Julskinka och grönkålssoppa utan tårar

December 20th, 2009

Julskinka finns det väl ingen som vill vara utan till jul? Den är ju för oss svenskar vad kalkonen är för jänkarna vid Thanksgiving.

Men hur tillagar man på bästa sätt julskinkan? Det är en fråga som det förmodligen finns minst en miljon olika svar på enbart här i Sverige. Så vänligen mottag härmed förslag 1M1.

Nu förstår ni förhoppningsvis att jag pratar om julskinkor som inte redan är färdigkokta. De som erbjuds utöver detta är till 99% fabriksrimmade, djupfrysta skinkor. Fabriksrimmade innebär att man medelst hundratals nålar sprutat in saltlösning i skinkan. Att rimma på naturligt vis tar alldeles för lång tid och är inte “lönsamt”.

Och att våra skinkor är/har varit djupfrysta beror helt enkelt på att våra slakterier föredrar en jämn ström av slaktade grisar framför att få dem i den takt som naturen föranleder. I stället för att grisarna får föda barn i naturlig ordning, så är de flesta av dem uppvuxna i konstgjorda omgivningar där de aldrig fått uppleva årets växlingar, och därmed kan de förmås att föda barn jämnt fördelade under årets lopp.

Att julskinkan är djupfryst beror således på att slakterifabrikerna samlar ihop skinkorna, som de “utvinner” jämnt under årets lopp, till de toppar då vi svenskar konsumerar lejonparten av dessa skinkor. Så i genomsnitt har alltså din djupfrysta skinka legat lagrad, i väntan på julen, i ett halvår, i värsta fall ett år. De skinkor som inte går åt under julen lagras ytterligare några månader, och skärs sedan upp i tumstjocka skivor och saluförs, när grillsäsongen börjar, som “flintastek”.

Julskinka

Alltnog och emedan, oavsett hur du väljer att tillreda din julskinka, så måste du utgå ifrån vilken temperatur den har när du lägger in den i ugnen. Här har vi i grova drag tre olika varianter:

1. Rumstempererad — +20°C. Denna har legat minst ett dygn i rumstemperatur.
2. Kylskåpskall — +4°C. Denna har legat i kylskåp i minst tre dygn.
3. Djupfryst — -18°C. Kommentarer överflödiga.

Nu är det viktigt att du, för att kunna utnyttja min metod till fullo, låter skinkan ligga kvar i den hermetiskt tillslutna plastförpackning som du fick den i.

  • Sätt ugnen på 80°C. Kolla gärna med stektermometer om du är osäker på hur skalan på din ugn fungerar.
  • Lägg in skinkan (i sin plastförpackning, således) i ugnen.
  • Sätt timern på en timme per kilo skinka — plus
    1. en halvtimme för 20°C enligt 1. här ovan
    2. en timme för 4°C enligt 2. här ovan
    3. tre timmar för -18°C enligt 3. här ovan
  • Låt oss exempelvis utgå ifrån att din skinka väger 2,75 kg och att den legat i kylskåpet och tinat i minst tre dygn. Då skall du sätta ugnens timer på 2:45 timmar plus en timme, det vill säga 3:45.

    Är du det minsta orolig för att skinkan inte skall hinna bli helt genomkokt, så lägg gärna på en halvtimme extra eller mer, det gör ingen skada när man tillreder kött på låg temperatur under lång tid, men ovanstående “formel” har fungerat för mig varje gång (det har hunnit bli ett 20-tal skinkor enligt denna metod nu).

    Detta kan du alltså göra kvällen innan. För efter att ugnstimern har stängt av ugnen, så skall skinkan svalna — och framför allt värmeutjämna — i minst sex, gärna tolv eller mer, timmar, så detta kan med fördel ske under nattens timmar då du ligger och sover.

    Om du har tid att göra detta under dagen, då du kan kolla skinkans innertemperatur, så kan du förvissa dig om att skinkans innertemperatur har uppnått minst 60°C när ugnstimern slår av — resterande höjning till önskvärda 68-69°C sker under eftervärmen — men med mitt riktvärde skall du inte ens behöva kolla detta, förutsatt att du har en någorlunda normal ugn.

    Efter att skinkan är klar, så häller du av all vätska från plastförpackningen, och sparar den till grönkålssoppan. Mer om detta lite senare.

    Griljering

    Eftersom du troligen vill griljera skinkan — den ser ju betydligt aptitligare ut då — så kommer här ännu lite fler revolutionerande metoder att testa. Vi kör nämligen med samma metod som vid dubbelpanering inför fritering.

    1. Skölj av skinkan och torka den noggrant.
    2. Pudra över vetemjöl, så jämnt som möjligt, med hjälp av ett durkslag, och klappa sedan in mjölet noggrant. Vetemjölet fungerar som klister så att inte paneringen lossnar när du sedan skär upp skinkan.
    3. Vispa ihop ett ägg, 50 g senap och 25 g farinsocker (vanligt socker går nästan lika bra) och stryk detta jämnt över den vetemjölade skinkan.
    4. Fördela bröd/skorpsmulor rikligt och så jämnt som möjligt över skinkan.
    5. Baka i 10-15 minuter i 170°C (normal frityrtemperatur).

    Om du blir nöjd med resultatet, så prova gärna Lisas fantastiska revbensspjäll, som bygger på ungefär samma metod, om än med något högre temperatur — nödvändigt för att spjällen skall trilla isär så där läckert när man äter dem, något man ju inte vill att skinkan skall göra.

    Grönkålssoppa

    Geggamojan som du hällde av plastförpackningen efter att ha plockat ut skinkan, häller du i en kastrull. Späd med en till en och en halv liter vatten, beroende på sälta och mängden grönkål du har. Koka upp, och lägg sedan ner grönkålen, hackad till önskad finhetsgrad. Tillsätt peppar (salt behövs nästan aldrig) efter smak. En tesked eller två med chilipeppar förhöjer alltid smaken rejält. Koka i ungefär 20 minuter, och låt sedan svalna på spisplattan. Klart!

    Lika lön för lika arbete

    December 17th, 2009

    Denna artikel är inspirerad av en kommentar av Stefan på Ricks blogg.

    Rubricerade mantra myntades under 1970-talet av Sveriges fackföreningspampar. Och detta var början till slutet för hela vårt månghundraåriga lärlingssystem och därav följande, galopperande ungdomsarbetslöshet.

    När jag var ung på 1960-talet så var det inga som helst problem att hitta jobb. Vare sig det gällde några timmars eftermiddagsarbete som mopedbud för att köra ut reklambroschyrer till företagen i Göteborg (som jag ägnade mig åt ett par terminer mot en ersättning av 1:75 per timme varav jag var tvungen att betala bensinkostnaden för moppen själv) eller om det gällde att lära sig att renovera möbler hos en snickare — som själv fick betala för misstagen som lärlingen oundvikligen gjorde sig skyldig till.

    Att avgöra vad som är “lika arbete” är naturligtvis näst intill omöjligt när det gäller “vanligt” arbete. Men på ett område är det glasklart enkelt, nämligen när man inte arbetar alls. Till exempel när man är sjukskriven, pensionerad (ibland i förtid) eller arbetslös. Men riktigt så långt ville inte någon sträcka sig i kampen om lika lön. Annars vore det väl mest logiskt, att om man inte arbetar alls så får man exakt samma lön som alla andra som utför samma (icke-)arbete? De som önskar grädde på moset har en hel värld av privata försäkringar att välja bland för att få den ersättning de behöver för att inte behöva sänka sig till pöbelns levnadsstandard, Detta då utan att för den delen behöva betala mer skatt, som oftast inte hanteras särskilt kostnadseffektivt.

    OBS! Väldigt mycket vänster-vibbar här, jag är väl medveten om detta, men hav lite tålamod med mig medan jag vidareutvecklar dessa tankar.

    Begreppet Medborgarlön är mer än 200 år gammalt. Tanken är att alla i samhället skall ha en ovillkorad grundlön i stället för eventuell tillgång till en uppsjö av olika bidragsalternativ att ansöka om, något som torde åstadkomma ett rättvisare trygghetssystem, helt oberoende av mer eller mindre välvilliga småpåvar på olika statliga verk och deras subjektiva bedömanden.

    För att citera wikipedia från länken ovan:

    Om inkomstskatten höjs till en platt skatt på 60 procent för att finansiera en basinkomst på 6000 kr så innebär det att ingen (vuxen) får en nettoinkomst under 6000 kr. Den som tjänar 10 000 brutto får också ut 10 000 netto. Den som tjänar 20 000 brutto får ut 14 000 netto. Och den som tjänar 30 000 brutto får ut 18 000 netto. De som tjänar på dylika utformningar av medborgarlön är de som helt saknar inkomst, deltidsarbetare samt personer med mycket låg heltidslön. De som förlorar på dylika utformningar är personer med mycket hög lön.

    Om man räknar och fördelar om dagens hundratals bidragsmiljarder till motsvarande medborgarlön, så skulle denna, med bibehållet skatteuttag, hamna på omkring 8.000:- per vuxen och 3.000- per hemmavarande barn. En familj med två vuxna och två barn får alltså 22.000:- att leva på per månad. Netto naturligtvis! Att betala skatt på något som understiger existensminimum är ju fullständigt befängt och väldigt typiskt svenskt (“att betala skatt är häftigt”, som Mona Sahlin, rik överklassdam med rymligt samvete, brukar säga).

    Frågan om medborgarlön är enligt mitt förmenande något som mycket väl, inom en inte alltför avlägsen framtid, skulle kunna inrymmas under piratpartiets paraply. Det är i allra högsta grad en fråga om att låta varje person fatta beslut om hur de vill leva sitt liv: genom att arbeta 50-60 timmar per vecka och få en massa materiella fördelar eller genom att välja en kortare arbetstid och därmed lägre materiell standard för att på så sätt få mer tid att ägna sig åt familj, käresta, vänner etcetera.

    24-timmarsmyndighetens öppettider

    December 16th, 2009

    24-timmarsmyndigheten
    Skärmdumpen tagen här klockan 11 en vanlig arbetsdag

    Nu är det kanske lite orättvist att håna 24-timmarsmyndigheten på det här viset, eftersom det faktiskt inte är någon myndighet alls, utan en gammal programförklaring, men ändå tycker jag att ovanstående bild säger en hel del. Den där sidan har för övrigt, så vitt jag vet, sett likadan ut i mer än tre år.

    Men för att övergå till något allvarligare, att öppna upp alla myndigheters register så att alla kan få tillgång till dem borde vara en självklarhet. Naturligtvis med respekt för känsliga register som tvärtom måste omges med rigorösa säkerhetsspärrar för att förhindra att integritetskränkande uppgifter kommer på villovägar.

    Öppnandet skall självklart ske i form av helt öppna, plattformsoberoende standarder, fria från alla former av licensavgifter med mera. Upphovsrätten är de redan undantagna ifrån, så där har vi i Sverige inte samma problem som man har i andra länder.

    Och att jag nämner andra länder, beror på att där har man på vissa håll kommit betydligt längre än vi. Framför allt är det USA som ligger väldigt långt framme, men även Australien och England är på god väg. Läs gärna Michael Geists kolumn om just dessa projekt.

    Att släppa data fritt, så att nya, oberoende och ofta väldigt uppfinningsrika, projekt kan skapas ger ett enormt mervärde åt befintliga databaser, och skapar både jobb, inkomster och — framför allt — ett rikare utbud på webben för alla användare.

    Tyvärr har det inte hänt ett dugg på den här fronten i Sverige sedan de stolta målsättningarna uttalades under dot-com-yrans år för ett decennium sedan. Tillgången som medborgarna ges till myndigheternas data sker nästan uteslutande på myndigheternas egna hemsidor, via gränssnitt som de själva hittat på, och som alla är olika och ofta både förvirrande och krångliga.

    Lägg till detta alla databaser som statliga verk har så finns här en fullkomlig guldgruva att ösa ur för driftiga entreprenörer. Men idag håller dessa verk hårt på sina egna revir. Såsom Lantmäteriet (som skattebetalarna betalar nästan en halv miljard kronor om året för) som har mage att ta 150:- för en JPG-fil eller, kanske värst av allt, Folkhälsoinstitutet som tar 350:- för en PDF-fil. Plus frakt! Läs mera om det senare på Isobels blogg.

    Att detta är en viktig piratpartifråga råder det förmodligen inga tvivel om. För varje dag som går utan att någonting händer, så förlorar vi mer och mer av de fördelar vi hade för ett antal år sedan. Inse nu, politiker av alla valörer, att det är på nätet som framtidsindustrin i Sverige finns, inte i fabriker där man tillverkar otidsenliga motorfordon med förlust.

    Men jag har ju rent mjöl i påsen…

    December 15th, 2009

    Det är med illa dold stolthet, som jag idag får meddelandet från Twitter att

    Hi, Björn Felten (BFelten).

    F Radioanstalt (FRA) (radioanstalten) is now following your tweets on Twitter.

    Check out F Radioanstalt (FRA)’s profile here:

    http://twitter.com/radioanstalten

    FRA

    Jag är alltså en av (vid tidpunkten för rapporten i fråga) “165 people” som FRA följer.

    Extra lustigt eftersom mina aktiviteter på Twitter kan räknas på ena handens fingrar, så troligtvis har jag utmärkt mig på något annat vis på nätet för att erhålla denna ära.

    Visst tyder det på en stor portion humor ifrån någon eller några på FRA att sticka ut näsan på detta vis, om det ens är någon därifrån — förhoppningsvis går det att spåra IP-numret så småningom. Om det är på riktigt, vilket jag naturligtvis hoppas, så gör det ju dem faktiskt riktigt mänskliga — som göteborgare av födsel och ohejdad vana uppskattar jag verkligen riktig humor. Om inte, vilket väl är mest troligt, så är det ändå en synnerligen kul grej av den eller de som hittat på det.

    Och för övrigt så har jag ju rent mjöl i påsen — särskilt som jag, som sagt, aldrig använder Twitter utom i några enstaka fall då jag vill följa en länk som verkar vara intressant och inte vill bli stoppad på grund av att jag inte kan logga in på Twitter.

    Men ni som jobbar på FRA just nu, ta inte några större lån på era hus för närvarande. Era dagar som högavlönade statstjänstemän är räknade ifall piratpartiet kommer in i riksdagen efter valet i september 2010, var så säkra!

    Att gräva ett dike

    December 11th, 2009

    För ungefär fem år sedan skrev jag följande insändare till Göteborgs-Posten (och om jag minns rätt publicerades den). Den har, som sagt, några år på nacken nu — därav den otidsenliga referensen till regeringsparti och samarbetspartners — men så vitt jag kan se är den fortfarande lika högaktuell.

    UPPGIFT: A, B, C och D skall gräva ett dike. Beräknad arbetsinsats 24 mantimmar. Hur utföres detta arbete bäst?

    1) A, B och C gräver medan D tittar på. Arbetet tar åtta
    timmar att utföra. Efteråt är A, B och C helt slut medan
    D mår dåligt av att ha tvingats stå utanför.

    2) A, B, C och D gräver alla. Arbetet tar sex timmar att
    utföra. Alla kan sedan koppla av i två timmar, nöjda
    med ett väl utfört arbete.

    Tja, enligt våra folkvalda så är uppenbarligen alternativ 1 bäst. Enligt ungefär halva regeringspartiet (s-kvinnor) och de båda samarbetspartierna, som alla haft sextimmars arbetsdag på sin dagordning i åtskilliga år, så är alternativ 2 bäst. Undrar vad svenska folket tycker?

    Vad kan denna märkliga blockering vid 40-timmars arbetsvecka, en relik från februari 1970, långt innan datorer och robotar tog över de flesta monotona, tunga och smutsiga jobben, bero på? Hur kan 40 timmar, fortfarande efter 36 år, anses vara optimalt, när alla tecken pekar på motsatsen?

    Om sextimmars arbetsdag införs så skapas ju ungefär en miljon nya jobb. Riktiga jobb, till skillnad från de konstlade som AMS slösar ut sisådär 100 miljarder, av våra surt förvärvade skattekronor, om året på. I ett slag löser man såväl problemen med arbetslösheten som utbrändhet och utanförskap.

    Det är mycket man som vanlig väljare inte förstår…

    Snälla, för inni hillivitti, alla beslutsfattare, inse en gång för alla att en åttatimmars arbetsdag — vilket innebär tio-elva timmar från dörr till dörr — inte är något som skall vara karvat i sten.

    Vi har ett antal arbetsuppgifter som måste utföras av oss alla, i solidarisk gemenskap, för att vårt moderna samhälle skall fungera. Vissa är absolut livsnödvändiga — såsom exempelvis jordbrukares och fiskares nedlagda timmar för att vi skall få mat på bordet. Andra är nästan lika nödvändiga — såsom byggarnas arbete med att ge oss tak över huvudet och skola-, vård- och omsorgspersonalens arbete för att hålla oss utbildade och friska genom livets alla stadier. Andra är totalt onödiga — såsom exempelvis pärmbärarnas på Länsstyrelserna och andra tusentals offentliga verk.

    Låt oss nu en gång för alla sätta oss ner och rangordna vilka arbetsuppgifter som är viktiga, och vilka som inte är det, och låt oss sedan avgöra hur många timmar samtliga samhällsmedborgare bör bidraga med för att allt det viktiga skall bli gjort, och låt oss sedan sluta upp med uttryck såsom “förlorade arbetstillfällen”.

    Det finns inga “förlorade arbetstillfällen”! Det är en urgammal myt, som godsägarna använde sig av redan för flera hundra år sedan för att hålla sina undersåtar så sysselsatta att de inte hade tid att hitta på några revolter. “Fåfäng gå lärer mycket ont” löd det från predikstolarna varifrån prästerna pådyvlade populasen överhetens läror. Underförstått: Om du har för mycket fritid så kan du börja fundera, och det är aldrig bra för någon makthavare.

    I stället för “förlorade arbetstillfällen” finns det bara en minskning av hur många timmar, av vårt snålt tillmätta jordeliv, som vi förmodas lägga i den gemensamma samhällspotten, och tack vare de senaste decenniernas utveckling, så kan vi nu reducera denna samhällsplikt med minst 25%, förmodligen mer än så! Och ju mer vi reducerar den, desto välkomnare är alla invandrare som kan hjälpa oss alla med att späda ut den nödvändiga, samhällspliktiga tiden vi offrar.

    Tyvärr finns inte kravet på sextimmars arbetsdag på piratpartiets agenda, men jag skulle trots det inte dra mig för att driva fram det kravet om jag fick medlemmarnas förtroende i det kommande primärvalet — naturligtvis i mån av tid efter att piratpartiets kärnfrågor har avhandlats.

    Dubbeljäv inte lika allvarligt som enkeljäv

    December 9th, 2009

    I ett fullkomligt häpnadsväckande beslut har Högsta Domstolen nu gett TPB-försvaret resningstillstånd när det gäller Svea Hovrätts beslut att de två tilltänkta domarna vid överklagandet inte kunde anses vara jäviga.

    Som vanligt, höll jag på att säga, så skickar man fram en protokollförare för att svara på frågor. Och revisionssekreteraren på Högsta domstolen, Ove Nilsson, erkänner att han “förstår om det kan tyckas lite konstigt”.

    Jodu, Ove, det är det minsta man kan säga. Ditt tama försvar, att “hovrättens beslut är inte överklagbart”, låter mer än lovligt konstigt. Varför skulle det inte vara det, och i så fall när skulle det inte vara det? Är det inte just hovrättens beslut man överklagar hos HD?

    Faktum är alltså att två av de tilltänkta domarna vid överklagandet hos Svea Hovrätt, enligt beslut av Svea Hovrätt, inte är jäviga trots att de båda är medlemmar i var sin kopieringsrättskramande organisation (SFU respektive SFIR). Tomas Norström, som är medlem i båda dessa organisationer, var inte heller jävig, enligt beslut av samma Svea Hovrätt. Det första beslutet har fått resningstillstånd hos HD men det andra går inte att överklaga?

    — Det kan tyckas lite konstigt, sa Bill.
    — Konstigt var ordet, sa Bull.

    Är det fortfarande någon som inte fattar att det är Extra Djefligt Bråttom (EDB) att få in nya, friska politiker i riksdagen?

    De verkliga tjuvarna avslöjade

    December 7th, 2009

    Länge har den USA-baserade kopieringsrättsmaffian ägnat sig åt att smutskasta alla, som de anser inkräktar på deras monopol på att exploatera världens alla upphovsmän. Att kopiera för eget bruk är “stöld” och innebär att de stackars fattiga kulturskaparna blir utan sin rättmätiga lön. Långt allvarligare än simpelt snatteri, som på sin höjd kan ge dagsböter — att “stjäla” från kopieringsrättsinnehavarna ger numera ett års fängelse och 30 miljoner i böter i Sverige.

    När så kopieringsrättsindustrin ertappas med fingrarna djupt nere i syltburken, så blir det naturligtvis extra härligt för oss som kämpar för att upphovsmännen skall få sin rättmätiga andel utan att miljardindustrin i USA skall kunna utpressa sig till mer än 90% av den andelen.

    Läs gärna Rick Falkvinges skrämmande (och så vitt jag kan bedöma helt korrekta) bild av hur det gick till när USA valde att plötsligt sälla sig till övriga världens upphovsrätt.

    Lägg till det det faktum att USA inte förrän 1989 (för 20 år sedan!) insåg att de nog borde ratificera Bernkonventionen eftersom de annars hade svårt att få igenom sina egna drakoniska idéer på området “Intellectual Property”.

    Men nu visar det sig alltså att den där USA-baserade kopieringsrättsindustrin struntar fullständigt i att själva följa de “regler” som de genom ekonomisk och militär utpressning har pådyvlat resten av världen de senaste 30 åren. Att ge ut samlingsalbum — ett bra alternativ när man inte längre klarar av att producera något nytt som kulturkonsumenterna är beredda att betala för — är billigt och bra. Om man dessutom struntar i att betala upphovsmännen vad som dem rätteligen borde tillkomma, så blir det naturligtvis extra lönsamt.

    Fy Fabian säger jag bara! Är det fortfarande någon som inte inser att här måste ske en snabb förändring? Så här kan vi ju bara inte fortsätta, eller hur? Jag blir mer och mer övertygad om att den övervägande majoriteten av alla i riksdagen behöver bytas ut i september 2010. Piratpartiet kan utgöra ett bra alternativ, givet att rätt personer hamnar på valbar plats naturligtvis.

    Piratpartiets kassa förblöder

    December 5th, 2009

    Piratpartiet är än så länge helt och hållet beroende av donationer ifrån sina anhängare. Och det har fungerat över all förväntan. Enligt devisen “många bäckar små gör en stor å”, så ligger donationerna de senaste tre månaderna på omkring 85, 100 respektive 85 tusen kronor.

    Dessa donationer är naturligtvis otroligt viktiga för att vi skall kunna lyckas i nästa års valrörelse. Ju mer pengar vi har att spendera på våra aktivisters, ofta pengakrävande, aktioner, desto lättare har vi att “komma ut med vårt budskap” som gammelpolitikerna plägar uttrycka det. För att inte tala om att vi även den kommande valrörelsen måste betala och distribuera våra valsedlar själva. Vi måste helt enkelt samla pengar på hög, och undvika att slösa ut ett enda öre i onödan.

    Att vi till slut lyckades få två EUP-mandat innebär inte att vår ekonomiska lycka är gjord. Förvisso innebär det ett stort ekonomiskt bidrag, men partiet får inte ett öre av detta, det är helt och hållet upp till Christian och (så småningom) Amelia var alla de nya miljonerna hamnar.

    Tyvärr verkar det som om ett antal personer i partitoppen plötsligt anser att “pengar är inga problem längre”. På annat sätt kan jag inte tolka nedanstående graf, där jag lagt in en röd kurva som visar hur vår kassa hade utvecklats om inte ett öre av de tre senaste månadernas donationer hade spenderats.

    PP-kassa

    Som synes så föreligger här ett enormt gap. Närmare en halv miljon kronor verkar att ha försvunnit ur partiets kassa de senaste tre månaderna. Jag hoppas verkligen att det är något fel i rapporteringen på vår hemsida här, annars är det hög tid att låta piratkaptenen med hela sitt gäng av styrmän gå plankan.

    Själv hade jag gärna nystat vidare på denna tråd, men, efter att ha varit partiets revisor i tre och ett halvt år, så fick jag sparken för ett par månader sedan i en kuppartad aktion i ett extra medlemsmöte, så jag får hänvisa till partiets nya revisorer för närmare information.

    Södertörns tingsrätt har INTE lärt sig

    December 4th, 2009

    Suck! Hur länge skall dessa gamla stofiler, som tydligen slutade följa med i samhällsutvecklingen för flera decennier sedan, kunna sitta kvar och förorsaka den nuvarande rättsrötan?

    Bara några dagar efter att jag konstaterade att Stockholms tingsrätt tydligen har lärt sig så utmärker sig Södertörns tingsrätt negativt.

    De tre personer, som suttit där och fattat sitt domslut, visar med all önskvärd tydlighet att de helt och hållet har missat exempelvis det som TPB-rättegången borde ha undervisat alla, som följde med åtminstone ytligt, om. Särskilt då hur BitTorrenttekniken fungerar.

    Med uttalanden som exempelvis

    “Detta skedde genom användande av datorprogrammet Bittorrent. Programmet används för att dela upp en digital fil i mindre beståndsdelar samt för att skapa en torrentfil.”

    samt flera gånger påstå att verken har laddats ner från Swetorrents.org, så mer eller mindre idiotförklarar man sig själva. Hela protokollet finns här (PDF) — läs och förfäras.

    Bakom detta domslut står Anna-Lisa Stoican, 60 år och Paul Arnell, 64 år. Någon som är förvånad över åldrarna? Dessutom medverkade fiskalen — ett finare ord för praktikanten — Annika Rygart, 30 år, men man kan nog på goda grunder utgå ifrån att praktikanten bara förde protokoll. Att stackars Annika utnämns som kontaktperson för ärendet i fråga är inte särskilt förvånande, de två åldringarna har förmodligen inte den blekaste aning om vad de beslutat om och varför.

    Skicka fax till Telia

    December 4th, 2009

    Via Scaber Nestors blogg hittade jag detta fullkomligt underbara exempel på kreativ nätaktivism. Hur skall någonsin de gamla bakåtsträvarna i samhället kunna vinna över en så sprudlande kreativitet, som framåtsträvarna kan mobilisera?

    Man skall tala med bönder på bönders språk lyder ett gammalt talesätt. Och på samma sätt gäller att man skall tala med människor, som fortfarande verkar leva i 1900-talets verklighet, via 1900-talets teknologi. Min fax upphörde mer eller mindre helt att fungera när jag gick över till IP-telefoni för några år sedan. Men innan dess hade den varit helt tyst i flera år — precis som min telex-maskin var tyst i flera år innan jag sade upp abonnemanget för ett 20-tal år sedan.

    Men vissa av dagens tekniskt bevandrade medborgare klarar av att överbrygga de generationsrelaterade “språkproblemen”, och Faxmaskinen är ett utmärkt exempel på detta.

    Grundtexten som föreslås på Faxmaskinen när det gäller faxet till Telia bör personifieras för att bli slagkraftigt. Själv valde jag att bygga vidare på den inledande texten, som jag tycker var alldeles utmärkt:

    Den senaste veckans nyhetsflöde och diskussioner kring den så kallade FRA-lagen och dess inkoppling den 1 december har säkert inte gått er obemärkt förbi.

    Lagen i dess nuvarande form är djupt bekymmersam av flera anledningar, och jag tror och hoppas att Telia nu tar sitt ansvar för att praktiskt vägra inkopplingen av FRA till sina nationella och internationella transit-punkter och istället överklagar detta i domstol.

    Notera särskilt att det enligt den nya lagen är fullständigt riskfritt att “bryta” mot den genom att vägra koppla in trådarna till FRA — våra inkompetenta lagstiftare glömde helt enkelt bort att uppdatera påföljdsparagrafen. Låt gärna era jurister kolla själva, om ni inte tror mig!

    Att TeliaSonera Svenska AB förlorar massor av goodwill såväl som enorma inkomster, genom eventuell kundflykt, genom att lägga sig platt för majoritetsägarna i regeringskansliet är ju uppenbart. Eller borde i alla fall vara det för ett börsnoterat företag.

    Kom ihåg den gamla devisen “Det är billigare att behålla en gammal kund än att försöka värva en ny”!

    Jag vill uppmana alla att ge sitt personliga bidrag till den här kampanjen för att förmå Sveriges i särklass största ISP att ställa sig på kundernas sida gentemot 37% av ägarna (regeringskansliet), och där, om de hade rådfrågat övriga 63% av ägarna, de förmodligen hade fått samma besked från majoriteten av ägarna som från sina kunder.