Värnpliktig politiker?

March 8th, 2011

Jag har tidigare föreslagit att vi i Sverige skall ta vårt försvar in i det 21:a århundradet genom att byta ut alla tonåringar som springer omkring i skogen och leker pang-pang mot mer samhällsekonomiskt värdefulla polisvärnpliktiga.

Det var inte många som höll med mig om detta, så troligen får vi fortsätta att dras med 10.000 stamanställda militärer som basar över 5.000 soldater till en kostnad av 50 miljarder om året.

Låt mig då passa på att föreslå obligatorisk politikervärnplikt.

Ända fram till ungefär då Olof Palme inträdde på allvar på den politiska scenen (sent 1960-tal), så var riksdagsämbetet något som “redlige män (och sedermera quinnor)” åtog sig under en begränsad tid, då de tog tjänstledigt från sina ordinarie jobb för att tjäna för rikets bästa, för att sedan återgå till sina ordinarie jobb.

Numera är det ytterst sällsynt att politiker, efter att ha blivit avpolletterade (oftast enda sättet att bli av med dem), har ett ordinarie jobb att återgå till. I stället har man skapat tiotusentals lukrativa reträttplatser för sina kompisar. Något som naturligtvis dränerar statsfinanserna rejält.

Hur vore det om vi i stället hade ett system liknande jury-systemet i USA? Ett system där man kallas till att jobba ett år som beslutsfattare i någon av alla våra politiska instanser? Och efter det gångna året så garanterar systemet att man inte kommer att kallas på nytt inom minst tio år.

För det är väl ändå ingen, som på fullt allvar, vill påstå, att de politiker vi för närvarande har fått, skulle på minsta sätt vara förmer än gemene, slumpmässigt utvalde, man?

Idag Sydsudan, i morgon Norrland?

February 18th, 2011

I södra Sudan röstade nyligen dess medborgare för att bli ett eget land, fristående från norra Sudan. Det mesta tyder på att detta skulle ge ett länge efterlängtat slut på det permanenta inbördeskrig som rått i landet alltsedan kolonialmakten Storbritannien lämnade över landet till dess egna invånare 1956. Lycka till, och må ni icke gå samma öde till mötes som så många andra självständighetstörstande länder.

Sudan

Men hur står det till i Sverige?

Norrland har en stor del av Sveriges naturtillgångar. Skog, malm och vattenkraft. Men de får inte ta del av denna enorma rikedom, denna rikedom skickas, sedan hundratals år tillbaka, ner till Stockholm. I utbyte får man små smulor av allmosor, såsom löjliga Robin Hoodskatter och andra glesbygdsstöd, bjudna med armbågen.

Ponera i stället att Norrland gör som invånarna i södra Sudan; kräver självstyre och befrielse från den nuvarande kolonialmakten Sverige?

Enbart intäkterna från alla norrländska vattenkraftverk, när deras producerade el säljs vidare på den nordiska elbörsen, skulle göra Norrland så rikt att de knappast ens skulle behöva inkassera några skatter för att säkerställa en välfärdsnivå, som vi i Götaland och Svealand då bara skulle kunna drömma om.

När de inte längre behöver ta hänsyn till sydsvenskar som propsar på att allt däruppe skall sparas, så att de (eventuellt, någon gång i framtiden) skall kunna se all den storslagna, orörda vildmarken, så kan man börja bygga exempelvis vindkraftverk på de mest otillgängliga fjälltopparna — långt från såväl fåglar som störda grannar. Och älvarna? Tja, visst skall de mest sevärda fallen sparas, men resten då? Bygg ut för tusan! Spela in de gamla floderna på video och lägg upp på nätet, så att trädkramande 08:or kan ha något att trösta sig med.

Med ett par kärnvärmeverk kan de förse hela Norrland med billigt varmvatten, så att de inte behöver slösa ut sin värdefulla el på uppvärmning. Med en billig sterlinggenerator i varje källare kan då varje fastighetsägare generera sin egen ström med 100%-ig verkningsgrad.

Lägg till det intäkterna från malm och skog, och de skulle kunna bli en motsvarighet till det rikaste av rika arabemirat. Med alla inkomster från sina rättmätigt ägda naturresurser skulle de aldrig mer behöva bli beroende av stockholmarnas välvilja för att kunna överleva, utan tvärtom, vi i södra Sverige skulle bli tvungna att, med mössan i handen, tvingas be att få köpa de delar av deras naturresurser, som de inte själva behöver.

Med all denna rikedom, och därpå följande skattefrihet (eller i alla fall näst intill), skulle utländska (numera inklusive svenska) investerare stå i kö för att få etablera sig, och människor från hela världen skulle göra sammalunda för att få flytta upp till det nya skatteparadiset i Höga Nord.

Fredrik Reinfeldt och alla hans politikerbroilerkompisar skulle stå där med lång näsa och undra vart alla deras pengar tog vägen.

Vilken tur att jag har ett hus uppe i Harads, femhundra meter från Lule älv.

Harads

…..

Tja, och sedan vaknade jag. Men visst är det skönt med trevliga drömmar, som omväxling? 🙂

Barnporr, terrorism, trafficking och annan grov brottslighet

February 13th, 2011

Jag skall inte försöka dölja, att en av anledningarna till att min blogg legat stadigt på mellan 100 och 200 besök varje dag, trots att jag inte hade skrivit något på nästan ett halvår, beror på mitt inlägg om barnporr för ett halvår sedan.

Jag visste naturligtvis exakt hur jag skulle välja bildtexterna för att få maximal uppmärksamhet. Googla gärna själv på någon av dem, och se vad du får för träffar — gärna med valet Bilder. Men att det skulle få detta, globala genomslag förvånar mig faktiskt ändå lite grand.

“Barnporr” har helt enkelt blivit den nya hypen, nu när “terrorism” börjar klinga av, snart tio år efter nine-eleven.

Är detta bra? Jovisst, om det hade inneburit att antalet övergrepp på barn hade minskat, så hade det varit toppen. Men tyvärr är så inte fallet. Snarare tvärtom.

Barnporr-kortet utnyttjas idag cyniskt av en massa giriga, multinationella företag, och, än mer, av mindre nogräknade, inkompetenta politiker, för att få samhällsmedborgare att acceptera begränsningar av deras grundlagsstadgade rättigheter. Särskilt gäller detta den globala mediaindustrin — och speciellt då deras underavdelning som fortfarande kämpar för att deras plastskivor skall få behålla sitt hundraåriga monopol på kulturspridande.

Vad vi i hela den civiliserade världen omedelbart måste göra, för att åtgärda detta skandalösa rättshaveri, är att så snart som möjligt avsexualisera alla lagar!

Vi har lagar som förbjuder misshandel. Lagar som är oomtvisteliga hos gemene man. Så varför behöver vi speciallagar för just sexuell misshandel?

Vi har lagar som förbjuder människohandel och slaveri (trafficking), så varför behöver vi speciella lagar för fall där sex råkar vara inblandat?

I en av kommentarerna till mitt, numera famösa, barnporrinlägg, så skriver kommentatorn Amarso en lång och mycket tänkvärd kommentar. Bland annat med frågan:

Men, förresten, måste ett övergrepp bara vara sexuellt?

Ja, hur är det med det? Är övergreppet så mycket värre bara för att det råkar ha sex involverat? Kan det inte vara så, att ett barn, som blir fysiskt, eller (ännu värre — troligen) psykiskt misshandlat, lider mer? Ett spräckt käkben, en allvarlig hjärnskakning, mängder med blåmärken och två brutna revben; kan det vara så att barnet upplever allt det som allvarligare än ett tafsande på snoppen? Enligt våra lagstiftare, så är tydligen det senare allvarligast…

Får jag föreslå att vi, så snart som möjligt, avsexualiserar vår lagstiftning? En misshandel är inte grövre bara för att det finns ett sexuellt element med i brottet. Åtminstone inte om samhället omedelbart slutar upp med att socialt stigmatisera allt som har med sex att göra!

Husmanskost: Makaronipudding

February 13th, 2011

Jag vill gärna slå ett slag för gammal, svensk husmanskost. Men då tillagad enligt senaste rön, och inte enligt gamla recept, nedärvda i rakt nedstigande led från Cajsa Wargs dagar.

Först ut får bli makaronipudding. Jag vet inte om detta fortfarande serveras på våra skolor, men vi som var med förr i tiden minns säkert att det inte var någon höjdare som serverades i bamba (tm Göteborg) då. Här kommer därför en modernare version, i förhoppning att denna gamla klassiker kan få ett nytt uppsving.

Ingredienser

4 dl makaroner
200 g tärnad bacon
2 gula lökar
4 ägg
4 dl mjölk
4 msk potatismjöl
50 g smör
1 dl brödsmulor
2 dl riven ost

Variationer

2 msk olivolja
och/eller
2 mosade vitlöksklyftor
och/eller
2 msk tomatpuré
1 msk socker
1 msk vinäger

Börja med att sätta ugnen på 150 grader.

Koka makaronerna enligt förpackningen. Endast “gammaldags” makaroner kan komma i fråga. Tyvärr finns ju inte riktiga, gammaldags makaroner — med koktid 15-18 minuter — längre (om du inte har tur och kan hitta det hos någon lunchrestaurant eller dylikt), så vi får nöja oss med 8-minutersvarianten. Koka en minut kortare än vad som anges. Slå av kokvattnet och fyll på med kallt vatten. Rör om kraftigt. Upprepa eventuellt några gånger. Detta för att inte makaronerna skall klibba ihop. Låt rinna av i durkslag.

Halvera den gula löken och skala och hacka eller strimla den.

Lägg ägg, mjölk och potatismjöl i en matberedare med knivarna monterade. För variationerna tillsätt de delar du tycker låter bra. Kör beredaren tills allt blivit en slät smet. Har du ingen matberedare, så går det naturligtvis att vispa ihop det hela på sedvanligt vis.

Blanda de sköljda och väl avrunna makaronerna med bacon, hälften av osten, lök och smeten i en ugnsfast form med lock. Klicka över smöret (enklast att använda osthyvel på kylskåpskallt smör), resten av osten och strö över brödsmulorna.

På med locket och in i ugnen i 90 minuter. Efter 90 minuter, låt efterkoka utan lock i avsvalnande ugn i 30 minuter.

Servera med skirat smör och en stor hög råriven morot. Även lingon eller ketchup är godkänt som tillbehör.

I stället för tärnad bacon kan du tärna vad för överblivet kött du må ha hemma. Tänk bara på att du troligen får tillsätta en tesked eller två med salt om du inte använder bacon. Även tärnad falukorv fungerar bra. I stället för makaroner kan du testa med spagetti, det blir också bra, fast då blir det ju inte makaronipudding förstås… 🙂

Anledningen till att vi tillsätter potatismjöl är för att puddingen skall hålla ihop, och inte trilla isär när man skär den. Särskilt som vi tvättar bort en hel del stärkelse när vi sköljer makaronerna. Alternativet hade varit att tillsätta flera ägg, men då blir det mer som en tjockpannkaka.

Inga-Britt Monica Stigsdotter Ahlenius, född Grigholm

February 12th, 2011

För två och ett halvt år sedan bloggade jag om en av Sveriges skarpaste personer, IMHO, nämligen Inga-Britt Ahlenius. Denna otroligt skärpta kvinna, som jag gärna hade velat se som statsminister.

Nu har hon varit aktuell i en del TV-program på sistone, bland annat hos Skavlan. Sakta men säkert börjar även folk i Sverige få upp ögonen för vilken fantastisk människa detta är — utomlands är man sedan länge väl medvetna om hennes styrka.

Vad som gör mig extra glad, är att så många hittar till min gamla bloggpost via Google. Faktum är att jag de senaste dygnen har haft omkring 20% av alla träffar från just googlare som sökt på Inga-Britt Ahlenius. Underbart! Hon behöver all uppmärksamhet hon kan få från oss på webben, för etablissemanget lär inte främja henne speciellt starkt. Därtill är hon alldeles för kontroversiell. Jag menar… ge sig till att kritisera självaste generalskreteraren för FN, Ban Ki-Moon? Någon måtta får det väl ändå vara?

Ahlenius

Tryckkokarens lov

February 10th, 2011

Ojdå, det var ganska länge sedan jag skrev något här på min blogg. Visserligen lovade jag att skära ner på det politiska till förmån för matlagningen, men aldrig hade jag väl trott att det skulle ta så lång tid innan jag var beredd att öppna upp mitt kök igen.

Alltnog och emedan, härmed vill jag sjunga tryckkokarens lov. Denna tidigare så populära matlagningsapparat, som de senaste decennierna verkar att ha förpassats till den sophög där andra fantastiska maskiner, såsom bakmaskinen, har hamnat.

Tryckkokare

Att laga mat i tryckkokare innebär att man höjer kokpunkten med upp till 40 grader. Potatis, till exempel, kräver mer än 92 grader för att bli väl kokta. Således tar det ganska lång tid vid de 100 grader man har till buds när man kokar dem med öppet lock. I en tryckkokare kokas potatisen på cirka 10 minuter.

Och ännu större blir skillnaden när man kokar bönor (bruna bönor) eller ärtor (ärtsoppa). I stället för två timmar pratar vi plötsligt om 15-20 minuter.

Dessutom behöver man inte täcka allt med vatten. Vare sig stek, potatis, morot eller blomkål. Tre-fyra deciliter i botten räcker, och kan sedan utgöra bas för en fantastisk sås (se min tidigare såsguide).

Plommonspäckad fläskkarrè. Underbar svensk husmanskost. Bryn den plommonspäckade karrén i het stekpanna, koka upp fyra deciliter vatten i en vattenkokare och häll i tryckkokaren. I med steken och på med locket, och efter 25 minuter är det hela klart.

Om du någonsin funderar på att köpa till något till din nuvarande köksutrustning, så rekommenderar jag varmt en tryckkokare.

Hösten — vemodets förlovade tid

October 5th, 2010

Hösten har i alla tider fascinerat människan. Till skillnad från våren och sommaren, som nästan alla älskar och längtar efter, så är hösten något tvehågset, något som många har svårt att bestämma sig för hur de skall förhålla sig till.

Dels är det en så underbart vacker årstid. Vi människor har svårt att blanda grönt och rött. Har vi på oss en röd tröja till gröna byxor, så börjar folk undra om vi är färgblinda eller något. Det skär sig helt enkelt när vi väljer våra mänskligt skapade färger.

Men naturen klarar av det. Den formidabelt färgsprakande show som vi kan se på hösten, med allt ifrån oxblod via grönt och ut till skiraste gult, det finns absolut inte den minsta dissonans i denna kreation.

Men dels är det också vemodets tid. Den tid då vi på allvar börjar inse att sommaren är slut. Vi har för länge sedan insett att vi har badat i havet för sista gången den här säsongen, och att det nu är för sent att bättra på solbrännan.

Årstidernas växlingar kan jämföras med vår egen livscykel. Under tidiga våren (då vi är 15-25) så växer det så att det knakar. Bladen börjar spricka ut, redo att ta upp solljuset och göra sin fotosyntes-grej för att skapa näring till växten (vi människor ger oss ut i arbetslivet). Samtidigt börjar blommor slå ut, redo att — vid lyckad befruktning — skapa nästa generation (25-35).

Sedan kommer sommaren (35-50). Allt fullkomligen exploderar i en symfoni av färger och dofter. Det är nu allt maximeras. Allt är i det närmaste fulländat, fullbordat.

Men sakta, obevekligt, avklingar så utvecklingen. Till att börja med märker vi ingenting (50-60). Något enstaka blad är inte längre så skinande och glänsande spänstigt som tidigare (60-70), utan börjar så smått gulna. Tidigare så ståtliga växter skrumpnar sakta ihop (70-80).

Framåt oktober, november så har många växter tynat ner och dött, men många kämpar fortfarande på (80-90). En del fortsätter att blomma trots att det är så sent på säsongen.

Men till slut måste även de ihärdigaste av växter ge upp. Deras livscykel är slut. Dags att lämna plats till nästa års generation.
Höst
Foto: Zandra Felten

Höger/vänster sitter fortfarande hårt rotat

October 4th, 2010

Visst är det väl märkligt hur fast till och med vissa piratpartister, som påstår sig stå över det förlegade H/V-tjaffset, sitter i dessa gamla myter om vänster mot höger, arbetare mot kapitalet.

Själv kommer jag i så fall från högerkanten. Högutbildad. Egenföretagare hela mitt vuxna liv (förutom ett par år i början av min yrkesverksamma karriär). Ägare av flera hyresfastigheter och aktiebolag. Borgerlig väljare det första halvdussinet av de 13 val jag nu hunnit med. Men ändå påstås jag vara mer eller mindre extremvänster.

För en gammal gubbe som jag, som i alla år varit otroligt intresserad av politisk ideologi, är det sorgligt att se hur solidaritet och social empati — grundpelare i ett mänskligt samhälle — har degraderats så till den milda grad, som begrepp, på bara några decennier, att man nu inte ens kan diskutera den vertikala axeln på den politiska kompassen utan att bli “anklagad” (som om det vore något fult och suspekt) för att vara vänsterextremist på den horisontella.

Jag är fortfarande fullt övertygad om att en kliniskt kall ideologi, som enbart fokuserar på en — om än aldrig så viktig — teknologisk nisch, aldrig kommer att ha en chans att gå vidare. Det behövs så otroligt lite för att släppa hörnflaggan nere vid integritets-kortlinjen och ge sig ut på planen tillsammans med de andra spelarna.

Jag rubricerade mitt tidigare inlägg “den som sig i leken ger…“. Fortsättningen lyder alltså “… den får leken tåla“. Om vi vill ge oss in i den här leken, det här spelet, så måste vi spela enligt reglerna. Alla reglerna, det vill säga även de vi ogillar.

Att försöka protestera mot dumma regler genom att vägra följa dem ger inga vinster. Säger reglerna att man får spela med en målvakt och tio utespelare, så skall man väl för Böfvelen inte ställa upp med enbart tre anfallsspelare och inget mer? Då hjälper det inte att det är fråga om så namnkunniga spelare som Integritet, Kultur och Kunskap.

Piratpartiet borde inte finnas

October 2nd, 2010

Ovanstående åsikt utropar chefredaktör Johan Hallsenius på ledarplats i senaste numret av Computer Sweden.

Motiveringen är tydligen att vi i stället skulle ha bildat påtryckargruppen Piratrörelsen för att vi då hade haft bättre möjlighet att föra upp våra frågor på den politiska dagordningen.

Tablå!

Så ironiskt att han framför denna sin åsikt just i dessa dagar, då bland annat en av de som drog igång Piratbyrån år 2003, Rasmus Fleischer, förklarar att det aldrig ens har existerat någon piratrörelse.

Annars, min bäste herr chefredaktör, var det frustrationen över att Piratbyrån, just en sådan påtryckargrupp som du efterlyser, knappast fick någon politisk betydelse alls under de tre år den fanns innan piratpartiet startades, som fick oss att inse att enda chansen att få prata med politikerna var att själva ge oss in på deras egen spelplan.

Hur osannolikt det är att påtryckargruppen Piratrörelsen enligt Hallseniusmodell skulle fått större inflytande än den, fram till nyligen, befintliga Piratbyrån bevisas ganska väl av att chefredaktören tydligen inte ens kände till Piratbyråns existens.

När skall gammelpartiernas valfläsk om modernisering av upphovsrätten infrias?

September 30th, 2010

En av de absolut viktigaste och äldsta av piratpartiets ideologiska kärnfrågor är, och har alltid varit, en modernisering av vår upphovsrättslagstiftning. Den utlösande faktorn för bildandet av piratpartiet den där nyårsnatten 2006 var faktiskt just den häpnadsväckande förändringen av lagen som röstades igenom av en majoritet i riksdagen 2005.

Med en enda knapptryckning bevisade majoriteten av de 349 av landets skarpaste hjärnor, som vi väljare förväntar oss att se i riksdagen som våra demokratiskt valda representanter, och som vi därför är beredda att betala professorslöner till, att de inte hade fattat ett jämrans skvatt av vad de röstade om.

Resten är, som man brukar säga, historia.

I och med att piratpartiet fick mer och mer uppmärksamhet, så började gammelpolitikerna dra öronen åt sig. Plötsligt “upptäckte” de att de minsann var lika mycket piratpartister som piraterna själva, och att de minsann hade drivit dessa viktiga framtidsfrågor redan innan PP kom in på scenen.

“Vi skall naturligtvis inte jaga en hel ungdomsgeneration” utropade de båda statsministerkandidaterna i korus inför valet 2006. Och klarade sig undan med blotta förskräckelsen, bara för att direkt börja lagstifta om att just denna ungdomsgeneration skulle jagas ännu hårdare än tidigare.

Fortfarande envisas gammelpartierna med att de minsann håller med om att upphovsrättslagarna måste moderniseras, men naturligtvis visar det sig direkt efter valet att det bara är en massa snack och obefintlig verkstad. Nu är det samma gamla trötta hundralappar hit eller dit i olika punktåtgärder, för att försöka lösa de problem som deras tidigare idiotbeslut har skapat, som är det allenarådande mantrat.

Hur vore det om alla satte sig och förutsättningslöst diskuterade den nuvarande horribla upphovrättslagstiftningen?

Varför inte börja med att, i lagen, kalla saker vid sitt rätta namn?

Upphovsrätten: “Äras den som äras bör”. Behöver inte ens lagstiftas om egentligen, den är så djupt förborgad i folksjälen att ingen kan bryta mot den utan att göra sig till allmänt åtlöje. Att stämma någon för att han eller hon exempelvis påstår sig ha målat Mona Lisa eller skrivit Hemsöborna, hur skulle det se ut? Och vad skulle det resultera i?

Kopieringsrätten: Här håller jag fullt och fast med bland annat Rick Falkvinge som alltid påpekar att det inte är en rätt utan ett förbud. Det lagstadgade kopieringsförbudet mot allt utom sådan kopiering, som framför allt de stora multinationella företagen från Det Stora Landet i Väster godkänner, måste omedelbart rivas upp och få en modernare utformning.

Patenträtten: Även detta är ett kopieringsförbud som omedelbart måste kallas vid sitt rätta namn i lagstiftningen och naturligtvis gå under samma moderniseringsreform som ovanstående kopieringsförbud.