Den nyligen avkunnade domen i det så kallade manga-målet har gett upphov till berättigad indignation, såväl inom som utom vårt lands gränser. Hur hjälper det utsatta barn att polis och åklagare lägger enorma resurser på att lagföra ett solklart ickebrott, ett utan brottsoffer?

Men vad många har missat är vad som de facto gäller, vad som står i lagen. Så — här ett försök att reda ut begreppen. Så här lyder lagen i fråga, nämligen brottsbalkens kapitel 16, paragraf 10 a. Betecknande nog är den en underparagraf till lagen om griftefrid…
Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till
döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.
Sedan fortsätter det med:
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
Förutom det där med “eller 18”, vilket tyder på att lagstiftarna inte har ett hum om hur pubertetsutvecklingen ser ut i vanliga människors verklighet, så ber jag er att särskilt notera skrivningen “avses en person“.
Redan här ser man ju att domen i manga-fallet är käpprätt åt skogen. En tecknad figur är, per definition, ingen person! Punkt slut!
Men sedan kan man läsa en del andra, intressanta saker i lagtexten. Exempelvis:
Förbuden i 10 a § mot skildring och innehav gäller inte den som enligt första eller andra stycket i den paragrafen framställer en pornografisk bild av barn, om skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade personen och den som framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte påkallar att ansvar döms ut.
Påståendet att tonåringar skulle “åka dit” för att de har sexbilder på varandra är alltså överdrivet. Så är — eller skall vara — uppenbarligen inte fallet.
Vidare kan man läsa att:
Första och andra styckena gäller inte filmer eller videogram som Statens biografbyrå har godkänt för visning.
Således kan man konstatera att Ronja Rövardotter klarar sig… 🙂
Men naturligtvis är hela den här paragrafen, och alla andra som behandlar pornografi, något som absolut inte hör hemma i Svea Rikes lag. Detta av den enkla anledningen, att pornografi inte finns definierat. Lagar som innehåller delar som inte är klart och tydligt definierade, och därmed öppnar upp för helt och hållet subjektiva tolkningar, har inte i en seriös lagstiftning att göra.
Den så kallade barnporrlagen bör alltså avskaffas — Rick Falkvinge hade, IMHO, rätt från början — tillsammans med alla andra porrlagar. Det finns redan lagar mot övergrepp på barn — sexuella eller ej. Extra lagar som enbart är av karaktären moraliska pekpinnar, hjälper inte ett enda barn. Börja exempelvis hellre med att lagföra sociala myndighetspersoner, som åsamkar tusentals barn obotlig skada varje år.

