uppmanade alla att rösta på just centerns förslag.

    Folkpartiet körde med en heltidsanställd konsult uppe i Uppsala, som skickade ut ett flertal eleganta tidningar i fyrfärgstryck till alla sina medlemmar, och där även dessa uppmanades att rösta just partitroget, eller “lokalt” som det ibland kallades.

    Socialdemokraterna, det största oppositionspartiet, däremot gjorde ingenting alls. Mona och hennes vice var som vanligt nöjda med att ha blivit valda till partiets etta och tvåa, och tyckte inte att det fanns någon anledning att gunga båten, nu när de andra partierna gjorde så bra ifrån sig. Men det kan ju ha berott på att i vårt parallella universum så var alla partiledare utsedda av regeringen, och naturligtvis var det ingen av dessa som ville äventyra sin plats vid maktens bord.

    Men bland socialdemokraterna fanns det ändå en person som tyckte att partiets medlemmar borde få veta vad som var på gång. Eftersom hon inte hade tillgång till alla de kanaler som de regeringstillsatta partiledarna hade, så valde hon att använda sig av internposten för att skicka en uppmaning till alla sina partikamrater att framför allt rösta, men även det strategiskt viktiga i att rösta “lokalt”, det vill säga enligt partilinjen.

    Men då tog det Hus i Helsicke. “Så där får man ju inte göra! Det där skulle ju Mona och hennes vice ha godkänt först! Det där är ju otillbörlig påverkan av röstningsutgången!” Vår fräcka S-aktivist blev omedelbart av med alla rättigheter att skicka mail via internposten. Hon blev också, för säkerhets skull, fotad från de utskott där hon suttit sedan fyra år tillbaka. Hon blev helt enkelt totalt nullifierad.

    Det lustiga är att det så småningom började visa sig att internposten fungerat bättre än vare sig cocktail-mingel, lokala Skåne-möten eller heltidsanställd Uppsala-lobbyist. Men eventuella, oönskade resultat av detta kom naturligtvis Fredrik och Maud att hantera — de hade trots allt gett sig själva rätten att “tolka” omröstningen på det sätt som de ansåg vara det bästa för landet, och slutresultatet blev till slut detsamma som i vårt parallella universum — Fredrik och Maud fick sin vilja igenom.