Felten Fabulerar

Nästan alla hanterar köttstycken på samma sätt som vi gjorde strax efter att vi lärde oss att kontrollera elden. Vi brassar på allt vi kan för att efter hand lyckas få hela köttstycket uppvärmt till önskad temperatur. Att vi därigenom utsätter det yttre av köttet för rena rama kremerings-temperaturer verkar inte förskräcka. Alltså, 175 grader i ugnen i en och en halv timme (aktuell rekommendation på en förpackning revbensspjäll), för att uppnå rätt temperatur ända in i centrum? Alltså…

Som alla kan (eller borde) förstå medför det att hela yttre lagret av köttet blir upphettat långt utöver önskad temperatur. Fullständigt stolligt.

Så hur vore det om vi kunde hetta upp köttet till önskad temperatur genom hela köttet samtidigt? Ja, vi har faktiskt haft den teknologin sedan ett drygt halvt sekel tillbaka. Mikrovågsugnen.

Tag en typisk skinka. Omkring  3 kg. Helst utan insprutad nitrit för att få rätt rosa färg (fläskfiléer verkar sälja bra med sin bleka färg). Låt oss nu gå tillbaka i våra fysikböcker, där vi kan se att 1 kWh är lika med (ungefär) 800 kcal. Med andra ord krävs det en tiondedels kWh för att hetta upp ett kilo (=liter) vatten 80 grader. Exempelvis 1000 W under sex minuter.

Så ponera nu att skinkan består av vatten (och ja, nästan hela skinkan gör det, resten har ungefär samma värmekoefficient som vatten) så krävs det alltså 1000 W under 18 minuter för min 3 kg skinka.

Men man kan inte bara fläska på med full effekt i en mikrovågsugn. På grund av stående vågor och andra fysikaliska effekter, så fördelas den instrålade energin visserligen genom hela skinkan, men tyvärr inte exakt jämnt.

Lösningen på detta: Vi hettar upp skinkan gradvis, och låter den värmeutjämna mellan varven. Sålunda gjorde jag så här:

750 W i tio minuter. Väntar 20 minuter på utjämning. Mäter temperaturen. Har gått upp från 10 grader till 35. Mitt mål är 63 grader (glöm allt om 70-80 grader, 63 skall det vara).

Så nu vet jag att om jag kör en ny 10/20 minuters runda, så bör jag ha kommit upp ytterligare 35-10 grader, alltså till 60 grader. Kontrollerar, och jodå, ganska exakt. Nära nu. Sänker effekten till hälften och minskar tiden med en fjärdedel borde ge ungefär en åttondedel av 25 grader. Nåja, jag lägger till en extra minut.

Resultatet? Tja vetenskapen ljuger aldrig. Exakt 64 grader genom hela skinkan. Nu är det bara att vänta tills skinkan har svalnat så mycket att det går att hantera den. Och jo, den var så saftig att det glänste av vätska på ytorna när jag skar upp den.

Nästa gång skall jag berätta hur jag kokade en hel kyckling med samma metod; det resultatet låter heller inte skämmas för sig.

Det här var en kommentar till mitt tidigare inlägg, men jag tycker att det är så viktigt, att det, något editerat, förtjänar ett eget blogg-inlägg:

Vi skall inte älta samma frågor som de gamla trötta partierna. I alla fall inte på samma sätt.

Vad vi kan göra är att “paketera” om flera av frågorna på vårt eget vis.

I stället för att prata om arbetslöshet pratar vi om arbetsbefrielse. Löneförhöjning ersätts av arbetstidsförkortning (3% motsvarar ju faktiskt en kvart om dagen).

I stället för att lova guld och gröna skogar på skattebetalarnas bekostnad,

så lovar vi att alltid undersöka om eventuella reformer tillför något positivt för skattebetalarna.

Gratis (skattefinansierat) bredband är till exempel något som jag är övertygad om att skattebetalarna skulle uppskatta. Skulle kosta någon hundralapp per år.

I stället för att vräka pengar över vägar och järnvägar borde vi satsa på sjötransporter.

Och så vidare…

Suck!

Så blev det då, som förväntat av de flesta, ytterligare ett gigantiskt fiasko för Piratpartiet i 2014-valet.

Till skillnad från exempelvis tyska dito, som nått stora framgångar, så har svenska Piratpartiet hårdnackat vägrat att vidga sina politiska ambitioner. Inte ens den otroliga fördelen av att ha två ledamöter redan på plats hjälpte i EU-valet när man blev utfrågad om annat än PP:s “kärnfrågor”. PP:s två representanter stod som stora frågetecken och fånflinade när någon av de för väljarna viktigare frågorna, än vad som är internetrelaterade, avhandlades.

Snälla! Jag har varit med i PP från allra första början — det vill säga snart nio år. Jag brinner verkligen för “våra” frågor. Men jag inser ju, precis som alla svenska väljare, att det finns andra, mycket viktigare, frågor än internet.

Kan det verkligen vara så himla svårt att vidga vår politiska horisont? Skall vi verkligen behöva förnedras med valresultat i bråkdelar av procent länge till, samtidigt som vi ser exempelvis nynazisterna bli det tredje största partiet och fanatiska manshatare ta över våra platser i EU-parlamentet?

LCHF har blivit den nya, trendiga bantningsdietet. Kvällspressen slår upp diverse “jag gick ner 45 kg på två månader” på löpsedlarna med jämna mellanrum. Och LCHF-bloggarna är inte sämre — vart och vartannat inlägg där handlar om hur många kilo han eller hon har gått ner, med länkar till respektive persons personliga blogg.

Mycket olyckligt enligt mitt förmenade.

LCHF må fungera som en bantningsmetod, men grundtanken bakom det hela är så mycket större än så. Det är fråga om att ge människokroppen det bränsle som den är genetiskt utvecklad att använda. Får den det, så kommer rätt kroppsvikt som ett extra bonus. Detta vare sig man från början väger för mycket eller för lite. Betydligt viktigare är att ens kropp mår betydligt bättre!

LC, det vill säga Low Carb, eller låg halt av kolhydrater, må vara gott nog. Men när man ger sig på “alla grönsaker som växer under jord” så har man enligt mitt förmenande gått för långt. Exempelvis potatis, som ofta utpekas som stor syndare av LCHF-fanatikerna, innehåller cirka 14% kolhydrater. De kolhydraterna är enbart nyttiga. Man måste alltså skilja mellan alla olika kolhydrater innan man helt frankt underkänner dem.

Morot, kålrot, svartrot, rättika, rödbeta, sparris, lök, rädisa. Alla växer “under jord” och underkänns alltså kategoriskt av LCHF-gänget?

Vad man borde fokusera på, IMHO, är först och främst allt tillsatt socker. Tillsatt betyder alltså att all frukt är OK (underkänns av de mest fanatiska LCHF-anhängarna), men allting som livsmedelsindustrin prånglar ut, med tillsatt socker för att vi skall tycka att det smakar gott, går bort.

Sedan har vi det här med det moderna vetemjölet. Det finns nu vetenskapliga studier som tyder på att det är giftigt! Det gamla vetemjölet är näst intill omöjligt att få tag på. Det är så attraktivt för olika skadedjur, att det inte längre är kommersiellt gångbart.

Pasta, bröd med mera går alltså fet-bort om man vill leva hälsosamt.

Ris? Jodå, kan man hitta äkta rå-ris så är det OK. Men livsmedelsindustrin har fått för sig att vi vill ha vitt, skalat ris, och det är tyvärr vare sig särskilt naturligt eller nyttigt.

Det här receptet tillägnar jag min underbara dotter Zandra, och — framför allt — mina två underbara barnbarn, Devin och Hektor, vars morfar jag är.

Lite tråkig, teknisk bakgrund först. Inlagd sill baserar sig på att man “tillagar” sillfileer, som normalt innehåller fler ben än en nåldyna innehåller nålar. Fullständigt äckligt att äta. Man “tillagar” dessa fileer genom att låta dem ligga i syra tillräckligt lång tid för att lösa upp benens kalk så att de blir enbart små tunna hårstrån, vilka vi lätt kan äta.

Syran man oftast använder är ättikssyra (1:2:3-lag), men även mjölksyra förekommer (surströmming).

Ett inte alltid lika känt alternativ är citronsyra. Denna syra är faktiskt kraftfullare än både ättika och mjölksyra. Synd egentligen, eftersom den, som sagt, är betydligt mer potent, pH-mässigt, än de andra två varianterna jag nämnt.

Alltnog och emedan, här kommer ett recept på inlagd sill, som förlitar sig på den fantastiska, gyllengula citronen hellre än på förruttnelsesyra (surströmming) eller ättikssyra, som så många har en aversion emot.

Ingredienser

450g avsaltade sillfileer
2 citroner
100g socker
200g vatten
100g rödlök (kan uteslutas)
100g majonäs
100g creme fraiche
50g senap

Gör så här

1. Skär citronen i åtta klyftor. Håll upp dem mot ljuset så att du kan se alla kärnor och sedan kan pilla bort dem.

2. Koka upp socker och vatten. Låt svalna.

3. Häll sockerlagen och citronklyftorna i en matberedare, kör till ett jämnt mos.

4. Skär cirka två centimeter skivor av sillfileerna. Häll hela moset över sillen och låt sedan stå och dra i minst tre dygn.

5. Häll av all vätska från sillbitarna. Varva med tunt skivad rödlök. Blanda majonäs, creme fraiche och senap och häll över sill och lök. Blanda noggrant.

6. Låt dra ytterligare några dagar. Håller sig i flera månader i kylen.

Som miljontals uTorrentanvändare har upptäckt vid det här laget, så har numera uTorrent en allvarlig bugg.

Denna bugg har påpekats i flera år, men utvecklarna vägrar fortfarande att erkänna att de gjort ett stort misstag. Och detta högst aggressivt. När jag och flera andra försökte att seriöst analysera och diskutera buggen på uTorrents forum så resulterade det i att ämnet snabbt stängdes ner och att jag (Baloo2) exkommunicerades från forat i fråga.

Dessbättre finns det en lösning. Den senaste versionen av uTorrent, som har alla de senaste funktionerna minus DHT, är 2.2.1. Numera finns det en hackad version av 2.2.1 som har DHT, och det fina i kråksången är, att det går alldeles utmärkt att “uppdatera” till 2.2.1 utan att förlora några inställningar — bortsett från några kolumner i GUI:et, vilka är lätt att justera.

Du kan säkert hitta denna, den bästa, versionen av uTorrent via Google, annars hittar du den på min webserver.

Som många av er redan har uppmärksammat, så är jag numera fast i WF-träsket. Tidigare trodde jag att det var ett av alla dessa datorspel där man skall skjuta ihjäl ett antal figurer på kortast tid (förmodligen för att jag felaktigt läste det som Worldfeud — Världarnas Krig).

Men nu har jag insett att, trots dess popularitet, WF har ett stort antal brister IMHO.

Således: istället för att bara klaga, så har jag börjat skriva ihop en egen version, Ordfajt, där jag gjort följande tillägg/förändringar:

1. Som alternativ till Standard och Random spelplan har jag Blank.

Vad är det?: Visst är det en del av spelets tjusning att man skall tvingas välja var man lägger sina ord, beroende på vilka bonusrutor man har turen att pricka in. Men med enbart skicklighet borde Blank bli ett trevligare alternativ,

2. Bättre fördelning och värdering av bokstäverna.

Vad är det?: Väljer man Svenska i WF idag, så får man bokstäver som inte alls speglar fördelningen av bokstäverna i SAOL (som är databasen som WF Sverige jobbar emot). Exempelvis finns det inga bokstäver med fem eller sex poäng på. Varför? Fixat!

3. Bättre värdering av långa ord.

Vad är det?: 40 poäng för sju bokstäver är otroligt lockande. Men även sex eller fem bokstäver är väl “duktigt”? Således 40p för sju, 20p för sex, 10p för fem och 5p för fyra vill jag ha.

4. Möjlighet att uppdatera orddatabasen dynamiskt.

Vad är det?: Många av oss har råkat på ord som vi alla vet är vanliga, men som inte godkänns för att de inte “finns” i SAOL. Om båda spelarna godkänner ett ord, så sänds det till en central “granskare” som avgör om det skall adderas till databasen. Under tiden godkänns ordet om båda spelarna godkänner det.

5. GUI: Clear och Play sitter alldeles för nära — det är alldeles för lätt att av misstag spela ut ett ord trots att det inte var avsikten.

Vad är det?: Två åtgärder:

A) Flytta isär Play och Clear så att det finns en knapp (Meny, Swap eller vad det står på den) emellan.

B) När man trycker på Play, så skall ordet först verifieras, sedan får man upp ett val Skicka/Ångra. En extra tryckning tror jag det kan vara värt att undvika ett felaktigt Play-tryck. Man får ju faktiskt chansen att ångra Pass — varför inte Play.

6. Massor av andra funktioner som jag vill ändra på, men inte kommer på just nu.

Vad är det?: RFC (akronym för Request For Comments, ifall ni inte har det med i WF-ordlistan).

TV-serien Game Of Thrones har i flera år konfunderat mediavärlden i allmänhet, och BitTorrent-världen i synnerhet.

Denna TV-serie har slagit alla rekord vad gäller fildelning, nedladdning, betyg på IMDB och till och med vad gäller producenternas respons på alla dessa rekord i nedladdning.

Vad är det då, som gör denna TV-serie så otroligt speciell?

Är den extremt bra gjord? Jodå, visst har HBO lagt ner mer än vanligt mycket resurser på varje avsnitt. Men inte är den så där speciellt välgjord vad gäller manus? Nog har vi sett en mängd serier baserade på samma idé?

Min spontana förklaring är helt enkelt att detta är en TV-serie som USA har fått se, som inte tvekar att visa nakna kvinnor!

Inte bara Emilia Clarke visar upp sig i hela sin nakenhet:

… utan mängder med andra, otroligt sexiga kvinnor gör detsamma.

Min spontana reflektion är, att USA:s stackars folk är så utsvultna på vanlig, enkel erotik att de blir fullständigt hysteriska när de väl hittar en TV-serie som visar allt det som de vanligtvis är förbjudna att se:

(Ovanstående kostade TV-bolaget en halv miljon dollar i böter, trots att det visades sent på kvällen, och inte ens visar något.)

Jag ber alla GOT-fans om ursäkt, men någon annan förklaring till GOT-fenomenet kan jag inte se. Så bra tycker jag inte serien är…

Att döma av kommentarerna (eller rättare sagt bristen på desamma), så var det ingen som gick på mitt försök till aprilskämt i år.

Däremot skulle det vara trevligt om ni som uppskattade skämtet gick in på aprilskämt.se och röstade upp det (från en tråkig 95:e plats just nu).

Västerbotten-Kurirens skämt om hundbajs ligger i skrivande stund på andra plats. Men Sundsvalls Tidning hade exakt samma skämt 2009. Jag tycker att det är skamligt att samma skämt skall hamna i toppen igen (ST:s hundbajs hamnade på 6:e plats 2009).

Jag har länge förordat att vi borde lägga en stor del av alla de miljarder per år, som vi idag lägger på det nuvarande, totalt misslyckade, systemet vi har för att “ta hand om” invandrare, på att istället rusta upp våra ambassader, så att de kan fungera som mottagningsstationer för alla som vill utvandra eller fly till Sverige.

På våra ambassader — som för övrigt bör utökas till antalet, i stället för som nu, skäras ner på i besparingssyfte — bör det sitta kompetent personal. Att använda ambassaderna som reträttplatser för politiker som gjort sig omöjliga på hemmaplan måste alltså omedelbart upphöra.

Att samtliga på ambassaden skall kunna prata det lokala språket flytande måste vara ett grundkrav. Att de verkligen är intresserade av den politiska situationen i landet i fråga, och klarar av att läsa tidningar och se på och förstå lokala TV-nyheter likaså. Att behärska cocktailbjudningar på grannambassaderna icke så!

Många, framför allt asylsökande, har varit i händerna på hänsynslösa människosmugglare, som berövat dem alla deras värdesaker — ofta tiotusentals dollar eller mer. Om de istället hade kunnat vända sig till den svenska ambassaden, och där fått klart inte bara med inresa och uppehållstillstånd på några timmar, utan även med transporten, så skulle mycken mänskligt lidande kunna undvikas.

Idag betalar vi skattebetalare mellan 40.000 och 1.300.000 kronor(!) per utvisningsflyg. Med lite planering, skulle man med största sannolikhet kunna chartra flyktingplan från utsatta delar av världen till Sverige till en betydligt lägre kostnad än så. Och samtidigt hade flyktingarna kunnat få behålla både sina besparingar och sina ID-handlingar och dessutom sluppit riskera att dö en plågsam död i en övergiven container någonstans.

Kanske kan man tänka sig att koordinera Flygvapnets Herkules-plan, som flyger hjälpsändningar till en oroshärd, med returnerade flyktingar? Eller statsministerns privata jet — kanske kombinera ett blixtbesök av någon foto-kåt minister med några extra passagerare på tillbakavägen?

Många av de som söker sig till våra ambassader skulle säkert vara intresserade av att jobba där några månader för att hjälpa sina landsmän.

Samtidigt skulle vi få användning för de militärer, som nu bland annat tvingas utkämpa USA:s dödsdömda krig i Afghanistan, med flera oroshärdar. De skulle säkert känna att de gör bättre nytta genom att försvara en utsatt, svensk ambassad någonstans i världen.